tag:blogger.com,1999:blog-53643066211679794652024-03-14T04:38:33.785+01:00Fem flator recenserarHär hittar du recensioner av lesbiska böcker!Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.comBlogger1166125tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-72558641695899544762024-01-05T21:11:00.005+01:002024-01-05T21:11:46.592+01:00Badort av Tove och Hanna Folkesson<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-rYc5heosvpxpa-arvGWiB_GDUWKpHt8DKlJBHDvmLsMxIGPTl5_sylEkSMpzgyN-I6V86ml0aTBfiJAkBWbWxBXSQCX7dM-5RS1zKrBY5Lz6Tf1MEDo6rAqO_8zaUb09JzFCkz3KUoU8zn8XYRJoAxYylkpNv3Jmd9WAqynBIKrnA8u6KQjzXLnhcZjt/s776/badort.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="776" data-original-width="500" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-rYc5heosvpxpa-arvGWiB_GDUWKpHt8DKlJBHDvmLsMxIGPTl5_sylEkSMpzgyN-I6V86ml0aTBfiJAkBWbWxBXSQCX7dM-5RS1zKrBY5Lz6Tf1MEDo6rAqO_8zaUb09JzFCkz3KUoU8zn8XYRJoAxYylkpNv3Jmd9WAqynBIKrnA8u6KQjzXLnhcZjt/s320/badort.jpg" width="206" /></a></div><br /><p></p><p><br /></p><p></p><p class="MsoNormal">”Badort” är väl en härlig titel? När handlingen också
utspelar sig på Öland på 30-talet går våra tankar till den fina lilla boken ”Charlie”
av Margareta Suber, från 1932. Men böckerna är inte särskilt lika varandra. Fruarna
Folkessons gemensamma bok är inte så lik Tove Folkessons tidigare böcker heller,
där det är vardagslivet som beskrivs på Toves speciella och lite poetiska vis. När
vi nu istället hamnar i fantasin och historien blir det något annat, och det
känns inte lika äkta, inte lika ”där”. <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><br /></p>
<p class="MsoNormal">Berättelsen handlar om den fattiga Måna, som just lämnat sin
döde fyllbult till far bakom sig, tagit hans pengar och hoppat på tåget till
Borgholm. En flicka från en överklassfamilj som just anlänt från Stockholm tar
Måna för någon som kör väskor på kärra och ber henne ta deras bagage till
badhotellet. Det är första gången Måna och Ingrid möts, men deras vägar korsas
igen, på mer eller mindre osannolika vis. Måna låtsas vara Ingrids kusin, kläs
upp och utses till Ölands sommarflicka, samtidigt som en arg lokal gangster är
efter henne. Överklassflickan Ingrid har istället frånvarande föräldrar som
gillar att festa, och som vill gifta bort henne med en rik knös. Men kärlek
uppstår förstås mellan de båda flickorna och de delar en romantisk natt. Hur
ska det gå för dem båda? Ja, det undrar man. Det som händer därefter är lite
oväntat, lite osannolikt och lite konstigt, men vi kan i alla fall avslöja att
det involverar en saxofon.<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><br /></p>
<p class="MsoNormal">En rolig sak med boken är Hanna Folkessons illustrationer.
Man skulle kunna tro att det skulle ge lite barnbokskänsla, men så är det inte
alls. Fler illustrationer i böcker för vuxna säger vi!<o:p></o:p></p><br /><p></p>Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-56022510921521230392024-01-05T20:14:00.002+01:002024-01-05T20:15:37.724+01:00Mjölkat av Sanna Samuelsson<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2ds_wiT0uCL8iAB6zXv6X_lMFjYRFfVyEws_6zky-6K_jBLCVhkGMY8lKXZcuXF8Y__6Dj_MLOBgrNTElQvo35yp71kULQRjEUOI6DLBcB-CYm86iLgQcHNCZMj4IN-cVS3fmTkHZ-2TZOk9u__y_D9Ml1dV3N5r-wk_l-H8kwV_1SIQPv4QB9MWqq003/s2067/Mj%C3%B6lkat.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2067" data-original-width="1392" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2ds_wiT0uCL8iAB6zXv6X_lMFjYRFfVyEws_6zky-6K_jBLCVhkGMY8lKXZcuXF8Y__6Dj_MLOBgrNTElQvo35yp71kULQRjEUOI6DLBcB-CYm86iLgQcHNCZMj4IN-cVS3fmTkHZ-2TZOk9u__y_D9Ml1dV3N5r-wk_l-H8kwV_1SIQPv4QB9MWqq003/s320/Mj%C3%B6lkat.jpg" width="216" /></a></div><br /><p></p><p>Alla har vi väl någon gång varit där i tanken, funderat på hur det vore att kika in i den där lägenheten eller i det där huset där vi en gång bodde, men som nu är någon annans hem. Men vi gör det förstås aldrig. För det gör man ju inte. Utom i boken Mjölkat av Sanna Samuelsson, där huvudpersonen bryter ihop, får nog av sitt kontor och sina svettiga polyesterbyxor, får nog av det klaustrofobiska tillståndet som uppbrottet från flickvännen lämnat henne i, och hoppar i bilen och rymmer. Hon kör till gården, till det som var föräldrarnas gård som de arrenderade, men där nu en barnfamilj flyttat in. När hon kommer fram inser hon att de nya ägarna är bortresta och hon passar på att kika runt, se vad som har ändrats och inte, minnas hur det var i hennes barndom. Sedan blir det sent och hon blir liksom kvar. När hon väcks av en gräsklippare inser hon att det är barndomsvännen Max som tar hand om gården åt ägarna medan de är borta. Det är ett intressant upplägg, det här att huvudpersonen gör allt man inte får göra, och dessutom blir påkommen. Men det verkar inte bekymra henne värst. Kanske för att hon mår lite för dåligt och för att hon behöver komma "hem" för att hitta sig själv igen. Kanske ser Max också det, eftersom han låter henne bo kvar, eller så är det deras gemensamma historia som hindrar honom från att köra ut henne.</p><p><br /></p><p>Det är lite svårt att förklara vad "Mjölkat" handlar om. Det handlar om gårdsliv, om kor och om att minnas barndomen, om att se sina föräldrars hårda arbete som aldrig gav någon utdelning, utan slutade i en gårdsauktion. Det handlar också om en person som mår psykiskt dåligt, som blivit övergiven, eller som hon själv beskriver det, "förintad". Hon går runt på gården och minns och berättar för oss, redogör för hur allt fungerade på gården. Samtidigt får vi små glimtar av hennes liv med Diana, men de bitarna är ganska sparsmakade. Vad hon känner och tänker får vi heller inte veta så mycket om, annat än att vi får lista ut det utifrån hennes handlingar.</p><p><br /></p><p>Den största behållningen i den här boken är nog språket, alla oväntade metaforer och jämförelser och alla detaljer som författaren plockat upp ur vardagslivet och som får en att le. Det är annorlunda på ett roligt sätt.</p>Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-6088745792704206142023-11-18T21:12:00.007+01:002023-11-18T21:14:27.260+01:00Love me tender av Constance Debré<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgj9j8yUKRDFNGQ-noEWuwoAx_AIuFqXipnn8xJj9GdCa9knsJLsnOu6h-BNq8FSCwhfQBtoFfi42Xyzw6LXUv1z-r-6ezw7yaQSGSyZmnyqjuEClc0OyBF7zTdGUwk1U0jaWL_IMCwL7-xlcqRwWszSKnEa_tceRdYuGkzqj6xs_aIXx0ltu7OZ4wKIwzk/s309/love-me-tender.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="309" data-original-width="200" height="309" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgj9j8yUKRDFNGQ-noEWuwoAx_AIuFqXipnn8xJj9GdCa9knsJLsnOu6h-BNq8FSCwhfQBtoFfi42Xyzw6LXUv1z-r-6ezw7yaQSGSyZmnyqjuEClc0OyBF7zTdGUwk1U0jaWL_IMCwL7-xlcqRwWszSKnEa_tceRdYuGkzqj6xs_aIXx0ltu7OZ4wKIwzk/s1600/love-me-tender.jpg" width="200" /></a></div><br /><p>Love me tender av Constance Debré är inte en tjock bok och
inte en svårläst bok. Ändå innehåller den otroligt mycket. Först och främst är
det en lesbisk kvinnas kamp för att få behålla relationen med sin son.</p><p><br /></p><p>Vi får träffa berättarjaget när hon har lämnat sin man och
bestämt sig för att ta ut skilsmässa. Det hanterar han inte på något bra sätt.
För att straffa sin exfru gör han allt han kan för att hindra henne från att få
träffa sin son. Till exempel anklagar han henne för att låta sonen träffa en av
hennes manliga vänner, som han påstår utnyttjar sonen sexuellt. Hennes leverne
är heller inte lämpligt, anser han, alla de mängder kvinnor hon träffar och har
sex med. Anklagelserna leder till att huvudpersonen endast får träffa sin son
vid enstaka tillfällen och då i ett rum med en övervakare från socialtjänsten. Men
hon fortsätter att kämpa för sin son och går varje dag till någon av Paris simhallar
för att simma ut sin frustration och inte tappa förståndet.</p><p><br /></p><p>Det som är jobbigt med boken är att man vet att det här
händer på riktigt. Det har hänt författaren, även om hon sagt att inte allt
beskrivs exakt som det gick till i verkligheten, och det händer fler föräldrar,
att den andra föräldern hindrar dem från att få träffa sitt barn. Det spelar
ingen roll att de har lagen på sin sida, att de inte gjort något fel. En arg
och sårad förälder har stor makt över sitt barn och kan ställa till med mycket.</p><p><br /></p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Constance Debré skriver väldigt speciellt. I korta raka meningar
varvar hon redogörelser av hur många meter hon simmat med och var hon bor till
att plötsligt nämna att hon har en son och att hon inte får träffa honom
längre. Det blir också filosofiska livsbetraktelser och sexskildringar, men
samtidigt utan att vi får veta särskilt mycket om vad hon själv tycker och
tänker om saker.</p><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal">I en del andra recensioner undrar man varför huvudpersonen
har så mycket sex. Själv förklarar hon att det bara blir så, att när hon väl
börjat så rullar det på och det är så lätt. Det är alltid någon som vill ta med
henne hem. Man skulle också kunna tänka att det är något hon gör för att bedöva
sig, för att ta sig vidare fastän hon lider av att inte få träffa sitt barn.</p><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal">Vi ska inte gå in på hur boken slutar, men det vi som läsare
går och väntar på är förstås om huvudpersonen ska vinna sin son tillbaka och om
hon kommer må bättre och kanske till och med klara av att ha ett förhållande.
Om det kommer att hända får du veta om du läser boken, och det tycker vi att du
ska göra!</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-23385400060737035392022-12-14T12:49:00.005+01:002022-12-14T12:51:48.206+01:00Lillflickan av Fatima Daas<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiA6MD-BuO7wbz40axN6gDrt3c1Sogobtmih9yGGiuhxPqBfL9B1DbNg1MAXHnz8OxsoD7a4pb6Ty6waYyEAScOj2CCax3nw7X2MpffPGmTT8A_lC3KBHGBtm38HU_Ll8Bn3HdL3ibtQzNQ4dKp7kH6vUXtpan3AaS5YZ4fpIhXyNA84ENQnnp9KZbo9A/s619/lillflickan2.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="619" data-original-width="400" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiA6MD-BuO7wbz40axN6gDrt3c1Sogobtmih9yGGiuhxPqBfL9B1DbNg1MAXHnz8OxsoD7a4pb6Ty6waYyEAScOj2CCax3nw7X2MpffPGmTT8A_lC3KBHGBtm38HU_Ll8Bn3HdL3ibtQzNQ4dKp7kH6vUXtpan3AaS5YZ4fpIhXyNA84ENQnnp9KZbo9A/s320/lillflickan2.jpg" width="207" /></a></div><br /><p>Varje kapitel i den här boken börjar med meningen "Jag heter Fatima" eller "Jag heter Fatima Daas." Man skulle kunna tycka att det är lite tjatigt, men så är det faktiskt inte, för även om varje kapitel börjar med samma ord, så drar texten sedan iväg i en mängd olika riktningar.</p><p><br /></p><p>"Jag heter Fatima. Jag är ett avvant litet kamelsto. Jag är <i>mazoziya</i>, den sistfödda. Familjens lillflicka. Före mig kom tre döttrar. Min pappa hoppades att jag skulle bli en pojke. När jag är liten kallar han mig <i>wlidi</i>. min lille son. Egentligen borde han kalla mig <i>benti</i>, min dotter. Han säger ofta: Du är inte min dotter. Jag försöker för säkerhets skull tolka det som att jag är hans son."</p><p><br /></p><p>Som ni ser använder författaren väldigt korta meningar. Samtidigt får det plats väldigt mycket innehåll i dem, och som läsare blir det mycket att fundera över.</p><p><br /></p><p>Bokens huvudperson växer upp i Clichy-sous-Bois, en förort till Paris, med algeriska föräldrar, och har många förväntningar på sig. Därför blir det inte helt enkelt när hon inser att hon är lesbisk. Hon försöker leta sig fram till sätt att hantera sin identitet, som muslim, som kvinna, som lesbisk och som fransk algerier, samtidigt som hon också brottas med svår astma.</p><p><br /></p><p>Det är en speciell och välskriven bok som väcker tankar. Läs den, tycker vi!</p><p><br /></p><p><i>Författarens namn, Fatima Daas är en pseudonym. Hon är född 1995 och bosatt i Frankrike. Hon har fått Les Inrockuptibles debutantpris och ett internationellt litteraturpris av Haus der Kulturen der Welt i Berlin. Boken är översatt till åtta språk. Som författare är Daas influerad av Marguerite Duras och Virginie Despentes och hon definierar sig själv som intersektionell feminist.</i></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-41706465936096103492022-06-29T14:52:00.003+02:002022-06-29T14:53:56.103+02:00Detaljerna av Ia Genberg<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnw9BJMBtlC6sLPJz9T6kpwfnANBkogVMFS9rVzGibrBLc-TE0_V0qef8DPFK5fGarxwS02O9Ve6_hxSTXihs6MGFZLaWWyJehCI2aEL94VWxIPehSffPgtLfL-GGHhbWzinATbc03D1qESlyAPvySdg7cQZLCkPeruKJOFr0A7QYTvFZDt8neH1Kdww/s317/detaljerna.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="317" data-original-width="201" height="317" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnw9BJMBtlC6sLPJz9T6kpwfnANBkogVMFS9rVzGibrBLc-TE0_V0qef8DPFK5fGarxwS02O9Ve6_hxSTXihs6MGFZLaWWyJehCI2aEL94VWxIPehSffPgtLfL-GGHhbWzinATbc03D1qESlyAPvySdg7cQZLCkPeruKJOFr0A7QYTvFZDt8neH1Kdww/s1600/detaljerna.jpg" width="201" /></a></div><br /><p></p><p>I "Detaljerna" av Ia Genberg får vi möta en huvudperson som ligger nedbäddad med hög feber och minns olika relationer hon haft, och vilka detaljer från dem som fastnat hos henne.</p><p><br /></p><p>Boken är indelad i fyra delar, namngivna efter olika personer; Johanna, Niki, Alejandro och Birgitte. Det börjar med dåvarande flickvännen Johanna, huvudpersonens stora kärlek. Detta kapitel tycker vi bäst om, kanske för att kärleken står i centrum, och för att relationen är så bra beskriven, med just de där detaljerna som gör att man som läsare känner sig så närvarande. Relationen med Niki är ojämlik och ganska destruktiv, och som läsare känner man redan från början att den inte kommer att hålla i längden. Kapitlet om Alejandro är kanske det minst intressanta, men han lämnar en viktig del efter sig. Och sedan är det kapitlet om Birgitte, som man inte riktigt förstår från början, vem hon är, men som bjuder på en överraskning. Genom alla kapitel finns också vännen Sally, som aldrig försvinner, utan finns kvar vid huvudpersonens sida.</p><p><br /></p><p>Det är en välskriven bok, bitvis rolig, bitvis sorglig, fin, men det som framförallt gör den bra är just de där detaljerna som Ia Genberg plockat upp ur de olika relationerna och som hon återger på ett ibland ganska genialt vis.</p>Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-59642140451358253202022-06-28T14:20:00.004+02:002022-06-29T14:53:16.295+02:00Frannie Langtons bekännelser av Sara Collins<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiv93eLhCakwgzaTt3hTf-b_fuupAusV4XL-ZfejbmBx_AOhikqtARoEpgIdwU--oYHnZk0eZZd_I58lmnLf9gJK1bqXLcU-zk2ARFhXu09UIKf5MJ_BQ1ooRkolGCJ8ce0Kdxfu_uRHEkAeyzGQdW1TqCRbh5d_cedH_wvzzkvpsqoWXhadLlEA_0vIg/s318/frannie-langtons-bekannelser.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="318" data-original-width="201" height="318" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiv93eLhCakwgzaTt3hTf-b_fuupAusV4XL-ZfejbmBx_AOhikqtARoEpgIdwU--oYHnZk0eZZd_I58lmnLf9gJK1bqXLcU-zk2ARFhXu09UIKf5MJ_BQ1ooRkolGCJ8ce0Kdxfu_uRHEkAeyzGQdW1TqCRbh5d_cedH_wvzzkvpsqoWXhadLlEA_0vIg/s1600/frannie-langtons-bekannelser.jpg" width="201" /></a></div><br /><p>Frannie Langton ställs inför rätta i London år 1826, anklagad för att ha mördat sina arbetsgivare. Hur hamnade hon där? Allt börjar på en plantage på Jamaica, där Frannie som liten flicka hämtas in från slavarna till plantageägarens hus, får lära sig läsa, och sedan får vara Langtons assistent i läskiga rasexperiment som hon helst hade sluppit se.</p><p><br /></p><p>Några år senare får hon följa med till London och ges där bort som present till vetenskapsmannen George Benham och hans franska fru Marguerite. Frannie och Marguerite får genast upp ögonen för varandra och inleder en hemlig relation, som förstås är allt annat än jämlik. </p><p><br /></p><p>Genom boken närmar vi oss svaret på gåtan; varför det slutade med att makarna Benham hittades döda i sitt hus. Boken är mycket välskriven, spännande, och med ett ovanligt perspektiv: en svart lesbisk slavinnas. Vår rekommendation är: Läs denna bok! Den är helt klart läsvärd!</p><p><br /></p>Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-14472717276162087302022-01-15T21:04:00.000+01:002022-01-15T21:04:02.647+01:00Antiken av Hanna Johansson<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhubbWraplHMtY9lfSnn2ONdk9sexesKys39Ut-W6iU83jRtpaD1YVtADIhQvAXTKqfYUPtsl1IaihqRJQ8Jl1CfJNxdcXMDjxpqZu2e8fvJ5pnbTxFr-pwxloX67OSAYHxBFJxleyWX2n_bp_f2QcZ33leU6kkzx3VIyyFK7_BrPpaHc5mkMmviC5PwQ=s808" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="808" data-original-width="520" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhubbWraplHMtY9lfSnn2ONdk9sexesKys39Ut-W6iU83jRtpaD1YVtADIhQvAXTKqfYUPtsl1IaihqRJQ8Jl1CfJNxdcXMDjxpqZu2e8fvJ5pnbTxFr-pwxloX67OSAYHxBFJxleyWX2n_bp_f2QcZ33leU6kkzx3VIyyFK7_BrPpaHc5mkMmviC5PwQ=s320" width="206" /></a></div><br /><p>Vad tycker du? Behöver man känna sympati med en boks huvudperson? I så fall är detta inte en bok för dig. Berättarjaget i Antiken är rätt hemlighetsfullt, och som läsare kommer vi henne aldrig så nära att vi förstår varför hon handlar som hon gör, men vi förstår tillräckligt för att vara säkra på att vi verkligen inte tycker om henne. Men.. vi tar det från början!</p><p><br /></p><p>Jagberättaren är en kvinna i trettioårsåldern. När vi först träffar henne har hon gjort en intervju för tidningen Elle, med en konstnär som heter Helena. Berättarjaget gör allt för att Helena ska bli nöjd med intervjun, och snart har Helena skrivit hela artikeln själv. </p><p><br /></p><p>De båda kvinnorna är båda ensamma och påbörjar någon slags vänskap som dock aldrig verkar bli särskilt djup. Berättarjaget har dock en annan vän, en gaykille. För honom berättar hon om hur korkad, fånig och egoistisk Helena är. Ändå fortsätter hon att umgås med denna Helena, som hon verkar smått besatt av. När Helena reser iväg på långsemester till Grekland med sin tonårsdotter blir berättarjaget svartsjukt, och när Helena efter några veckor får tråkigt och hör av sig och undrar om berättarjaget vill komma efter, så kommer hon direkt.<br /></p><p><br /></p><p>Till en början håller sig berättarjaget och den femtonåriga dottern Olga på varsin kant, men snart närmar de sig varandra. Vi förstår att Olga inte mår bra psykiskt, och detta utnyttjar berättarjaget. Det är en ojämlik relation som snart även blir sexuell, och vi tvingas följa det som händer ur berättarjagets synvinkel.</p><p><br /></p><p>Nu förstår ni kanske varför vi inte känner någon som helst sympati med berättarjaget. Hon verkar tom, och vill leva genom andra. När de tre kvinnorna till slut lämnar ön hoppas vi att mor och dotter aldrig någonsin ska behöva träffa det läskiga berättarjaget igen.</p><p><br /></p><p>Hanna Johansson skriver bra, poetiskt, och så att berättelsen når fram till oss läsare och känns nästintill verklig. Men det gör också att obehaget och äcklet inför det som sker känns ännu mer. Nu vet du. Läs på egen risk.</p><p><br /></p>Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-69871242908318616842022-01-14T21:45:00.004+01:002022-01-14T21:45:26.841+01:00Cold case: Väg 9 av Tina Frennstedt<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEitP466WEtry6Qnmy0EsqYu_y4WPq8RPTksk6M3wQXxw-7lYAVOc3kbSYrvnAhp8se26lwKXnjKitcMUResunf06uRz66a4LpqO9xjGrTKSx52Z1Bzzu_vRqAdAOWGX7NNu_NbO8k1hpe6zLnX9vOSf6cyxDJ4nCWpf9Zq2uc46YvCspxTfVOLUYwI-lg=s444" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="444" data-original-width="280" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEitP466WEtry6Qnmy0EsqYu_y4WPq8RPTksk6M3wQXxw-7lYAVOc3kbSYrvnAhp8se26lwKXnjKitcMUResunf06uRz66a4LpqO9xjGrTKSx52Z1Bzzu_vRqAdAOWGX7NNu_NbO8k1hpe6zLnX9vOSf6cyxDJ4nCWpf9Zq2uc46YvCspxTfVOLUYwI-lg=w253-h400" width="253" /></a></div><br /><p>Det här är den andra boken i Tina Frennstedts cold case-serie som är inspirerad av verkliga fall och som utspelar sig i Malmö och på Österlen. Vi får återse "supersnuten" Tess Hjalmarsson som denna gång kämpar för att hennes cold case-grupp inte ska läggas ner. </p><p><br /></p><p>När en konstnär mördas och kopplingar dyker upp till ett cold case - mordet på den unge pianisten Max Lund - ser Tess chansen att rädda sin grupp. Om de lyckas lösa de båda morden och detta blir uppmärksammat i media blir det svårt för polisens ledning att lägga ner gruppen.</p><p><br /></p><p>Samtidigt händer spännande saker i Tess privatliv; hon dejtar, åker till Köpenhamn och låter inseminera sig, och börjar samtidigt flörta lite med sin chef, Sandra Edding. De här delarna av boken tycker vi är de roligaste, men kanske är det för att vi inte är riktiga deckarnördar. Samtidigt skaver vissa delar. Varför inseminerar Tess om hon är 42 år? Borde hon inte göra IVF? Och skulle en lesbisk kvinna verkligen säga så här på en dejt? </p><p><br /></p><p><i>"Det är därför relationerna tar så snabbt slut i vår värld, eller hur? Jag har hört att det kallas för u-haul, flyttbil. Du vet, vad tar en lesbisk med sig på andra dejten? Allt hon äger i en flyttbil"<br />Tess skrattade. Hon hade inte hört just det skämtet förr men det var en ganska träffande beskrivning för en del relationer hon sett bland vänner.</i></p><p><i><br /></i></p><p>Vi vet inte hur det är med er, men just den där passagen får oss att skruva lite obekvämt på oss. "I vår värld"? Säger ni så till era vänner eller dejter? Det gör inte vi. Det låter mer som om man ska förklara en kliché för en oinsatt person. Och skulle man dra ett skämt om att lesbiska har korta relationer på en dejt? Hoppas inte!</p><p><br /></p><p>Nåja, på det stora hela är det här en ganska klassisk deckare, spännande, och med olika trådar som nystas upp för att till slut nå en lösning. Det är kanske inte en av våra absoluta favoritdeckare, men det är spännande och det känns roligt att det är en lesbisk huvudperson.</p><p><br /></p>Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-55948060770977829702021-10-31T21:27:00.004+01:002021-10-31T21:29:42.154+01:00Lesbiska ligan<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbSvXoLfP6eGVSl33rgY9tRXU1lxmtEs9FXrqF-bYYv-W3G24YdwBuB2YToovai_huXsMQP_Yl0e1fphm405QGBZ3pmg0RjtkOJDTrtsD6ndlGIv9moFb8jlxVqi8mjyYYDTAKEBzFnL8A/s2048/lesbiska+ligan.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1262" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbSvXoLfP6eGVSl33rgY9tRXU1lxmtEs9FXrqF-bYYv-W3G24YdwBuB2YToovai_huXsMQP_Yl0e1fphm405QGBZ3pmg0RjtkOJDTrtsD6ndlGIv9moFb8jlxVqi8mjyYYDTAKEBzFnL8A/s320/lesbiska+ligan.jpg" width="197" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="font-family: inherit;">Eva är deprimerad och arg över Anna-Lisas svek när plötsligt telefonen ringer. Det är en för henne helt okänd person, en kvinna som heter Margit. Men de börjar prata, och kommer bra överens. Snart bestämmer de sig för att träffas, och det ena leder till det andra. Både Eva och Anna-Lisa har varit gifta, och de får underhåll av sina män. </span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="font-family: inherit;">Det är 1943 och till skillnad från många andra kvinnor har Eva en motbok som ger henne rätt till en liter sprit varje månad. Inte för att det räcker, speciellt när hennes chef utpressar henne för att kunna lägga vantarna på flaskan. När Gunvor dyker upp och visar intresse för Margit blir allting väldigt krångligt. Speciellt som Margit verkar väldigt intresserad av Gunvor också, även om hon inte vill erkänna det. </span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="font-family: inherit;">Svartsjukedramat slutar i rättegång, och ingen av kvinnorna verkar riktigt förstå att det de erkänt i polisens förhör ska kunna leda till att de anklagas för "otukt som mot naturen är". Inte heller kan de förstå tidningarnas löpsedlar som talar om en kriminell liga.</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
Mian Lodalen började med att nysta upp historiska händelser i "Lisa och Lilly" och fortsätter med detta i "Lesbiska ligan". Denna bok tycker vi är bättre, eftersom man får komma personerna närmare. Ibland är det lite väl mycket dialog och handling och brist på reflektion. Ibland förklaras historiska händelser av en utomstående berättare, vilket gör att man tappar närheten lite, men på det stora hela fungerar berättelsen bra. <div><br /></div><div>När det gäller slutet hade vi önskat att boken hade fortsatt lite till, att vi hade fått följa med kvinnorna till rättegången. Nu blir det lite rumphugget. När vi vänder sista sidan är det med ett förvånat "Va? Var det slut där?".
<div><br /></div></div>Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-24337515700631631992021-10-31T21:07:00.004+01:002021-10-31T21:09:26.705+01:00Jag vill sätta världen i rörelse<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiE0qDk3THIaBTZ4PkHA-PCqFpbenLkdgHIiMeUYIaqhR4ck8JkaYT7-SwDhxN4xRngkZEgzj88eueBQSsEfGnGCZvuv6OWfHGmKQWW9a0VPVfFRjKBFlivSy7xy-Obv_SxfeylU1h1WJxZ/s470/selma.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="470" data-original-width="280" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiE0qDk3THIaBTZ4PkHA-PCqFpbenLkdgHIiMeUYIaqhR4ck8JkaYT7-SwDhxN4xRngkZEgzj88eueBQSsEfGnGCZvuv6OWfHGmKQWW9a0VPVfFRjKBFlivSy7xy-Obv_SxfeylU1h1WJxZ/s320/selma.jpg" width="191" /></a></div><br /><p>681 sidor lång är biografin om Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm, och den tar upp allt om hennes liv, från författarskapet till kvinnorörelsen och kärleksaffärerna.</p><p><br /></p><p>Selma Lagerlöf slår igenom när hon vinner Iduns romanpristävling, med fem kapitel ur Gösta Berlings saga. Tidens manliga genier vet inte vad de ska tro. Är det bra, är det dåligt, och hur kan en ogift skolfröken skriva så?</p><p><br /></p><p>Extra intressant ur lesbisk synvinkel är förstås beskrivningarna av Selmas relationer med Sophie Elkan och Valborg Olander. Författaren låter oss förstå att Sophie ville hålla deras relation på en mer platonisk nivå, och i breven dem emellan kallar de Selmas åtrå till henne för ett "ogräs" som måste utrotas. Vid tiden då Selma och Sophie träffas pågår ett skifte mellan en tid då kvinnor kunnat ha romantiska vänskapsförhållanden till en tid då detta började anses som sjukligt och fel. Valborg verkar inte ha burit på samma tvivel som Sophie, och där kan Selma till slut få den fullkomliga kärlek som hon längtat efter. Ändå vill hon inte sluta umgås med Sophie, och istället gör hon sitt bästa för att få behålla dem båda. </p><p><br /></p><p>Boken låter oss också förstå att relationen till Sophie blev mer ansträngd när Selmas kändisskap växer och maktförhållandet dem emellan förändras. </p><p><br /></p><p>Även om det är intressant att läsa om Selma Lagerlöf är 681 sidor rätt mycket, och det känns som att vissa saker kommer igen och andra är lite väl långrandiga. Boken hade med fördel kunnat kortas ner lite. En komprimerad biografi om Selma, med fokus på hennes relationer, det hade väl varit något? Eller kanske en roman till och med, så att man fick låta fantasin skena iväg lite? =)</p><p><br /></p>Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-70154670321006585322020-12-31T21:22:00.001+01:002020-12-31T21:23:02.043+01:00Lisa och Lilly av Mian Lodalen<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjd25ZUD9gFg8ySHHkNmWg53C26RvWgyL5oEo1DXMj-gEJmMrICrEFuLLbixiFdKg4ku9tEaq79r0IpZhRENmw7FQNr6hRqlkQczZH8uvtQELTvVSCi5eI6jiZvvhqmSD6xLcMyqB7ORsuh/s2048/lisalilly.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1290" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjd25ZUD9gFg8ySHHkNmWg53C26RvWgyL5oEo1DXMj-gEJmMrICrEFuLLbixiFdKg4ku9tEaq79r0IpZhRENmw7FQNr6hRqlkQczZH8uvtQELTvVSCi5eI6jiZvvhqmSD6xLcMyqB7ORsuh/s320/lisalilly.jpg" /></a></div><br /> Det bästa med att läsa romaner som utspelar sig i en annan tid är att man blir tacksam över det vi har idag; att vi får älska vem vi vill och själva välja vår väg i livet. Så är det inte för Lisa och Lilly som är 16 år och lever i Stockholm i början av 1900-talet.<div><br /></div><div><p></p><p>Redan från början får vi veta att Lisas och Lillys kroppar hittats sammanbundna i Hammarby sjö, och därför kommer hela berättelsen att handla om hur det egentligen ledde fram till denna punkt. Vi får följa Lisa och Lilly från deras första möte och genom det som händer sedan, hur de träffas och blir kära och hur de sedan blir avslöjade och hur deras föräldrar försöker styra in dem på den "rätta banan".</p><p><br /></p><p>Vi gillar romaner där relationen mellan två kvinnor får ta plats, och man kan ju bara tänka sig vilka starka känslor Lisa och Lilly måste ha hyst för varandra för att välja att tillsammans ta sina liv. Därför förväntade vi oss nog att denna bok skulle rymma oändlig passion och bråddjup förtvivlan. Det blir inte riktigt så. Vi kommer inte Lisa och Lilly tillräckligt långt in på livet för att få vara med om de där stora känslorna som de måste känna inombords. Det var också en viss händelse, som involverade en man, som vi inte förstod varför den ägde rum. Och eftersom vi inte blivit så pass berörda genom historien känns det mest märkligt när vi når fram till punkten där kvinnorna bestämmer sig för att ta sina liv.</p><p><br /></p><p>Kanske hade vi lite för höga förväntningar på denna bok, men den är i alla fall klart läsvärd. Det är fint att Lodalen fångat upp de båda kvinnornas öde och skrivit om deras historia, och det är roligt att läsa stockholmsskildringen. Romaner om lesbisk kärlek kan det heller aldrig bli för många av.</p><p><br /></p></div>Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-1937429163458049162020-10-10T09:38:00.002+02:002020-10-10T09:38:11.107+02:00Laura Dean keeps breaking up with me av Tamaki och O´Connell<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxkGb6PTeJCWbyga9fWY_R_IsUJ-2tU4L66x9pJJZW7k4Yu429T89Dstbe_mckPB6Be67sMu7ukdKi_eyL1OsIiK-PkHgKTozRaEibasQBdHY5xi9frRAtkmsnahVrOuZ1-jxXIpNd40TR/s658/laura+dean.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="309" data-original-width="658" height="188" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxkGb6PTeJCWbyga9fWY_R_IsUJ-2tU4L66x9pJJZW7k4Yu429T89Dstbe_mckPB6Be67sMu7ukdKi_eyL1OsIiK-PkHgKTozRaEibasQBdHY5xi9frRAtkmsnahVrOuZ1-jxXIpNd40TR/w400-h188/laura+dean.JPG" width="400" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Många av oss har nog någon gång dejtat en Laura Dean - en sådan där jättecool och populär tjej som hela skolan beundrar - och som sedan visar sig vara ett riktigt svin. Ja, eller i alla fall en person som i botten är rätt osäker och ständigt bekräftelsesökande. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Det här seriealbumet handlar om Freddy, som är ihop med Laura Dean. Ja, i alla fall det mesta av tiden, för med jämna mellanrum gör Laura Dean slut. Men sedan blir de ihop igen, för Laura Dean är ju helt elektrisk och charmig och får Freddy att glömma allt annat, inklusive sina vänner. Värst är det för Freddys bästa vän, Doodle, som ständigt blir bortglömd och bortprioriterad.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">"Laura Dean keeps breaking up with me" är roligt uppbyggd, för berättelsen utgår från brev som Freddy skriver till Anna Vice, vars kolumn i tidningen hon och hennes mamma alltid läser. Freddy skriver till Anna Vice för att be om råd och förklarar samtidigt allt som händer.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">En dag händer det en jobbig sak för Doodle, och hon behöver Freddys stöd. Hon försöker få kontakt och berätta om sitt problem, men Freddy väljer som vanligt Laura Dean före allt annat. Följden blir att hennes vän blir sårad och tröttnar, och nu känns det plötsligt inte lika bra att vara ihop med Laura Dean längre. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Hur ska det gå? Det kan vi naturligtvis inte avslöja, men vi tycker absolut att du ska läsa det här seriealbumet. Alla karaktärer känns väldigt äkta och problemen som dyker upp är precis de som vi alla går igenom som osäkra personer i de övre tonåren. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Teckningarna är lite åt mangahållet, och fångar fint in miljöerna och stämningarna som Freddy rör sig i. Seriealbumet har vunnit flera priser, och det känns absolut välförtjänt!</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><br /><p></p>Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-6256414998384901462020-09-13T18:31:00.003+02:002020-12-31T21:24:11.589+01:00Om det regnar i Ahvaz av Nioosha Shams<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEht2YvqnBME7133LoiX07DzATTckDYJctN0xndNJBB0BhuGkqGW63s9I4Pk11GQrvZXT-MW1cpxqANqU6ik97opbaUhGPOyYz_hZpNpPxMgmMoOouN8gxEzxMYSAW0h5cJnPBddA1OKHazV/s444/ahvaz.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="444" data-original-width="280" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEht2YvqnBME7133LoiX07DzATTckDYJctN0xndNJBB0BhuGkqGW63s9I4Pk11GQrvZXT-MW1cpxqANqU6ik97opbaUhGPOyYz_hZpNpPxMgmMoOouN8gxEzxMYSAW0h5cJnPBddA1OKHazV/s320/ahvaz.jpg" /></a></div><br /><p><br /></p><p>Idag har vi läst ungdomsboken "Om det regnar i Ahvaz" av Nioosha Shams.</p><p><br /></p><p>Där möter vi huvudpersonen Ava, som just ska ta studenten och inte tror på kärleken, i alla fall inte förrän hon träffar Nadja. Det är på en fest det händer, när Nadja skäller ut en rasist och kastar ut honom. Redan då känner Ava att det är något speciellt med henne. Och redan då vet hon att hon vill komma nära Nadja.</p><p><br /></p><p> Det visar sig dock inte vara helt enkelt att lära känna Nadja. Till att börja med finns Joel, den där konstnärskillen som är hennes bästa vän, men kanske något mer också? Joel försöker ständigt sätta käppar i hjulet för Ava, och anmärker på hur ung hon är. Nadja verkar också vara rädd för att låta någon komma för nära. Samtidigt hör hon av sig och bjuder in Ava när hon ska göra saker med sina vänner. Ja, Nadja är precis en sådan där störig "vad-vill-hon-egentligen-människa" som de flesta av oss stött på någon gång i våra liv.</p><p><br /></p><p>Den här boken skildrar relationer mellan människor som precis så där stökiga och komplexa som de kan vara i verkligheten. Det är befriande. Det är inte någon hollywoodsaga där allt är tillrättalagt, utan vad som helst kan faktiskt hända.</p><p><br /></p><p>Det är tur i alla fall, att Ava har sina bästa vänner, Mira och Hugo, som finns där för henne vad som än händer. Hon har också sin pappa och mamma. Och så lillebror Ashkan, även om han börjat bete sig märkligt på sistone, och Ava anar att han hamnat i dåligt sällskap. </p><p><br /></p><p>Sammanfattningsvis: En av de bättre ungdomsböcker vi läst på sistone, och speciellt författarens sätt att beskriva känslor känns äkta och medryckande.</p>Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-27575130275144524402020-09-12T19:20:00.005+02:002020-12-31T21:24:51.572+01:00Carmilla av Sheridan Le Fanu<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVkRq14gVmcikGEy2TuuYU6Xiw2LnF3-tHVAiUvddcpD-uj3REXiO4kbKfsC4Ud0kOjcBDy7e4sou7y-WGfooDQZfspBcUMLGU8LrrPX1taem7Lg-1_O1ETXqzwhioSEnwUu8aGWGNTMyu/s333/carmilla.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="333" data-original-width="201" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVkRq14gVmcikGEy2TuuYU6Xiw2LnF3-tHVAiUvddcpD-uj3REXiO4kbKfsC4Ud0kOjcBDy7e4sou7y-WGfooDQZfspBcUMLGU8LrrPX1taem7Lg-1_O1ETXqzwhioSEnwUu8aGWGNTMyu/s320/carmilla.jpg" /></a></div><br /><p>Kanske började vi i fel ände när vi först läste "Monster i terapi" av Mats Strandberg och Jenny Jägerfeld, och sedan gav oss på originalet, "Carmilla" från 1872. För den som inte vet vad vi talar om ska vi genast förklara oss! Carmilla anses vara den första kvinnliga vampyren i litteraturen, och hon är dessutom lesbisk. Det är förstås inte riktigt vad man väntar sig av en bok från 1872, och tydligen väckte berättelsen en del uppståndelse när den först gavs ut. På grund att sitt sexuella innehåll förbjöds den en tid, men blev också populär. I en av våra tidigare recensioner kan du läsa om hur Strandberg och Jägerfeld använt Carmilla som en av de litterära monstren som går i terapi hos en nutida psykolog.</p><p><br /></p><p>Vi visste inte riktigt vad som väntade oss när vi slog upp pärmarna till "Carmilla". En så gammal bok kunde ju vara rätt svårläst? Och vampyrer, är inte det lite läskigt? Men ingen av dessa farhågor visade sig besannas. Boken var förvånande lättläst, och dessutom rolig! Som läsare misstänker man snabbt att det inte står rätt till med den egendomliga unga kvinnan som anländer i en vagn med galopperande hästar och låter sig tas in som gäst på slottet i Österrike där Laura och hennes far bor. Laura har länge känt sig ensam och blir glad över besöket, och gästen, som kallar sig Carmilla, uttrycker snart mycket starka känslor för Laura, så starka att hon inte riktigt vet hur hon ska hantera dem. </p><p><br /></p><p>Konstiga saker börjar hända. I trakten drabbas unga kvinnor av en märklig sjukdom där de blir svaga och dör. Och Laura får ett nattligt besök av en märklig varelse och känner en stingande känsla i bröstet. Samtidigt upptäcker de en kuslig likhet mellan Carmilla och grevinnan Mircalla, en gammal släkting som hänger på ett porträtt i slottet. Hur ska det gå? Kommer Carmilla att avslöjas som vampyr? Kommer Laura att överleva?</p><p><br /></p><p>Det är flickan Laura som är berättaren i denna bok, men vi får inte komma henne särskilt nära, och hon framstår också som mycket oskuldsfull och nästintill korkad, som får så många ledtrådar och ändå inte förstår alls vad som händer. Carmilla däremot, är hennes raka motsats. Hon är slug och har alltid en lögn till hands när någon är henne på spåren. Som läsare är det också rätt roligt att höra vampyrens "förklaringar" när man själv känner till sanningen. Ofta ljuger hon inte rakt på, utan vrider bara om sanningen en smula så att den skulle kunna misstolkas. Hon stoppar också in åsikter <i>åt</i> Laura, som "Du skulle kunna dö för mig!"</p><p><br /></p><p>I "Monster i terapi" går Laura och Carmilla i parterapi tillsammans, vilket ju är att dra deras förhållande en smula längre än de kommer i den här boken. Så, om du kan välja föreslår vi: "Carmilla" först, sedan "Monster i terapi"!</p><p><br /></p><p><br /></p>Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-87155874072852824022020-07-19T09:49:00.002+02:002020-07-19T10:00:30.197+02:00Nattens skogar av Djuna Barnes<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_XOL_LiD0YpearGgkLg3WOY1-ITgL1fzqgzqEwTz9DIQFAplrwoWKRLOAiXnQnxkjARR8CirMA8_wDdc9UK-Rs6H9Qc6qXAzusDmOTOZQ_SC-U4gwCQMiFWxWC2b3ajRAtbxnoGWFQNwi/s1600/barnes_nattens_skogar_omslag_inb.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="665" data-original-width="430" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_XOL_LiD0YpearGgkLg3WOY1-ITgL1fzqgzqEwTz9DIQFAplrwoWKRLOAiXnQnxkjARR8CirMA8_wDdc9UK-Rs6H9Qc6qXAzusDmOTOZQ_SC-U4gwCQMiFWxWC2b3ajRAtbxnoGWFQNwi/s320/barnes_nattens_skogar_omslag_inb.jpg" width="206" /></a></div>
<br />
Idag har vi läst en bok som räknas som en klassiker, och inte bara inom HBTQ-världen. Djuna Barnes var en amerikansk författare, poet, dramatiker, journalist och konstnär, och hon tillhörde den legendariska amerikanska författar- och konstnärskolonin i Paris på 1920- och 1930-talen. I dag räknas hon till den engelskspråkiga modernismens stora namn, vid sidan av James Joyce, Virginia Woolf, T. S. Eliot och Gertrude Stein. Nattens skogar kom ut 1936 och är en av de första romanerna som explicit skildrar kärlek mellan kvinnor.<br />
<br />
Låter det som något lättläst för hängmattan? Nej, det är det inte heller. Barnes är känd för sitt metaforrika språk och det sägs ofta att "romanen kan uppfattas som svårgenomtränglig och kräver långsam och upprepad läsning". T.S Eliot skriver i sitt förord att den "vänder sig främst till poesiläsare" och förtydligar att "den är en så bra roman att bara en känslighet som övats upp med poesi kan fullt uppskatta den. Känner du dig träffad? Då kanske det här är boken för dig!<br />
<br />
Romanen är mörk och suggestiv och skildrar människor i utanförskap. Den har också en ganska begränsad handling, i alla fall i bokens första halva. Nattens skogar har kallats "världens mest komplicerade terapiroman" eftersom Barnes skrev den efter ett uppbrott från Thelma Wood, som i boken representeras av karaktären Robin Vote.<br />
<br />
Flera av bokens huvudpersoner förälskar sig i den mycket attraktiva men undanglidande och känslokalla Robin Vote. En av dem som faller för Robin är karaktären Nora Flood, som representerar Djuna Barnes själv. Dock glider den onda karaktären Jenny Petherbridge in i handlingen med avsikten att förstöra all kärlek mellan Robin och Nora och parasitera på den själv. Hon framställs som alldeles förfärligt osympatisk och som läsare förstår man inte alls varför Robin vill bli ihop med henne, istället för Nora. Det förstår inte Nora själv heller. (Jenny Petherbridge motsvaras i verkligheten av Henriette Alice McCrea-Metcalf, som bland annat arbetade som översättare.) I boken plågas Robin Vote av att vara utan sin Nora och söker sig närmare henne. Upplösningen på berättelsen är mycket märklig, men man tänker på den länge.<br />
<br />
Hur såg då verkligheten ut? Djuna Barnes förhållande med Thelma Wood varade i åtta år och de sägs vara varandras stora kärlekar. Dock drevs förhållandet av sex och alkohol och kantades av otrohet, svartsjuka och våld. Barnes ville ha ett monogamt förhållande men Wood ville ha många sexuella partners. När Wood träffade den förmögna Henriette Alice McCrea-Metcalf tog förhållandet med Barnes slut, men Wood fortsatte att skriva och besöka Barnes som hon fortfarande var kär i. Metcalf betalade dock Woods konststudier i Florens. När Nattens skogar kom ut blev Wood upprörd och sa att hon kände sig missrepresenterad och att boken förstört hennes liv.<br />
<br />
Sammanfattningsvis: Boken är inte lättläst, och framförallt den första delen, om hur Baronen Felix Volkbein träffar på Robin Vote, blir kär och får ett barn med henne, är väldigt seg. Hade Djuna Barnes givit denna del så mycket utrymme idag, kan man fråga sig. Det känns som att triangeldramat mellan kvinnorna är det intressanta i boken, så baronen hade vi kunnat vara utan. Men i den andra delen av boken blir läsningen lättare och även mer intressant. Det är också roligt att man märker att Djuna skrivit boken i affekt och att hennes hat mot Metcalf lyser igenom så mycket att man som läsare känner att det inte låter helt logiskt att hon skulle vara så otroligt ond och omänsklig. Och så är det slutet. Vad tycker vi egentligen om det? Om man ska se det utifrån historiens handling så utelämnas en del information som vi gärna skulle vilja få till oss, men å andra sidan är det ju Djunas känslor som står i centrum här, och vad Djuna kände inför Wood i skrivande stund, det blir ju väldigt klart.<br />
<br />Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-15305335082393590382020-03-15T10:56:00.001+01:002020-03-15T10:59:58.333+01:00High School av Tegan & Sara<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3jymJoaheEZ232MF9G1UO9zKMxJVeUDyHknMbNwumKzI2fL4I0v_0iFYc8TuKsvf08fUY42oBa5i17o3A-PqO876vAnPSxd0afhvQP2CRSveV1uunCgLj6lFIhsQjFDcKC9pBYTRbRb3k/s1600/HighSchool-UK-CoverA.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="800" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3jymJoaheEZ232MF9G1UO9zKMxJVeUDyHknMbNwumKzI2fL4I0v_0iFYc8TuKsvf08fUY42oBa5i17o3A-PqO876vAnPSxd0afhvQP2CRSveV1uunCgLj6lFIhsQjFDcKC9pBYTRbRb3k/s400/HighSchool-UK-CoverA.jpg" width="320" /></a></div>
För den som inte vet är Tegan and Sara en kanadensisk popduo som består av de lesbiska tvillingarna Tegan Rain Quin och Sara Kiersten Quin. De föddes 1980 i Calgary i Kanada och startade sitt band, som spelar musik som spänner från akustisk folkrock till punkig new wave, 1995. Tvillingsystrarna är kända för sitt speciella scensnack och sin publikkontakt när de spelar live och de berättar ofta anekdoter om sin barndom och tonårstid i Kanada.<br />
<br />
Nu har de även skrivit en biografi om sin tid i high school och boken innehåller även glimtar från deras barndom. Fokus i boken ligger på relationen mellan tvillingarna, men även på deras relationer med vänner och flickvänner. I den andra halvan av boken börjar de hitta musiken, och börjar också närma sig sitt genombrott. Men det stora genombrottet hinner vi inte fram till i High school. Kanske blir det en uppföljare där vi får ta del av det? Eller så är det just den här tiden som Tegan och Sara vill dela med sig av eftersom de brinner för HBTQ-tjejers hälsa, rättvisa och representation och även har startat en egen stiftelse som arbetar med frågorna.<br />
<br />
Tegan och Sara är mycket frikostiga med vad de delar med sig av i boken: bråk, kärlek, sex, vänskap, droganvändning. De minns också sin tid vid high school väldigt väl. De berättar som om de fortfarande vore kvar i den åldern, fastän de nu närmar sig 40-årsåldern, och det känns verkligen som om vi som läsare får vara där med dem. Som om inte det vore nog får vi också ta del av massvis av gamla foton som visar tvillingarna och deras familj och vänner.<br />
<br />
Det är väl sällan någon tycker att deras tonårstid varit enkel och en enda njutning. Även Tegan och Sara kämpar med att hitta sin egen väg, slå sig fria och samtidigt bli accepterade som lesbiska. De har skrivit vartannat kapitel, och man skulle kunna tänka sig att det skulle bli stökigt, men det blir det inte. Ibland berättar de om olika händelser, ibland närmar de sig samma händelse från olika håll. Antingen är de väldigt synkade, eller så har de haft en skicklig redaktör som har fört samma allt.<br />
<br />
Sammanfattningsvis: En läsvärd och utlämnande bok som alla fans av Tegan and Sara säkert kommer att läsa, men som är givande även för den som befinner sig i sina förvirrade tonår, eller den som var ung samtidigt som tvillingarna och känner igen alla referenser, till exempel till musikhits som kom då.<br />
<br />
Vi läste boken på engelska, men tyckte att den var lättläst och utan så många svåra ord. Den borde därför funka för alla som kan engelska hyggligt.<br />
<br />Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-788617350961320422020-02-16T14:18:00.001+01:002020-02-16T14:19:38.069+01:00Monster i terapi av Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2PIY0P-YdmvjPXq7NA_yLE_UeEJeqvRqSlleFxs7YOnNxcaikUw6cUTh5MAhJaFuGadnIS2om0a6AzJDEuA0zZ1fR6_Qq04iOU9grSOV96VvQQKCA0JDgS9uDgho8uSPQEXNpfuDv0Qtm/s1600/monster+i+terapi.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="512" data-original-width="342" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2PIY0P-YdmvjPXq7NA_yLE_UeEJeqvRqSlleFxs7YOnNxcaikUw6cUTh5MAhJaFuGadnIS2om0a6AzJDEuA0zZ1fR6_Qq04iOU9grSOV96VvQQKCA0JDgS9uDgho8uSPQEXNpfuDv0Qtm/s320/monster+i+terapi.jpg" width="213" /></a></div>
<br />
Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg har satt kända litterära monster i terapistolen för att se om deras tragiska öden hade kunnat se annorlunda ut om någon hade försökt förstå dem. Och på vilket sätt är det nu lesbiskt, undrar du?<br />
<br />
Jo, mer än man först kan tro. Psykologen i boken är nämligen en modern lesbisk kvinna, något som gör kontrasten mot de viktorianska monstren hon möter ännu större. Dr Frankenstein förundras till exempel över att psykologen väntar barn, tillsammans med en kvinna, och undrar hur de gick tillväga. "Använde ni er också av elektricitet?"<br />
<br />
Ett av monstren är också lesbiskt, nämligen vampyren Carmilla från Joseph Le Fanus bok med samma namn. Det är Carmillas flickvän, Laura, som vill att de ska besöka psykologen, eftersom hon är missnöjd med att Carmilla även biter andra flickor.<br />
<br />
Boken har en speciell utformning. Det börjar nämligen med att psykologens fru skriver till polisen och rapporterar att psykologen försvunnit spårlöst. Hon bifogar psykologens anteckningar och arbetsdagbok för att se om de kan hitta några ledtrådar där. Detta material får vi som läsare ta del av, och ledtrådar finns det ju, för det är förstås inte helt riskfritt att arbeta med monster.<br />
<br />
<a href="https://soundcloud.com/user-250198281/monster-i-terapi" target="_blank">Mer om boken Monster i terapi kan du höra i Lesbisk podd!</a><br />
<br />
<br />Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-62100299055125639442020-02-16T13:52:00.001+01:002020-02-16T15:43:41.524+01:00Den tunna isen av Lena Einhorn<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgg4RCB4pKMbm5CXRit_h7ZI3_9t2ypQVtyRl-O_lxRukUuInMXS0S1G4g-GKP35j0viZN4vpGMxAtqFcvTkeSsXku4KP62Xu2IjSpgxFhl5MQi_cLbpr_YbojID2MIzoovwWG-OnWMaLPA/s1600/dentunnaisen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="280" data-original-width="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgg4RCB4pKMbm5CXRit_h7ZI3_9t2ypQVtyRl-O_lxRukUuInMXS0S1G4g-GKP35j0viZN4vpGMxAtqFcvTkeSsXku4KP62Xu2IjSpgxFhl5MQi_cLbpr_YbojID2MIzoovwWG-OnWMaLPA/s1600/dentunnaisen.jpg" /></a></div>
<br />
<br />
Lena Einhorn har tidigare fördjupat sig i andra människors liv, exempelvis Greta Garbos, i boken Blekingegatan 32, och i sin mors, i dokumentären Ninas resa. Den här gången handlar berättelsen om henne själv. Även om boken kallas roman så liknar den väldigt mycket en självbiografi, och vi gissar att det beror på att en del fakta ändrats för att skydda människorna som skildras.<br />
<br />
I centrum av berättelsen står kärleksrelationen mellan Lena och Nicki. De brottas båda med sina egna problem, och vi som läsare tycker redan från början att det verkar enklast om de håller sig ifrån varandra. Men lyssnar de? Nehej då. Istället fortsätter de att krångla och försöka hitta fram till varandra på olika sätt. Lena blir deprimerad och besöker olika terapeuter för att försöka hitta någon som kan hjälpa henne. Hon blir också rädd när någon kommer för nära. Nicki framstår som velig och opålitlig och har dessutom en son som är svårt sjuk, samt ett svartsjukt ex.<br />
<br />
Boken tar också upp Lenas förhållande till sina föräldrar, Nina och Jerzy, och genom att bland annat träffa sina barnflickor och gå igenom noteringar som hennes pappa gjort i en bok återvänder hon till barndomen för att ta reda på om saker verkligen är så som hon minns dem. Vi får också följa hennes arbete med Ninas resa, dokumentärfilmen om hennes mor.<br />
<br />
Romanen är 508 sidor lång, och den hade vunnit på att kortas ner i alla fall 200 sidor, speciellt i första halvan av boken. Många passager är sega och känns upprepande. Här och var slängs krokar ut som antyder att vi kommer att få ta del av en spännande fortsättning på just den här händelsen senare i boken, men när den fortsättningen väl kommer har man hunnit glömma vad man väntade på, och inget är så stort eller revolutionerande att man brister ut i ett "Ahaaaa, var det så det var!"<br />
<br />
Vem passar denna bok? Den passar någon som uppskattar att få vara inne i någon annans huvud. Den kan också passa någon som är intresserad av hur det är att leva med anknytningsproblem. Boken kräver också en läsare som tycker att det är okej att handlingen går långsamt framåt. Det känns mer som att läsa någons dagboksanteckningar än en roman.Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-3515565574682595782019-12-29T20:04:00.001+01:002019-12-29T20:04:48.510+01:00Under ditt finger av Kristina Aamand<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi74HvmAoSY1skb_JPE68QaZ81mzqlEFS4-cJg_pztUmOQEE1HTHLIq2a-vPWXZZlBHpmG4TMl5GeKILzFJTGz4d6HFxkl6b0L9IGu_BDMwC0NWQ2ud_z9FMYPnF6fgrc9GMrSg_9_Qde6x/s1600/9789127160149_Underdittfinger.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1106" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi74HvmAoSY1skb_JPE68QaZ81mzqlEFS4-cJg_pztUmOQEE1HTHLIq2a-vPWXZZlBHpmG4TMl5GeKILzFJTGz4d6HFxkl6b0L9IGu_BDMwC0NWQ2ud_z9FMYPnF6fgrc9GMrSg_9_Qde6x/s320/9789127160149_Underdittfinger.jpg" width="221" /></a></div>
<br />
"Under ditt finger" är titeln på den här ungdomsboken av dansk-persiska Kristina Aamand. Man skulle kunna tro att det anspelade på något sexuellt, men istället handlar det om ett arabiskt talesätt. Man ska uppföra sig ordentligt. Annars kommer folk att peka finger åt dig.<br />
<br />
Boken handlar om 17-åriga muslimska Sheherazade som bor med sin mamma och pappa i en förort till Köpenhamn. Pappan ligger på sjukhus och vårdas för sitt dåliga hjärta, men han lider också av posttraumatisk stress efter att familjen flytt från kriget.<br />
<br />
Det är på sjukhuset, vid kaffeautomaten, som Sheherazade träffar Thea. De blir först vänner, men deras vänskap utvecklas snart till kärlek. När Sheherazades mamma får veta får hon panik. Hur ska pappan reagera? Sheherazade drar sig för att berätta för honom.<br />
<br />
Det är ett viktigt ämne som tas upp i boken, men vissa saker blir nästan lite väl förenklade och känns lite småfåniga. Klasskamraterna och läraren till exempel, agerar nästan parodiskt ibland och det känns inte verkligt. Som ungdomsbok skulle den här berättelsen också kunna fungera med ett lite mer avancerat språk. Vissa händelser i boken är ändå så pass obehagliga att de kräver en äldre läsare, så det finns ingen anledning att hålla språket och vissa andra händelser på en så pass enkel eller barnslig nivå.<br />
<br />
Sammanfattningsvis: En viktig berättelse som hade kunnat lyfta lite mer i språket och i vissa passager.<br />
<br />
<br />Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-38968028353104897362019-10-19T18:26:00.001+02:002019-10-19T18:26:58.538+02:00Om allt vore annorlunda av Sanna Mac Donald<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjObmY0D9vxaICcWO3U_NQHMLYN_-V_jvHogxHZli9-yMVLdG-bapRCykp1MtcdvylSf6Doy6PGzTBf229Vnx6Z5K9PQPSKdGoAV3fKtXXPlZDQ_sX1300aZd41AC1G2NDQSvJfSuiW85uv/s1600/om_allt_vore.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1584" data-original-width="1024" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjObmY0D9vxaICcWO3U_NQHMLYN_-V_jvHogxHZli9-yMVLdG-bapRCykp1MtcdvylSf6Doy6PGzTBf229Vnx6Z5K9PQPSKdGoAV3fKtXXPlZDQ_sX1300aZd41AC1G2NDQSvJfSuiW85uv/s400/om_allt_vore.jpg" width="257" /></a></div>
<br />
<br />
"Om allt vore annorlunda" är en bok där tre berättelser löper parallellt. Två är i nutid (2017) och en utspelar sig 1937. Som titeln antyder önskar människorna i berättelserna att saker i deras liv vore annorlunda.<br />
<br />
En av huvudpersonerna heter Rune, och han växer upp på ett barnhem. Dit kommer också Evert, och kärlek uppstår, men på trettiotalet är det förstås inte tillåtet att bli kär i en annan kille. Det är historien om Rune och Evert som är den mest engagerande, tycker vi. Vi får också följa Douglas, som sitter på ett ålderdomshem på Öland och längtar efter att få komma hem till sin blå villa vid havet. Och så är det Anna, som är gift med Mattias, men har en affär med Tove.<br />
<br />
Det är något som fattas i den här berättelsen, för vi känner inte så mycket med karaktärerna. Mest känner vi för Rune och Evert, som ändå är lite sympatiska, och när de för första gången vågar närma sig varandra och visa sina känslor, då bryr vi oss faktiskt lite om dem. När den scenen är över tappar vi dock intresset igen.<br />
<br />
Det händer för lite och historien har inte det där drivet framåt. Vi får inte lära känna karaktärerna så väl att vi får någon förståelse för deras känslor och sympati för deras handlingar. Värst är det med karaktären Anna, som är egoistisk och behandlar alla omkring sig som skit, utan att vi förstår varför. Ändå är både Mattias och Tove kära i henne. Det är väldigt oklart varför. Kanske har hon goda sidor som vi aldrig får se.<br />
<br />
Karaktären Douglas är rätt tråkig/hemlighetsfull. När han stöter på Anna i slutet av boken berättar han dock plötsligt allt för henne. Vi vet inte varför. Det känns inte som att hon är värd något förtroende, och han känner henne knappt.<br />
<br />
Det hade egentligen varit roligare om boken bara hade handlat om Rune och Evert, men fördjupat sig mer i deras relation, för det känns som att det hade kunnat bli mycket mer av den berättelsen.<br />
<br />Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-14597064315770960992019-08-27T07:56:00.000+02:002019-08-27T07:56:19.810+02:00Rosenregimen<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCokUL9tFeTgQb5a07URfM2P51_EqcQaLa_3KxwmfLuVgxRFodKJ_lnenaQaQ4e4iLF7nBIjp-SrSeHTbNZhmZ8uh9up0P5aCRsmIeQ8DCyvbRNXGuGREMuhaIkf0oX6jR9qfmpuPbAB0z/s1600/rosenregimen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="533" data-original-width="800" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCokUL9tFeTgQb5a07URfM2P51_EqcQaLa_3KxwmfLuVgxRFodKJ_lnenaQaQ4e4iLF7nBIjp-SrSeHTbNZhmZ8uh9up0P5aCRsmIeQ8DCyvbRNXGuGREMuhaIkf0oX6jR9qfmpuPbAB0z/s400/rosenregimen.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
”We come together cause opposites attract” sjöng Paula Abdul 1988. Boken Rosenregimen av Elin Bengtsson handlar om just det, men också om alla problem som uppstår när två personer är väldigt olika, men ändå dras till varandra.<br />
<br />
Niko och Emmy träffas på en buss och dras genast till varandra. Snart vill Emmy flytta ihop, ha ett riktigt förhållande med gemensamma kvällsplaner och matlådor. Men Niko har aldrig haft en sådant förhållande och är van vid att kunna göra det hon vill, när hon vill, och med vem hon vill. Snart märker hon att alla hennes spontana äventyr sårar Emmy, som blir alltmer kontrollerande, och själv känner hon sig allt mer instängd och deprimerad.<br />
<br />
Läsaren inser redan i början av boken att Emmy och Niko inte borde vara ihop. Men de är ju så passionerat förälskade i varandra! Hur ska de kunna vända ryggen till något sådant?<br />
<br />
Elin Bengtsson är duktig på att sätta ord på känslor. Som läsare förstår man hur man mycket väl hur huvudpersonen Niko känner, även om man själv inte är lika gränslös som hon. Det är också rätt ovanligt att läsa en bok där man som lesbisk läsare hoppas att de två tjejerna ska göra slut(!)<br />
<br />
Elin Bengtsson har skrivit en läsvärd bok om hur kärleken kan öppna nya dörrar i ens värld, samtidigt som andra dörrar stängs. Hur långt ska man gå i att göra våld på sig själv, för att anpassa sig till någon man älskar? Säkert kan många känna igen sig i det, hur det är att bli kär i någon som är helt fantastisk på många sätt, men ändå inte helt rätt för en, och det som till en början verkar vara en småsak kan med tiden växa sig väldigt stort och bli väldigt fel.
<br />
.Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-56734705303604238292019-08-22T20:34:00.001+02:002019-08-27T08:00:49.723+02:00Chelsea girls av Eileen Myles<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPSdZiYWfsvX6V59N94p4tFGnj4QmOHR-26x6h1ABcVyMw945aSPK9b3R-jTHiSjOHkv1F6l-NkYOloBmkjaRLGx1-VhcZYYapTXGQguqIQJCwBQKFJ_YMHSMxpd9uovQDRdyLQRmAvjFo/s1600/chelsea+1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="194" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPSdZiYWfsvX6V59N94p4tFGnj4QmOHR-26x6h1ABcVyMw945aSPK9b3R-jTHiSjOHkv1F6l-NkYOloBmkjaRLGx1-VhcZYYapTXGQguqIQJCwBQKFJ_YMHSMxpd9uovQDRdyLQRmAvjFo/s1600/chelsea+1.jpg" /></a></div>
<br />
Eileen Myles roman ”Chelsea girls” skildrar hennes katolska uppväxt och livet som ung poet och öppet lesbisk. När boken först kom ut på 90-talet väckte den ingen större uppståndelse,men i år, när Eileen Myles fyller 70 år har hon hunnit bli en hyllad författare och poet. I år (2019) kom boken ut på svenska, översatt av poeten Helena Eriksson. Vi läste, eller försökte läsa, den.<br />
<br />
Först ska man kanske säga att Chelsea girls inte är uppbyggd som en vanlig roman. Det finns ingen dramaturgisk kurva, ingen röd tråd. Istället är det en samling texter, ej i kronologisk ordning, där författaren berättar om sina livsminnen. Det handlar bland annat om hennes katolska uppfostran, livet med en alkoholiserad far, hennes ungdomstid, kampen som överlevnad som poet och öppet lesbisk i sjuttio- och åttiotalets New York. Det är alkohol, droger och sex och en mängd olika människor som fladdrar förbi.<br />
<br />
Eileen Myles ville egentligen göra en independent film, men som hon själv beskriver det var hon och hennes flickvän alltför röriga och alltför fattiga för att få till det. Istället började Eileen skriva ner deras liv som om det vore en film. Kanske är det orsaken till att människors utseenden, kläder och liknande beskrivs ingående, medan huvudpersonens känslor och tankar om dem hon träffar knappt framkommer alls.<br />
<br />
Att läsa Chelsea girls är som att läsa någons dagbok, eller kanske snarare som att sitta och lyssna på en full person som berättar om sina minnen, men glömmer bort att den som lyssnar inte vet allt och inte förstår alla referenser som aldrig förklaras. Det GÅR inte att förstå allt som författaren berättar när man läser Chelsea girls. Förmodligen är det enda rätta att bara ge upp och flyta med. Den som orkar läsa hela boken kan ändå få se att delarna tillsammans bildar något som i alla fall liknar en helhet.<br />
<br />
Denna bok passar: Den som söker en utmaning och är okej med att inte förstå allt. Den som vill ha ett tidsdokument. Den som vill få läsa om något så ovanligt som en kvinna som dricker för mycket och gör konstiga saker.<br />
<br />
<br />
<br />Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-7070814115704502512019-08-16T19:31:00.000+02:002019-08-16T19:31:30.221+02:00Trädhjärta av Gabi Frödén<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjShL_ZczLzf7rYMTxNDbjjlCtBR0yB9NTEJ7XBbbk82yJROzsX2lazRUyr_AZVY9lRwKFrKNszP_3wJO1J6tF4ZOOLNMKUx4StW0KCCjSzLATrWEtpffZdW1cCNzAMUwD7uTc4SiAyjmpV/s1600/tradhjarta.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1150" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjShL_ZczLzf7rYMTxNDbjjlCtBR0yB9NTEJ7XBbbk82yJROzsX2lazRUyr_AZVY9lRwKFrKNszP_3wJO1J6tF4ZOOLNMKUx4StW0KCCjSzLATrWEtpffZdW1cCNzAMUwD7uTc4SiAyjmpV/s400/tradhjarta.jpg" width="286" /></a></div>
<br />
Trädhjärta handlar om Karin, som bor hos sin mamma, eftersom pappan har lämnat familjen för att vara med träden. Det här med träden introduceras redan i bokens början. Vi förstår att Karin, precis som den frånvarande pappa, känner en stark samhörighet med träden. Pappan har också skrivit en bok, som handlar om trädandar. Är det något som finns, eller är träden bara något som huvudpersonen vänder sig till som en tillflyktsort i en knepig värld? Det undrar vi boken igenom, och svaret får vi först på slutet.<br />
<br />
Boken utspelar sig på 70-talet och handlar allra mest om relationen mellan de två flickorna Karin och Anja. Anja är den nya tjejen som börjar i Karins klass och Karin tycker att hon är självlysande. Hemma hos Anja är det strängt religiöst och föräldrarna har strikta regler för när Anja ska komma hem, och vem hon får umgås med. Hemma hos Karin är det inte någon som tror på Gud och det är oftast föräldrafritt, eftersom mamman, som är journalist, är borta mycket.<br />
<br />
Karin ritar träd överallt och hon tycker om att Anjas ärrade hud på underarmarna känns som bark under fingertopparna. Som läsare undrar vi över Anja, som vi bara får se genom huvudpersonens ögon. Är Anja kär i Karin, men rädd för sina religiösa föräldrar? Är det därför hon inte riktigt vågar ge sig hän och inleda en relation? Eller vill Anja bara vara Karins vän? Karins känslor är så starka att hon till och med anmäler sig till ett kristet sommarläger för att få vara nära Anja.<br />
<br />
Det är inte den bästa boken vi läst, men heller inte den sämsta. Som läsare vet man inte hur det ska sluta. Är Karins kärlek besvarad? Och vad innebär hennes märkliga samhörighet med träden?
Boken är lite speciell, just för att man inte vet om den är övernaturlig eller inte, och vi vill veta upplösningen på mysteriet. Samtidigt känner vi inte jättemycket för de två karaktärerna Karin och Anja. De är inte varma eller hjärtliga, utan snarare lite kalla och melankoliska och tar sig fram i en tuff värld tillsammans. Den som söker feelgood eller en vacker kärlekshistoria får leta rätt på något annat att läsa!
<br />
<br />
.Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-30451887348048218282019-06-23T12:21:00.001+02:002019-06-23T12:39:33.318+02:00Cold Case: Försvunnen av Tina Frennstedt<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9TS7f9umjDiRKvJ0IV2p6gklnJcOfzEEVD_LcfdACETtsJ3JkhDJ4zf6jvF88vBsco0Si63Acwc694EFBT4Fr2PicksnFvTrX4_yDjZlmBA8RXM-dsZD0A7FVHB4F-uNKspWzjsXacHmE/s1600/cold+case.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1044" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9TS7f9umjDiRKvJ0IV2p6gklnJcOfzEEVD_LcfdACETtsJ3JkhDJ4zf6jvF88vBsco0Si63Acwc694EFBT4Fr2PicksnFvTrX4_yDjZlmBA8RXM-dsZD0A7FVHB4F-uNKspWzjsXacHmE/s320/cold+case.jpg" width="208" /></a></div>
<br />
Morgonen efter att orkanen Rut dragit in över Skåne hittas en kvinna mördad utanför en badhytt i Höllviken. Snart sker ännu en attack och tillvägagångssättet pekar mot en dansk serievåldtäktsman och mördare, kallad Valbymannen, som härjade i Köpenhamn några år tidigare. Så inleds boken Cold case: Försvunnen, som är skriven av kriminalreportern Tina Frennstedt. Boken är den första i en planerad serie med lesbiska kriminalinspektören Tess Hjalmarsson i huvudrollen.<br />
<br />
Vissa deckare fokuserar mer på relationerna mellan karaktärerna, andra mer på själva polisutredningen. Den här boken är av den senare sorten. Böckerna vi recenserar på Fem flator ska ha ett lesbiskt innehåll, och det har även denna bok. Dock får detta inte ta särskilt stor plats i historien.<br />
<br />
Huvudpersonen i boken, kriminalinspektör Tess Hjalmarsson, har blivit lämnad av sin flickvän Angela, och för att inte känna sig alltför ensam har hon inlett en relation med Eleni, en svartsjuk kvinna som hon inte har något gemensamt med. Detta får vi dock bara se i utkanten av berättelsen, och allra mest i form av att det ibland kommer sms från Eleni.<br />
<br />
Främst handlar boken om utredningen av Cold Case-fallet med den försvunna Annika, och även om pågående mord och våldtäkter som utförs av Valbymannen. De båda fallen visar sig nämligen hänga ihop. Det kan nog sägas att boken på sina ställen är lite läskig, och kanske inte något för den som inte gillar att läsa om hur kvinnor våldtas och mördas.<br />
<br />
Vi tyckte att det här var en helt okej deckare, men vi hade gärna fått lära känna huvudpersonen lite bättre. Efter att ha läst hela boken förstår vi fortfarande inte riktigt vem hon är och varför hon agerar som hon gör. Det känns som att vi ser henne väldigt mycket utifrån, något som i och för sig är rätt vanligt i deckare. Det hade också varit roligt att få veta mer om vad huvudpersonen tycker och tänker om de övriga personerna i boken, om Angela, om kollegorna på polisstationen, om föräldrarna osv. Vi får inte veta så mycket om deras utseenden, beteenden och egenheter heller. Det mesta av boken är dialog och skeenden som för handlingen framåt.<br />
<br />
På plussidan får man ge boken att den är spännande, att handlingen går lätt att följa med i, och att det mesta känns verklighetstroget. Förmodligen beror det även mycket på att händelserna är baserade på verkliga fall. Själva upplösningen kändes dock inte helt tillfredsställande. Inte på det sättet att det var fel mördare eller att man inte fick veta vem det var eller så, nejdå, men det hade varit intressant att få veta lite mer om mördarens motiv.<br />
<br />
Sammanfattningsvis: Det här är en bok för någon som gillar deckare som fokuserar mycket på fallet, och mindre på relationerna mellan människor. Om man vill läsa en deckare med mer fokus på relationer och med mer lesbiskt innehåll: välj Mörkrets gärning (Trick of the dark) av Val Mc Dermid.<br />
<br />Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5364306621167979465.post-86294117858108669502019-05-09T19:15:00.000+02:002019-05-09T19:19:29.826+02:00Skuggan och skolsabotören av Lotta Sundin<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHCva9AT-osH_L5huJPvIEUoYp8RN5EiSOpQqfgAGu8LXAILItMht5R4DHPFVqAMeTxZxNfhYhmq6fcA_jz1Kll5C09jA2pfVxdPHmnX1GZ_zPep8rVpz4mTPdNgz8G4IhssndiKPQOE_Q/s1600/skuggan+bild+framsida.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1211" data-original-width="827" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHCva9AT-osH_L5huJPvIEUoYp8RN5EiSOpQqfgAGu8LXAILItMht5R4DHPFVqAMeTxZxNfhYhmq6fcA_jz1Kll5C09jA2pfVxdPHmnX1GZ_zPep8rVpz4mTPdNgz8G4IhssndiKPQOE_Q/s320/skuggan+bild+framsida.jpg" width="218" /></a></div>
<br />
<br />
Nej, det kryllar inte direkt av lesbiska hjältar i litteraturen, och speciellt inte i kategorin 9-12 år. Tur att Skuggan finns! Det här är den tredje boken i serien om den hemliga hjälten Skuggan, eller Tuva, som hon egentligen heter. (Vi tycker i och för sig att böckerna fungerar att läsa även för äldre ungdomar, och till och med vuxna, om man är sugen på något lesbiskt, lättläst och spännande!)<br />
<br />
I den första boken, "Vem är Skuggan?", fick vi lära känna Tuva, hennes knasiga uppfinnarmamma, och förstås Julia - den nya tjejen i klassen - som Tuva blir väldigt nyfiken på. Till Tuvas förvåning verkar Julia intressera sig för henne också, fastän hon själv tycker att hon är väldigt fel och konstig. I den andra boken, "Skuggan och pojken som försvann" försvinner Tuvas kompis Albin, och medan Tuva och Julia försöker hitta honom får de veta mer och mer om hans trassliga familjesituation.<br />
<br />
I den tredje boken knyts allting ihop. Det är när Albins bror kommer tillbaka till Granköping som märkliga saker börjar hända. Någon börjar sabotera på skolan och Tuva hör hur ett stökigt grabbgäng talar om att hämnas på Skuggan. På vems sida står Albin om han måste välja mellan sin bror och sina vänner? Och varför blir Julia plötsligt så sur när det lesbiska skateboardproffset Lindsay Evans kommer till stan och börjar prata med Tuva?<br />
<br />
Den tredje boken är, precis som de tidigare, varm och hjärtlig medan den lyfter problem som ensamhet och utsatthet, och det är också spännande att få läsa sig fram till vem skolsabotören egentligen är.<br />
<br />
Mer om boken kan du läsa <a href="http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/nu-slaepps-tredje-boken-om-den-hemliga-lesbiska-hjaelten-2856054" target="_blank">här</a>.<br />
<br />
.Fem flatorhttp://www.blogger.com/profile/07734054420646955903noreply@blogger.com0