Stone butch blues av Leslie Feinberg kom ut 1993 i USA, men
nu har den släppts i svensk översättning. Boken får väl anses vara en klassiker
inom HBTQ-litteraturen, och att närma sig en klassiker kan vara både spännande
och skrämmande.
I det här fallet blev vi snabbt avväpnade. Vi sugs direkt in
i boken och det känns som att stå vid huvudpersonen Jess Goldbergs sida, när hon trevar
sig fram genom livet. Hon är en ung butch som växer upp i Buffalo i nordöstra USA under 1960- och 1970-talet och det är ingen enkel stig hon går på. För en stone butch,
eller manskvinna som hon kallar sig, är det mesta i livet en utmaning. Man kan
bli nedslagen på gatan, sexuellt trakasserad och man kan inte gå på toaletten på ett varuhus utan att få
blickar och glåpord kastade efter sig.
Det börjar redan i Jess barndom. Föräldrarna gör tidigt
klart för henne att hon är ”fel”, skickar iväg henne till märkliga
institutioner och försöker göra henne mer feminin. Det står snart klart för
henne att inget annat val finns än att fly och att klara sig på egen hand.
Det som är väldigt fint är den gemenskap som verkar finnas
på gaybarerna. Alla tar hand om varandra, och Jess hittar vänner som hjälper
henne, både med mat och husrum och med hennes sökande efter sin identitet.
Jess sliter hårt på olika fabriker om dagarna och besöker
barerna om kvällarna. När som helst kan polisen komma och förnedra, misshandla
och våldta de som befinner sig där. Den ständiga utsattheten tar hårt på Jess
och hon når en punkt där hon känner att något måste hända, att hon inte orkar
mer.
Det känns i hjärtat när man läser den här boken. Man vill
bara hjälpa huvudpersonen fram, stoppa ondskan, men händelserna ligger i
historien och allt det här hemska har redan hänt. Det vi får hoppas på nu är
att det inte händer igen.
Vad är det som gör den här boken så speciell, att den kommer
en så inpå livet? En sak är hur skickligt författaren plockat ut detaljer,
precis lagom många, precis rätt saker, för att man verkligen ska känna att man
är där. En annan är författarens kärlek till alla de här människorna som
figurerar i boken. Och en tredje är att hon helt öppet delar med sig av sin
smärta och allt det hemska hon utsatts för.
Bara en sak till kan vi säga om den här boken: Läs den! Du
kommer inte att ångra dig.
Inlägg
