måndag 30 november 2009

Fem Flators julrimskalender

Rim är något som hör julen till tycker Fem. Men du som har många andra fina talanger men inte är någon fena just på att rimma behöver inte oroa dig. Fem har redan fixat rimmen! I varje adventslucka finns ett rim och en tillhörande julklapp. Skulle du inte hitta just din klapp gör det ingenting. Nisse har svar på det problemet: Välj bara ett rim till något som har ungefär samma storlek och form som ditt paket och klistra på. Javisst: Vilseledande rim! Det är alltid lika underhållande. Förresten behöver paketet inte alls ha samma storlek och form. Då kan det bli ännu mer underhållande. Mycket nöje!

torsdag 26 november 2009

Nominera till Gaygalan!

Vad tycker ni om Gaygalan? Brukar ni titta på den? I så fall är det nu dags att nominera era favoriter till priserna. Det tänker vi göra. Det är så mycket roligare att titta när man har en egen favorit att heja på!

Vi funderade också på om vi borde ha en tävling på bloggen och tippa utgången i några av kategorierna. Vad tror ni om det? Vi kan gissa vem som blir Årets homo/bi, Årets Vi-älskar-dig och... ja, vad ska vi mer ha? Skicka oss tre kategorier till som du tycker är roligast att gissa på! Så får vi se sen om någon läsare har de rätta antennerna och lyckas pricka in hela raden!

.

onsdag 25 november 2009

Snart fyller vi år!

Den 18e december 2008 startade vi den här bloggen. Det började med Flatornas julrim, Novellen Frankie och jag och ett sexigt klipp från filmen Femme Fatale. (Du kan se de första inläggen om du klickar på "2008" under "Bloggarkiv" i högerspalten.) Sedan dess har vi seglat vidare i samma stil.

När det är jubileum måste det förstås firas. Fem har firat det genom att trycka upp linnen i en massa olika färger. Linnena vi kom över är mycket snygga men leverantören hade tyvärr inte i så många storlekar utan bara small och medium. Övriga storlekar får vi försöka få tag på nästa gång vi trycker.


Linnen i bomull med femman på ryggen

Hur gör man då för att komma över ett sånt här linne? Jo, vi vill ha ditt tips om roliga, spännande, sexiga eller intressanta saker vi kan publicera här på bloggen under dess andra levnadsår. Bästa tipset belönas med ett linne.

PS: Vi hoppas snart kunna sälja linnena till självkostnadspris, men först behöver några praktiska detaljer ordnas.

.

tisdag 24 november 2009

Bello e impossibile

Signaturen A skickade oss länken till den här videon med hesa 80-talsstjärnan Gianna Nannini och Nisse kan inte motstå att publicera den.

Videon är väldigt mycket 80-tal, mycket gay och mycket fånig, men ändå charmig. Lyssnar du sedan på låten några gånger extra så sitter den berghårt fast i huvudet och du kommer resten av veckan gå runt och sjunga "Bello e impossibile!"

Fem kan inte italienska men vi gissar att det handlar om några som är vackra och omöjliga. Någon italiensktalande läsare får gärna rycka in och berätta vad låten handlar om.

Om någon skulle förstå vad videon handlar om kan ni få berätta det också för det har vi inte lyckats lista ut. Varför sitter där en kille med gevär? Vaktar han dem? Har de slavar inom oljeindustrin?


söndag 22 november 2009

Gerald blir Geraldine

Gerald vaknar upp en morgon och märker att han förvandlats till kvinna! Spana in den här sköna tecknade filmen!


lördag 21 november 2009

Julvärd i den lesbiska tv-kanalen



På vilken av följande brudar ska tomteluvan sitta i den lesbiska tv-kanalen? Du bestämmer!




.

Årets julvärd

Årets julvärd i SVT blev vackra rapportankaret Lisbeth Åkerman. Fem blev mycket nöjda och tyckte att det ur flatperspektiv var en klar förbättring mot Lasse Kronér från förra året.

Angelica: Åh, de där blå ögonen mot det svarta håret...

Lisbeth Åkerman

SVT får hoppas att fler tycker som Angelica, för de får hård konkurrens i år från TV3 som sänder Anna Ankas jul. Vilken Anka tror ni går segrande ur det slaget?

Om det fanns en lesbisk tv-kanal då, vem skulle vi vilja ha som julvärd då? Någon som sprider julstämning? Någon som är rolig? Någon som är fin att titta på? Det behöver förstås inte vara någon som är lesbisk, utan bara någon som du vill titta/lyssna på. Fem har några förslag:

- Lotta Bromé: Hon är mysig, rolig och hon har redan varit julvärd i SVT så hon har koll på rutinerna.
- Rosie O Donnell: Massvis av programledarerfarenhet och stora paket.
- Ellen Degeneres: Då blir det helt säkert en glad jul! Hon kommer dra skämt hela kvällen.
- Jordana Brewster: Hon behöver bara le. Och tänk vad snygg hon skulle vara i rött rafset och tomteluva!
- Pink: Det är dags för en rosa jul! Hon kan sjunga ”When you wish upon a star” istället för Benjamin Syrsa.
- Annika Lantz: Hon har stenkoll på allt vad hbt heter, men kanske blir det svårt att få henne att sluta prata när det är dags för nästa program?
- Carina Berg: En hemma-hos-julvärd! Vem vill inte ha Carina hemma i soffan på lite mys med glögg?
- Vaddå? Vad är det för fel på Lisbeth Åkerman? Hon kan öva i SVT i år så norpar vi henne till den lesbiska tv-kanalen nästa år!

Vad tycker du? Rösta på din favorit!
.

tisdag 17 november 2009

Fem frågar: Sara Lövestam

Saras debutroman och författaren själv

-Din debutroman ”Udda” kom nyligen ut på Piratförlaget. Vad har du fått för reaktioner på den?

-Jättefina reaktioner! Både i det som bloggar har skrivit om den, det som har sagt om den i radio och i de recensioner jag har sett i tidningarna och från bibliotekstjänst. Det absolut finaste har varit de mejl jag har fått från människor som säger att boken berörde dem, fick dem att känna sig lite säkrare i sig själva, fick dem att skratta eller att tänka efter. Och hon som berättade att min bok hade gett henne tillbaka lusten att läsa, det är verkligen något man kan spara och tänka på i mörka stunder!

-Kommer vi att få se fler böcker från dig?

-Det hoppas jag innerligt. Jag har många skrivna bokmanus och ännu fler oskrivna, så jag hoppas att det här bara är början.

-Har du alltid intresserat dig för språk och skrivande?

-Jag har alltid älskat språk och författande. Jag började läsa ganska snart efter att jag började prata, och det skrivna ordet har alltid fascinerat mig mycket. Jag har ett tidigt minne av hur jag i treårsåldern var irriterad och otåligt tjatade på min mamma, för hon var upptagen med att sy något och jag hade glömt hur "R" såg ut...

-Minns du vad det allra första du skrev var?

-Nej, men jag har kvar några små texter från 1984, året då jag fyllde fyra. Den första texten ser ut så här: "Det vadengon en gon en farbro som venta på bus då kom busen då åkdi han."

-Du är lärare och enligt dig själv även ”grammatiknörd”. Får du lust att bryta mot språkreglerna ibland eller är de heliga?

-När man kan reglerna och man ser en poäng med att bryta mot dem, tycker jag absolut att man ska bryta mot dem. Själv tycker jag att skrivreglerna jobbar rätt bra "med" mig, och när jag bryter mot dem tycker jag att jag leker snarare än bryter. De flesta språkregler finns för att kommunikationen ska flyta på, då alla är överens om vad som betyder vad, och jag ser själv ett visst nöje i att kunna behärska dem. Helst vill jag kunna behärska dem så väl att varje normbrott jag gör går fram som en liten flirt till läsaren.

-Har du någon lesbisk favoritbok?

-För några år sedan kunde jag alltid slå upp en sida i En Flickbok av Erika Lopez, när jag saknade inspiration. Det fungerar inte riktigt likadant längre, men det blir ändå den boken jag måste nämna. Det jag gillade med den var hela egensinnigheten, humorn och meningarna som gjorde tjugo referenser på en gång, samtidigt som den handlade om en ganska så lesbisk brud på en motorcykel genom USA. What's not to like?

-Har du någon lesbisk favoritfilm?

-En av mina favoritfilmer är Fire, som utspelar sig i ett familjekonservativt Indien och som skildrar lust, kärlek, traditioner och uppror på ett väldigt fint sätt. Jag gillar den bland annat för att den visar på olika perspektiv, ingen är riktigt god eller ond och alla har sina egna anledningar att göra som de gör... och för att den inte är så övertydlig i kärlekshistorien, men ändå, eller just därför, skapar sådana stämningar och känslor.


Vem vill du se på Fem frågar? Tipsa oss på 5flator@gmail.com!

måndag 16 november 2009

Finstämt med Tracy

Lite lugnt, vackert och finstämt vill man ha det såhär en måndag i november tycker Nisse. Då blir det förstås Tracy Chapman.


lördag 14 november 2009

Fem frågar: Monica Nolan

Tjuvtitt på omslaget till Monica Nolans nya bok

-Hi Monica! What are you doing right now?

-Right now I'm preparing to start an online zine called "Serial Teens and Predatory Lesbians" or something like that. I will write about two things I love: lesbian pulps and books from the 1950s that were written for teenaged girls - for example, "A Date for Marcie", "Katie and her Camera", "Beany and the Beckoning Road." I feel lucky because the San Francisco Public Library has a huge collection of rare lesbian pulps, so this writing project is partly an excuse to visit the library and read those books.

I'm also bicycling a lot, playing hardcourt bicycle polo, and looking for a job.

-Will there be more books like "Loiz Lenz, lesbian secretary" and "Lesbian Horse stories"?

-My next book is coming out in May, 2010. It is called "Bobby Blanchard, Lesbian Gym Teacher" and it takes place at a girls boarding school. Some of the characters from "Lois Lenz" make brief appearances.

I plan to return to Bay City and the Magdalena Arms for my next book, which I've just begun thinking about.

-If you were one of the characters in Loiz Lenz, which one would it be?

-If I was one of the characters in "Lois Lenz" I would be either Maxie Mainwaring or Mrs. Pierson. I would then have no money worries and a beautiful apartment.

-Do you have a favourite lesbian movie?

-Hmmm, favorite lesbian movie is hard. I see a lot but there aren't many I think are very good. I liked "High Art" but it was so sad. "Novembermund" ditto. "Costa Brava" was good; I love the documentary "Forbidden Love." "Olivia" is a good period movie. "The Legend of Fong Sai-yuk" isn't quite lesbian, but it's awfully fun. "Times Square," ditto. I have a soft spot for "Personal Best" and "Desert of the Heart" because I watched those when I was coming out. I think there are many good short films, but they are both too numerous to mention and probably too difficult for your readers to find.

-Which is your favourite lesbian book?

I have to say the same about lesbian literature, more bad books out there than good, although that is changing. And I should say I enjoy the cheesey books in their own way (I'm not sure how you would translate cheesey--to me it means sort of tacky, tasteless, over the top - like the movie "Diary of a Teenaged Hitch-hiker" would be an example of something cheesey but enjoyable). I like Sarah Schulman's "Girls, Visions, and Everything" and also her mystery "After Delores." I love Mabel Maney's books. I liked Barbara Wilson's "Gaudy Afternoon" (also a not-very good movie).
I love Patricia Highsmith, a lesbian author who usually wrote straight thrillers. She wrote "The Price of Salt" a lesbian pulp under a pseudonym at the beginning of her career, and two books with lesbian characters towards the end of her life: "The Small G" and "Found in the Street." Marijane Meaker, who wrote pulps under various pseudonyms and later wrote children's fiction wrote a memoir about her affair with Patricia Highsmith called, "Highsmith, a romance of the 1950s." There are many more, but then this would turn into a huge online catalog, so I will stop there.
PS: I somehow forgot to mention Sarah Waters, an author I really enjoy, particularly her book "Night Watch."
.

fredag 13 november 2009

Musik för flata

Vi har tidigare fått önskemål om "lesbisk musik" som betyder att det är en lesbisk tjej som sjunger. Dock tycker Nisse att vi också borde ha musikvideos som har andra kvaliteter: KT Tunstall är inte lesbisk, men hon är fin att titta på, sjunger hur bra som helst och låten Suddenly I see rockar fett. Och hon sjunger ju om en tjej också!

Her face is a map of the world
Is a map of the world
You can see she's a beautiful girl
She's a beautiful girl
And everything around her is a silver pool of light
The people who surround her feel the benefit of it
It makes you calm
She holds you captivated in her palm

Här kommer musik för åtminstone en flata...




torsdag 12 november 2009

Fem frågar: Mian Lodalen

Mian Lodalen - författare, journalist, krönikör, debattör mm
Foto: Patrick Sörquist


-Hej Mian! Vad gör du just nu?

-Jag skriver på ny roman, förbereder en genusdebatt, spelar in teve, planerar ett projekt för kvinnor och barn som utsatts för mäns våld och gosar med min tjej och våra barn.

-Om du bara får välja en sak, vilket är det roligaste du gjort under hela din karriär?

-Oj, mycket. Men det får nog bli då jag skrev min debutroman, Smulklubbens skamlösa systrar.

-Nämn en människa du beundrar och varför!

-Pippi Långstrump: feminist, djurvän, revoltör, anarkist och emaptisk människoälskare. Och Emma Goldman, av samma skäl som ovan.

-Fem flator älskar lesbisk läsning. Kan du rekommendera någon bok med hbtq-tema?

-Med så här lite tid och spaltutrymme tipsar jag ju så klart om mina egna, Smulklubbens skamlösa systrar och uppföljaren Trekant. Humor i flatvärlden, det finns det ju alldeles för lite av. Och så tipsar jag så klart om allt med Jeanette Winterson. Himmel vilka bra böcker! Och klassikern Ensamhetens brunn av Radclyffe Hall. Läs!

-Vilken är din favoritfilm med hbtq-tema? Vad är det du gillar i den?

-Bound! Vad jag gillar i den? Allt!

-Vi har haft lesbiskt humortema på vår sida tidigare i höst. Kan du något flatskämt?

-Det får blir det som jag sa när jag tog emot priset Årets bok för Smulklubben: "Heterosexuella kvinnor kommer till himlen- lesbiska kan komma hur många gånger som helst."
.

onsdag 11 november 2009

Hur gör hon?

Är det någon mer än vi som undrar hur Pink kan sjunga samtidigt som hon gör det här:

Nytt på bloggen: Fem frågar

Fem Flator startade den här bloggen för att publicera allt sådant som vi själva vill läsa om. Nu har vi kommit på en till sak vi vill ha: intervjuer med intressanta personer! Om du har ett förslag på en sådan intressant person vet du vad du gör. Eller? Du skickar förstås ett mail till 5flator@gmail.com!


.

Fem frågar: Moa Svan

Moa Svan - Svensk ståuppkomiker och programledare
Foto: Snezana Vucetic Bohm/SR


-Hej Moa! Vad har du för dig? Är det några projekt på gång?

-Det är alltid projekt på gång! Just nu skriver jag från ett hotellrum i Göteborg. Jag ska vara konferencier på en demokratidag för ungdomar och politiker i Uddevalla. Det kanske låter torrt för en komiker, men jag började min egen bana som komiker genom att engagera mig i jämställdhetsprojekt som kommunens egna tjänstemän anordnat på kulturhuset, så man kan säga att det är något jag brinner för. Nästa lördag ståuppar jag i Upplands Väsby för ett gäng jämställdhetsfestivaldeltagare. Vad gäller större projekt så har jag en del på gång men det är för tidigt att säga något om.

-Hur kom det sig egentligen att du började jobba med tv och radio?

-Jag blev intervjuad som lesbisk stå-uppare i P3 Homo, när jag var arton. När de tänkte på ny programledare så var det jag som dök upp. Sen har jag fortsatt, eftersom jag tycker det är kul, och för att det funnits program som passar mig.

-Vad är bra humor för dig?

-Det jag skrattar åt, och kommer och tänka på flera gånger efter att jag hört det. Sådant som sätter vardagen i ett annat komiskt ljus. Eller får mig att se nya vinklar. Bra humor är smart. Därav att jag aldrig kommer tröttna på att citera Mia & Klara. Varje gång jag går på fin restaurang och får provsmaka ett vin vill jag bara göra som en ensam olycklig Gulletussan på Gothia Towers: Först skvimpa runt i glaset, svepa alltihop och sen säga "Det blir bra."

-Vad är egentligen det här ”Kyss min plysch” som man hört talas om?

-Har 5 flator inte koll på det menar ni?! Skandal...
Jo, Kyss min plysch är ett samarbete mellan mig och komikern Helena Sandström, där vi får vara hur flatiga och roliga vi vill. Så flatiga att heterokillarna och tjejerna också verkar digga oss. Som Jonas Gardell... fast utan det religiösa...

Kyss min plysch började som en show vi gjorde på Pride House 2008. Utsålda hus och köer som ringlar hela vägen från Klarascenen till Sergels torg, kan man ju inte säga nej till. Så på våren ville P3 att vi skulle testa radiohumor, sagt och gjort, vi gjorde tre program som sändes och var med i en tävling. Lyssnarna röstade fram oss till vinnare, och därför gjorde vi ytterligare ett program från soffan i plysch.
Den 17e oktober kunde ni därför höra oss prata om varför manshat är ute, varför män är så praktiska, och om sperma istället för fiskleverolja.
Programmet sändes den 17e oktober och finns fortfarande att lyssna på, om man går in på p3 Humorverkstads hemsida.

-Nämn en människa du beundrar!

-Dalai Lama... Kanske. ... Eller inte. Nej, jag vet faktiskt inte. Jag beundrar en mängd olika människor. Får jag bara säga en? Annars: Sandra Dahlén, Mia & Klara, Erykah Badu, Liv Elf Karlén, Helena Sandström, min blivande fru...

-Fem flator älskar lesbisk läsning. Kan du rekommendera någon bok med hbtq-tema?

-Böcker, böcker.... Det var ett tag sen jag läste någonting riktigt bra. Och Stjärnor utan svindel som jag älskade som 17-årig icke-vetande garderobsflata, tycker jag nu är alldeles för mansfixerad. Vem bryr sig om att läsa en ovetenskaplig studie av hur sex med kvinnor skiljer sig från sex med män? Jag får nog säga Kyssa sammet, av Sarah Waters. Den kommer jag aldrig tycka är lika bra som första gången jag läste den, men den fick mig att förstå att det är viktigt att komma ut som lesbisk, och stå för sina känslor. Efter att ha läst den bestämde jag mig för att komma ut, och då måste väl en bok vara bra?

-Vi är också mycket förtjusta i lesbisk film. Har du sett någon bra film med hbtq-tema?

-Jag älskar lesbisk film! Därför har jag sett väldigt många bra filmer, men också en hel del halvdana. Jag gillar filmer med lyckligt slut, och där en yngre tjej får en äldre kvinna. Så då har jag åtminstone två riktigt bra: Loving Annabelle och Gypo. Loving Annabelle visar för en gångs skull upp en ung person som är tonårigt trotsig på ett sjukt värdigt sätt. Hon känns vuxnare än alla lärarna på det katolska internatet tillsammans, och med tanke på att hon är elev och hennes förälskelse en lärarinna, så finns den klassiska Romeo-Julia-spänningen.

Gypo däremot, är en brittisk lesbisk dogmafilm, som är, bortsett från den fina kärlekshistorien, en gastkramande samhällsskildring. Jag har nog aldrig sett en sån spännande och intressant flatfilm varken förr eller nu.

Ja, och så eftersom jag älskar flatfilm så mycket måste jag få tipsa om en till: Fingersmith, en tredelad serie baserad på en bok av Sarah Waters. All den suktande längtan i den filmen är så sjukt BRA! Vem kunde veta att en sexscen tonsatt med klassisk musik kunde bli så bra? På riktigt alltså, och inte det där svulstiga klassisk-musik-dravlet. Förväxlingarna och lögnerna är så listiga att man måste se den om och om igen. Kanske med extra fokus på ovan nämnda scen.

Glöm inte heller att se Pucccini For Beginners, Gray Matters och Imagine Me and You... Puh! Tur att ni inte frågade om tv-serier också...

-Vi har haft lesbiskt humortema på vår blogg tidigare i höst. Kan du dra något flatskämt?

-Nä, inte så där på rak arm, men jag såg ett feministiskt skämt i DN häromdagen som är ganska kul: "Vård av frisk man". Det fnissade jag åt... fast nu blev det ju inte ett flatskämt. Äh, ladda ner podden av Kyss min plysch och lyssna istället. Adressen är sr.se/p3. Klicka er fram till p3 humorverkstad och sen Kyss min plysch.
.

tisdag 10 november 2009

En halv novell: Del 2 av Skorpan

- Varför gör du såhär mot dig själv, frågar Tant Gredelin. Hon sitter i sin bruna läderstol på andra sidan skrivbordet och ser på mig med blicken full av medlidande. Vi träffas en gång varannan vecka och det går till ungefär likadant varje gång. Jag berättar vad jag har ställt till med och hon undrar varför. Jag säger att jag inte vet. Hon menar att jag skulle må bättre om jag slutade ha sex för att få tillfällig bekräftelse. Ibland tänker jag att hon har rätt, men oftast orkar jag inte bry mig.

En gång lade jag fram teorin att jag inte kunde känna sådär som vanliga människor verkar göra, men det ville Tant Gredelin inte köpa.
- Du bryr dig visst, säger hon. Annars skulle du inte få så dåligt samvete när du utnyttjat någon.
- Vaddå utnyttja, säger jag. Det spelar väl ingen roll om jag inte försöker bli kär i varenda människa jag träffar. Det är inte som att de går och gråter över mig hela sitt liv. De träffar en ny tjej tre dagar senare. De blir kära till höger och vänster hela tiden. Ibland undrar jag om de bara låtsas för att slippa vara ensamma.
- Har du haft någon längre relation? undrar Tant Gredelin. Jag förstår inte vad jag gör där. Hon får mig bara att må sämre. Jag tittar inte på henne men hennes gredelina kavaj lyser ändå i ögonvrån. Jag rycker på axlarna.
- Jag vet inte. Kanske.
- Hur träffades ni, undrar hon. Jag tänker tillbaka.
- Hon var snygg. Jag följde med henne hem, säger jag.
- Och sen, undrar Tant Gredelin. Jag undrar om det finns någon mening med hennes frågor eller om hon bara är nyfiken.
- Sen hade vi sex. Hon tittar på mig med en ängels tålamod och hoppas att jag ska fortsätta, men jag säger inget mer.
- Och sen, frågar hon igen. Jag ger mig. Jag kan lika gärna berätta.
- Vi hade väldigt bra sex, säger jag sakligt. Jag hade egentligen inte tänkt träffa henne igen.
- Och sen blev ni ihop, undrar hon. Jag suckar. Allt låter så svart och vitt när hon pratar.
- Nej. Hon kanske tyckte att vi var ihop, men vi sa aldrig att vi var det.
- Varför inte?
- För att hon visste att jag skulle få panik då.

- Vad är det som skrämmer dig med förhållanden, undrar Tant Gredelin medan min mage vänder sig ut och in. Jag försöker svälja illamåendet.
- Jag är inte bra på förhållanden, muttrar jag. Det slutar bara med att jag sårar någon.
-Så du lämnade henne? Vad hände?, säger Tant Gredelin och hon sneglar på sitt armbandsur bakom glasögonen för att vara säker på att hon hinner med några frågor till innan nästa persons privatliv ska tömmas ut på hennes skrivbord.
- Jag sa till henne hela tiden att jag inte var bra för henne, men hon lyssnade inte. Hon trodde att jag gjorde henne lycklig.
- Gjorde du inte det?” Jag rycker på axlarna igen och tänker på Cissis ögon, fulla av kärlek när vi möts och hon kramar om mig och kysser mig så jag blir alldeles knäsvag.
- Ett tag kanske. Men det skulle aldrig ha gått i längden. Hon var för bra för mig.
- Gjorde hon dig lycklig? Jag skruvar på mig och hoppas att tiden snart ska vara slut.
- Det spelar ingen roll, suckar jag.
- Ses ni något nu? Jag skakar sakta på huvudet.
- Hon sa att hon inte klarar av att prata med mig. Så jag respekterar det. Tant Gredelin nickar.
- Var du trogen mot henne medan ni träffades? Jag måste tänka efter innan jag svarar. Jag, den dåliga vännen, den planerande svikaren, var jag trogen mot henne?
- Ja.

Sedan är vår pratstund över, men hennes sista fråga dröjer kvar i mitt minne när jag går genom stan. Det känns som att någonting blänker mitt i allt mörker. Som om det finns någon liten bit av mig som fortfarande är ren bland allt det smutsiga. Jag var faktiskt trogen mot henne. Jag ville aldrig vara något annat. Stockholm är mörkt och regnigt och förhoppningsvis märker ingen att jag gråter.

måndag 9 november 2009

En halv novell: Del 1 av Miss X

Det tar inte så lång tid förrän jag inte längre finner någon charm i hennes oordnade lockar. Jag tycker bara att de är irriterande ostylade. Det är inte svårt att förstå att det bara är ett symptom på något annat. På att jag redan tröttnat.
Hon har förstått det, kanske före mig, och gör det oförtjänt lätt för mig att komma ur.
Som alltid lät jag det bli så vanemässigt, så snabbt. Jag begriper mig inte på mig själv, att jag måste ha så bråttom att slänga mig in när jag egentligen inte ens vill. Inte hela jag, i alla fall.

Några veckor senare träffas vi av en inte överraskande slump. Vi tycker om att dricka kaffe på samma ställe. När hennes sällskap gått flyttar hon över sig och sin kaffekopp till mitt bord. Sällskapet som just gick, visar sig vara ett nytt potential och hon verkar allvarligt tro att det ska göra mig sur. Det visar hur kort tid vi känt varandra intensivt. Det är självklart att jag inte blir sur. Men jag förstår att hon tror att regeln att man inte ska träffa någon ny inom en viss tid, gäller oss, och det känns väldigt konstigt.

Utan att riktigt hängt med själv är det självklart att jag, efter det långvariga kaffet, ska följa med henne, till hennes lägenhet. Och jag är ett sådant svin, för nu får jag ju henne utan att behöva ha henne. Det kanske inte skulle vara fel om jag inte misstänkte att det egentligen var mot hennes vilja. Eller egentligen, mot någon princip eller mer troligt, hundra olika principer. Hon har många av dem. Hon har inget emot att ta med mig hem, men jag tror att hon har något emot att få varandra utan att ha varandra. Och framförallt när hon är lite bortlovad till någon annan, det som gör det så säkert för mig.
När jag kommer hem på kvällen, för jag stannar naturligtvis inte kvar där, förstår jag hur strategiskt jag fått in henne på att jag skulle följa med henne. Så strategiskt att hon nog nästan tror att det var hennes idé. Så fult att jag inte ens såg det själv.

Jag skäms för jag tycker om henne och jag vill inte ge henne den känslan, den av att det kanske inte var en så bra idé.
Och jag har gjort det för att få bekräftelse och jag har gjort det för att få kortvarigt sällskap, med tyngdpunkt på det kortvariga, en rast från mig själv och jag har gjort det för att få sista ordet.
Att tänka på det får mig att vilja ha ytterligare en rast från mig själv, fast med någon jag inte behöver känna dåligt samvete gentemot.
Det skulle inte vara svårt alls, men jag distraherar mig med må bra- film och popcorn, och klarar mig ganska bra när telefonen ringer och jag blir tillfrågad om att vara ölsällskap. Om jag sköter mig, om jag prioriterar att sköta om mig, behöver det bara vara en öl och jag följer med.
Men jag sköter mig inte och när jag klär på mig i någon annans lägenhet, för andra gången det dygnet, är det inte alkoholen som gör mig illamående.
Jag åker hem, men somnar inte och stirrar mig i genom tre filmer och en dokumentärrepris innan jag till slut somnar sittande och fortfarande i samma äckliga kläder.

Jag måste ganska omgående ha en dusch, kaffe och något att äta, när jag vaknar. Jag vågar mig ner till mitt café. Det är ändå så sent på förmiddagen.
Men där sitter hon så klart, ensam, och jag får nästan något svindelliknande symptom i kön till kassan när jag försöker ta ett beslut om var jag ska sätta mig. Jag kommer inte på något alls, löjligt velig, och häller upp kaffe i en evighet i ett idiotiskt hopp om att få en snilleblixt under tiden.
- Hur mår du idag, egentligen, du verkar darrig, säger hon intill mig och jag visste inte att hon sett mig och plötsligt står så nära mig.
Jag avslutar mitt hällande. Jag känner att min blick är för ostadig när jag ser upp på henne och hon blir förvånad.
- Är du bakfull?

Det finns inga ursäkter och det finns inga bra förklaringar för vad jag än säger kommer det se illa ut att jag gick ut och drack alkohol kort efter jag varit hos henne för det var ju illa, och när hon frågar vem som var mitt sällskap förstår hon snabbt att jag inte bara drack alkohol.
Jag kan se hur hon från ett andetag till ett annat går från att hata mig till att hata sig själv och samtidigt blir så ledsen att hon bara vänder och går ut därifrån och cafépersonalen sneglar ont på mig för allt har ju utspelat sig precis intill kassan.

söndag 8 november 2009

En halv novell är tillbaka!

För ett tag sedan publicerade vi ett skrivprojekt på bloggen där Skorpan och den hemlighetsfulla Miss X skrev en halv novell var. Den gången skrev Skorpan den första halvan av novellen och Miss X den andra. Nu är rollerna ombytta och det blir Skorpan som får avsluta den påbörjade novellen. I morgon publicerar vi Miss X:s första del och på tisdag kommer Skorpans andra halva!

Nu blir det Idol!

Signaturen Karlsson hörde av sig igen och tyckte det var dags för lite mer "lesbisk musik" på bloggen. Nisse är alltid med på noterna och har nu letat fram ett klipp som kändes rätt i tiden. Om ni tittar på tv-programmet Idol har ni säkert sett och hört Mariette Hansson. Så här såg det ut lite tidigare i programmet, på uttagningen.


lördag 7 november 2009

Laura Hardenfast och mysteriet med den försvunna ringen, Sista delen

Ashley Spencer var iklädd ett svart linne och grå träningsbyxor när hon öppnade sin dörr. Hon sken upp när hon fick syn på Laura.
”God middag, Miss Spencer”, sa Laura i sin formellaste ton. Ashley log förvånat.
”Hej Laura. Har vi börjat med efternamn igen?”
”Ja, min uppdragsgivare skällde ut mig igår för att jag åt middag med dig och för att jag råkade nämna dig vid förnamn.”
”Ajdå. Jag är ledsen för det. Så… Är ni här för att ställa fler frågor till mig, Miss Hardenfast?”
”Ja, jag skulle vilja fråga om ni har lust att äta lunch, Miss Spencer.” Ashley skrattade.
”Jag blir inte klok på dig. Är det verkligen en bra idé?”
”Jag har en känsla av att vi skulle gå rätt säkra nu.”
”Tror du? Vi skulle ju kunna beställa in lunchen annars?” Laura log. Det skulle inte vara nödvändigt, men att få ha Ashley för sig själv lät mycket bättre än att gå ut.
”Du har rätt. Det är nog en bra idé.” Hon stängde dörren bakom sig och steg in i lägenheten. Hon drog av sig stövlarna och såg sig omkring. Det var en mysig lägenhet; öppen och ljus men ändå varm. Ashley hade känsla för inredning. Hon följde efter henne in i vardagsrummet.

”Rätt fräscht va? Det är inte alltid så, men nu har jag nyss städat. Anna är här en vecka och stökar ner och sedan städar jag en vecka medan hon är hos sin pappa. Gillar du thai?” Hon såg på Laura med utmanande ögon som fick henne att tänka på helt andra saker än mat. Laura drog efter andan.
”Ja, jag älskar thai”, sa hon långsamt utan att ta ögonen från Ashley.
”Eh.. Bra, jag har en meny här nånstans..” Hon vände sig om och började nervöst dra ut och stänga lådorna i en hög byrå. Laura kunde inte motstå att dra armen över hennes rygg. Ashley rös till och vände sig om. Laura lade sin arm om hennes midja och drog henne till sig.
”Skulle ni ha något emot om jag kysste er, Miss Spencer?
”Jag skulle ha något emot om ni inte gjorde det, Miss Hardenfast.” Laura kysste Ashley Spencer mot hennes farmors antika byrå. Hon lät sina händer smeka hennes mage och bröst genom det mjuka svarta linnet och hon kände Ashleys händer glida över sin rygg och rumpa. Hon svalde och kände hur hennes händer skakade. Hon drog ner Ashley i soffan och smekte av hennes linne och kysste hennes hals och bröst.

En timme senare låg de kvar i soffan, nakna, nära varandra, Ashley på Lauras axel och med armen om hennes midja.
”Vet ni, Miss Hardenfast, det var den bästa lunchen jag fått på mycket länge.” Laura skrattade.
”Tack, Miss Spencer. Jag…” Hon avbröts av en telefonsignal från högen av kläder på golvet. Ashley sträckte sig ner och fiskade upp hennes mobil ur byxorna.
”Jaha Laura”, hördes Edwards roade röst. ”Är det här ditt sätt att säga att fallet är avslutat? Men du kanske kunde ha nämnt något om saken till mig först?”
”Nu förstår jag inte alls vad du menar Edward, darling”, sa Laura lugnt.
”Det tror jag hur mycket jag vill på. Lizzy är rasande. Hon skriker och gråter om vartannat. Men jag tror resten av familjen är rätt nöjd, både med att ringen är tillbaka och att de verkar slippa den insmilande svärsonen, även om det väl kommer bli en hel del tjafs om det här i media. Det är förresten bäst att jag går nu. Lizzy hotar med att gå hem till Michael och döda honom så det är väl bäst jag stoppar henne innan vi får ett mord på halsen också. Tack för hjälpen, Laura.”
”Anytime.”

Laura släppte mobilen i klädhögen och vände sig till Ashley.
”Jaha Ash, det verkar som att fallet är avslutat.”
”Är det sant? Men, vem var det? Någon från studion?”
”Nej, det var prinsessans bror.”
”Va? Men varför?”
”Han ville rädda sin lillasyster från ett dåligt giftermål. Och nu verkar det som att han har lyckats.”
”Åh. Så det blir inget bröllop då?” Laura smekte en lock bakom Ashleys öra.
”Inget bröllop än, men kanske några fler luncher?”
”Det skulle jag tycka om”, sa Ashley Spencer.

fredag 6 november 2009

Laura Hardenfast och mysteriet med den försvunna ringen, Del 17

Eva Brattling öppnade dörren iförd rosa satinmorgonrock och håret stående åt alla håll. Hon såg inte glad ut.
”Vad gör ni här Miss Hardenfast? Ni brukar inte annonsera era besök? Jag har just vaknat och satt faktiskt och försökte läsa tidningen och avnjuta mitt morgonte.”
”Jag skulle ju kunna visa det jag hittat för någon annan, men jag hade en känsla av att ni skulle vilja se det först, Miss Brattling. Hennes ögon smalnade, men hon släppte dörren och tog några steg inåt på den vita heltäckningsmattan.

”Jaha, bäst ni kommer in då.” Hon visade med handen in mot vardagsrummet och mot en stor vit soffa där en kopp te och att glas juice stod på soffbordet. ”Vill ni ha något?”
”Nej tack. Det är bra.” Laura satte sig i soffans bortre ände medan Eva slog sig ned vid sin halvätna frukost. ”Jag undrar, känner ni kanske en Billy Weissbauer, Miss Brattling?”
Hon knep ihop läpparna.
”Nej, det låter inte bekant”, sa hon sedan stelt och tittade ner i tekoppen. Hon ljög verkligen inget vidare, vilket Laura tyckte var ett sympatiskt drag hos en människa. Hon tog upp kameran och spelade upp scenen hon hade spelat in på Golly Gay.
”Killen som du kramar om här på filmen, det är Billy Weissbauer.” Eva fnös. ”Och här..”, fortsatte Laura, ”är Billy igen när han har sex med sin älskare Michael Cadwick på baksidan av klubben.” Eva ryckte till och hennes blick vändes snabbt från tekoppen till filmen igen. Hon satt med vidöppen mun och verkade inte tro sina ögon. Plötsligt började hon gapskratta. ”Oj, oj, jag säger då det, Miss Hardenfast. Porr av högsta klass. Ni har verkligen gjort ert jobb ordentligt.” Hon torkade skrattårarna ur ögonen.

”Skulle ni då vilja tala om för mig varför ni stulit ringen ur er egen studio?”
”Jag?” Hennes ansikte blev återigen stelt men en lekfull glimt fanns i hennes ögon. ”Ni är inte lite fräck. Varför skulle jag göra något sådant Miss Hardenfast? Dessutom var jag i Paris då stölden begicks. Har ni glömt det?”
”För att prinsen bad er om hjälp? Jag har kollat med flygbolaget, Miss Brattling. Ni kom hem på tisdag förmiddag.” Eva Brattling bet sig i läppen. Hon verkade tänka febrilt för att hitta en utväg, men till slut suckade hon bara och log lite skamset.

”Det verkade som det bästa för alla. Varken Joseph eller jag vill att Lizzy gifter sig med slemhögen. Vad Billy ser i kräket förstår jag inte heller. Billy är egentligen en bra kille. Jag har känt honom i två år, ända sen han öppnade Golly Gay, som jag för övrigt tycker är en av de allra bästa klubbarna i stan.”
”Var det Billy som berättade för er om Cadwick?”
”Ja, inte med flit, men det var en kväll när han hade fått i sig lite för mycket som han råkade försäga sig. Jag berättade för Joseph, men jag tror han visste om det redan. Han har försökt varna Lizzy länge, men hon lyssnar ju inte. Hon vill inte höra. I hennes ögon är Michael en ängel. Jag tror Joseph kände att han måste göra något drastiskt för att nå fram till henne och få henne att se Michaels rätta jag. Jag vet inte om stölden av ringen och det där fingeravtrycket blev någon större succé. Men din lilla film kanske skulle kunna få henne på andra tankar.” Eva Brattling fnissade till igen.
”Var är ringen nu?”, undrade Laura.
” I säkert förvar.”
”På Slottet?” Eva Brattling nickade.
”Ja, Miss Hardenfast. Nu vet ni hur det ligger till. Vad tänker ni göra nu? Sätta handbojor på mig?” Hon log förföriskt och höll ut handlederna framför sig. Laura skakade på huvudet.

”Huvudsaken för mig är att ringen kommer tillbaka.” Hon såg ut genom de stora panoramafönstren och funderade. ”Det bästa för alla” hade Eva Brattling sagt. Vad var egentligen det bästa för hennes uppdragsgivare? Därute blänkte solen över sjön och Laura bestämde sig. ”Vad säger ni om att ringen skickas tillbaka till prinsessan, från en vän, tillsammans med en kopia av den underhållande filmen?”
”Åh, jag gillar hur ni tänker, Miss Hardenfast. Det låter som en alldeles förtjusande idé. Ni vill inte stanna en stund? Ni skulle kunna få sätta handbojor på mig ändå.”
”Tack, men jag har planer.” Hon öppnade sin kamera och plockade ut filmen och lade den på soffbordet. ”Jag lämnar kopian hos er. Se till att filmen och ringen kommer till prinsessan på en gång.”
”Ni har mitt ord. Och ni får gärna komma förbi en annan gång om ni skulle känna för det.”

torsdag 5 november 2009

Laura Hardenfast och mysteriet med den försvunna ringen, Del 16

Laura Hardenfast vaknade på lördagsmorgonen och kände sig väldigt ensam i sin säng. Hon föreställde sig hur det skulle vara att vakna och se Ashley Spencers vackra smidiga kropp bredvid sig, dra henne intill sig, känna hennes varma lena hud mot sin egen, ge henne en morgonkyss och se in i de där intensiva ögonen som gjorde henne yr. Hon undrade vad Ashley gjorde en lördag när hennes dotter var hos pappan. Hon kanske var ledig för att äta lunch? Men hon kunde inte bjuda ut Ashley. Hon kunde inte riskera att bli sedd med henne igen, inte efter Edwards varning, inte förrän fallet var avslutat. Laura satte sig upp i sängen. Hon kände sig otålig. Hon hade fått fram så mycket information dagen innan, men hon visste inte hur hon skulle använda den. Hon hämtade sitt morgonte och satte sig vid datorn för att söka rätt på bolagsinformationen om Golly Gay AB. Styrelseordförande och VD: Billy Weissbauer. Ja, det var väl inte heller någon större överraskning. Hon trummade med fingrarna mot bordsskivan. Någonting stämde inte. Maud och Ashley hade ju öppnat kassaskåpet på morgonen. Varför fanns inte deras avtryck på skåpet? Plötsligt insåg hon varför. Hon såg Maud Forrester framför sig i verkstaden, i sina gröna arbetshandskar, i fikarummet hade hon också haft dem på sig, och inne på Eva Brattlings kontor hade hon tagit av sig dem först när hon vill känna på det mjuka tyget i hennes chefs dyra fåtöljer. Säkert hade hon haft handskarna på sig även när hon öppnade skåpet på morgonen. Och Ashley då? Hon kunde ha stått bredvid utan att röra skåpet medan Maud öppnade det. Hon skulle förstås också ha kunnat öppna skåpet innan de andra kom och ta ringen och torka bort sina avtryck. Den tanken tyckte Laura inte alls om.

Hon började istället fundera på Eva Brattlings koppling till både Billy och kungafamiljen. I och för sig var det inget konstigt att Eva kände både nattklubbsägare och societetspersoner för hon var känd för att vara både social och festglad och hon träffade mängder av kunder hela dagarna. Ändå kvarstod faktumet att Eva var den enda länken mellan inbrottet och konstigheterna i familjen. Men Eva hade varit i England när inbrottet skedde. Eller hade hon det? Peter Rosing hade skjutsat henne till flygplatsen på fredagen, men hade någon egentligen sett när hon kom tillbaka? Laura lyfte luren och slog numret till sitt ex, Nellie Field på British Airways.
”Nellie, det är jag. Förlåt att jag ringer så tidigt, men jag skulle behöva en liten tjänst..”
”Då är allt som vanligt då, skrattade Nellie.”
”Kommer du åt era bokningssystem hemifrån?”
”Självklart, vad är det du vill veta?”
”Jag skulle vilja veta när Miss Eva Brattling anlände tillbaka England efter att hon åkt till Paris förra fredagen.”

Fem minuter senare lade hon på luren med ett leende. Det var dags att röra om lite i grytan. Hon klädde på sig, packade väskan och sprang ner till motorcykeln. När hon kom ut ur stan var vägarna tomma och hon susade fram genom den guldgula hösten, förbi de stora sjöarna och ut mot Westerby Shore, där Eva Brattling hade sin lyxiga villa.

onsdag 4 november 2009

Laura Hardenfast och mysteriet med den försvunna ringen, Del 15

Laura tyckte inte hon behövde se mer utan fällde ihop kameran och smög sig försiktigt ut från gränden. Det hade verkligen varit ett intressant samtal hon tjuvlyssnat på. Det verkade som att Cadwick inte hade så gott om pengar som alla trodde och dessutom träffade han en man. Men det förklarade fortfarande inte stölden av ringen och varför Cadwicks fingeravtryck fanns på kassaskåpet. Cadwick ville säkert gifta sig så fort som möjligt. Kunde det vara Billy som försökte stoppa sin älskare från att gifta sig med en kvinna? En annan tanke slog henne plötsligt. Cadwick gillade män. Och vem visste hon mer som gillade män? Kronprins Joseph. Kunde det vara av den anledningen Joseph inte ville att hans syster skulle gifta sig? Kanske hade han fått nys om de båda männens förhållande? Det skulle kunna ha varit prinsen som lade den anonyma lappen i Lauras hjälm. Prinsen skulle också ha många gyllene tillfällen att sno åt sig Cadwicks fingeravtryck. Han skulle bara kunna gömma undan ett glas från en av familjens middagar. Det fanns många som kunde hjälpa till att skapa en kopia i gelatin.

Hon gick runt till framsidan av huset för att se vad det var för ett ställe Billy hade kommit ifrån. Där ringlade sig en liten kö fram till klubben Golly Gay. Javisst, där hade hon ju själv varit några gånger. Skulle det vara någon mening med att gå in? Hennes tankar avbröts när två kvinnor kom gående från tunnelbanan under livlig konversation och gick förbi kön och fram till vakten, som släppte in dem direkt. Den där starka djupa rösten fick Laura att lystra till. Hon kisade mot de båda kvinnorna och kände direkt igen Eva Brattlings välvårdade profil när hon försvann in genom dörren. Laura ställde sig direkt längst bak i kön. Det nyanlända sällskapet gjorde helt klart klubben värd ett besök.

Det var fortfarande rätt tidigt på kvällen och hon kom snabbt fram till vakten, en muskulös kvinna i Lauras egen längd som mönstrade henne och inte såg helt missnöjd ut.
”Kan jag titta i er väska, Miss”, sa hon leende och pekade på Lauras ryggsäck.
”Javisst, men var försiktig. Det är min utrustning till jobbet.”
”En kamera?” Vakten fiskade upp den lilla filmkameran, nu med bister min.
”Ja, jag är reporter”, sa Laura med sin mjukaste stämma.
”Ni vet att ni inte får filma härinne?”
”Nej nej, jag är inte här för att filma. Jag är här för att dansa, men jag kommer direkt från jobbet. Det är därför jag har den med mig. Jag tänkte lämna den i garderoben.” Hon log ett bländande leende. ”Vi kanske ses därinne sen?”
”Kanske det”, sa vakten och log tillbaka medan hon lämnade tillbaka väskan och kameran.

Laura andades ut. Hon gick rakt förbi garderoben och in i den stora salen där ett band just hade dragit igång kvällens uppträdande och publiken dansade loss framför scenen. Borta vid baren såg hon Eva Brattling och hennes sällskap sitta uppflugna på två stolar med varsin drink. Just då anlände Billy genom dörren bakom baren och Eva sken upp och kramade om honom. Han satte sig hos de båda kvinnorna och de började prata och skratta som om de hade känt varandra i evigheter. Laura lutade sig mot en pelare och såg sig om innan hon diskret fiskade upp den lilla kameran och höll den tryckt mot pelaren bredvid sig. Hon ville bara spela in någon minut eller två. Erfarenheten hade lärt henne att samla bevis på allt. Det visade sig ofta vara användbart i efterhand.
”Hej, vill du dansa?” En otroligt snygg blondin stod framför henne och en del av henne kände för att säga ja och dansa bort resten av natten på Golly Gays välfyllda dansgolv.
”Eh.. nej, tyvärr. Jag väntar på någon”, sa Laura och hoppades att tjejen inte skulle se kameran.
”Synd”, sa hon och blinkade innan hon försvann vidare bort mot scenen. Laura smög ner kameran i väskan igen och skulle just gå mot utgången när hon såg den muskulösa dörrvakten komma åt hennes håll, spejandes över rummet. Laura misstänkte vem det var hon letade efter och hon gled snabbt in bakom pelaren. När hon såg att vakten passerat förbi gick hon med snabba steg mot utgången och försvann ut i natten. Hon log medan hon gick genom gatorna tillbaka mot sin motorcykel. En mycket lyckad natt på det stora hela.

tisdag 3 november 2009

Laura Hardenfast och mysteriet med den försvunna ringen, Del 14

Det var med stor förvåning Laura läste mailet från Polisens IT-expert Oscar.

Hej Laura. Ditt avtryck fanns inte med i brottsregistret, men jag körde det också mot våra andra register och det här avtrycket fanns faktiskt med i en lista över prominenta personer som står under polisens beskydd. Det tillhör Michael Cadwick.

Laura drog undan luggen och stirrade framför sig. Michael Cadwick? Det var brudgummens fingeravtryck som satt på Eva Brattlings kassaskåp. Var det någon som skojade med henne? Eller försökte Michael Cadwick förhala sitt eget bröllop? Ville han inte gifta sig? Eller ville han kanske skaffa sin blivande fru en ring själv? Det här fallet gick inte att bli klok på. Den anonyme lappskrivaren påstod att Cadwick inte var vad han utgav sig för. Men vad utgav han sig egentligen för att vara?

Allt Laura visste var att han var en rik restaurangägare som ville gifta sig med prinsessan. Det enda sättet att få veta mer var att skugga honom. Hon letade fram hans adress och packade sin lilla nattvänliga filmkamera med extra fin zoomoptik. Sedan hoppade hon upp på motorcykeln och begav sig till stadens finaste kvarter. Klockan var åtta på fredagkvällen och festklädda människor började fylla gatorna, på väg ut till stans restauranger och nöjesliv. Laura parkerade cykeln på en tvärgata och gick den sista biten till Cadwicks våning. I den mörka gränden mittemot huset fällde hon upp kameran och riktade den mot hans fönster. Även där verkade man fira in veckoslutet för i fönstret syntes finklädda damer och herrar som inte sparade in på champagnen.

Efter en halvtimme började sällskapet bryta upp och ljuset släcktes i lägenheten. Någon minut senare hördes deras högljudda glada röster nere i porten. Laura tryckte sig mot väggen och lyssnade. Det var inte helt lätt att urskilja vad de sa.
”..ner till Busters för Carl har lovat att bjuda…” hördes en kvinnoröst sluddra. ”Michael! Vart ska Michael?”, hojtade hon plötsligt.
”Han kommer efter”, sa en mansröst och sällskapet började röra sig ner mot city. Laura såg i den andra riktningen. Där gick Michael Cadwick iväg med snabba steg nerför backen.

Han hade redan hunnit en bra bit och hon sprang så fort hon kunde för att hinna ikapp honom. När hon närmade sig saktade hon ner och började hålla samma takt som honom. Han verkade gå mot Wainsborough, där de billigare och mer udda nöjeskvarteren låg. Efter en tjugo minuter lång promenad svängde han in i en gränd som verkade leda till baksidan av en klubb. Laura höll sig på avstånd och hukade bakom en soptunna. Cadwick såg sig om och bultade sedan på dörren. Ingen öppnade. Han tog fram mobilen.

”Billy, det är jag. Jag är på baksidan nu.” Laura kikade försiktigt fram bakom tunnan och fällde upp kameran. Efter någon minut öppnades dörren och en lång ljus kille kom ut. Han lade armarna om Cadwicks midja och kysste honom.
”Äntligen babe. Jag trodde du hade fastnat hos dina rikemanskompisar för gott. Ska du komma med upp?”
”Jag kan inte”, sa Cadwick. Jag måste gå igen. Ska träffa Lizzy på stan.”
”Ah. Just. Och vad är jag? Pausunderhållningen?”
”Var inte sån nu Billy.” Cadwick drog den ljuse intill sig. ”Du vet att det är dig jag vill ha. Jag gillar hennes pengar, men jag lovar dig att hon är ungefär lika intressant som en trasmatta i sängen. Men du, jag lovar dig att vi kommer ha en hel del skoj för pengarna sen.”
”Bäst för dig”, sa Billy, nu i en mjukare ton och det såg ut som att han stoppade ner sin hand innanför Cadwicks byxor. Av lätena Cadwick sedan utstötte insåg Laura att hon hade sett rätt. Cadwick drog runt Billy och pressade honom mot väggen och drog ner hans byxor.

.

söndag 1 november 2009

Laura Hardenfast och mysteriet med den försvunna ringen, Del 13

Laura Hardenfast stod i en gyllene hall nedanför en stor svängd trappa klädd i rött tyg. Det kändes inte som att hon passade in i sin läderjacka, jeans och stövlar. Damen i receptionen lade på telefonluren och vände sig mot henne:
”Ni kan gå upp nu, Miss. Det är rummet till vänster precis ovanför trappan.”
”Tack.”

Laura satte fötterna på den röda filten och började gå uppför trappan. En mansröst som lät bekant hördes från andra våningen: ”…ja, alltid en man i uniform säger jag, men är det inte lite synd att uniformerna är röda? Jag tror du hade sett helt fantastisk ut i en blå jacka James, som matchar dina ögon..” Rösten tystnade när Laura kom uppför trappan. Där stod landets kronprins och kände på materialet i jackan som en av vakterna i livgardet hade på sig. Vaktens ansikte antog nästan samma färg som hans jacka och prinsen släppte snabbt tyget och kom emot Laura.
”Är det ni som är detektiven? Jag hörde att ni skulle träffa min syster, men det kanske går bra om jag är med också? Jag vill gärna hjälpa till om jag kan.”

Laura hann inte öppna munnen förrän dörren bredvid dem öppnades och den unga prinsessan Elizabeth steg ut i tamburen.
”Miss Hardenfast? Varsågod och stig in.”
”Lizzy, jag sa just till.. öh.. till fröken här att det kanske vore bra om jag också…”
”Nej tack, Joseph. Vi klarar oss.” Prinsessan stängde dörren bakom Laura och framför näsan på sin äldre bror. Hon log mot Laura. Hon var faktiskt lika vacker som Laura hade sett henne i tidningarna, med långt glänsande brunt hår och gnistrande gröna ögon.
”Varsågod och sitt.” Laura tog plats i en hård soffa som var lika röd som filttrappan och kantad av guldfärgat trä. Prinsessan satte sig i en matchande stol mittemot henne och Laura konstaterade att det kändes lika fel ut när prinsessan satt där bland 1700-talsmöblerna i sina jeans som när hon själv gjorde det, men det var kanske bara en vanesak.
”Ni får ursäkta mig och min bror. Vi är lite osams just nu bara. Syskonbråk du vet. Men till saken: Vad kan jag göra för att hjälpa till? Ni förstår inte hur hemskt gärna jag vill ha tillbaka den ringen. Den är så vacker och har funnits i familjen så länge. Det vore drömmen att få gifta mig med Michael med den. Farmor sa alltid att den hade bringat henne lycka.” Laura nickade. ”Har du och Michael känt varandra länge?”
”Inte så jättelänge egentligen. Det är ett och ett halvt år nu. Men vi har vetat från den första stunden att vi vill dela resten av våra liv.”
”Berätta lite om Michael.”
”Michael.. han är som gjord för mig. Han är otroligt charmig och vet hur man för sig i alla sällskap. Ni kanske vet att han äger många kända restauranger? Han har ärvt dem efter sin far och vuxit upp i festlivet så vi har liksom alltid rört oss i samma kretsar.”
”Vad är det du och din bror är osams om?” Prinsessans mungipor vändes nedåt.
”Om ni nu absolut måste veta det så gillar Joseph inte Michael. Jag tror faktiskt att han är lite avundsjuk. Han har alltid varit festens mittpunkt och nu har han fått konkurrens. Han försöker med saker som: Är du inte lite väl ung och Ni har ju just träffats eller Det kan väl inte skada att vänta lite. Han tror att han alltid vet bäst för att han är min storebror, men han förstår inte hur mycket Michael och jag älskar varandra.” Laura nickade igen.
”Vet du någon som skulle ha en orsak att stjäla ringen?”
”Nej. Det skulle vara Louise Marvell i så fall för hon är ute efter mitt bröllopsdatum i Storkyrkan.” Laura undrade hur mycket allvar det låg i kommentaren, men antecknade det för säkerhets skull. Prinsessan såg på sitt exklusiva armbandsur i guld.
”Vet ni, nu måste jag faktiskt gå. Jag måste byta om till middagen.”
”Men..”
”Jag är ledsen. Vi får pratas vid mer en annan gång.” Laura föstes ut ur rummet och stod återigen i den stora tamburen. Prinsen och den unge vakten syntes inte till. Hon skakade på huvudet och gick nerför den röda filttrappan igen.

När hon kom ut till sin motorcykel på parkeringen upptäckte hon en lapp i sin hjälm.
Kolla upp brudgummen. Han är inte vad han utger sig för.
Bokstäverna var skrivna på dator och naturligtvis fanns ingen avsändare. Laura såg sig omkring. Ingen levande själ syntes till. Hon hoppade upp på cykeln och körde hemåt.