Berättelsen om Lucy, Del 4

”Jag måste gå nu”, mumlade Lucy och gick med snabba steg ut genom dörren och bort från caféet. Medan hon gick genom stan och njöt av hur vårsolen värmde hennes kinder försökte hon förtränga mötet med boktjejen och istället koncentrera sig på vad hon skulle handla till middagen.

Det var inte förrän nästa morgon, när hon skulle packa gymkläderna i väskan som hon märkte det: skrivboken var försvunnen. Direkt tänkte hon på den påstridiga boktjejen. Men hur hade hon i så fall fått tag på boken? Kunde hon ha snott den ur Lucys väska medan de pratade? Det kändes inte som att de hade stått så nära varandra. Hade Lucy glömt den på bordet? Fast det hade hon aldrig gjort förut. Varför skulle hon ha gjort det nu? Kanske den föll ur väskan när hon plockade upp boktjejens papper. Lucy kramade ihop en tidningssida till en boll och kastade den mot returpappershinken. Vad skulle hon göra nu? Strunta i skrivboken och bara köpa en ny? Men hon kände sig orolig för den, som om hon hade lämnat sin baby nånstans på stan. Nu låg den någonstans och kände sig övergiven. Hon skakade på huvudet. Det är bara en sak. Den känner ingenting. Men ändå…

Lucy gick till gymmet och slamrade argt med vikterna i alla maskinerna. Sedan gick hon till tisdagscaféet på en onsdag. Hon gick fram till Angie i kassan och frågade om hon hade hittat någon skrivbok.
”Ja, det har jag. En lila? Ja, jag gav den till Felicia. Hon sa att hon visste vems det var.”
”Felicia?”, upprepade Lucy.
”Ja.. hon som brukar sitta där i hörnet och läsa, du vet.”
”Jo.. jag vet..”, mumlade Lucy. Hon kände sig arg. Den där boktjejen hade snott åt sig boken och läst den mot Lucys vilja. Hon gick med beslutsamma steg vidare längs gatan mot Söderstedts förlag och klev in i receptionen.
”Jag vill träffa Felicia.”
”Jaha, har du bokat en tid?”, undrade den leende receptionisten med sin konstgjort trevliga receptioniststämma.
”Nej, jag vill inte ha nån tid, jag vill bara ha tillbaka min bok.”
”Jaha.. är det ett manus du har skickat in?”, försökte receptionisten igen och Lucy såg hennes frågande ögon genom den leende masken.
”Nej. Kan du bara säga till henne att tjejen från caféet är här och vill ha tillbaka boken hon har tagit.”
”Jaha…”, sa receptionisten och gav nu upp alla försök både att försöka förstå och försöka le. ”Jag ska se om jag kan få tag på henne.” Hon gick bort till ett bord längre in i receptionen och lyfte luren på en telefon. Lucy såg hur hon pratade en stund med någon. Sedan kom hon tillbaka till Lucy igen.
”Felicia kommer ner om två minuter. Vill du inte sitta ner så länge?”
Lucy gick utan ett ord och satte sig i en fåtölj mittemot receptionsdisken. Strax därefter dök boktjejen upp i dörröppningen.
”Vilken överraskning. Angie berättade att vi hittade din bok förstår jag? Kom med upp till mitt kontor så kan vi prata lite”, sa Felicia och gjorde en gest mot hissen.
”Jag hinner inte prata. Jag skulle bara vilja ha tillbaka boken tack”, sa Lucy.
”Ja.. nu har jag den ju inte med mig ner..”, sa Felicia och log.


Fråga 4: Vad händer sen?

Andie 1: Felicia erbjuder sig att köra Lucy hem
Andie 2: Felicia och Lucy fastnar i hissen
Angelica 1: Felicia förför Lucy på kontoret
Angelica 2: Felicia bjuder ut Lucy på en dejt
Emma 1: Felicia säger att hon vill ge ut Lucys bok
Emma 2: En okänd snygging kommer in och stör mötet
Nisse 1: Det blir strömavbrott
Nisse 2: Lucy blir erbjuden jobb hos Felicia

Berättelsen om Lucy, Del 3

Skrivandet flöt på bra idag, konstaterade Lucy. Det var en fin vårdag och solen värmde genom fönstret. Stämningen på caféet kändes trögflytande och sömnig och det passade henne. I det andra hörnet av caféet verkade boktjejen till och med ha somnat till lite. Hon hade suttit där och läst som vanligt, lutad mot väggen med benen utsträckta framför sig på bänken och en kudde bakom huvudet, men när solen kom runt hörnet och sken in genom fönstret och träffade hennes ansikte hade hon lagt ner boken i knät och slutit ögonen. Nu hade hon suttit sådär i tio minuter. Hon måste ha somnat tänkte Lucy. Hon sneglade mot boken i tjejens knä för att försöka se vad det var hon läste. Visserligen hade Lucy redan skrivit en novell om boktjejen, så hon behövde egentligen inte veta mer.

Det hade kommit helt naturligt eftersom boktjejen satt där troget varje tisdag när Lucy kom. Hon var som ett inventarium. Men Lucy kunde inte hjälpa att hon kände en viss nyfikenhet ändå. De flesta människor hon skrev om såg hon bara en gång så hon kunde lägga dem åt sidan sen, men boktjejen var ständigt närvarande. Lucy undrade om hon satt där alla andra dagar också, eller om det bara var på tisdagarna.

Det gick inte att se vad det var som låg i boktjejens knä, men det såg mer ut som A4-sidor än som än bok. Hon var rätt söt. När hon satt där och sov fick Lucy nästan lust att lägga en filt över henne och trycka en försiktig puss på hennes panna. Boktjejen ryckte till och vaknade och Lucy vände snabbt ner huvudet mot sitt skrivblock igen. Hon tittade på novellen och insåg att den var så klar som den kunde bli. Klockan var bara fyra, men solen såg lockande ut så hon bestämde sig för att gå hem lite tidigare så att hon kunde promenera genom stan.

Hon reste sig och började lägga ner sina saker i väskan. När hon vände sig om för att gå stötte hon ihop med någon och papper flög ut över hela golvet.
”Åh nej”, utbrast boktjejen olyckligt.
”Åh. Förlåt”, sa Lucy.
”Nej, nej, det är inte ditt fel. Jag såg mig inte för”, sa boktjejen och började plocka upp sidorna från golvet. Lucy hjälpte henne att samla in pappren, men det gick inte att avgöra i vilken ordning de hade legat.
”Inga sidnummer”, grimaserade boktjejen. ”Jag får försöka sortera dem på kontoret.”
”Kontoret”, utbrast Lucy förvånat innan hon hann hejda sig.
”Ja”, log boktjejen. ”Jag har faktiskt ett kontor. Även om man inte skulle kunna tro det eftersom jag mycket hellre sitter här och jobbar.”
”Jobbar”, upprepade Lucy frågande. Tjejen log igen. Hon började väl undra väl om Lucy bara kunde upprepa andra människors ord.
”Ja, jag arbetar på Söderstedts förlag här längre ner på gatan. Jag läser böcker av engelska författare. Jag sammanfattar dem och ger min rekommendation på om jag tycker de kan vara värda att översätta och ge ut på svenska.”
”Åh.” Lucy blev lite besviken. Hon hade skrivit ner en helt annan historia. Hon började fundera på om det gjorde något.
”Och du”, frågade boktjejen. ”Du brukar sitta och skriva?”
”Ja. Jo. Jag skriver.” Lucy insåg till sin fasa att hon hade hamnat i en konversation med en kontaktsökande människa. Hon började leta efter utvägar för att komma därifrån snabbt. Inget föll henne in.
”Vad skriver du då”, försökte boktjejen igen.
”Noveller”, sa Lucy. ”Noveller om människor jag ser.”
”Aha.” Boktjejen nickade intresserat. Lucy skulle just försöka klämma in ett ”hejdå” när boktjejen öppnade munnen igen: ”Publicerar du dem nånstans?” Lucy log åt tanken.
”Nej.”
”Men har du skickat in dem till något förlag?”
”Nej.”
”Varför inte?” Boktjejen tittade rakt på henne med sina nyfikna blå ögon och Lucy ansträngde sig för att inte vika med blicken och tittade lika ihärdigt tillbaka, som om det var hennes enda försvar.
”Jag skriver bara för mig.”
”Aha. Så dina texter är mycket privata då?” Lucy rynkade pannan. Privata? De var väl så långt ifrån privata som de kunde bli. De handlade aldrig om henne själv utan alltid om främmande människor som hon inte hade några band till på något sätt, människor hon bara hade sett i en halvtimme eller timme på ett café.
”Nej”, svarade hon bestämt.
”Så då låter du mig läsa dem", sa boktjejen nöjt.
”Läsa dem? Varför vill du läsa dem” undrade Lucy och ryggade tillbaka. Varför kunde den här människan inte bara lämna henne ifred?

Fråga 3: Vad händer sen? (Fem flator, nu med dubbelt så många alternativ! Rösta i enkätrutan ovan !)

Andie1: Lucy och boktjejen blir avbrutna av att ett ufo landar på torget
Andie2: Lucy går sin väg men märker att boken är borta när hon kommer hem.
Angelica1: Boktjejen kontaktar senare Lucy på Qruiser.
Angelica2: Boktjejen får inte novellerna och förföljer istället Lucy.
Emma1: Lucy lämnar novellerna till boktjejen. Hon kan väl få läsa dem om hon så gärna vill.
Emma2: De blir vittnen till ett rån av en bank på samma gatan som caféet
Nisse1: Lucy och boktjejen blir avbrutna av att en kines cyklar in genom dörren.
Nisse2: Lucy blir väskryckt men boktjejen springer efter tjuven.

Kysstema: Broken

Dejt-ID-kortet

Hemma hos Angelica flödade som vanligt vinet och de lysande idéerna. Flatorna kom in på det intressanta ämnet ”onödiga dejter”. Vad som menas med det? Jo, de flesta av oss har varit ute på dejter och märkt att personen man dejtar har helt fel bild av en själv och man själv har helt fel bild av henne. Speciellt vanligt är det om två personer träffar varandra över nätet och inte vet så mycket om den andras tankar och vanor. Ibland kan det bli så illa att båda två bara önskar att dejten aldrig ägt rum.

”Kan man undvika det här på nåt sätt?”, undrade Angelica. Flatorna slog sina kloka huvuden ihop och kom fram till den perfekta lösningen: Dejt-ID-kortet! Ett kort där man ser allt det där man vill veta om personen redan innan dejten. Vi utvecklade ett standardformulär med olika alternativ, där man kan välja det som passar bäst in på en själv. Detta formulär kan man sedan använda som Dejt-ID-kort och lämna över till potentiella dejter eller klistra in på sin hemsida/Qruisersida så att alla kan se vem man är och vad man vill. Om man vill kan man också lämna över ett tomt formulär och be intressanta snyggingar fylla i sina uppgifter för att på det sättet avgöra om hon är värd att bjuda på en öl.

Skorpan, som kom försent till vår lilla tillställning, fick som straff bli testkanin för vårt Dejt-ID-kort. Hennes svar är färgade lila.


1. Det här är jag ute efter:
-Lite kul
-Ett seriöst förhållande
-Det beror på vad du är ute efter. Jag är anpassningsbar.

2. Så öppen är jag:
-Jag befinner mig i den mörkaste delen av garderoben.
-Jag har stuckit ut foten.
-Garderober är inte min grej. Jag har cellskräck.
-Frågar någon så svarar jag ärligt.

3. Min åsikt om att dejta nån annan samtidigt som dig:
-Det är aldrig fel att hålla alla dörrar öppna.
-Bara om de är snyggare än du.
-Nej, en tjej i taget räcker bra.

4. Mycket blyga tjejer är:
-Sött
-Sexigt
-Tråkigt
-Irriterande

5. Så många ex har jag:
-0
-1-2
-3-4
-5-…

6. Så många av dessa är jag osams med:
-0
-1-2
-3-4
-5-…

7. De två saker jag faller mest för: It´s in her….
-kiss
-hug
-touch
-bed manner
-eyes
-moves
-small talk

8. Såhär tycker jag om sex:
-Sex är underbart och ska has ofta med den jag är kär i.
-Sex är underbart med vem som helst.
-Det kan vara trevligt nån gång ibland.
-Sex är överskattat. Jag föredrar en god bok.

9. Om vi kommer ha sex på första dejten?
-Nix.
-Det beror på hur charmig du är.
-Det hoppas jag verkligen.

10. Det här är min åsikt om öppna förhållanden:
-En helt perfekt lösning för mig.
-Skulle kunna tänka mig att pröva.
-Vad är det för skitsnack? Vill du ha mig eller ej?

11. Om jag skulle kunna tänka mig att dejta en rökare?
-Absolut!
-Aldrig i livet!
-Bara om hon är jävligt sexig och lovar att sluta.

12. Om jag röker själv?
-Oh yeah.
-Bara vid festliga tillfällen. Titta det regnar. Vad festligt.
-Nej, jag brukar heller inte dricka klorin.

13. Om jag tränar?
-Så ofta jag bara kan.
-Då och då...
-Inte om ingen tvingar mig.

14. De skor jag skulle kunna ha på en dejt på stan:
-Sneakers
-Stövlar/stövletter
-Sandaler
-Gummistövlar
-Flip-flops
-Vandrarkängor
-Joggingskor
-Ballerinaskor
-Pumps

15. Fleecetröja på dejten säger:
-Jag är en avslappnad typ
-Jag har inte ansträngt mig för att göra mig fin för din skull
-Jag äger inga andra kläder
-Jag har ingen smak

16. Skjorta instoppad innanför byxorna är:
-Prydligt
-Sexigt
-Fult
-Osexigt

Kysstema: Celebrity kisses

Berättelsen om Lucy, Del 2

Varje morgon klockan nio steg Lucy ur sängen, fixade frukost och läste tidningen. Sedan gick hon antingen ut på en promenad eller tog en sväng till gymmet. I hennes mammas gamla dagböcker kunde hon se att mamman hade tränat nästan varje dag och ofta hade hon skrivit någon rad om hur bra hon mådde av det. Det var också hon som hade broderat den lilla tavlan med ordspråket ”En sund själ i en sund kropp” som hängde i Lucys kök. Lucy trodde inte att hon hade en sund själ. Hur hade personen tänkt som skrev det där ordspråket? Visst mår man bra av att träna. De där glädjeendorfinerna räcker i några timmar om man har tur. Kanske kan man blockera några av tankarna om livet tillfälligt och bedöva oron en stund, men så långt som att få en sund själ ville Lucy inte sträcka sig.

Efter träningen brukade Lucy handla något och gå hem och laga lunch. Och efter det bar det iväg till jobbet. Åtminstone hade Lucy valt att kalla det så. Hennes arbetsplatser bestod av fem olika caféer. Det var måndags-, tisdags-, onsdags-, torsdags- och fredagscaféet. Tre av dem var gaycaféer. De andra två var bara ställen som Lucy tyckte var mysiga ändå.

Klockan 14,00 denna tisdag började Lucys arbetsdag på hennes favoritgaycafé i Gamla Stan. Hennes vanliga bord i hörnet var ledigt och hon slog sig ner och plockade upp pennor och block ur väskan. Hon gick bort mot disken för att beställa en latte och på vägen dit tittade hon närmare på människorna som satt vid de andra borden. Vid fönsterbordet satt en kvinna ensam och tittade ut över torget. Kvinnan hade lila kjol, röda strumpbyxor, en grön scarf och en grön basker. Hur hade hon tänkt när hon satte på sig det där? Kugghjulen började snurra i Lucys huvud och hon visste att det här skulle bli den första personen hon skrev om idag. Hon kände sig nöjd när hon vände sig mot kassadisken och beställde sin latte.

Fråga 2: Vem börjar prata med Lucy på caféet?

Andie: Någon som gått i hennes parallellklass på högstadiet
Angelica: Cafétjejen bakom disken
Emma: En främling som är ny i stan
Nisse: Tjejen som alltid sitter på caféet med en bok

Kysstema: Cruel Intention

Grattis Malena

Det sägs att Malena Ernman är älskad av flatorna och har en hel flatfanclub efter sig när hon är ute och reser. Speciellt intresserade lär de vara av hennes snygga överarmar. Vi vet inte hur det är med det men vi älskar henne i alla fall. Därför tillägnas hon två filmklipp på Fem Flator, eller om det är flatorna som tillägnas två filmklipp med Malena? Fastän vi är mitt uppe i vårt homosexuella kysstema kommer nu en heterosexuell kyss på film. Känsliga flator varnas.



Självklart måste vi tillägna överarmarna ett klipp också, så att flatfancluben inte blir besviken. Vi har hittat ett där ni verkligen kan se musklerna i action.

Berättelsen om Lucy, Del 1

Lucy tänkte ibland tillbaka på tiden i skolan: scheman, närvaro, tänkande, pratande och socialiserande på beställning. Hon hade aldrig passat in där och säkert skulle det vara likadant om hon började jobba någonstans. Andra människor förstod henne inte och hon ville inte tillbaka till den där känslan av utanförskap. Egentligen var det samma sak nu, för hon kände sig fortfarande annorlunda, men nu fick hon åtminstone vara det i fred.
Ingen i mataffären visste att det var något speciellt med henne. Om någon lade märke till henne skulle de tro att hon var en helt vanlig tjej som skulle handla på vägen hem från jobbet. Sedan skulle hon väl gå hem till sin pojkvän. Eller kanske till och med till sin man och sin son? Lucy var redan 28 år så hon skulle till och med kunna ha flera barn.

Hon såg människorna i butiken skynda runt med sina vagnar och plocka ner stora berg av varor i sina kundvagnar medan deras barn försvann iväg åt olika håll och stressen gjorde att de inte märkte några andra människor omkring dem. De körde runt med sina vagnar som de var i en helt annan värld där bara de själva och deras barn existerade. Det var vid sådana tillfällen som Lucy kände sig lättad. Hon skulle aldrig bli fråntagen sin sinnesnärvaro. Hon skulle aldrig behöva ge upp sitt liv för andra människors skull.

I hennes korg låg några färdigrätter och en påse frysta kanelbullar. Hon kände inte för att laga mat idag och förmodligen skulle hon inte göra det i morgon heller, så därför tänkte hon heller inte göra det. De där föräldrarna med de stora kundvagnarna, de skulle lasta in all sin mat och alla sina skrikande barn i sina stora fula bilar och köra hem för att sedan fortsätta stökandet med matlagning, diskning, nattande och allt vad det nu kunde vara tills de somnade av utmattning och de hade glömt varför de någon gång blev kära i varandra. Lucy skulle gå hem, värma sin färdigrätt i micron och sedan sätta sig i soffan och se på Grey´s anatomy.

Damerna på arbetsförmedlingen kallade Lucy för arbetssökande. Själv skulle hon nog hellre kalla sig arbetsundvikande. Det var inte heller så att Lucy behövde arbeta, för pengar hade hon inte alls ont om. Hennes föräldrar hade lämnat henne med mer pengar än hon någonsin kunde göra av med när de körde ut för en klippkant i alperna för 23 år sedan. Lucy förstod att arbete var en viktig del av de vanliga människornas vardag. Det tog upp nästan all deras tid och det gav dem mening i livet. Eller åtminstone gav det dem distraktion från att tänka på meningen. Människor behöver något att fylla sina dagar med och något att arbeta emot, annars blir de deprimerade. Det visste Lucy. Hon visste allt om att vara deprimerad. Ibland undrade hon om hon kanske ständigt var deprimerad, bara lite mer och lite mindre.

Men det hade blivit bättre i alla fall, sedan hon hade insett hur det fungerar: Tricket var att göra saker och inte få tid till att tänka för mycket. Människor mår definitivt inte bra av att tänka för mycket. Och börjar man ändå tänka på något, då ska man skriva ner det, för då tror hjärnan att man sparat tanken där så att man slipper ha kvar den i huvudet. Lucy hade inga problem med att fylla sina dagar numera.

Fråga 1: Med vad fyller Lucy sina dagar?

Emma: Hon går runt på stan och utför goda dåd
Angelica: Hon sitter på olika caféer och skriver noveller om människorna hon ser
Andie: Hon spenderar dagarna på Stadsbiblioteket
Nisse: Hon åker bussen på Ringlinjen runt runt

Kysstema: Gray matters