Under ytan, Del 25

Georgie gick ensam längs stranden. Tankarna surrade i huvudet. Hon hade blivit så inne i sitt nya thailändska liv att hon nästan hade glömt bort det liv som väntade på henne hemma i Sverige. Men det var inte saknaden efter de lediga dagarna, dykningen eller ens att vara utan Sam som lade en mörk skugga över hennes ansikte när hon tänkte på att lämna Thailand.

I vanliga fall hade hon inga problem att tackla nya utmaningar eller förändringar i sitt liv. Det nya jobbet låg till exempel i Göteborg. Själv bodde hon i Stockholm, men det var inte något hon såg som ett problem. Ändrades omständigheterna brukade hon gilla läget och bara fortsätta leva därifrån. Hon hade blivit erbjuden precis det jobb hon ville ha, utan att ens söka det. Det var goda nyheter. Och tjänsten skulle inte tillsättas förrän om tre månader. Hon kunde få tre månaders semester till i Thailand och hon kunde hjälpa Michael med turisterna under hela den tid hon lovat.

Men Niamh… Med Niamh var tre månader inte lång tid. Hon ville inte lämna henne. Hon ville inte sitta ensam på sitt nya fina kontor i Göteborg när Niamh var i Thailand. Hur skulle hon kunna göra det? Dessutom skulle hon känna sig som en skurk. När hon äntligen hade fått Niamh att öppna sig och lita på henne, skulle hon då svika henne och bara lämna henne? Det gjorde ont när hon tänkte på det.

Georgie hade försäkrat Magnus Wretman om att hon var väldigt intresserad av jobbet, men att hon ändå skulle behöva tre dagars betänketid. Det hade hon fått. Hon suckade. Vad skulle den hjälpa? Hur länge hon än tänkte stod det fortfarande mellan Niamh och jobbet.

Under ytan, Del 24

Samtalet från Mannheimer Swartling hade kommit mycket oväntat. Georgie hade just kommit hem från sin första dag på sitt nya jobb som dykinstruktör och hon var på strålande humör.

Niamh hade sovit hos henne. De hade ätit frukost tillsammans och sedan åkt iväg till sina jobb. Georgie undrade om den lyckade dagen på jobbet hade berott på att hon själv kände sig så lycklig redan när hon kom dit eller om det var att alla turisterna hade varit så glada och förväntansfylla inför dykningen.

Hon hade just kommit hem och lagt sig på sängen när mobilen ringde. Hon tänkte att det kanske var hennes mamma, men istället hördes en dov mansröst som presenterade sig som Magnus Wretman på advokatbyrån Mannheimer Swartling. Georgie lyste upp när hon hörde hans namn.
”Men hej Magnus. Är allt bra med dig?”
”Jag kan inte klaga”, svarade rösten i andra änden glatt. Hon tyckte om Magnus. Han var trevlig, opretentiös och dessutom en mycket duktig jurist. Magnus hade stöttat hennes lag i den nordiska juridiktävlingen hösten innan och hon hade fått många användbara tips av honom.
”Varför har du inte skickat in någon ansökan till Mannheimer”, undrade han. ”Det lovade du ju mig.” Georgie förklarade att det tänkte hon visst göra, så snart hon kom hem igen. Men först ville hon fira sin examen med en semester i Thailand och vila upp sig så att hon kunde ta sig an arbetslivet med nya krafter.
”Det låter klokt”, sa Magnus. ”Men om tre månader borde du väl vara utvilad? Då har jag nämligen ett jobb här som skulle passa dig perfekt.”

Under ytan, Del 23

”Se upp här. Korallerna är väldigt vassa så det är bäst du håller dig på fötterna tills vi kommit ut en bit”, sa Niamh innan hon fällde ner cyklopet. Vattnet blev djupare och de simmade ut i viken, mot de svarta skuggorna under den grönblå vattenytan. Georgie andades med kraftiga andetag genom snorkeln medan hon lätt paddlade sig framåt genom det salta vattnet. Under henne låg en värld av mjuka koraller, bebodd av tusentals färgglada fiskar. Hon höll andan och dök ner för att se närmare på dem. Vattnet var ovanligt klart och hon verkade kunna se hur långt som helst framför sig. Ett stim av gulsvarta Sergeant Majorer simmade kvickt iväg när hon närmade sig och en clownfisk försvann bakom en böljande anemon. Georgie gick upp till ytan och andades. Niamh simmade fram till henne.
”Vad tycker du?”, undrade hon.
”Det är helt otroligt vackert.”
”Kom, dyk ner med mig.” De tog ett djupt andetag och gick ner igen. Niamh släppte ut innehållet i den lilla påsen hon haft med sig. Små brötbitar seglade iväg genom vattnet och fiskarna flockades runt dem. Niamh höll upp sin kamera för att föreviga dem. Kameran riktades också mot Georgie och hon vinkade mot den innan hon gick upp till ytan för att andas.

Det hade varit den perfekta dagen, tyckte Georgie. De hade varit ute i flera timmar. Niamh hade berättat om alla fiskar, koraller och växter; vad de hette, vad de levde av, hur de behövde varandra. När de till slut tog sig upp på stranden var de helt slut. Georgie lade sig ner på rygg i den vita sanden och hämtade andan. Det var skönt att låta sina utmattade ben och armar vila. Niamh lade sig intill och hon kände hennes svala arm mot sin egen. Georgie lade sig på sidan bredvid henne och såg in i de blå ögonen. Hon lutade sig fram och kysste hennes läppar.
”Tack”, sa hon. Niamh log.
”Vet du vad? Jag är väldigt glad att du kommit hit.”

Under ytan, Del 22

Framför dem låg en blå lagun. Niamh började dra av sig tröjan och shortsen så Georgie antog att hon skulle göra likadant. De stod i bikini i den vita sanden och tittade ut över det glittrande vattnet. Niamh vände sig mot henne och drog en djup lycklig suck. Hon trivdes här, ingen tvekan om saken. Georgie kunde inte låta bli att smittas av hennes glädje. Innan hon hann blinka hade Niamh tagit två snabba steg fram till henne, lagt armen om hennes midja och kysst henne hett. Georgie drog efter andan och kände hur hjärtat slog fortare, men Niamh hade redan släppt taget om henne igen. Hon satte sig ner i sanden och drog på sig simfötterna och justerade remmen på cyklopet. Sedan tog hon sin undervattenskamera och en liten påse och vadade ut i vattenbrynet.
”Kom Georgie. Jag ska visa dig mitt examensarbete.”
”Ditt vaddå?”
”Jag läser marinbiologi. Eller läste snarare. Jag har bara kommit drygt halvvägs. Jag kom liksom av mig när jag åkte hit ner. Men jag har studerat det här korallrevet hela tiden medan jag varit här.” Georgie skakade på huvudet och visste inte om hon kände sig arg eller glad. Under hela tiden de hade träffats hade Niamh inte sagt ett ord om att hon hade pluggat något. Men Georgie hade heller inte frågat och att hon fick bli en del av Niamhs hemligheter nu var nog ändå något positivt.
”Från bartender till marinbiolog. Du kan verkligen överraska.”
”Det hoppas jag”, log Niamh. ”Kom så ska jag visa dig runt.” Georgie skrattade. Det lät som att Niamh skulle visa henne sin lägenhet eller lokalerna på hennes nya jobb. ”Det ska bli spännande att se vad du lärt dig om djur och växter medan du har dykt.”
”Ojdå. Jag visste inte att det skulle bli läxförhör”, sa Georgie och fällde ner cyklopet och vadade ut i det ljumma vattnet.

Under ytan, Del 21

När Georgie vaknade nästa morgon låg Niamh inte bredvid henne längre. Hon gnuggade ögonen och satte sig upp i sängen. Klockan på nattduksbordet visade tolv. Hon brukade inte sova så länge, men det hade blivit rätt sent kvällen innan. Just när hon tänkte stiga upp och dra på sig kläderna smög Niamh in med en fullastad bricka.
”Nej, gå ingenstans. Jag vill ha dig naken i sängen när vi äter frukost.” Hon ställde ner brickan på madrassen och drog av sig t-shirten och shortsen så att hon stod naken framför sängen. Sedan lyfte hon på täcket och satte sig bredvid Georgie. Hon gav henne en puss och lyfte över brickan i sitt knä. Georgie lät blicken glida över den. Kaffe, juice, bröd, marmelad, Niamhs vackra nakna bröst.
”Hur ska jag kunna koncentrera mig på frukosten nu”, undrade hon. Niamh drog upp täcket en bit.
”Bättre så?”
”Det beror på hur man ser det.”
”Så... ska du hänga med Sam idag eller får jag låna dig lite?” Georgie var tacksam för att Sam var upptagen med att ta emot nya gäster.
”Du får låna mig ända tills klockan tio i morgon bitti. Då måste jag iväg till mitt nya jobb.”
”Bra”, log Niamh nöjt. ”Då hinner jag visa dig en sak.”

De tog Niamhs vespa upp till hotellet. Georgie satt bakom henne med armarna om hennes midja, precis som hon hade suttit när de hade åkt iväg till verkstaden många veckor tidigare. Djungeln susade förbi och den svaga doften av parfym fanns där nu också, men det kändes som hon att satt bakom en annan person nu. Hon visste inte om det bara var att hon hade lärt känna Niamh eller om hon verkligen hade ändrats. Georgies grepp om hennes midja var inte stelt och lite motvilligt som då. Hon var glad för att det fanns vespor så att hon fick en ursäkt att hålla Niamh nära.

Framme vid hotellet parkerade Niamh vespan och fick låna en minibuss. Hon hämtade också simfötter, cyklop och snorklar ur hotellets förråd. Sedan bar det iväg. De åkte nog rätt länge, men Georgie njöt av att titta på Niamh när hon körde. Efter ett tag svängde de in på en guppig småväg som inte alls verkade vara gjord för bilkörning. Det gick uppför, mycket uppför. Ibland var det så brant att Georgie undrade om de inte skulle börja halka ner igen. Niamh såg hennes oroliga blick.
”Det är ingen fara. Jag har åkt här en massa gånger.”
”Okej”, nickade Georgie, men kände sig inte helt avslappnad. Till slut stannade bussen uppe på en liten platå. Framför dem reste sig ett berg och till höger nedanför dem fanns en sluttning som ledde ner till en vacker turkos vik.
”Ska vi dit ner”, undrade Georgie. Niamh nickade och lyfte ut deras packning ur bakluckan.
”Det är inte så brant som det ser ut. Gå efter mig bara.”

Under ytan, Del 20

Hon mötte Niamhs läppar och njöt av den mjuka kyssen. Hon drog henne närmare och kysste henne igen, hetare. Det var som att hon hade släppt lös något inom sig som inte ville hindra sig igen. Hon ville ha Niamh nu. Det spelade ingen roll om hon hade legat med hundra kvinnor. Det spelade ingen roll om det inte skulle hända någonsin igen. Niamh drog efter andan och rullade bort från henne.
”Det är nog bäst jag går.” Georgie såg förvånad på henne.
”Ska du gå”, sa hon besviket. Niamh svalde.
”Jag vill inte att du ska tro…. Att jag…”
”Det tror jag inte. Stanna. Snälla. Jag vill att du stannar.”
”Är du säker?”
”Ja. Kom hit.” Niamh log osäkert och satte sig försiktigt på sängkanten, som om hon var rädd att någon skulle bita henne. Georgie satte sig bakom henne med benen runt henne. Hon lade försiktigt armarna om hennes midja och drog henne nära. Hon kysste hennes nacke och sög in den svaga doften av parfym. Niamh verkade slappna av lite mer för hon lutade sig bakåt och slöt ögonen. Georgie drog händerna över hennes vältränade bruna mage under t-shirten. Niamh vred huvudet mot henne och Georgie kysste henne medan hon kupade sina händer över hennes bröst. Hon kände hårda bröstvårtor genom tyget och det gjorde henne ännu mer upphetsad.
”Du gör mig galen”, sa Niamh plötsligt och reste sig. Hon puttade ner Georgie på sängen och lade sig över henne. De kysstes igen och Georgie kände Niamhs varma händer utanpå linnet innan hon smekte ner dem innanför det och innanför hennes bh. Georgie stönade till av beröringen. Hon drog av Niamhs tröja och sedan sitt eget linne. Niamh knäppte upp hennes bh i ryggen och såg beundrande på henne.
”Du är helt otroligt vacker.”

Georgie hade tänkt sig hur det skulle vara att älska med Niamh. Hon var så varm och omtänksam när de pratade och ändå verkade hon så vild. Om hon var likadan i sängen måste hon vara något alldeles speciellt. Och det var hon. Hon tog för sig, men hon lyssnade och hon kände. Hon var överallt och Georgie kunde inte få nog av henne.

Under ytan, Del 19

Det var tyst och mörkt i huset när Georgie kom hem och alla dörrar var stängda. Hon försökte ta sig upp för trappan utan att den skulle knarra alltför mycket. Hon smög in på sitt rum och sköt försiktigt igen dörren. Efter att ha dragit av sig shortsen och Sams tröja kröp hon ner under täcket. Då gled dörren upp och Niamh tittade in.
”Är du vaken”, viskade hon.
”Hej”, viskade Georgie. ”Du är tillbaka.”
”Ja”, sa Niamh, nu i vanlig samtalston. ”Jag hörde när du kom, men jag visste inte att du hade gått och lagt dig redan. Jag kan komma i morgon.”
”Nej, gå inte. Kom och lägg dig här.” Hon lyfte på täcket och Niamh lade sig bredvid henne. De blå ögonen log mot henne i halvdunklet och hon kände sig lite nervös.
”Hur har det gått? Är du ok?”, undrade hon.
”Mm. Det gick bra. Hon var rätt juste, flickvännen. Hon hade försökt jobba på pappa. Synd att han gick och dog innan hon lyckades.” Niamh försökte som vanligt hålla sin glättiga ton men Georgie skakade på huvudet. Hon lade armen om Niamhs midja. Hennes hjärna letade efter några tröstande ord, men det var inte det som kom ut ur hennes mun.
”Jag har saknat dig”, sa hon. Niamh blev tyst en stund och Georgie bet sig i läppen.
”Har du? Jag är inte van vid att ha någon som saknar mig.” Georgie visste inte hur hon skulle tolka det. Hon drog tillbaka sin arm. Niamh skakade på huvudet och log.
”Förlåt. Jag menade inte så. Jag har saknat dig med.” Hon flyttade närmare Georgie och lade armen om henne istället. ”Georgie, om jag kysste dig nu, skulle du tro på att jag var intresserad av dig?” Georgie log.
”Ja.”

Under ytan, Del 18

De kom inte fram till hotellet förrän vid niotiden och det var proppfullt i restaurangen. Sam gick fram till en av kyparna och kom sedan tillbaka till Georgie.
”Radi säger att det kommer bli flera bord lediga inom en halvtimme. Ska vi sätta oss i baren så länge?”
”Ute? Jag vet inte. Jag fryser lite”, sa Georgie och lade händerna på sina bara axlar.”
”Jag hämtar en tröja åt dig på kontoret”, sa Sam och försvann iväg. Georgie gick ut i baren och satte sig hos Ingrid. Hon kände sig trött, men Ingrid verkade pratsugen för hon sken upp när Georgie kom.
”Hej”, hojtade hon glatt. ”Har ni varit på steamboat-kvällen?”
”Nej, vi kom just. Men vi tänkte gå dit när det blir något bord ledigt.”
”Ja, det var visst populärt. Det har varit helt dött här i baren hela kvällen. Vad vill du ha?”
”Jag vet inte. Ingen alkohol för jag är jättehungrig.”
”Juice? Cola? Jag har lite chips och nötter här också.” Hon plockade upp några små skålar och ställde dem framför Georgie.
”Underbart.”
”Jag såg att Niamh kom tillbaka idag.”
”Jaså?” Georgie spärrade upp ögonen. Ingrid såg intresserad på henne.
”Är det nåt mellan er?”
”Nej, vaddå?”
”Hon frågade efter dig. Hon försökte låta ointresserad men hon ljuger faktiskt inget vidare. Så vad är det som händer?” Georgie skrattade.
”Det har inte hänt någonting. Inget alls. Vi har bara pratat.
”Du menar att ni är vänner?”
”Jag vet inte om vi är vänner. Jo, kanske.”
”Det var nåt nytt”, sa Ingrid och såg inte alls övertygad ut. Georgie ryckte på axlarna och kände sig lättad när Sam kom gående med en tröja i handen.

Skorpan skriver L-Word?

Fyra flator har mycket roligt åt att Skorpans noveller, i juninumret av QX, jämförs med tv-serien L-Word. Skorpan tycker nämligen inte om L-Word och tittar aldrig på det. Vi hoppas att hon inte ser jämförelsen som en alltför stor förolämpning. Det var ändå flathistorierna, spänningen och väntan på nästa del som artikelförfattaren syftade på. Nej, var inte ledsna, QX. Vi tycker det var jätteroligt att bli uppmärksammade i er fina tidning!

Under ytan, Del 17

”Jag tycker man tröttnar lite på allt det här saltet”, sa Georgie och tittade på avlagringarna i sitt cyklop. ”Och mina ögon gör ont.” De satt uppe i skuggan under palmerna och åt sin matsäck. Stranden nedanför dem var folktom för de var långt bort från hotellområdena.
”Ja, sommarbaden är kanske skönare i Stockholm, men dykningen här är hundra gånger bättre än i Östersjön”, sa Sam.
”Ja, fast Östersjön har sin charm också. I alla fall på sommaren när det finns vackert grönt sjögräs, vajande blåstång och nyfikna små abborrar.”
”Har du hemlängtan?”
”Nej. Inte än i alla fall.” Hon log mot honom. ”Nej, jag njuter fortfarande av friheten. Och instruktörsjobbet ska bli jätteroligt.”
”Hur går det med Niamh? Är hon fortfarande arg på dig?”
”Nej. Du hade rätt. Det var inte mig hon var arg på. Hennes pappa har dött.”
”Oj. Tufft…”
”Ja. Hon åkte till Irland förra veckan för att fixa med begravning och träffa advokaten och sånt. Jag vet inte när hon kommer tillbaka igen.”
”Hur går det med de andra i huset då?”
”Jodå. De verkar justa. Fast jag ser inte särskilt mycket av dem. Ingrid och Steve jobbar på kvällarna och de andra håller sig mest på sin våning. Men Francesca hörs ju förstås..”
”Det kan jag tänka mig”, sa Sam och skrattade. ”Hon har verkligen temperament. Du, jag tänkte höra om du hade lust att hänga med till hotellet ikväll? De har steamboat till middagen.”
”Ja, vad gott!”
”Ska vi börja röra oss hemåt då”, frågade Sam och reste sig utan att vänta på svar. Han borstade bort sanden från shortsen och gick mot bilen. Georgie tog väskan med matsäcken och gick efter honom.

Den lilla minibussen skumpade fram genom landskapet som Georgie nu började känna igen på sina ställen. Hon såg ut genom rutan, på havet, som låg lika stilla idag som det hade gjort varje dag sedan hon anlände. Hennes tankar gick till Niamh i Dublin. Vad konstigt det måste vara för henne att komma hem till storstaden efter tre år och dessutom behöva gå på sin pappas begravning. Georgie undrade om Niamh hade några vänner där som kunde stötta henne eller om hon skulle vara alldeles ensam. Hon försökte tänka sig hur det skulle vara att inte ha någon familj. Det var en obehaglig känsla. Att vara helt själv i världen utan att höra ihop med någon, utan att ha någon som bryr sig om en vad man än gör. Hon tyckte synd om Niamh.


Novellen tar en paus över midsommarhelgen men är snart tillbaka!

Under ytan, Del 16

”Det är ironiskt. Jag hade inte nån kontakt alls med pappa och ändå blir jag ett vrak när han går och dör.” Niamh fnyste i något som skulle likna ett skratt och lutade sig mot Georgies axel.
”Han var din pappa. Det är klart att du bryr dig.” Hon kramade Niamhs axel.
”Varför då? Han brydde sig uppenbarligen inte om mig.”
”Kanske han gjorde det, på sitt sätt. Det är svårt att förstå hur andra människor tänker.” Niamh såg på Georgie och log plötsligt ett riktigt leende.
”Ja. Det är det. Och det är väl inte så konstigt. Ibland förstår jag inte hur jag själv tänker.” Georgie skrattade.
”Det är sant. Man orkar inte alltid tänka.”
”Nej”, sa Niamh och tittade tomt framför sig. ”Ibland går man bara på det som gör minst ont. Eller som kan göra en glad för stunden.” Hon verkade vakna upp ur sin dröm igen. ”Jag måste åka hem. Pappas flickvän har ringt mig flera gånger.”
”Jaha. Men.. kommer du tillbaka?”
”Det är klart jag kommer tillbaka”, sa Niamh och log.

Under ytan, Del 15

Det hade varit samma sak tre dagar i rad. När Georgie kom hem dröjde det bara någon kvart innan Niamh kom in och lade sig på sängen. Den här gången satt hon och pratade med sina föräldrar i telefon när Niamh gläntade på dörren. Då försvann hon snabbt iväg igen. En timme senare hade hon fortfarande inte kommit tillbaka. Georgie gick bort till hennes rum och knackade på.
”Ja?”, svarade en röst. Hon öppnade och tittade in. Niamh satt på sängkanten med rödgråtna ögon. Georgie kände hur det sög till i hennes bröst. Hon satte sig bredvid Niamh och lade armen om henne. Niamh torkade bort tårarna med handen och försökte le.
”Pratade du med dina föräldrar”, undrade hon.
”Ja.”
”Jag hade en pappa en gång. Han var i och för sig inte mycket till pappa, men jag kallade honom det ändå.”
”Vad hände?”, undrade Georgie.
”Jag hittade en flickvän. Och jag var så otroligt lycklig. Men pappa sa att jag inte behövde höra av mig till honom igen förrän jag hade dumpat henne. Men jag ville inte dumpa henne. Jag älskade henne. Det var första gången i mitt liv som jag träffade någon som verkligen förstod mig. Eller, jag trodde det då i alla fall.”
”Lämnade hon dig?”
”Ja. Fast pappa trodde att jag äntligen hade fått lite vett så han dök upp för att fira. Jag sa att jag aldrig ville se honom igen.”
”Åh. Men du.. han kanske behöver lite tid?”
”Det går tyvärr inte”, sa Niamh och log sitt falska leende igen. ”För han dog förra veckan.”

Ska du på festival?

Nu är det sommar och med den kommer festivalerna. Fem flator har kommit fram till att ingen av oss är några stora festivalfans. Kanske är vi för bekväma av oss, eller så nöjer vi oss med att bara se våra favoritartisters konserter. Nisse säger att hon skulle kunna tänka sig att se Gossip på Hultsfredsfestivalen, men bara om någon flyger henne dit med helikopter och flyger hem henne igen efteråt, för hon vill inte fastna i leran. Angelica tycker också att helikopteridén skulle funka och att det också skulle vara okej att ha Beth Dittos röst. Emma känner ändå inte för leran men tycker det vore ok att ha Beth Dittos röst om inte bilringarna kom med på köpet.

Under ytan, Del 14

Att utbilda sig till dykinstruktör var inte riktigt som Georgie hade tänkt sig. De två första dagarna hade de bara suttit i ett varmt klassrum och haft teorilektioner. Vid dagens slut kändes det skönt att köra hem på vespan. Hjärnan fick slappna av och tänka på annat och den ljumma vinden svalkade hennes hud när hon gasade på inför den sista raksträckan. Hon svängde in på vägen som ledde ner till vattnet och det stora trähuset som för tillfället var hennes hem.

Där utanför stod Francesca och skrek som vanligt i mobilen åt sin flickvän. Till en början hade Georgie trott att Francesca och hennes tjej just hade gjort slut eller höll på att göra slut eftersom de verkade så arga på varandra, men efter ett tag hade hon märkt att det bara var så deras förhållande fungerade. Efter att de hade stått och skrikit åt varandra i mobilen i en halvtimme brukade Francescas flickvän komma över till huset och där skrek de åt varandra några minuter till live. Sedan hände något som Georgie tyckte var mycket fascinerande. Utan att hon ens hann märka hur det hade gått till hade de plötsligt slutat skrika och stod istället och hånglade och tre sekunder senare försvann de in på Francescas rum.

Georgie lyfte handen åt Francesca utan större engagemang för hon skulle väl ändå inte märka det, och gick in i huset. Efter att ha tagit en dusch drog hon på sig ett linne och en sarong och lade sig på sängen med en bok. Då knackade det på dörren.
”Kom in”, sa hon och tittade upp från boken. Niamh kom in och satte sig på sängen.
”Hej, hur mår du?”, sa hon lugnt. Något var annorlunda, men Georgie kunde inte sätta fingret på det.
”Jag mår bra. Och du?”
”Bra”, sa Niamh och nickade, men hon verkade inte alls sådär sprudlande och full av livsglädje som Georgie var van att se henne. ”Det var längesen jag läste”, fortsatte hon. ”Kan jag låna nån bra bok av dig?”
”Javisst. Gillar du deckare? I så fall kan du ta den här som jag läste ut igår. Den tyckte jag var riktigt bra.” Hon tog en bok ur högen och räckte över till Niamh. Hon läste på pärmen.
”Fint. Är det okej om jag ligger här bredvid dig och läser?”
”Klart.”
”Bra.” Niamh lade sig på sängen, men längre ifrån Georgie än hon brukade. Hon slog upp boken och började läsa. Så låg de i minst en halvtimme innan Niamh vände sig till Georgie igen. ”Hur går det på din kurs?” Georgie log. Så Niamh hade inte glömt det.
”Bra.. fast.. jag trodde vi skulle få dyka. Än så länge har vi bara haft teorilektioner. Men nästan vecka skulle vi visst öva livräddning så då kanske det blir lite mer action.”
”Ja, lektioner kom du ju hit för att slippa”, sa Niamh.
”Precis… Du Niamh.. är du ok?” Niamh verkade tänka efter och öppnade munnen som för att säga något, men hon hittade visst inget som passade. Hon suckade.
”Det är så mycket”, sa hon till slut.
”Okej. Är det nåt jag kan göra?”
”Nej. Jag vill gärna bara ligga här bredvid dig om det går bra.”
”När du vill.” Niamh gav henne en tacksam blick och de fortsatte läsa.

Under ytan, Del 13

Georgie och Sam kom just tillbaka till huset efter en dykutflykt. De hade också hunnit med en storhandling på den lite större livsmedelsaffären inne i stan som kallade sig Supermarket.
”Jag hjälper dig upp med kassarna”, sa Sam och lyfte enkelt två kassar i varje hand. På vägen upp i trappan mötte de Niamh som var på väg ut.
”Hej”, sa Sam och Georgie med en mun.
”Hej Sam”, sa Niamh kort och sprang vidare nerför trappan utan att titta på någon av dem. Sam gav Georgie en förvånad blick.
”Vad var det med henne?”
”Jag vet inte. Jag hoppas jag inte har sårat henne.”
”Nu känns det som du har glömt berätta något för mig igen”, sa Sam och spände ögonen i henne.
”Alltså..”, började Georgie och vred på sig. ”Hon försökte förföra mig och jag sa att jag inte var intresserad. Och då gick hon sin väg. Och sen dess har hon inte sagt ett ord till mig.”
”Jaha…”. Sam blev tyst en stund. ”Det låter ovanligt för att vara Niamh. Det brukar vara Francesca som är dramaqueen här i huset. Men Niamh.. Jag har alltid sett henne som en sån där människa som bara gillar läget och inte hetsar upp sig i onödan. Kanske det har hänt nåt annat som inte har med dig att göra?”
”Ja.. fast.. ja, kanske”, mumlade Georgie.

Under hennes första två veckor hade Niamh varit hemma nästan varenda dag när hon hade kommit hem. De hade lagat mat tillsammans, suttit ute i solstolarna på framsidan och pratat eller legat i soffan och tittat på film. Georgie trivdes i hennes sällskap. Det enda som förstörde det var Niamhs flörtande. Om hon bara inte hade gått fram som en ångvält jämt. Om hon hade valt att se Georgie som en person från början och lärt känna henne istället. Då hade Georgie fått en helt annan bild av henne. Hon hade kunnat respektera henne. Men för Niamh verkade det bara finnas två alternativ. Antingen var en tjej inte hennes typ och då var hon totalt ointressant eller så var tjejen hennes typ och då skulle hon ha henne i säng så fort som möjligt. Georgie hade inte velat hoppa i säng och nu hade hon tydligen placerats i facket totalt ointressant.

Något som retade henne var att hon saknade att prata med Niamh. Ibland önskade hon att hon kunde ta sig in i andra människors hjärnor för att se hur de tänker. Då skulle hon ha gått in hos Niamh och försöka lista ut hur hon fungerade.

Georgie insåg att hon faktiskt kände sig lite sårad. Hon hade uppskattat Niamhs sällskap men för Niamh hade det tydligen inte betytt någonting. Kanske såg hon konversation som ett medel för att få tjejerna i säng? Kanske var hon sådär charmig mot alla. Kanske hade de inte alls någonting gemensamt. Kanske hade Georgie gått på hennes förförarcharm till en viss del, även om den inte hade räckt hela vägen. Hon gav ifrån sig en djup suck och fortsatte efter Sam uppför trappan.

Under ytan, Del 12

Georgie hade först tänkt gå ner till den lilla stranden nedanför huset, men hon kände att hon hade fått för mycket sol så hon gick upp till rummet och drog på sig en kjol och ett linne. Sedan lade hon sig på sängen och slog upp boken. Efter någon timme kände hon hur sömnen kom över henne. När hon vaknade och tittade mot sin väckarklocka visade den redan sex. Hon hörde hur någon knackade svagt på dörren.
”Kom in”, sa hon. Niamhs ansikte visade sig i dörröppningen. Georgie log. Det var ju en förbättring att hon hade lärt sig knacka.
”Hej, har du sovit nu igen?” Niamh satte sig på sängkanten bredvid henne.
”Ja, jag har visst inte hunnit anpassa mig till värmen än.”
”Du verkar ha fått lite för mycket sol.”
Niamh lade sig på sängen bredvid henne och drog fingrarna över hennes arm.
”Skulle du säga att du är en sexuell varelse?”, frågade hon. Georgie skrattade.
”Nej. Jag vet inte. Jag har inte haft sex på tre år.” Niamh såg chockad ut och satte sig upp i sängen.
”Det är omöjligt. Du skojar med mig.” Georgie skakade på huvudet.
”Nej, det är faktiskt sant.”
”Det var då det tog slut med din flickvän”, konstaterade Niamh. Georgie nickade.
”Man behöver inte sluta ha sex för att man slutar älska någon”, sa Niamh och lade sig ner igen.
”Mina tankar har nog varit upptagna med annat”, sa Georgie.
”Du verkar ha jobbat hårt. För hårt.”
”Kanske det.” Georgie ryckte till. Niamh kupade plötsligt sin hand över hennes ena bröst.
”Jag skulle vilja ha såna bröst som du. De är verkligen fina.”, sa hon mjukt. Georgie tittade på henne.
”Niamh, jag tänker inte ligga med dig.”
”Varför inte? Det känns som att ditt bröst tycker om när jag tar på det.”
”Det räcker inte för mig.”
”Jaså? Vad vill du mer ha?”
”Jag vill inte ha någon som är intresserad av sex. Jag vill ha någon som är intresserad av mig.” Niamh nickade och gick ut från Georgies rum.

Under ytan, Del 11

När Georgie hade lämnat hotellet körde hon ner till stan för att hitta en bokhandel. Hon hade längtat länge efter att få läsa andra böcker än kurslitteratur. Snart hittade hon en bokhandel med engelska böcker och började plocka på sig allt som verkade spännande. Vid lunchtid klev hon in på Sams kontor med en stor kasse böcker på armen.
”Men hej. Jag tänkte just ringa dig och se vad du hade för dig”, sa Sam.
”Jag har skaffat mig lite läsning. Och en blå vespa.”
”Oj. Du ligger inte på latsidan. Jag som trodde jag skulle få köra runt dig ett tag till.”
”Var inte ledsen. Du kan få köra runt mig lite ibland ändå. Är du ledig för delikat lunch?”
”Javisst. Men jag måste ta emot en buss klockan tre så vi får nog äta här i så fall.”
”Jag äter gärna här. Där borta i skuggan vid poolen ser skönt ut.”
”Det är mitt favoritställe. Gå i förväg du. Jag måste bara ge Max nästa veckas schema.”
Georgie gick längs poolen, bort till caféavdelningen. Hon hade knappt satt sig förrän en kille kom fram och frågade vad hon ville ha.
”Jag väntar på min kompis, men du kan ju få blanda till någon god alkoholfri fruktdrink så länge”, sa Georgie. Killen nickade och försvann. Georgie tittade på människorna runt poolen. Det verkade mest vara par utan barn och det var onekligen en helt annan stämning här än på Paradise Resort. Det kändes lugnare och lyxigare. Hon vände tillbaka blicken när hon märkte att någon satte sig ned vid hennes bord. Hon blev förvånad när hon såg att det var hennes korridorgranne Ingrid.
”Haai”, hälsade hon glatt och fällde upp solglasögonen. ”Är du här och hälsar på Sam?”
”Ja, du också?”
”Nej, jag jobbar ju här”, sa Ingrid. ”Jag börjar egentligen inte förrän klockan sju. Men vi har haft livräddningskurs idag så jag var tvungen att ta mig upp ur sängen. Jag har bara sovit fyra timmar så jag är lite trött nu. Jag ska försöka ta igen några timmar nu innan jag går på mitt pass.”
”Vad är det du jobbar med?”, undrade Georgie.
”Jag är bartender. Men ibland får jag rycka in lite och servera i restaurangen också.”
”Så vi har två bartendrar i huset?”
”Om du syftar på Niamh så är hon inte någon bartender. Hon skulle inte överleva tre minuter i min bar.”
”Åh. Sorry”, sa Georgie som trodde hon hade klampat i klaveret. Ingrid skrattade.
”Jag har inget emot Niamh. Hon duktig på många saker. Hon är en duktig fotograf, duktig på motorer och duktig på att charma kvinnor. Det sistnämnda kan i och för sig vara en bra tillgång i en bar.”
”Varför jobbar hon i en bar då?”
”Jag skulle nog vilja säga att hon jobbar i en juiceservering för barnfamiljer. Kanske att hon får hälla upp en och annan öl också. Det är rätt bra betalt, ganska slappt och hon behöver bara jobba 6 timmar om dagen. Och så har hon ju sin kompis Suzie där som hon kan jämföra erövringar med.” Georgie höjde på ögonbrynen.
”Är Suzie också gay?”
”Nej, Suzie erövrar män och Niamh erövrar kvinnor, så de slipper konkurrera.”
”Varför gör hon det?” Ingrid ryckte på axlarna.
”Jag vet inte. För att hon kan? För att hon gillar sex?”
”Men jag tror hon sa att hon hade en flickvän förut?”
”Ja, det har jag också hört. Men jag har svårt att se det framför mig. Niamh släpper aldrig någon nära sig. I och för sig lurar hon väl inte någon heller, för hon är ju rätt öppen med vad hon vill.”
”Så.. har du? Har ni..?” Ingrid skrattade igen.
”Nej. Aldrig. Jag är inte som hon. Som tur är är jag inte hennes typ heller så jag har faktiskt aldrig blivit utsatt för hennes flirtande.”

Under ytan, Del 10

De två vesporna körde upp till hotellets infart och Niamh stannade vid vaktkuren.
”Hon är med mig”, sa hon till vakten och han fällde upp bommen för dem. De parkerade på baksidan av hotellet och Niamh öppnade en plåtdörr bredvid varuintaget.
”Vi går genom köket”, sa hon. De gick genom en liten korridor förbi städskrubbar och tvättrum och hon drog upp en av dörrarna. Därinne var ett litet omklädningsrum.
”Jag måste bara dra på mig min tjusiga Paradise Resort-tröja”, sa hon och drog av sig linnet. Georgie vände sig bort.
”Är du lite pryd Georgie”, hörde hon bakom sig. Hon rynkade pannan.
”Pryd? För att jag inte brukar studera nakna människor?” Hon hörde Niamh skratta bakom henne.
”Nakna människor kan vara väldigt fint. I alla fall nakna flickor. Speciellt vissa av dem. Varför skulle man inte titta på dem när man får chansen?”
”Jag kanske är lite mer selektiv i vilka jag vill titta på”, sa Georgie.
”Ska jag förstå det som att du tycker att jag är oattraktiv”, svarade Niamhs röst road.
”Nej.. men..”, började Georgie.
”Så du tycker att jag är attraktiv?”
”Aaah! Är du inte färdig snart?”
”Jo, för längesen ”, sa Niamh som plötsligt stod precis bakom henne och lade händerna på hennes midja. Hon släppte taget lika snabbt igen och gled fram till dörren och höll upp den genom att vila ryggen mot den. Hon hade på sig en svart t-shirt med avklippta armar som det stod ”Paradise Resort” med blå bokstäver på. Den spände åt över hennes bröst.
”Ska vi gå?” Georgie sa inget, men gick ut genom den öppna dörren.
De gick uppför en trappa och kom upp bakom en stor ljus bar uppe i hotellet.
”Jag undrade just om du tänkte komma”, sa en tjej som redan stod i baren och putsade glas.
”Det brukar vara rätt lugnt såhär på förmiddagen”, sa Niamh vänd mot Georgie. Den andra tjejen verkade hon ignorera. ”Men det är nog bäst du sätter dig på utsidan så jag inte får skäll.” Georgie slog sig ner på en av barstolarna på andra sidan baren.
”Så vad vill du ha”, undrade Niamh och lutade sig fram över disken.
”Jag får väl prova en av dina berömda fruktdrinkar.”
”Bra val.” Hon plockade fram olika juicer ur kylen och började hälla upp dem i ett stort glas när en man i kostym gick förbi baren.
”Niamh, sa jag inte åt dig att du inte får klippa av ärmarna på t-shirtarna”, sa han.
”Jo, det tror jag bestämt att du gjorde”, svarade Niamh utan att släppa blicken från glaset.
Den andra bartjejen skrattade.
”Vi håller på såhär varje morgon”, förklarade hon. ”Men det är bara på skoj. Jag heter Suzie.” Georgie skakade hennes hand.

Under ytan, Del 9

Niamh räckte Georgie en hjälm innan hon drog på sig sin egen.
”Hoppa upp”, sa hon. Georgie satte sig bakom henne på vespan och lade armarna om hennes midja. ”Håller du i dig”, sa Niamh och drog med en smekande rörelse handen över hennes underarm. Georgie skakade på huvudet och log. Hade Niamh bara varit lite mindre sexig hade hennes ständiga flirtande bara blivit löjligt. Hade hon varit en fet gubbe till exempel, så hade hon fått en örfil om hon smög in på tjejers rum och kommenterade deras nakna bröst eller smekte deras ben i soffan. Men nu var hon ingen fet gubbe utan en vältränad snygg tjej med en mörk len röst som på klingande irländska fick varje simpelt ord att låta som musik och Georgie fick motvilligt gåshud av beröringen mot armen.

De susade fram längs vägen. Det luktade regnskog och Niamhs parfym. Georgie tyckte om tanken på att ha en egen vespa som hon själv kunde susa fram på när hon ville. De åkte förbi hotellet med den stora poolen och svängde av på en väg inåt landet. Efter femton minuters körning svängde Niamh in vid en verkstad med bensinstation. En kille i mekanikerdräkt kom fram till dem och skakade deras händer med oljiga fingrar.
”Jag har den här bak. Den kom för tre dagar sen och jag har precis servat den”, sa han. De följde efter killen in på gården bakom verkstan.
”Jag ringde förut och kollade om han hade nåt som kunde passa dig”, förklarade Niamh. ”Den här är i mycket bättre skick än de han brukar få in.” På bakgården stod åtskilliga bilvrak och några bilar som såg lite mindre ut som vrak som Georgie antog var såna som skulle repareras. Vid garageväggen stod en ljusblå vespa som såg riktigt fin ut.
”Gillar du den?”, sa Niamh. Georgie nickade.
”Den är jättefin ju. Kan vi provköra den?”
”Visst”, sa mekanikern.
”Har du kört förut”, undrade Niamh.
”Jadå”, sa Georgie och startade vespan. Hon körde ut över gårdsplanen och ut på vägen. Den var snabb. Det kom en brant backe och hon gasade på ordentligt. Inga problem. Den där mekanikern verkade ha gjort mer med vespan än att byta olja. Hon njöt av fartvinden i håret. Sedan saktade hon ner och vände tillbaka igen.
”Jag älskar den”, sa hon. Mekanikern skrattade.
”Jag trodde väl det.”

Under ytan, Del 8

Georgie åt middag med Niamh i soffan i vardagsrummet. De hade slagit på en film och bullade upp sig med kuddar i varsin ände av soffan. Skålarna med kyckling och ris höll de i händerna i knät.
”Du kan äta med pinnar”, konstaterade Niamh.
”Mitt ex lärde mig”, sa Georgie.
”När tog det slut mellan er”, undrade hon.
”Tre år sen”, sa Georgie och stoppade in en bit kyckling i munnen.
”Som jag då”, mumlade hon. De såg på filmen och åt under tystnad. Sedan ställde Niamh ifrån sig sin skål på bordet och hasade ner lite längre i soffan. Det såg skönt ut. Georgie gjorde likadant. Det innebar att deras ben kom att ligga emot varandra. Niamh tittade på henne igen.
”Du måste ha en vespa”, sa hon.
”Va?”
”Ja, om du ska bo här måste du kunna ta dig fram.”
”Du har nog rätt.”
”Jag vet en kille som säljer begagnade om du är intresserad.”
”Det vore juste.”
”Är du ledig i morgon? Om du vill kan jag hänga med dig och kolla på vägen till jobbet.”
”Absolut. Det blir perfekt.” Niamh smekte sitt ben mot Georgies.
”Du har väldigt lena ben”, sa hon. Georgie mötte hennes blick och log. Sedan vände hon bort huvudet och fortsatte att titta på filmen.

Under ytan, Del 7

När Georgie kom hem framåt eftermiddagen hade hon fått ett jobb. Det skulle bara vara två dagar i veckan så det kändes inte särskilt betungande. Dessutom var det ett jobb där man fick lära människor att dyka, vilket var det roligaste hon visste. Om två veckor skulle hon få gå en kurs för att utbilda sig till instruktör. Det var hon och två killar som också skulle jobba för Michael som skulle gå kursen. Hon log åt tanken att hon hade oroat sig lite för att hon kanske skulle få långtråkigt. Det verkade inte som att det skulle hända.

Hon sjönk ner i samma stolstol som hon hade suttit i på morgonen när Sam hade kommit och hämtat henne. Då hörde hon motorljud och en vespa svängde in framför huset.
”Hej”, sa Niamh och tog av sig hjälmen. Hon satte sig i stolen bredvid Georgie. ”Har du haft en bra dag”, undrade hon.
”Jättebra. Jag har dykt med Sam och Michael. Och så har jag fått ett jobb med.”
”Dyker du? Vad har du fått för jobb?”
”Som dykinstruktör.”
”Det var som tusan. Jag dyker också. Jag fotar.”
”Undervattensfoto?”
”Mm. Vill du se?”
”Absolut.”
”Vänta.” Niamh hoppade upp ur stolen och försvann in i huset. Georgie hörde hur hon tog trapporna med lätta steg. Strax var hon tillbaka igen med ett stort album. Hon flyttade sin stol tätt intill Georgies och satte sig igen. Hon slog upp albumet på armstödet mellan dem. Georgie spärrade upp ögonen. Niamh hade fotat vid ett vrak som verkade ligga ganska grunt för den ljusa vattenytan lyste upp bilderna och vraket såg ut att omfamnas av koraller och fiskar.
”Häftigt”, sa Georgie. ”Är det härifrån?” Niamh nickade.
”Jag kan visa dig det nån dag om du vill.”
”Gärna.”
”Jag är lite hungrig nu”, sa Niamh och slog ihop albumet. ”Har du ätit?”
”Nej, jag har inte ens handlat nån mat. Finns det nån affär i närheten?”
”Den närmaste är uppe vid hotellet. Men du kan äta med mig. Jag har just handlat.” Hon plockade upp en kasse ur korgen på vespan.
”Tack, gärna. Jag lovar att bjuda igen nästa gång.”

Under ytan, Del 6

Minibussen körde ner för grusvägen och stannade framför huset. Georgie reste sig ur solstolen och gav Sam en kram och puss på kinden.
”Hej”, sa han. ”Så du är uppe. Har du sovit gott?”
”Ja, jättegott. Niamh väckte mig.”
”Gjorde hon?”Han rynkade pannan. ”Jag sa ju att hon inte skulle väcka dig.”
”Jaså?”
”Georgie, bara så du vet… Jag tror Niamh är lite av en förförerska. Hon verkar ganska intresserad av sex.” Hon skrattade.
”Okej, mamma. Jag ska akta mig för fallande kokosnötter och förförerskor.”
”Det är bra gumman lilla”, flinade Sam. ”Och jag antar att du inte har ätit någon frukost?”
”Nej, mamma. Ingen frukost heller. Men jag har duschat.”
”Alltid något. Då hämtar vi upp lite frukost på vägen. Jag har redan hämtat upp dina grejor och kollat allt.” Hon tittade in genom bakluckan och såg sin dykarutrustning ligga där bredvid hans. Hon klappade förtjust i händerna.
”Sam, jag älskar dig.” Han pussade henne på kinden.
”Tack älskling, men du vet väl att jag är gay?”

De hoppade in i bussen och den skumpade iväg uppför backen. Hon såg ut genom fönstret. Först var djungeln tät och hon skymtade bara havet då och då genom vegetationen, men sedan glesnade det ur och sanden bredde ut sig. Uppe på en kulle låg hotellet med jättepoolen som Niamh hade pratat om.
”Våra konkurrenter”, sa Sam och nickade mot det stora området bakom staketet. ”Men de siktar mest in sig på barnfamiljerna. Och vi siktar mest in oss på de övriga, så det verkar funka bra för alla ändå. Jag har förresten frågat min kompis Michael om han ville hänga med oss idag.”
”Jaha?” Hon såg frågande på honom.
”Ja?”, sa han med sin oskyldigaste röst. Georgie blev genast misstänksam.
”Och vem är Michael? En dejt?”
”Nejdå, en kompis bara.”
”En potentiell dejt?”
”Nej, inte alls. Han har fru och barn.”
”Varför känns det som det är något du inte berättar?” Hon spände ögonen i Sam.
”Alltså, jag tänkte bara.. Michael har en dykarskola här. Han instruerar turisterna och kör ut dem till fina ställen.”
”Jaha? Tror du att jag har glömt bort hur man dyker?” Sam skrattade.
”Nej, inte alls. Tvärtom. Michael har sagt förut att han skulle behöva lite hjälp för grupperna har blivit större.” Nu trillade tioöringen ner för Georgie.
”Ska jag förstå det här som att du har skaffat mig ett jobb Sam?”
”Nej nej, alltså, jag tänkte bara att ifall att… alltså.. om du…”
”Om jag skulle bli rastlös inom tre dagar och behöva nåt att göra?” Han skrattade.
”Ja, ungefär så.”
”Du har förstås rätt som vanligt”, sa Georgie. Sam pustade ut.

Under ytan, Del 5

Georgie vaknade av att dörren gnisslade. Hon blinkade yrvaket.
”Sam?” Någon kom in i rummet och satte sig på hennes säng.
”Nej, det är inte Sam, det är Niamh”, sa en mjuk röst på irländska. Bilden klarnade och den vackra tjejen som hon hade sett igår satt framför henne.
”Åh, hej”, sa Georgie generad och drog upp täcket över brösten. Det hade blivit så varmt på natten att hon hade dragit av sig alla kläder.
”Du behöver inte gömma dem. Du har vackra bröst”, sa hon leende och släppte henne inte med blicken. Georgie kom inte på något svar. ”Sam ringde hit till huset nyss”, fortsatte hon. ”Han ville höra om du var vaken. Du svarade visst inte på mobilen.”
”Aha.. Nej, jag har visst glömt att ladda den.”
”Han sa att jag skulle hälsa dig att han kommer och hämtar dig om en timme.”
”Okej, tack.”
”Så.. vad gör du här”, undrade hon. ”Semester?”
”Ja.. Det kan man kanske kalla det. Långsemester. Jag har givit mig själv ett år, men jag får se vad som händer.”
”Aha. Roligt att du stannar så länge. Jag ska gå nu. Måste till jobbet.”
”Vad jobbar du med?”
”Jag jobbar i baren på all-inclusivestället längre ner på vägen. Har du sett det? Det där stora med den gigantiska poolen utanför. Det är mest barnfamiljer där så jag har blivit mästare på att blanda alkoholfria fruktdrinkar.” Hon blinkade och försvann ut genom dörren. ”Vi ses.”

Georgie drog efter andan och väntade tills hon hörde Niamhs steg försvinna nerför trappan. Sedan rotade hon fram sin handduk ur väskan och svepte in sig i den. Hon gick nerför korridoren och in till duschrummet och drog för haspen. Det borde finnas hasp på sovrummen också, tänkte hon. Speciellt när det är så varmt att man inte kan sova med kläderna på och speciellt när sexiga irländskor inte respekterar ens privata sfär.

Under ytan, Del 4

Georgies andra dag i Thailand bestod av inhandling av madrass och snorkling vid ett rev som Sam visade henne. Revet låg utanför en by, några mil ifrån stan och de hade åkt dit med hans minibuss. Det var vattnet som var Georgies element. Hon älskade att simma, att dyka, att utforska världen och livet under vattenytan.

När det började skymma och de satt i bussen på väg tillbaka till stan var Georgie trött men på bättre humör än någonsin. Sam log mot henne från förarplatsen.
”Jag tror vi får börja med att bädda din säng med din nya madrass och sängkläder när vi kommer hem.” Hon nickade till svar innan hon lutade sig tillbaka i sätet och slöt ögonen.

Hon vaknade av Sams röst och en hand på sin axel.
”Georgie, vi är framme.”
”Åh”, mumlade hon och kravlade sömnigt ur bilen och gnuggade sina ögon medan hon hörde hur han öppnade bakluckan.
”Du får hjälpa mig med madrassen”, sa Sam. Hon nickade. De tog tag i varsin ände och bar madrassen uppför trapporna. Uppe på trappavsatsen stod en blond tjej i shorts och t-shirt med avklippta ärmar och tittade nyfiket på dem.
”Hej Sam”, hälsade hon. ”Ska du flytta in igen?” Sam skrattade och de satte ner madrassen.
”Nej, men Georgie ska.” Tjejen sken upp.
”Så du är Georgie? Jag har hört talas om dig. Jag är Niamh.” Georgie skakade hennes hand och möttes av bruna levande ögon och en senig kropp som verkade vara full av energi. ”Ingrid och jag tänkte kolla på en film. Gillar du skräck? Sam gör det, det vet jag!”
”Georgie måste sova”, sa Sam. ”Hon är så sömnig så hon knappt orkar stå upp”.
”Jo, så är det”, erkände hon och log. ”Men gärna nästa gång.” Niamh nickade och log tillbaka. Georgie kunde inte låta bli att känna det som om hon blev avklädd med blicken. Eller inbillade hon sig bara? En tjej till kom ut i trappen och tittade på dem.
”Hej”, sa hon frågande.
”Ingrid, det här är Georgie, hon ska flytta in i Michaelas rum”, sa Niamh.
”Aha. Hej, välkommen”, sa Ingrid och höll också fram handen. ”Är du en kompis till Sam? Är du från England?”
”Nej, jag är från Sverige”, sa Georgie på svenska och skakade hennes hand. Ingrid lyste upp.
”Naai, hvad godt”, sa hon glatt och skakade Georgies hand med bägge händerna.
”Åh nej, ni får inte hålla på att underhålla er på andra språk nu hela tiden så jag inte förstår”, sa Niamh. ”Engelska please!”
”Om vi skulle ta och få in den här madrassen till ditt rum nu då kanske”, föreslog Sam. Georgie nickade och de kånkade vidare madrassen in på Georgies rum. Till slut låg den på sin plats och Georgie slängde sig utmattad på den.
”Nej du, det ska bäddas också”, sa Sam.
”Nej, jag orkar inte. Snälla, snälla Sam, kan jag inte få bädda i morgon”, mumlade hon med slutna ögon.
”Okej”, skrattade han. ”Du får bädda i morgon.” Han drog av henne badtofflorna och lade en tunn filt över henne.
”God natt då sötnos”, sa han men fick inget svar. Han tassade ut ur rummet och stängde dörren.

Under ytan, Del 3

Sam och Georgie öppnade minibussens baklucka och lyfte ut hennes resväska, ryggsäck och alla shoppingkassarna. Hon tittade upp mot det stora trähuset. Det såg lite skabbigt ut jämfört med Sams nybyggda lyxlya, men det låg fint vid stranden, omgärdat av höga palmer.
”Du får se upp när du går här”, sa Sam. ”Om du får en av de där kokosnötterna i huvudet så finns det ingen Georgie mer och vem ska jag då shoppa åt?”
”Tack för omtanken. Jag ska se upp.”

En muskulös kille med rakat huvud, blå shorts och vitt linne kom ut ur huset. Han tog av sig solglasögonen och sträckte fram handen.
”Hej, du måste vara Georgie. Jag är Nico. Det är jag som sköter min morbrors hus.” Nico skakade också hand med Sam. ”Tjena Sammy. Läget? Kom så ska jag visa er rummet. Michaela flyttade ut för en timme sen så jag har precis hunnit städa upp.”

De gick uppför en knarrande trätrappa och Nico öppnade dörren till höger. ”Här är sovrummen. Ni är fyra på den här våningen: du, Ingrid, Niamh och Steve. På andra sidan trappan ligger köket och vardagsrummet. Och på undervåningen bor jag, Corey och Francesca. Egentligen hade vi en tjejvåning och en killvåning först, men Francesca blev lite osams med Niamh så hon bytte med Steve.” Georgie försökte notera alla namn men Nico pratade så fort på sin brutna engelska att det enda hon hann uppfatta var att någon hette Ingrid.
”Är Ingrid också svenska”, undrade hon.
”Nej, hon är från Danmark”, sa Nico. ”Det verkar inte vara någon hemma just nu, men du får träffa dem ikväll. Här är ditt rum.” Nico sköt upp den gröna trädörren i slutet av korridoren och de tittade in i ett ljust rum med sluttande tak. Där fanns en säng, en byrå och ett klädskåp. I övrigt var det tomt. Georgie log. Det såg fräscht ut och det var större än hon trott.
”Vi skaffar dig en ny madrass”, sa Sam som såg med skeptisk min på den fläckiga madrass som låg på sängen. ”Och så måste vi inhandla lite mysfaktor!”
”Sam är mycket för det här med mysfaktor”, sa Nico och log. ”Jag visste inte ens vad det var innan han flyttade in.”
”Det vet han fortfarande inte”, viskade Sam.

Under ytan, Del 2

Taxin stannade framför Sams hus och Georgie hoppade ur. Han kom redan utspringande genom dörren och skrek. Georgie skrattade och släppte sina väskor. Han kramade om henne och lyfte upp henne i luften.
”Georgie! Min älskling! Jag har saknat dig så himla mycket!”

Han lyfte hennes resväska som om den vore fylld med bomull. Själv krängde Georgie upp sin stora ryggsäck på ryggen och gick med tunga steg efter Sam uppför stentrappan till övervåningen. På andra sidan gatan såg hon lyxhotellet där han hade sitt kontor och nedanför hotellet visste hon att den vita sandstranden och havet bredde ut sig.
”De har byggt det här huset bara för hotellets personal och reseledarna”, sa han. ”De kom över tomten billigt och de tyckte väl att det var praktiskt att ha oss nära. Jag får se hur länge det varar innan de kommer på att de skulle tjäna mer pengar på att hyra ut lägenheterna till turister. Men det finns förstås varken pool eller havsutsikt så det kanske inte är lika attraktivt.” Han höll upp dörren till lägenheten och Georgie steg in och såg sig om. Det var rent och öppet och liknade till en del hotellets rum, men Sams inredarfingrar hade varit där och lagt en mer personlig touch med gardiner, växter och prydnader.

Sam försvann ut i köket och kom tillbaka med en stor bricka med frukt och juice.
”Kom, vi sätter oss på balkongen”, sa han och försvann ut genom glasdörrarna. Georgie gick efter honom och slog sig ner i skuggan av taket vid det lilla träbordet.
”Du ser glad ut”, sa han. ”Är det skönt att vara frisläppt från skolfängelset?” Hon suckade lyckligt och lutade sig tillbaka i stolen.
”Det är så otroligt skönt. Och det är så roligt att se dig igen!”, Hon puffade till hans axel.
”Jag har verkligen sett fram emot att du skulle komma”, sa Sam. ”Jag har planerat allt!” Hon skrattade och norpade åt sig en bit honungsmelon.
”Jag hade inte förväntat mig något annat.”
”Jag har tagit ledigt i tre dagar, så idag tänkte jag att vi skulle åka till det nya shoppingcentret, så jag kan utrusta dig med nya snygga billiga kläder. Precis som jag misstänkte har du ju knappt något med dig”, sa Sam och pekade på Georgies resväska som tydligen inte var tillräckligt stor för att rymma en godkänd garderob.
”Äsch, jag kommer ändå bara ha bikini”, sa hon och blinkade.
”Tror du ja. Jag har längtat efter att få handla åt en kvinna. Jag har redan sett ut massor med saker som du måste ha.”
”Jag har saknat att ha dig som tar hand om mig”, sa Georgie leende.
”Jag har saknat att ta hand om dig”, sa Sam. ”Jag tänkte förresten att du kunde låna soffan hos mig idag för tjejen som skulle flytta ut hos Nico blev lite försenad och åker inte förrän i morgon.”
”Perfekt”, tyckte hon. ”Frukost hos Sam brukar vara en riktig höjdare.”
”De flesta människor har inte insett frukostens storhet. En frukost ska vara delikat och avnjutas i lugn och ro så att man blir på gott humör hela dagen och inte blir hungrig förrän det är dags för ens lika delikata lunch."

Under ytan, Del 1

När Georgie steg ut genom svängdörrarna på flygplatsen slog hettan emot henne som en vägg. Hon ryggade tillbaka och drog efter andan. Fastän hon hade varit i Thailand flera gånger förut kom hettan och fuktigheten alltid som en chock för henne. Det var som om hon av misstag hade gått in i en bastu och hon ville öppna dörren och ta sig ut därifrån. Men hon visste att hon skulle vänja sig vid klimatet snart. Det gällde bara att hålla sig ifrån platser med luftkonditionering.

Hon hoppade in i en taxi och sedan bar det iväg. Mot havet och mot det nya livet. Georgie hade väntat länge på sin resa. I fyra år hade hon slitit på juristlinjen för att få de bästa betygen, de bästa extrajobben och de mest meriterande styrelseuppdragen. Hon hade knappt hunnit umgås med någon annan än de hon pluggade med och andra saker, som träning eller hobbys, hade hon helt lagt åt sidan. Men nu var allt det där över. Georgie hade bestämt redan när hon började på juristlinjen att hon skulle lägga all sin energi på skolan under de fyra åren och sedan, när det var över, skulle hon bara vila och njuta i ett år innan hon började jobba.

Georgie visste precis var hon ville börja sitt friår; i Thailand, där hon hade tagit sitt dykcertifikat åtta år tidigare och där hennes bäste vän Sam jobbade som reseledare. Hon hade hälsat på honom några gånger förut och han verkade trivas riktigt bra. Det var första gången som Georgie åkte ner till Sam utan att ha en enda bok med sig. Det kändes ovant, nästan som om hon gjorde något fel. Hon viftade bort det. Hon hade jobbat klart nu. Det här var belöningen. Snart skulle hennes stressade arbetsnarkomanhjärna också inse det. Snart skulle hon anpassa sig till thailändarnas lugna dagsrytm och positiva livssyn.

Hon tänkte på Sam. Det skulle bli så roligt att se honom igen. Och det där boendet Sam hade hittat åt henne, ”Regnbågsboendet” som kan kallade det, lät riktigt spännande. Sam hade själv bott där ett tag, men nu hade hans chef på resebolaget tydligen fixat en fin lägenhet åt honom och Sam var nog ändå en person som trivdes bäst med att bo själv, tänkte Georgie. Sedan gled hennes tankar vidare till hur hon själv skulle klara av att bo tillsammans med en massa främmande människor, hon som inte hade haft något annat sällskap än sin katt de senaste tre åren. Men skulle hon ändra sitt liv så kunde hon lika gärna göra det rejält. Dessutom skulle det vara ett bra tillfälle att lära känna nya människor.