Dags för lite amerikansk rock: Your little secret med Melissa Etheridge.
onsdag 14 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 15
Jag trodde först att jag skulle ta mig ur sängen klockan sju. När klockan ringer tänker jag att jag ska sova bara en kvart till. Nästa gång jag vaknar är klockan nio och jag hör hur ytterdörren öppnas. Jag kväver en gäspning och drar på mig mjukisbyxor och t-shirt innan jag tassar ut i köket. Anna håller på att ösa ner pulver i kaffebryggaren.
”Ja tack”, säger jag och ler.
”Nej men.. Vad gör du här? Är du sjuk?”
”Nej, jag ska jobba hemifrån idag. Jag har två böcker att läsa.”
”Då blir vi hemma tillsammans då. Vad mysigt.” Hon ger mig en hård kram. ”Jag var just och lämnade av Sussi på flygplatsen. Hon ska vara i New York två veckor.”
”Jaha. Känns det jobbigt?” Vi slår oss ner vid köksbordet och väntar medan kaffebryggaren puttrar.
”Ja, lite.” Anna ler lite skamset. ”Men jag tror det är bra också. Vi har varit tillsammans precis hela tiden och jag känner mig nästan lite utmattad. Och du och jag har ju knappt hunnit ses!”
Vi tar med oss kaffet ut i vardagsrummet och lägger oss i varsin hörna av soffan, som vi brukade göra när vi var små. Jag tar upp mina böcker från soffbordet.
”Vad tycker du? Ska jag börja med Ofelia av Annelie Brown eller Nära havet av Eskil Gunnarson?
”Havet låter trevligt. Men du, ska du läsa två hela böcker på en dag? Är inte det lite mycket?”
”Jo, men vi har inte så gott om tid. Jag ska försöka i alla fall.”
”Kan jag hjälpa dig? Jag tänkte bara vara hemma och städa idag, men det har ju du redan gjort. Ligga i soffan och läsa en bok låter som en lagom jobbig aktivitet.”
”Du får hemskt gärna hjälpa till. Vilken vill du läsa?”
Efter att jag förklarat vår kampanj för Anna börjar hon med Nära havet medan jag ger mig på Ofelia. Vi antecknar och sätter små klisterlappar på intressanta sidor. Ofelia visar sig vara en mycket välskriven bok och jag njuter av språket. Det enda som irriterar mig är att huvudpersonen i boken, en medelålders kvinna, tänker så otroligt mycket men gör så lite.
”A little less conversation, a little more action please”, mumlar jag.
“Åh nej”, utropar Anna. ”Nu har han sex igen, med en tredje kvinna! Och jag har bara läst en tredjedel av boken än. Vad ser de i honom?”
Jag skrattar.
”Undrar hur många kvinnor han har i verkligheten? Säkert inga. Det är därför han måste leva ut sina fantasier i den där boken.”
”Så är det nog! Men varför heter bokjäveln Nära havet? Den borde åtminstone heta Knullande nära havet i så fall. Du får rita porrbilder till den här.” Annas mobil ringer och hon reser sig överdrivet stelt och haltar ut i köket. Jag känner att jag också legat ner för länge och reser mig och gör några rörelser medan jag tittar ut över taken. Det är grått och regnigt och dagen verkar som gjord för att vara inne och läsa böcker. Anna kommer tillbaka igen och ger mig en puss på kinden.
”Vill du gå med ut nästa fredag? Therese vill gå på nån tjejfest.”
”Ja, gärna. ”
”Vad gillar du dem förresten, mina vänner?”
”Väldigt trevliga.”
”Soda också?” Anna ler stort och jag vet att hon tänker på vår bilfärd från Ikea.
”Hon är lite mycket ibland kanske, men..”
”Hon är inte så bra med främlingar. Eller jo, killar går bra, men snygga tjejer börjar hon direkt flörta med. Jag tror hon blir nervös. Men det brukar lägga sig efter ett tag. Kan vi ta lunchpaus nu?”
”Ja, jag är jättehungrig.”
”Vi går ner till caféet och tar en grillad baguette. Och så tar vi med oss nåt gott till eftermiddagen”, säger Anna lyckligt. Jag skakar på huvudet. Hon är lika mycket godisgris nu som när vi var små.
.
”Ja tack”, säger jag och ler.
”Nej men.. Vad gör du här? Är du sjuk?”
”Nej, jag ska jobba hemifrån idag. Jag har två böcker att läsa.”
”Då blir vi hemma tillsammans då. Vad mysigt.” Hon ger mig en hård kram. ”Jag var just och lämnade av Sussi på flygplatsen. Hon ska vara i New York två veckor.”
”Jaha. Känns det jobbigt?” Vi slår oss ner vid köksbordet och väntar medan kaffebryggaren puttrar.
”Ja, lite.” Anna ler lite skamset. ”Men jag tror det är bra också. Vi har varit tillsammans precis hela tiden och jag känner mig nästan lite utmattad. Och du och jag har ju knappt hunnit ses!”
Vi tar med oss kaffet ut i vardagsrummet och lägger oss i varsin hörna av soffan, som vi brukade göra när vi var små. Jag tar upp mina böcker från soffbordet.
”Vad tycker du? Ska jag börja med Ofelia av Annelie Brown eller Nära havet av Eskil Gunnarson?
”Havet låter trevligt. Men du, ska du läsa två hela böcker på en dag? Är inte det lite mycket?”
”Jo, men vi har inte så gott om tid. Jag ska försöka i alla fall.”
”Kan jag hjälpa dig? Jag tänkte bara vara hemma och städa idag, men det har ju du redan gjort. Ligga i soffan och läsa en bok låter som en lagom jobbig aktivitet.”
”Du får hemskt gärna hjälpa till. Vilken vill du läsa?”
Efter att jag förklarat vår kampanj för Anna börjar hon med Nära havet medan jag ger mig på Ofelia. Vi antecknar och sätter små klisterlappar på intressanta sidor. Ofelia visar sig vara en mycket välskriven bok och jag njuter av språket. Det enda som irriterar mig är att huvudpersonen i boken, en medelålders kvinna, tänker så otroligt mycket men gör så lite.
”A little less conversation, a little more action please”, mumlar jag.
“Åh nej”, utropar Anna. ”Nu har han sex igen, med en tredje kvinna! Och jag har bara läst en tredjedel av boken än. Vad ser de i honom?”
Jag skrattar.
”Undrar hur många kvinnor han har i verkligheten? Säkert inga. Det är därför han måste leva ut sina fantasier i den där boken.”
”Så är det nog! Men varför heter bokjäveln Nära havet? Den borde åtminstone heta Knullande nära havet i så fall. Du får rita porrbilder till den här.” Annas mobil ringer och hon reser sig överdrivet stelt och haltar ut i köket. Jag känner att jag också legat ner för länge och reser mig och gör några rörelser medan jag tittar ut över taken. Det är grått och regnigt och dagen verkar som gjord för att vara inne och läsa böcker. Anna kommer tillbaka igen och ger mig en puss på kinden.
”Vill du gå med ut nästa fredag? Therese vill gå på nån tjejfest.”
”Ja, gärna. ”
”Vad gillar du dem förresten, mina vänner?”
”Väldigt trevliga.”
”Soda också?” Anna ler stort och jag vet att hon tänker på vår bilfärd från Ikea.
”Hon är lite mycket ibland kanske, men..”
”Hon är inte så bra med främlingar. Eller jo, killar går bra, men snygga tjejer börjar hon direkt flörta med. Jag tror hon blir nervös. Men det brukar lägga sig efter ett tag. Kan vi ta lunchpaus nu?”
”Ja, jag är jättehungrig.”
”Vi går ner till caféet och tar en grillad baguette. Och så tar vi med oss nåt gott till eftermiddagen”, säger Anna lyckligt. Jag skakar på huvudet. Hon är lika mycket godisgris nu som när vi var små.
.
tisdag 13 april 2010
Closer to fine
Det har blivit lite dåligt på musiksidan på sistone, men nu är Nisse tillbaka igen så vi ser fram emot en hel del "lesbisk musik" på bloggen framöver. Först ut blir gruppen Indigo girls som består av gay girls Amy Ray och Emily Saliers med låten Closer to fine.
fredag 9 april 2010
Fyll på med lesbiska länkar och böcker
Fortsätt gärna skicka oss lesbiska länkar som ni tror andra kan ha nytta av, eller som bara är kul. Vi lägger gärna till dem i vår länklista. (Dock inga privata vardagsbloggar)
Fortsätt också gärna att skicka oss boktips om lesbisk läsning så lägger vi till dem i vår boklista!
English version:
Fem Flator are making a list over lesbian links that could be of interest to our readers. If you have a favourite you would like to share - send it to us at 5flator@gmail.com or leave a comment below. We are also making a list over lesbian books and we are grateful for all tips. Let us know if you´ve read something exciting/beautiful/touching/funny!
.
Fortsätt också gärna att skicka oss boktips om lesbisk läsning så lägger vi till dem i vår boklista!
English version:
Fem Flator are making a list over lesbian links that could be of interest to our readers. If you have a favourite you would like to share - send it to us at 5flator@gmail.com or leave a comment below. We are also making a list over lesbian books and we are grateful for all tips. Let us know if you´ve read something exciting/beautiful/touching/funny!
.
torsdag 8 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 14
”Jag undrade just om du skulle komma eller om jag skulle få äta min kvällsmacka själv”, säger Jenny med förställd röst när jag kommer in på caféet. Hon låter som en sträng mamma i en svartvit film eller någon jag varit gift med i fyrtio år.
”Jag blev kvar ganska länge på jobbet”, säger jag och ler.
”Aha. Men du ser väldigt glad ut ändå tycker jag.” Hon hänger med armbågarna på disken och studerar mig så jag nästan känner mig lite nervös.
”Ja. Just idag känns det faktiskt som att jag har världens bästa jobb”, erkänner jag. Jag känner mig alldeles upprymd när jag tänker på att både Carolin och David gillade mina idéer och att jag har två böcker med mig hem i väskan. Jag ser fram emot att ägna morgondagen åt att läsa dem hemma i soffan och försöka hitta några scener som kan passa att ha med i reklamen. Carolin ska göra detsamma med två andra böcker och David ska läsa Nygårds bok som vi andra redan läst. Sedan ska vi jobba med idén på kontoret under torsdagen och presentera den för Angela på fredagen. Det kommer säkert att bli fullt upp och ändå känns det bara jätteroligt.
”Du måste berätta allt”, säger Jenny. ”Men först hämtar vi lite mat. Vad vill du ha?” Jag bestämmer mig för en bit fetaostpaj och ett glas färskpressad apelsinjuice och vi slår oss ner vid vårt vanliga bord vid fönstret. Innan jag vet ordet av har Jenny lockat ur mig allting. Jag berättar om byrån, om mitt uppdrag, om mitt ex som numera ska vara min chef, om Lis Nygård, och om Carolin som är kär i någon som hon inte litar på.
”Är Carolin gay”, undrar Jenny.
”Det vet jag inte. Hon sa bara att det var en person som visade intresse för henne.”
”Känns det som att hon skulle kunna vara gay?” Hon ler utmanande. Jag tänker efter.
”Ja. Hon skulle kunna vara det. Eller bi kanske. Men jag vet ju faktiskt inte.” Jenny nickar.
”Jag träffade en blond reklamtjej på en fest en gång. Jag undrar om hon inte hette Carolin. Fast det kan ju ha varit någon annan förstås”, lägger hon till. Jag skrattar.
”Har du koll på alla tjejer i hela stan?”
”Nej”, säger Jenny dröjande och ler. ”Men jag träffar rätt mycket folk numera. Jag har börjat med lesbisk Tupperware.” Jag skrattar igen.
”Med vad för något?”
”Kommer du ihåg att jag berättade att jag driver en webbshop”, undrar hon. Jag nickar.
”Den heter Lesbiska Butiken och där säljer jag allt möjligt lesbiskt. Det är böcker och film och smycken och leksaker och lite annat. Sen var det någon som frågade om jag inte kunde ta med lite grejer till en fest och visa upp, så folk kunde köpa om de ville.”
”Och det gick bra?”
”Det gick jättebra. Speciellt sexleksakerna och de roliga prylarna gick som smör. Människor blir både modiga och köpsugna med lite alkohol i sig.”
”Det kan jag tänka mig.”
”Är Nygårds bok nåt bra? Jag funderar på om jag skulle ta in några ex till shopen.”
”Det tycker jag. Den är väldigt spännande”. Jag petar upp min sista bit paj på gaffeln.
”Säger du det bara för att du gör reklam för den nu?”
”Nej, den är verkligen bra. Jag lovar.”
”Okej. Jag ska se om jag hittar den till ett okej pris. Har du nya örhängen varje dag?”.
”Ja, oftast.” Hon tittar på de rosa pelikanerna som dinglar från mina öron idag. Jag håller fram ett hänge så att hon ser det ordentligt.
”Hur många par har du?”
”Jag vet inte. 300 kanske.”
”Oj.”
”Jo, jag vet. När folk väl fått reda på att man samlar så får man örhängen i present hela tiden, vilket i och för sig är väldigt trevligt.”
”Kom med.”
Jenny reser sig och försvinner in mot köket. Jag höjer frågande på ögonbrynen, och följer efter henne. Vi går förbi några köksbänkar, ett bakbord och en stålugn innan Jenny svänger in på något som måste vara kontoret för det står en dator på ett skrivbord innanför dörren. Till höger om oss breder ett stort rum ut sig. Det sitter hyllor över hela väggarna och två stora hyllor står även mitt på golvet. De är alla fulla av kartonger. Jenny styr stegen mot en hylla långt in i lokalen och lyfter ner en vit box. Hon tar av locket och fiskar upp en liten regnbågsfärgad ask i plast.
”Här”, säger hon och räcker över den till mig.
”Vad är det”, undrar jag.
”Det är en present. Till dig från mig.”
”Till mig? Men…” Jag lyfter på locket och inne i asken ligger två regnbågsfärgade örhängen, likadana som de Jenny har på sig. Jag ler. ”De är jättefina. Men jag inte ta emot dem. Jag kan väl köpa dem av dig istället.”
”Absolut inte. Det är en present ju.” Hon ställer upp den vita boxen på hyllan igen.
”Tack så mycket då”, säger jag och ler stort. För en sekund undrar jag om jag borde ge henne en kram eller om vi inte känner varandra tillräckligt bra för det. Men hon är ju så söt. Jag ger henne en kram och får ett varmt leende tillbaka.
,
”Jag blev kvar ganska länge på jobbet”, säger jag och ler.
”Aha. Men du ser väldigt glad ut ändå tycker jag.” Hon hänger med armbågarna på disken och studerar mig så jag nästan känner mig lite nervös.
”Ja. Just idag känns det faktiskt som att jag har världens bästa jobb”, erkänner jag. Jag känner mig alldeles upprymd när jag tänker på att både Carolin och David gillade mina idéer och att jag har två böcker med mig hem i väskan. Jag ser fram emot att ägna morgondagen åt att läsa dem hemma i soffan och försöka hitta några scener som kan passa att ha med i reklamen. Carolin ska göra detsamma med två andra böcker och David ska läsa Nygårds bok som vi andra redan läst. Sedan ska vi jobba med idén på kontoret under torsdagen och presentera den för Angela på fredagen. Det kommer säkert att bli fullt upp och ändå känns det bara jätteroligt.
”Du måste berätta allt”, säger Jenny. ”Men först hämtar vi lite mat. Vad vill du ha?” Jag bestämmer mig för en bit fetaostpaj och ett glas färskpressad apelsinjuice och vi slår oss ner vid vårt vanliga bord vid fönstret. Innan jag vet ordet av har Jenny lockat ur mig allting. Jag berättar om byrån, om mitt uppdrag, om mitt ex som numera ska vara min chef, om Lis Nygård, och om Carolin som är kär i någon som hon inte litar på.
”Är Carolin gay”, undrar Jenny.
”Det vet jag inte. Hon sa bara att det var en person som visade intresse för henne.”
”Känns det som att hon skulle kunna vara gay?” Hon ler utmanande. Jag tänker efter.
”Ja. Hon skulle kunna vara det. Eller bi kanske. Men jag vet ju faktiskt inte.” Jenny nickar.
”Jag träffade en blond reklamtjej på en fest en gång. Jag undrar om hon inte hette Carolin. Fast det kan ju ha varit någon annan förstås”, lägger hon till. Jag skrattar.
”Har du koll på alla tjejer i hela stan?”
”Nej”, säger Jenny dröjande och ler. ”Men jag träffar rätt mycket folk numera. Jag har börjat med lesbisk Tupperware.” Jag skrattar igen.
”Med vad för något?”
”Kommer du ihåg att jag berättade att jag driver en webbshop”, undrar hon. Jag nickar.
”Den heter Lesbiska Butiken och där säljer jag allt möjligt lesbiskt. Det är böcker och film och smycken och leksaker och lite annat. Sen var det någon som frågade om jag inte kunde ta med lite grejer till en fest och visa upp, så folk kunde köpa om de ville.”
”Och det gick bra?”
”Det gick jättebra. Speciellt sexleksakerna och de roliga prylarna gick som smör. Människor blir både modiga och köpsugna med lite alkohol i sig.”
”Det kan jag tänka mig.”
”Är Nygårds bok nåt bra? Jag funderar på om jag skulle ta in några ex till shopen.”
”Det tycker jag. Den är väldigt spännande”. Jag petar upp min sista bit paj på gaffeln.
”Säger du det bara för att du gör reklam för den nu?”
”Nej, den är verkligen bra. Jag lovar.”
”Okej. Jag ska se om jag hittar den till ett okej pris. Har du nya örhängen varje dag?”.
”Ja, oftast.” Hon tittar på de rosa pelikanerna som dinglar från mina öron idag. Jag håller fram ett hänge så att hon ser det ordentligt.
”Hur många par har du?”
”Jag vet inte. 300 kanske.”
”Oj.”
”Jo, jag vet. När folk väl fått reda på att man samlar så får man örhängen i present hela tiden, vilket i och för sig är väldigt trevligt.”
”Kom med.”
Jenny reser sig och försvinner in mot köket. Jag höjer frågande på ögonbrynen, och följer efter henne. Vi går förbi några köksbänkar, ett bakbord och en stålugn innan Jenny svänger in på något som måste vara kontoret för det står en dator på ett skrivbord innanför dörren. Till höger om oss breder ett stort rum ut sig. Det sitter hyllor över hela väggarna och två stora hyllor står även mitt på golvet. De är alla fulla av kartonger. Jenny styr stegen mot en hylla långt in i lokalen och lyfter ner en vit box. Hon tar av locket och fiskar upp en liten regnbågsfärgad ask i plast.
”Här”, säger hon och räcker över den till mig.
”Vad är det”, undrar jag.
”Det är en present. Till dig från mig.”
”Till mig? Men…” Jag lyfter på locket och inne i asken ligger två regnbågsfärgade örhängen, likadana som de Jenny har på sig. Jag ler. ”De är jättefina. Men jag inte ta emot dem. Jag kan väl köpa dem av dig istället.”
”Absolut inte. Det är en present ju.” Hon ställer upp den vita boxen på hyllan igen.
”Tack så mycket då”, säger jag och ler stort. För en sekund undrar jag om jag borde ge henne en kram eller om vi inte känner varandra tillräckligt bra för det. Men hon är ju så söt. Jag ger henne en kram och får ett varmt leende tillbaka.
,
onsdag 7 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 13
Innan jag öppnar mappen förbereder jag mig på att bli besviken. Jag är trots allt ny på byrån och Carolin kanske har slängt åt mig något tråkigt rutinuppdrag som hon vill bli av med. När jag börjar läsa igenom pappren drar det i min mungipa. Barriär förlag? Det är ett stort företag som ger ut massor av böcker. Jag läser igenom uppdragsbeskrivningen. Barriär vill tydligen satsa på sina mer okända författare. Det är de inarbetade författarna som säljer medan nykomlingarna har svårt att nå ut till läsarna. Nu vill Barriär visa upp att det finns nya talanger och nya spännande böcker att upptäcka, säger papperet, Meningen följs av en liten förteckning över nya författare och deras nyutkomna böcker. Jag skummar igenom den och min blick fastnar vid ett namn mitt på papperet. Lis Nygård står det. Hennes bok har jag ju precis läst. Den var riktigt bra och dessutom hade den en lesbisk handling. Jag känner mig glad att jag ska få göra reklam för en så bra bok.
Vad har Barriär mer skrivit? De kan tänka sig att göra en stor satsning, men de vill inte ha de vanliga bilderna på bokens framsida i annonserna. Jag förstår dem. Inte köper man en okänd författare bara för att man sett bokens framsida. Förmodligen kommer man inte ens ihåg den där framsidan när man kommer till bokhandeln. Dessutom handlar många sina böcker på nätet, och då söker de förmodligen bara på författarnamn eller tittar igenom topplistor över de bäst säljande böckerna. Inte en chans att de kommer ihåg den där reklamen de såg då.
Jag trummar med fingrarna mot bordet. Vad skulle få mig att köpa en okänd bok? Det viktigaste vore nog att jag fick veta att den hade en spännande handling. Och kanske skulle jag bli charmad av att boken hade ett vackert språk också. Jag inser att jag skulle behöva läsa de här böckerna. Man skulle kunna plocka ut ett riktigt spännande avsnitt, några rader ur boken som visar vad den handlar om och som skulle locka människor att vilja läsa mer. Eller så skulle man kunna visa på en bild vad boken handlar om. Någon spännande scen. Det skulle också kunna fungera. Det beror nog på boken vad som skulle fungera bäst.
Jag tar med mig papperet bort till Carolin. Hon tittar upp från skärmen och ler frågande.
”Kan jag köpa de här böckerna”, undrar jag och pekar på listan.
”Ja just ja. Barriär skulle skicka över dem, men det har de inte gjort. Kan du ringa och höra med dem vart de tog vägen?”
”Absolut.”
Fem minuter senare lägger jag på luren med ett löfte från damen på förlaget att böckerna ska budas över samma dag. Jag börjar skissa ner mina idéer på ritpapper så länge. Jag tänker mig stora vita tavlor i tunnelbanan, med bara svarta tryckbokstäver på. Som en del av en boksida med meningar direkt ur böckerna. Och så en liten bild på boken längst ner i högra hörnet. Ja, det blir perfekt. Jag lägger bort skissen och börjar rita en scen ur Lis Nygårds bok istället. Jag tar den när huvudpersonen Belinda blir upptryckt mot husväggen i gränden av den okände och snygga Sarah går förbi på gatan och får syn på dem. Plötsligt står Carolin bredvid mig.
”Wow! Vad du kan rita! Är det inte Art Director du borde bli?” Jag rodnar lite för berömmet. ”Vad har du gjort? Får jag se?” Hon tar skissen och håller upp den framför sig.
”Åh, det är ur ”Väntan på henne”, eller hur? Är det där Belinda?” Jag skrattar.
”Ja. Så du har läst den?”
”Det är faktiskt den enda boken på listan som jag har läst", säger Carolin och det ser nästan ut som att hon rodnar lite hon med.
.
Vad har Barriär mer skrivit? De kan tänka sig att göra en stor satsning, men de vill inte ha de vanliga bilderna på bokens framsida i annonserna. Jag förstår dem. Inte köper man en okänd författare bara för att man sett bokens framsida. Förmodligen kommer man inte ens ihåg den där framsidan när man kommer till bokhandeln. Dessutom handlar många sina böcker på nätet, och då söker de förmodligen bara på författarnamn eller tittar igenom topplistor över de bäst säljande böckerna. Inte en chans att de kommer ihåg den där reklamen de såg då.
Jag trummar med fingrarna mot bordet. Vad skulle få mig att köpa en okänd bok? Det viktigaste vore nog att jag fick veta att den hade en spännande handling. Och kanske skulle jag bli charmad av att boken hade ett vackert språk också. Jag inser att jag skulle behöva läsa de här böckerna. Man skulle kunna plocka ut ett riktigt spännande avsnitt, några rader ur boken som visar vad den handlar om och som skulle locka människor att vilja läsa mer. Eller så skulle man kunna visa på en bild vad boken handlar om. Någon spännande scen. Det skulle också kunna fungera. Det beror nog på boken vad som skulle fungera bäst.
Jag tar med mig papperet bort till Carolin. Hon tittar upp från skärmen och ler frågande.
”Kan jag köpa de här böckerna”, undrar jag och pekar på listan.
”Ja just ja. Barriär skulle skicka över dem, men det har de inte gjort. Kan du ringa och höra med dem vart de tog vägen?”
”Absolut.”
Fem minuter senare lägger jag på luren med ett löfte från damen på förlaget att böckerna ska budas över samma dag. Jag börjar skissa ner mina idéer på ritpapper så länge. Jag tänker mig stora vita tavlor i tunnelbanan, med bara svarta tryckbokstäver på. Som en del av en boksida med meningar direkt ur böckerna. Och så en liten bild på boken längst ner i högra hörnet. Ja, det blir perfekt. Jag lägger bort skissen och börjar rita en scen ur Lis Nygårds bok istället. Jag tar den när huvudpersonen Belinda blir upptryckt mot husväggen i gränden av den okände och snygga Sarah går förbi på gatan och får syn på dem. Plötsligt står Carolin bredvid mig.
”Wow! Vad du kan rita! Är det inte Art Director du borde bli?” Jag rodnar lite för berömmet. ”Vad har du gjort? Får jag se?” Hon tar skissen och håller upp den framför sig.
”Åh, det är ur ”Väntan på henne”, eller hur? Är det där Belinda?” Jag skrattar.
”Ja. Så du har läst den?”
”Det är faktiskt den enda boken på listan som jag har läst", säger Carolin och det ser nästan ut som att hon rodnar lite hon med.
.
Berättelsen om Alex, Del 12
Jag känner mig inte lika nervös när jag kliver in på GREAT Ads nästa dag. Förväntansfull beskriver nog bättre min sinnesstämning. Jag ska få sitta med Carolin idag också. Förmodligen kommer jag att lära mig massor av nya saker och jag hoppas att jag kan jag bidra med några idéer själv också.
Carolin är redan där. Hon sitter i Vardagsrummet med en kopp te i ena handen och mobilen i den andra. Hon är riktigt snygg i sin kostym med de svarta stövlarna till, men hon ser lite trött ut. Jag får ett hastigt leende när jag slår mig ner.
”Är allt ok”, undrar jag.
”Jo..” Hon suckar. ”Eller… jag är lite irriterad bara.” Hon gör en paus och tittar på mig som för att avgöra om jag är någon hon kan berätta saker för. Sedan fortsätter hon. ”Det är en person som visar intresse för mig, men jag har ändå en känsla av att jag inte är den enda. Vissa människor är så charmiga och attraktiva att man vill tro att de menar allvar och att de kommer att lägga all sin kärlek bara på dig, men någonstans inom sig vet man att det bara kommer att sluta med elände.”
”Ja. ” Jag skrattar. ”Det känner jag igen. Men det är ju bra om du vet det redan innan det gått för långt.”
”Det är väl det. Sedan gäller det bara att hålla sig ifrån dem ändå.” Hon ler och tar sista klunken av sitt te. ”Nej, om vi skulle ta och sätta igång då. Vi ska helst få ihop några idéer till på fredag så vi kan köra dem för Angela. Sen kommer kunden på tisdag. Tyvärr har jag en annan grej som jag måste få klar nu på förmiddagen, men jag tänkte att du kan läsa in dig på det nya uppdraget så länge, är det okej?”
Vi går bort till Carolins skrivbord och hon tar fram en mapp. ”Här är uppdragsbeskrivningen och sen kan du kolla nätet också och se vad du hittar om kunden. Skriv ner vad du tänker så kan vi börja brainstorma lite efter lunch.”
”Okej”, säger jag glatt och tar emot mappen. Jag känner mig ungefär som om jag fått en julklapp när jag går tillbaka till mitt skrivbord. Ett paket med en utmaning i.
Hur fortsätter historien? Lämna ditt förslag på vad som ska hända i nästa del i kommentarsfältet!
.
Carolin är redan där. Hon sitter i Vardagsrummet med en kopp te i ena handen och mobilen i den andra. Hon är riktigt snygg i sin kostym med de svarta stövlarna till, men hon ser lite trött ut. Jag får ett hastigt leende när jag slår mig ner.
”Är allt ok”, undrar jag.
”Jo..” Hon suckar. ”Eller… jag är lite irriterad bara.” Hon gör en paus och tittar på mig som för att avgöra om jag är någon hon kan berätta saker för. Sedan fortsätter hon. ”Det är en person som visar intresse för mig, men jag har ändå en känsla av att jag inte är den enda. Vissa människor är så charmiga och attraktiva att man vill tro att de menar allvar och att de kommer att lägga all sin kärlek bara på dig, men någonstans inom sig vet man att det bara kommer att sluta med elände.”
”Ja. ” Jag skrattar. ”Det känner jag igen. Men det är ju bra om du vet det redan innan det gått för långt.”
”Det är väl det. Sedan gäller det bara att hålla sig ifrån dem ändå.” Hon ler och tar sista klunken av sitt te. ”Nej, om vi skulle ta och sätta igång då. Vi ska helst få ihop några idéer till på fredag så vi kan köra dem för Angela. Sen kommer kunden på tisdag. Tyvärr har jag en annan grej som jag måste få klar nu på förmiddagen, men jag tänkte att du kan läsa in dig på det nya uppdraget så länge, är det okej?”
Vi går bort till Carolins skrivbord och hon tar fram en mapp. ”Här är uppdragsbeskrivningen och sen kan du kolla nätet också och se vad du hittar om kunden. Skriv ner vad du tänker så kan vi börja brainstorma lite efter lunch.”
”Okej”, säger jag glatt och tar emot mappen. Jag känner mig ungefär som om jag fått en julklapp när jag går tillbaka till mitt skrivbord. Ett paket med en utmaning i.
Hur fortsätter historien? Lämna ditt förslag på vad som ska hända i nästa del i kommentarsfältet!
.
lördag 3 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 11
”Har du jobbat idag”, undrar hon, medan hon häller vatten över tebladen.
”Ja, min första dag.”
”Gick det bra?” Jag nickar och känner hur tedoften sprider sig i rummet.
”Jag var lite nervös, men folk verkar trevliga där.”
”Och hur gick det med sängen?”
”Det gick bra. Men det var rätt krångligt att få upp den för trapporna.”
”Men det är bra att ha en säng”, säger hon och ler.
”Mycket bra.” Ett ögonblick undrar jag om hon sagt något tvetydigt, men jag antar att jag bara har kvar det tänket efter lördagen med Soda.
”Vill du ha nåt till teet”, undrar hon. Jag tittar på kakorna och pajerna i glasdisken.
”Äppelpajen ser god ut.”
”Det är den. Jag har gjort den själv. Vaniljsås?”
”Ja, tack.” Hon lägger upp en stor bit på en tallrik.
”Jag värmer den lite så kommer jag ut med den.”
”Okej.”
Jag tar fönsterbordet och hoppas att hon kommer sätta sig hos mig en stund idag med. Utanför har det blivit mörkt och jag suckar lite när jag tänker på att vintern närmar sig. Det är inte min favoritårstid, speciellt inte när jag är singel och inte har någon att krypa upp i soffan med. Jenny sätter ner brickan med äppelpajen och teet framför mig.
”Vad tänker du på”, undrar hon.
”Vintern.”
”Usch då.”
”Men pajen luktar gott.”
”Ja, det gör den faktiskt. Jag tror jag ska ta en bit själv med. Vill du ha sällskap?”
”Gärna.”
Jenny hämtar en till bit paj och ett glas apelsinjuice innan hon sätter sig hos mig. Hon har tagit av sig förklädet och istället ser jag en grön Adidas-t-shirt och ett par tajta blå jeans när hon slår sig ner mittemot mig. Hon tar en bit paj och ser fundersam ut.
”Du har beställt olika saker varje gång du har kommit hit”, konstaterar hon. Jag skrattar.
”Det är möjligt.”
”Men det är ovanligt. De flesta tar samma sak varje gång.”
”Men de kanske brukar komma samma tid?”
” I och för sig. Klarade du dig undan Soda?”
”Det beror på hur man ser det. Hon höll låda hela vägen från Ikea. Hur känner du henne?”
”Det gör jag inte. Det vill säga, först försökte hon ragga på en kompis till mig när vi var ute och när min kompis inte var intresserad fortsatte hon med mig. Hon kommer in här då och då och är jätteflirtig och verkar inte alls ta in att hon inte får någon respons.”
”Nej, jag lade märke till det också. Men jag antar att hon har några gömda kvaliteter eftersom de andra står ut med henne.”
”Kanske man bara måste komma över flörttröskeln”, föreslår hon. Jag skrattar.
”Kanske det.”
.
”Ja, min första dag.”
”Gick det bra?” Jag nickar och känner hur tedoften sprider sig i rummet.
”Jag var lite nervös, men folk verkar trevliga där.”
”Och hur gick det med sängen?”
”Det gick bra. Men det var rätt krångligt att få upp den för trapporna.”
”Men det är bra att ha en säng”, säger hon och ler.
”Mycket bra.” Ett ögonblick undrar jag om hon sagt något tvetydigt, men jag antar att jag bara har kvar det tänket efter lördagen med Soda.
”Vill du ha nåt till teet”, undrar hon. Jag tittar på kakorna och pajerna i glasdisken.
”Äppelpajen ser god ut.”
”Det är den. Jag har gjort den själv. Vaniljsås?”
”Ja, tack.” Hon lägger upp en stor bit på en tallrik.
”Jag värmer den lite så kommer jag ut med den.”
”Okej.”
Jag tar fönsterbordet och hoppas att hon kommer sätta sig hos mig en stund idag med. Utanför har det blivit mörkt och jag suckar lite när jag tänker på att vintern närmar sig. Det är inte min favoritårstid, speciellt inte när jag är singel och inte har någon att krypa upp i soffan med. Jenny sätter ner brickan med äppelpajen och teet framför mig.
”Vad tänker du på”, undrar hon.
”Vintern.”
”Usch då.”
”Men pajen luktar gott.”
”Ja, det gör den faktiskt. Jag tror jag ska ta en bit själv med. Vill du ha sällskap?”
”Gärna.”
Jenny hämtar en till bit paj och ett glas apelsinjuice innan hon sätter sig hos mig. Hon har tagit av sig förklädet och istället ser jag en grön Adidas-t-shirt och ett par tajta blå jeans när hon slår sig ner mittemot mig. Hon tar en bit paj och ser fundersam ut.
”Du har beställt olika saker varje gång du har kommit hit”, konstaterar hon. Jag skrattar.
”Det är möjligt.”
”Men det är ovanligt. De flesta tar samma sak varje gång.”
”Men de kanske brukar komma samma tid?”
” I och för sig. Klarade du dig undan Soda?”
”Det beror på hur man ser det. Hon höll låda hela vägen från Ikea. Hur känner du henne?”
”Det gör jag inte. Det vill säga, först försökte hon ragga på en kompis till mig när vi var ute och när min kompis inte var intresserad fortsatte hon med mig. Hon kommer in här då och då och är jätteflirtig och verkar inte alls ta in att hon inte får någon respons.”
”Nej, jag lade märke till det också. Men jag antar att hon har några gömda kvaliteter eftersom de andra står ut med henne.”
”Kanske man bara måste komma över flörttröskeln”, föreslår hon. Jag skrattar.
”Kanske det.”
.
fredag 2 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 10
Min första arbetsdag är slut och jag promenerar hemåt. Luften är frisk och lite fuktig efter regnet som kom på förmiddagen. Jag gör mig ingen brådska för Anna ska ändå äta middag hos Sussi. Det blev en rätt bra dag ändå. Mina kollegor verkar trevliga och Stefan verkar ha en bra inställning till nyanställda. Han tog in mig på sitt kontor och gav mig en del tips och råd. ”Se till att lära dig så mycket som möjligt av dem som jobbat ett tag, men var inte rädd för att komma med motförslag och nya idéer. Det är inte säkert att deras förslag är det bästa. Vi måste få fram alla idéer i ljuset innan vi kan välja vad som passar kunden allra bäst.” Sedan fick jag sitta hos Carolin resten av dagen och hjälpa henne med projektet hon jobbar på. Hon är väldigt trevlig och hon verkar duktig också. Dagen bara flög förbi och plötsligt var det dags att gå hem.
Jag går in på ICA och köper lite pasta, wokgrönsaker och tomatsås att ha till middag. När maten är klar och jag sitter framför tvn i vardagsrummet i mitt nya hem känner jag mig plötsligt mycket ensam. Jag vet inte varför, för jag brukade sitta såhär i min gamla lägenhet med. Kanske är det att den här lägenheten inte känns som hemma. Det känns som att jag sitter i någon annans hem och väntar på att något ska hända. Dessutom är jag sugen på något sött, men som vanligt är Annas kyl mycket tom. Skafferiet är nästan lika tomt det. Jag bestämmer mig för att sluta se den som Annas kyl och köpa på mig ett basförråd med mat nästa dag. Hon lär väl inte ta illa upp eftersom hon inte verkar använda den ändå.
Efter att ha tagit en dusch känner jag mig fortfarande rastlös och jag tänker att jag kanske skulle handla den där maten idag istället. Eller så går jag ner till caféet och köper lite gott te och något sött. Jag undrar om Jenny jobbar idag. Jag bestämmer mig för att gå förbi caféet och om hon jobbar så går jag in, men om hon inte jobbar så går jag och handlar mat. Nöjd med att ha en plan klär jag på mig och springer ner för trapporna. När jag öppnar porten märker jag att det har börjat regna igen. Jag tittar in genom caféets fönster. Det är alldeles tomt, men Jenny står och putsar glas bakom disken.
Jag öppnar dörren och blir välkomnad av det bekanta pinglandet. Jenny tittar upp och ler när hon får syn på mig.
”Hej Alex”, säger hon.
"Hej Jenny", säger jag. Det gör mig glad att hon kommer ihåg vad jag heter.
.
Jag går in på ICA och köper lite pasta, wokgrönsaker och tomatsås att ha till middag. När maten är klar och jag sitter framför tvn i vardagsrummet i mitt nya hem känner jag mig plötsligt mycket ensam. Jag vet inte varför, för jag brukade sitta såhär i min gamla lägenhet med. Kanske är det att den här lägenheten inte känns som hemma. Det känns som att jag sitter i någon annans hem och väntar på att något ska hända. Dessutom är jag sugen på något sött, men som vanligt är Annas kyl mycket tom. Skafferiet är nästan lika tomt det. Jag bestämmer mig för att sluta se den som Annas kyl och köpa på mig ett basförråd med mat nästa dag. Hon lär väl inte ta illa upp eftersom hon inte verkar använda den ändå.
Efter att ha tagit en dusch känner jag mig fortfarande rastlös och jag tänker att jag kanske skulle handla den där maten idag istället. Eller så går jag ner till caféet och köper lite gott te och något sött. Jag undrar om Jenny jobbar idag. Jag bestämmer mig för att gå förbi caféet och om hon jobbar så går jag in, men om hon inte jobbar så går jag och handlar mat. Nöjd med att ha en plan klär jag på mig och springer ner för trapporna. När jag öppnar porten märker jag att det har börjat regna igen. Jag tittar in genom caféets fönster. Det är alldeles tomt, men Jenny står och putsar glas bakom disken.
Jag öppnar dörren och blir välkomnad av det bekanta pinglandet. Jenny tittar upp och ler när hon får syn på mig.
”Hej Alex”, säger hon.
"Hej Jenny", säger jag. Det gör mig glad att hon kommer ihåg vad jag heter.
.
torsdag 1 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 9
Jag mår nästan lite illa när jag går in genom dörrarna till GREAT Ads. Det är som om hela min kropp försöker säga till mig att jag inte borde vara där. Men jag försöker tänka framåt och trotsar nervositeten och illamåendet genom att ta ett par säkra steg fram till disken och le mot receptionisten Christin. Hon ber mig vänta lite och strax därpå kommer min teamledare Stefan, en kille i 40-årsåldern med glasögon och tunt hår, och presenterar sig. Hans fasta handslag och vänliga uppsyn lugnar mig något. Han tar med mig ut till det han kallar Vardagsrummet där resten av gruppen sitter och äter frukost i fåtöljer vid små runda bord. Jag får skaka hand med alla i teamet. Jag räknar till tio personer och jag försöker lägga deras namn på minnet. De jag ska börja arbeta tillsammans med heter David, Angela och Carolin och de sitter vid samma bord. Angela pekar åt mig att slå mig ner hos dem.
”Jag är jätteglad att du kommer”, säger hon. ”Vi är alldeles överhopade av jobb just nu.” Jag märker direkt att Angela är en sån där superenergisk kvinna som förmodligen orkar hur mycket som helst. Jag skulle gissa att hon är runt 45 år och hon klär sig i mycket starka färger fastän de får hennes hy att se ännu blekare ut. David är yngre. Han skulle nog kunna vara i min egen ålder. Han är Art Director och står för det bildmässiga i projekten. Där han sitter i fåtöljen gör han inte mycket väsen av sig. Han ler mot Angela medan hon pratar och han drar handen över sitt blonda, nästan snaggade huvud. Jag hoppas att han visar sig vara en trevlig person, för jag skulle gärna vilja lära mig mer om det han gör. Efter att ha suttit vid bordet en stund förstår jag varför David inte säger så mycket. Det är svårt att få någon syl i vädret när Angela väl har gått igång. Carolin ler och blinkar mot mig när Angela tittar bort. Jag ler tillbaka. Hon är faktiskt mycket vacker. Det är inte många människor jag brukar kunna säga det om, men hon har så rena vackra drag; en rak näsa som nästan ser ut som den vore utmejslad ur sten, intensiva blågröna ögon och det blonda håret uppsatt i en knut visar hennes långa nacke. Hon har små fina öron och från dem hänger några små fyrkantiga fransiga skapelser i brons. Det ser nästan ut som två små trasmattor.
Jag börjar känna mig ganska väl till mods, förutom den där lilla nervösa bollen som ligger och rullar i magen och oroar sig för att Marie ska dyka upp runt hörnet när som helst. Då hör jag plötsligt hennes namn nämnas bakom min rygg och jag lystrar till. Några kostymklädda killar hänger vid ett ståbord vid fönstret och försöker planera in något möte. Jag slappnar direkt av när jag uppfattar att Marie är borta och inte ska komma tillbaka förrän på fredag. Nu kanske jag kan koncentrera mig på att ta in mitt nya arbete istället. Jag vänder tillbaka uppmärksamheten till mitt eget bord igen. Några killar som sitter längre bort viftar till sig Angela och hon ursäktar sig och försvinner. David och Carolin verkar direkt sträcka på sig i sina stolar och Carolin hasar lite längre fram på fåtöljskanten och drar ner kjolen lite längre ner över låren innan hon lägger benen i kors igen och ser på mig.
”Jag tycker om dina örhängen”, säger hon.
.
”Jag är jätteglad att du kommer”, säger hon. ”Vi är alldeles överhopade av jobb just nu.” Jag märker direkt att Angela är en sån där superenergisk kvinna som förmodligen orkar hur mycket som helst. Jag skulle gissa att hon är runt 45 år och hon klär sig i mycket starka färger fastän de får hennes hy att se ännu blekare ut. David är yngre. Han skulle nog kunna vara i min egen ålder. Han är Art Director och står för det bildmässiga i projekten. Där han sitter i fåtöljen gör han inte mycket väsen av sig. Han ler mot Angela medan hon pratar och han drar handen över sitt blonda, nästan snaggade huvud. Jag hoppas att han visar sig vara en trevlig person, för jag skulle gärna vilja lära mig mer om det han gör. Efter att ha suttit vid bordet en stund förstår jag varför David inte säger så mycket. Det är svårt att få någon syl i vädret när Angela väl har gått igång. Carolin ler och blinkar mot mig när Angela tittar bort. Jag ler tillbaka. Hon är faktiskt mycket vacker. Det är inte många människor jag brukar kunna säga det om, men hon har så rena vackra drag; en rak näsa som nästan ser ut som den vore utmejslad ur sten, intensiva blågröna ögon och det blonda håret uppsatt i en knut visar hennes långa nacke. Hon har små fina öron och från dem hänger några små fyrkantiga fransiga skapelser i brons. Det ser nästan ut som två små trasmattor.
Jag börjar känna mig ganska väl till mods, förutom den där lilla nervösa bollen som ligger och rullar i magen och oroar sig för att Marie ska dyka upp runt hörnet när som helst. Då hör jag plötsligt hennes namn nämnas bakom min rygg och jag lystrar till. Några kostymklädda killar hänger vid ett ståbord vid fönstret och försöker planera in något möte. Jag slappnar direkt av när jag uppfattar att Marie är borta och inte ska komma tillbaka förrän på fredag. Nu kanske jag kan koncentrera mig på att ta in mitt nya arbete istället. Jag vänder tillbaka uppmärksamheten till mitt eget bord igen. Några killar som sitter längre bort viftar till sig Angela och hon ursäktar sig och försvinner. David och Carolin verkar direkt sträcka på sig i sina stolar och Carolin hasar lite längre fram på fåtöljskanten och drar ner kjolen lite längre ner över låren innan hon lägger benen i kors igen och ser på mig.
”Jag tycker om dina örhängen”, säger hon.
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
