Under ytan, Del 25

Georgie gick ensam längs stranden. Tankarna surrade i huvudet. Hon hade blivit så inne i sitt nya thailändska liv att hon nästan hade glömt bort det liv som väntade på henne hemma i Sverige. Men det var inte saknaden efter de lediga dagarna, dykningen eller ens att vara utan Sam som lade en mörk skugga över hennes ansikte när hon tänkte på att lämna Thailand.

I vanliga fall hade hon inga problem att tackla nya utmaningar eller förändringar i sitt liv. Det nya jobbet låg till exempel i Göteborg. Själv bodde hon i Stockholm, men det var inte något hon såg som ett problem. Ändrades omständigheterna brukade hon gilla läget och bara fortsätta leva därifrån. Hon hade blivit erbjuden precis det jobb hon ville ha, utan att ens söka det. Det var goda nyheter. Och tjänsten skulle inte tillsättas förrän om tre månader. Hon kunde få tre månaders semester till i Thailand och hon kunde hjälpa Michael med turisterna under hela den tid hon lovat.

Men Niamh… Med Niamh var tre månader inte lång tid. Hon ville inte lämna henne. Hon ville inte sitta ensam på sitt nya fina kontor i Göteborg när Niamh var i Thailand. Hur skulle hon kunna göra det? Dessutom skulle hon känna sig som en skurk. När hon äntligen hade fått Niamh att öppna sig och lita på henne, skulle hon då svika henne och bara lämna henne? Det gjorde ont när hon tänkte på det.

Georgie hade försäkrat Magnus Wretman om att hon var väldigt intresserad av jobbet, men att hon ändå skulle behöva tre dagars betänketid. Det hade hon fått. Hon suckade. Vad skulle den hjälpa? Hur länge hon än tänkte stod det fortfarande mellan Niamh och jobbet.

Under ytan, Del 24

Samtalet från Mannheimer Swartling hade kommit mycket oväntat. Georgie hade just kommit hem från sin första dag på sitt nya jobb som dykinstruktör och hon var på strålande humör.

Niamh hade sovit hos henne. De hade ätit frukost tillsammans och sedan åkt iväg till sina jobb. Georgie undrade om den lyckade dagen på jobbet hade berott på att hon själv kände sig så lycklig redan när hon kom dit eller om det var att alla turisterna hade varit så glada och förväntansfylla inför dykningen.

Hon hade just kommit hem och lagt sig på sängen när mobilen ringde. Hon tänkte att det kanske var hennes mamma, men istället hördes en dov mansröst som presenterade sig som Magnus Wretman på advokatbyrån Mannheimer Swartling. Georgie lyste upp när hon hörde hans namn.
”Men hej Magnus. Är allt bra med dig?”
”Jag kan inte klaga”, svarade rösten i andra änden glatt. Hon tyckte om Magnus. Han var trevlig, opretentiös och dessutom en mycket duktig jurist. Magnus hade stöttat hennes lag i den nordiska juridiktävlingen hösten innan och hon hade fått många användbara tips av honom.
”Varför har du inte skickat in någon ansökan till Mannheimer”, undrade han. ”Det lovade du ju mig.” Georgie förklarade att det tänkte hon visst göra, så snart hon kom hem igen. Men först ville hon fira sin examen med en semester i Thailand och vila upp sig så att hon kunde ta sig an arbetslivet med nya krafter.
”Det låter klokt”, sa Magnus. ”Men om tre månader borde du väl vara utvilad? Då har jag nämligen ett jobb här som skulle passa dig perfekt.”

Under ytan, Del 23

”Se upp här. Korallerna är väldigt vassa så det är bäst du håller dig på fötterna tills vi kommit ut en bit”, sa Niamh innan hon fällde ner cyklopet. Vattnet blev djupare och de simmade ut i viken, mot de svarta skuggorna under den grönblå vattenytan. Georgie andades med kraftiga andetag genom snorkeln medan hon lätt paddlade sig framåt genom det salta vattnet. Under henne låg en värld av mjuka koraller, bebodd av tusentals färgglada fiskar. Hon höll andan och dök ner för att se närmare på dem. Vattnet var ovanligt klart och hon verkade kunna se hur långt som helst framför sig. Ett stim av gulsvarta Sergeant Majorer simmade kvickt iväg när hon närmade sig och en clownfisk försvann bakom en böljande anemon. Georgie gick upp till ytan och andades. Niamh simmade fram till henne.
”Vad tycker du?”, undrade hon.
”Det är helt otroligt vackert.”
”Kom, dyk ner med mig.” De tog ett djupt andetag och gick ner igen. Niamh släppte ut innehållet i den lilla påsen hon haft med sig. Små brötbitar seglade iväg genom vattnet och fiskarna flockades runt dem. Niamh höll upp sin kamera för att föreviga dem. Kameran riktades också mot Georgie och hon vinkade mot den innan hon gick upp till ytan för att andas.

Det hade varit den perfekta dagen, tyckte Georgie. De hade varit ute i flera timmar. Niamh hade berättat om alla fiskar, koraller och växter; vad de hette, vad de levde av, hur de behövde varandra. När de till slut tog sig upp på stranden var de helt slut. Georgie lade sig ner på rygg i den vita sanden och hämtade andan. Det var skönt att låta sina utmattade ben och armar vila. Niamh lade sig intill och hon kände hennes svala arm mot sin egen. Georgie lade sig på sidan bredvid henne och såg in i de blå ögonen. Hon lutade sig fram och kysste hennes läppar.
”Tack”, sa hon. Niamh log.
”Vet du vad? Jag är väldigt glad att du kommit hit.”

Under ytan, Del 22

Framför dem låg en blå lagun. Niamh började dra av sig tröjan och shortsen så Georgie antog att hon skulle göra likadant. De stod i bikini i den vita sanden och tittade ut över det glittrande vattnet. Niamh vände sig mot henne och drog en djup lycklig suck. Hon trivdes här, ingen tvekan om saken. Georgie kunde inte låta bli att smittas av hennes glädje. Innan hon hann blinka hade Niamh tagit två snabba steg fram till henne, lagt armen om hennes midja och kysst henne hett. Georgie drog efter andan och kände hur hjärtat slog fortare, men Niamh hade redan släppt taget om henne igen. Hon satte sig ner i sanden och drog på sig simfötterna och justerade remmen på cyklopet. Sedan tog hon sin undervattenskamera och en liten påse och vadade ut i vattenbrynet.
”Kom Georgie. Jag ska visa dig mitt examensarbete.”
”Ditt vaddå?”
”Jag läser marinbiologi. Eller läste snarare. Jag har bara kommit drygt halvvägs. Jag kom liksom av mig när jag åkte hit ner. Men jag har studerat det här korallrevet hela tiden medan jag varit här.” Georgie skakade på huvudet och visste inte om hon kände sig arg eller glad. Under hela tiden de hade träffats hade Niamh inte sagt ett ord om att hon hade pluggat något. Men Georgie hade heller inte frågat och att hon fick bli en del av Niamhs hemligheter nu var nog ändå något positivt.
”Från bartender till marinbiolog. Du kan verkligen överraska.”
”Det hoppas jag”, log Niamh. ”Kom så ska jag visa dig runt.” Georgie skrattade. Det lät som att Niamh skulle visa henne sin lägenhet eller lokalerna på hennes nya jobb. ”Det ska bli spännande att se vad du lärt dig om djur och växter medan du har dykt.”
”Ojdå. Jag visste inte att det skulle bli läxförhör”, sa Georgie och fällde ner cyklopet och vadade ut i det ljumma vattnet.

Under ytan, Del 21

När Georgie vaknade nästa morgon låg Niamh inte bredvid henne längre. Hon gnuggade ögonen och satte sig upp i sängen. Klockan på nattduksbordet visade tolv. Hon brukade inte sova så länge, men det hade blivit rätt sent kvällen innan. Just när hon tänkte stiga upp och dra på sig kläderna smög Niamh in med en fullastad bricka.
”Nej, gå ingenstans. Jag vill ha dig naken i sängen när vi äter frukost.” Hon ställde ner brickan på madrassen och drog av sig t-shirten och shortsen så att hon stod naken framför sängen. Sedan lyfte hon på täcket och satte sig bredvid Georgie. Hon gav henne en puss och lyfte över brickan i sitt knä. Georgie lät blicken glida över den. Kaffe, juice, bröd, marmelad, Niamhs vackra nakna bröst.
”Hur ska jag kunna koncentrera mig på frukosten nu”, undrade hon. Niamh drog upp täcket en bit.
”Bättre så?”
”Det beror på hur man ser det.”
”Så... ska du hänga med Sam idag eller får jag låna dig lite?” Georgie var tacksam för att Sam var upptagen med att ta emot nya gäster.
”Du får låna mig ända tills klockan tio i morgon bitti. Då måste jag iväg till mitt nya jobb.”
”Bra”, log Niamh nöjt. ”Då hinner jag visa dig en sak.”

De tog Niamhs vespa upp till hotellet. Georgie satt bakom henne med armarna om hennes midja, precis som hon hade suttit när de hade åkt iväg till verkstaden många veckor tidigare. Djungeln susade förbi och den svaga doften av parfym fanns där nu också, men det kändes som hon att satt bakom en annan person nu. Hon visste inte om det bara var att hon hade lärt känna Niamh eller om hon verkligen hade ändrats. Georgies grepp om hennes midja var inte stelt och lite motvilligt som då. Hon var glad för att det fanns vespor så att hon fick en ursäkt att hålla Niamh nära.

Framme vid hotellet parkerade Niamh vespan och fick låna en minibuss. Hon hämtade också simfötter, cyklop och snorklar ur hotellets förråd. Sedan bar det iväg. De åkte nog rätt länge, men Georgie njöt av att titta på Niamh när hon körde. Efter ett tag svängde de in på en guppig småväg som inte alls verkade vara gjord för bilkörning. Det gick uppför, mycket uppför. Ibland var det så brant att Georgie undrade om de inte skulle börja halka ner igen. Niamh såg hennes oroliga blick.
”Det är ingen fara. Jag har åkt här en massa gånger.”
”Okej”, nickade Georgie, men kände sig inte helt avslappnad. Till slut stannade bussen uppe på en liten platå. Framför dem reste sig ett berg och till höger nedanför dem fanns en sluttning som ledde ner till en vacker turkos vik.
”Ska vi dit ner”, undrade Georgie. Niamh nickade och lyfte ut deras packning ur bakluckan.
”Det är inte så brant som det ser ut. Gå efter mig bara.”

Under ytan, Del 20

Hon mötte Niamhs läppar och njöt av den mjuka kyssen. Hon drog henne närmare och kysste henne igen, hetare. Det var som att hon hade släppt lös något inom sig som inte ville hindra sig igen. Hon ville ha Niamh nu. Det spelade ingen roll om hon hade legat med hundra kvinnor. Det spelade ingen roll om det inte skulle hända någonsin igen. Niamh drog efter andan och rullade bort från henne.
”Det är nog bäst jag går.” Georgie såg förvånad på henne.
”Ska du gå”, sa hon besviket. Niamh svalde.
”Jag vill inte att du ska tro…. Att jag…”
”Det tror jag inte. Stanna. Snälla. Jag vill att du stannar.”
”Är du säker?”
”Ja. Kom hit.” Niamh log osäkert och satte sig försiktigt på sängkanten, som om hon var rädd att någon skulle bita henne. Georgie satte sig bakom henne med benen runt henne. Hon lade försiktigt armarna om hennes midja och drog henne nära. Hon kysste hennes nacke och sög in den svaga doften av parfym. Niamh verkade slappna av lite mer för hon lutade sig bakåt och slöt ögonen. Georgie drog händerna över hennes vältränade bruna mage under t-shirten. Niamh vred huvudet mot henne och Georgie kysste henne medan hon kupade sina händer över hennes bröst. Hon kände hårda bröstvårtor genom tyget och det gjorde henne ännu mer upphetsad.
”Du gör mig galen”, sa Niamh plötsligt och reste sig. Hon puttade ner Georgie på sängen och lade sig över henne. De kysstes igen och Georgie kände Niamhs varma händer utanpå linnet innan hon smekte ner dem innanför det och innanför hennes bh. Georgie stönade till av beröringen. Hon drog av Niamhs tröja och sedan sitt eget linne. Niamh knäppte upp hennes bh i ryggen och såg beundrande på henne.
”Du är helt otroligt vacker.”

Georgie hade tänkt sig hur det skulle vara att älska med Niamh. Hon var så varm och omtänksam när de pratade och ändå verkade hon så vild. Om hon var likadan i sängen måste hon vara något alldeles speciellt. Och det var hon. Hon tog för sig, men hon lyssnade och hon kände. Hon var överallt och Georgie kunde inte få nog av henne.

Under ytan, Del 19

Det var tyst och mörkt i huset när Georgie kom hem och alla dörrar var stängda. Hon försökte ta sig upp för trappan utan att den skulle knarra alltför mycket. Hon smög in på sitt rum och sköt försiktigt igen dörren. Efter att ha dragit av sig shortsen och Sams tröja kröp hon ner under täcket. Då gled dörren upp och Niamh tittade in.
”Är du vaken”, viskade hon.
”Hej”, viskade Georgie. ”Du är tillbaka.”
”Ja”, sa Niamh, nu i vanlig samtalston. ”Jag hörde när du kom, men jag visste inte att du hade gått och lagt dig redan. Jag kan komma i morgon.”
”Nej, gå inte. Kom och lägg dig här.” Hon lyfte på täcket och Niamh lade sig bredvid henne. De blå ögonen log mot henne i halvdunklet och hon kände sig lite nervös.
”Hur har det gått? Är du ok?”, undrade hon.
”Mm. Det gick bra. Hon var rätt juste, flickvännen. Hon hade försökt jobba på pappa. Synd att han gick och dog innan hon lyckades.” Niamh försökte som vanligt hålla sin glättiga ton men Georgie skakade på huvudet. Hon lade armen om Niamhs midja. Hennes hjärna letade efter några tröstande ord, men det var inte det som kom ut ur hennes mun.
”Jag har saknat dig”, sa hon. Niamh blev tyst en stund och Georgie bet sig i läppen.
”Har du? Jag är inte van vid att ha någon som saknar mig.” Georgie visste inte hur hon skulle tolka det. Hon drog tillbaka sin arm. Niamh skakade på huvudet och log.
”Förlåt. Jag menade inte så. Jag har saknat dig med.” Hon flyttade närmare Georgie och lade armen om henne istället. ”Georgie, om jag kysste dig nu, skulle du tro på att jag var intresserad av dig?” Georgie log.
”Ja.”

Under ytan, Del 18

De kom inte fram till hotellet förrän vid niotiden och det var proppfullt i restaurangen. Sam gick fram till en av kyparna och kom sedan tillbaka till Georgie.
”Radi säger att det kommer bli flera bord lediga inom en halvtimme. Ska vi sätta oss i baren så länge?”
”Ute? Jag vet inte. Jag fryser lite”, sa Georgie och lade händerna på sina bara axlar.”
”Jag hämtar en tröja åt dig på kontoret”, sa Sam och försvann iväg. Georgie gick ut i baren och satte sig hos Ingrid. Hon kände sig trött, men Ingrid verkade pratsugen för hon sken upp när Georgie kom.
”Hej”, hojtade hon glatt. ”Har ni varit på steamboat-kvällen?”
”Nej, vi kom just. Men vi tänkte gå dit när det blir något bord ledigt.”
”Ja, det var visst populärt. Det har varit helt dött här i baren hela kvällen. Vad vill du ha?”
”Jag vet inte. Ingen alkohol för jag är jättehungrig.”
”Juice? Cola? Jag har lite chips och nötter här också.” Hon plockade upp några små skålar och ställde dem framför Georgie.
”Underbart.”
”Jag såg att Niamh kom tillbaka idag.”
”Jaså?” Georgie spärrade upp ögonen. Ingrid såg intresserad på henne.
”Är det nåt mellan er?”
”Nej, vaddå?”
”Hon frågade efter dig. Hon försökte låta ointresserad men hon ljuger faktiskt inget vidare. Så vad är det som händer?” Georgie skrattade.
”Det har inte hänt någonting. Inget alls. Vi har bara pratat.
”Du menar att ni är vänner?”
”Jag vet inte om vi är vänner. Jo, kanske.”
”Det var nåt nytt”, sa Ingrid och såg inte alls övertygad ut. Georgie ryckte på axlarna och kände sig lättad när Sam kom gående med en tröja i handen.

Skorpan skriver L-Word?

Fyra flator har mycket roligt åt att Skorpans noveller, i juninumret av QX, jämförs med tv-serien L-Word. Skorpan tycker nämligen inte om L-Word och tittar aldrig på det. Vi hoppas att hon inte ser jämförelsen som en alltför stor förolämpning. Det var ändå flathistorierna, spänningen och väntan på nästa del som artikelförfattaren syftade på. Nej, var inte ledsna, QX. Vi tycker det var jätteroligt att bli uppmärksammade i er fina tidning!

Under ytan, Del 17

”Jag tycker man tröttnar lite på allt det här saltet”, sa Georgie och tittade på avlagringarna i sitt cyklop. ”Och mina ögon gör ont.” De satt uppe i skuggan under palmerna och åt sin matsäck. Stranden nedanför dem var folktom för de var långt bort från hotellområdena.
”Ja, sommarbaden är kanske skönare i Stockholm, men dykningen här är hundra gånger bättre än i Östersjön”, sa Sam.
”Ja, fast Östersjön har sin charm också. I alla fall på sommaren när det finns vackert grönt sjögräs, vajande blåstång och nyfikna små abborrar.”
”Har du hemlängtan?”
”Nej. Inte än i alla fall.” Hon log mot honom. ”Nej, jag njuter fortfarande av friheten. Och instruktörsjobbet ska bli jätteroligt.”
”Hur går det med Niamh? Är hon fortfarande arg på dig?”
”Nej. Du hade rätt. Det var inte mig hon var arg på. Hennes pappa har dött.”
”Oj. Tufft…”
”Ja. Hon åkte till Irland förra veckan för att fixa med begravning och träffa advokaten och sånt. Jag vet inte när hon kommer tillbaka igen.”
”Hur går det med de andra i huset då?”
”Jodå. De verkar justa. Fast jag ser inte särskilt mycket av dem. Ingrid och Steve jobbar på kvällarna och de andra håller sig mest på sin våning. Men Francesca hörs ju förstås..”
”Det kan jag tänka mig”, sa Sam och skrattade. ”Hon har verkligen temperament. Du, jag tänkte höra om du hade lust att hänga med till hotellet ikväll? De har steamboat till middagen.”
”Ja, vad gott!”
”Ska vi börja röra oss hemåt då”, frågade Sam och reste sig utan att vänta på svar. Han borstade bort sanden från shortsen och gick mot bilen. Georgie tog väskan med matsäcken och gick efter honom.

Den lilla minibussen skumpade fram genom landskapet som Georgie nu började känna igen på sina ställen. Hon såg ut genom rutan, på havet, som låg lika stilla idag som det hade gjort varje dag sedan hon anlände. Hennes tankar gick till Niamh i Dublin. Vad konstigt det måste vara för henne att komma hem till storstaden efter tre år och dessutom behöva gå på sin pappas begravning. Georgie undrade om Niamh hade några vänner där som kunde stötta henne eller om hon skulle vara alldeles ensam. Hon försökte tänka sig hur det skulle vara att inte ha någon familj. Det var en obehaglig känsla. Att vara helt själv i världen utan att höra ihop med någon, utan att ha någon som bryr sig om en vad man än gör. Hon tyckte synd om Niamh.


Novellen tar en paus över midsommarhelgen men är snart tillbaka!