Veckans pinuppa

Sensationella nyheter på 5-bloggen! Vi kan meddela att den första kvinnan på månen är:



Donald Rusty Rusts månförförerska!

.

Out with dad

Out with dad - tonårsdrama om komma-ut-ångest och att upptäcka vem man är! Se fler avsnitt av Out with dad på Youtube!

Nya filmer från Pecca pics

Har det dykt upp några nya spännande filmer inför hösten? Vi kikade in på Peccadillo pictures som ger ut filmer med hbtq-tema, från många olika länder. I år ger de faktiskt även ut en svensk film, nämligen Apflickorna, eller She Monkeys som den kallas i den internationella versionen. Om du vill se mer om Pecca Pics filmer finns de med i vår länklista nere till höger i marginalen.

Svaren till Minns du novellen!

Listade du ut ur vilka av Skorpans noveller vi hade lånat våra små utdrag? Här kommer de rätta svaren!

A) Så har jag sårat en av de bästa människorna i världen. Tårarna börjar rinna igen när jag går uppför trapporna. Jag vill bara hem och sova. Kanske vaknar jag upp i morgon och så är den här mardrömmen över.

Svar: Utdraget kommer från Berättelsen om Alex eller, som den heter i boken: Väntan på henne där huvudpersonen väntar på den rätta flickan, men det är inte alltid lätt att avgöra vilken flicka det är.

B) Jag upptäckte henne inte förrän hon stod precis bredvid mig. Kanske var det för att jag satt och funderade på artikeln jag skulle skriva eller så var det för att hon hade ett svart linne på sig idag. Jag hade på något vis fått för mig att hon alltid skulle vara turkos.

Svar: Utdraget kommer från novellen Flicka i turkost där huvudpersonen spanat in en snygging på gymmet. Det var väl ganska lätt?

C) Vi är som gjorda för varandra. Jag vet det. Hon vet det. Hennes flickvän vet det inte.

Svar: Det här citatet är taget ur novellen Sötnos där huvudpersonen förälskat sig i sin bästa vän.


D) Hennes hjärta slog snabbt. Hur hade hon hamnat så nära? Hon kände hur Millas fingrar snuddade hennes lår och tog tag i hennes hand precis innan mjuka läppar kysste hennes mun.

Svar: Det här utdraget kommer ur novellen Sarahs jul där huvudpersonen just hamnat under sin bästa kompis sexiga kusin i soffan. Hur ska detta sluta? Om du inte vet det rekommenderar vi en titt under etiketten Novell! Denna novell röstades tidigare fram av läsarna till bästa novell på bloggen.

E) Det låter som en alldeles förtjusande idé. Ni vill inte stanna en stund? Ni skulle kunna få sätta handbojor på mig ändå.

Svar: Vad är nu detta? Någon flörtar med huvudpersonen på ett minst sagt oblygt vis. Citatet är taget ur novellen Laura Hardenfast och mysteriet med den försvunna ringen där allt är prydligt på ytan och karatärerna niar varandra på artigaste manér, men allt är förstås inte vad det ser ut att vara, när privatdetektiven Laura börjar titta närmare på sina misstänkta.

F) Vilken vacker scen det var. Någon borde ha haft med den i en film. Hon satt kvar där, alldeles stilla, tills tjejen kom tillbaka in på grunt vatten igen och började vada mot stranden. Vilken kropp hon hade; vältränad, men kurvig och stora mjuka runda bröst. Lina kom på sig själv med att bara njuta. Sedan försvann uppenbarelsen på andra sidan klippblocket.

Svar: Ur Sommarnovellen, eller som den heter i boken: Möte vid stora stenen, är detta utdrag hämtat. Lina har svårt att sova och råkar i sommarmorgonen få syn på en naken simmerska nedanför klippblocket där hon sitter. Enligt läsarna är det Skorpans näst bästa novell.

G) Det hade blivit mörkt utanför, men det var varmt i sovrummet där Pyret smekte Kims nakna kropp och fick elektriska stötar av hennes rysningar, hennes djupa andetag och av de där underbara ljuden av upphetsning. De var som en blandning av njutning och kärlek, så oförställt och så utlämnande, så nära Kim som någon kunde komma.

Svar: Det här utdraget är taget ur novellen Pyrets miljoner där huvudpersonen inte bara har problem med ett svartsjukt ex, utan också med alla de miljoner hon vunnit på lotto och inte vet vad hon ska göra av med.

H) ”Du är vild. Jag tycker om att vakna med dig.” Alexandra log generat. Emmy verkade alltid säga precis rätt saker. Det hade hon gjort sen den första gången hon öppnade munnen.

Svar: Huvudpersonen vi får träffa i novellen Alexandra Clarasdotter är inte någon lättflörtad kvinna. Hon vet hur man förför, men vet hon hur man älskar? Kommer det någonsin komma en kvinna som kan få henne på fall? Eller kommer hon att fortsätta gömma sig på vinden med sina geniala uppfinningar?


I) ”Jag har drömt om att ha dina bröst i mina händer”, sa hon. ”Jag har aldrig haft en annan kvinnas bröst i mina händer förut. Men det känns bra.” Jag kände mig mer upphetsad än någonsin. Helst ville jag bara ta med mig Amanda hem, dra av hennes kläder och älska med henne hela natten.

Svar: I novellen Att falla för Amanda har huvudpersonen det inte lätt. Amanda är det charmigaste hon sett, men vad vill Amanda egentligen? Hon säger så fina saker, men hon har ju en pojkvän.

J) Ibland möter jag henne på gatan om kvällen, hon med det långa svarta håret. Hon går uppför Götgatsbacken när jag går nerför den. Kanske bor hon i närheten av mitt jobb. Kanske bor jag i närheten av hennes. Det händer ofta att våra blickar möts. Då ler vi mot varandra. Jag vet inte vad det betyder. Kanske bara: Hej, min okända vän, där är du igen.

Svar: Det här var väl lätt? Novellen heter ju just Ibland möter jag henne på gatan om kvällen. Huvudpersonen stöter på någon hon har sett förut och plötsligt förvandlas en främling till en riktig människa, någon som inte är alls som hon har tänkt sig.


K) Hela lägenheten kändes tom, ren och ljus. Jag tyckte bäst om hennes sovrum, som var nästan helt i vitt, och sängen, som var som ett stort fluffigt moln. Och att ligga i hennes armar i det molnet tyckte jag om mest av allt. Där hade vi befunnit oss den större delen av de två veckor som gått sedan hon förförde mig på damtoaletten på mitt favorithomohak.

Svar: Det här är Skorpans allra första novell på bloggen. Den heter Frankie och jag och handlar bland annat om att tvingas välja mellan kärlek och vänskap. Och kanske också om att man inte ska vara alltför snabb med att döma.

Om du vill läsa mer ur novellerna så finns de alla på bloggen, eller i boken Väntan på henne, som du kan hitta på Bokus, Bokia, Lycknis mfl nätbokhandlar.

.

Minns du novellen?

Skorpan har hunnit skriva en hel del noveller på Fem flator sedan bloggens start. De flesta av dem finns samlade i boken Väntan på henne, men de finns förstås också kvar på bloggen under etiketten Novell. Minns de dem alla? Vi har lånat några meningar ur några av novellerna. Minns du vilka noveller de kommer ifrån?

A) Så har jag sårat en av de bästa människorna i världen. Tårarna börjar rinna igen när jag går uppför trapporna. Jag vill bara hem och sova. Kanske vaknar jag upp i morgon och så är den här mardrömmen över.

B) Jag upptäckte henne inte förrän hon stod precis bredvid mig. Kanske var det för att jag satt och funderade på artikeln jag skulle skriva eller så var det för att hon hade ett svart linne på sig idag. Jag hade på något vis fått för mig att hon alltid skulle vara turkos.

C) Vi är som gjorda för varandra. Jag vet det. Hon vet det. Hennes flickvän vet det inte.

D) Hennes hjärta slog snabbt. Hur hade hon hamnat så nära? Hon kände hur Millas fingrar snuddade hennes lår och tog tag i hennes hand precis innan mjuka läppar kysste hennes mun.

E) Det låter som en alldeles förtjusande idé. Ni vill inte stanna en stund? Ni skulle kunna få sätta handbojor på mig ändå.

F) Vilken vacker scen det var. Någon borde ha haft med den i en film. Hon satt kvar där, alldeles stilla, tills tjejen kom tillbaka in på grunt vatten igen och började vada mot stranden. Vilken kropp hon hade; vältränad, men kurvig och stora mjuka runda bröst. Lina kom på sig själv med att bara njuta. Sedan försvann uppenbarelsen på andra sidan klippblocket.

G) Det hade blivit mörkt utanför, men det var varmt i sovrummet där Pyret smekte Kims nakna kropp och fick elektriska stötar av hennes rysningar, hennes djupa andetag och av de där underbara ljuden av upphetsning. De var som en blandning av njutning och kärlek, så oförställt och så utlämnande, så nära Kim som någon kunde komma.


H) ”Du är vild. Jag tycker om att vakna med dig.” Alexandra log generat. Emmy verkade alltid säga precis rätt saker. Det hade hon gjort sen den första gången hon öppnade munnen.

I) ”Jag har drömt om att ha dina bröst i mina händer”, sa hon. ”Jag har aldrig haft en annan kvinnas bröst i mina händer förut. Men det känns bra.” Jag kände mig mer upphetsad än någonsin. Helst ville jag bara ta med mig Amanda hem, dra av hennes kläder och älska med henne hela natten.

J) Ibland möter jag henne på gatan om kvällen, hon med det långa svarta håret. Hon går uppför Götgatsbacken när jag går nerför den. Kanske bor hon i närheten av mitt jobb. Kanske bor jag i närheten av hennes. Det händer ofta att våra blickar möts. Då ler vi mot varandra. Jag vet inte vad det betyder. Kanske bara: Hej, min okända vän, där är du igen.


K) Hela lägenheten kändes tom, ren och ljus. Jag tyckte bäst om hennes sovrum, som var nästan helt i vitt, och sängen, som var som ett stort fluffigt moln. Och att ligga i hennes armar i det molnet tyckte jag om mest av allt. Där hade vi befunnit oss den större delen av de två veckor som gått sedan hon förförde mig på damtoaletten på mitt favorithomohak.

Var det svårt? Lätt? De rätta svaren kommer i morgon! Om du missat någon novell och vill läsa den är det bara att kika under etiketten Novell, så hittar du alla!

.

Veckans pinuppa

Men, veckans pinuppa... Vad har vi sagt om att skumpa runt på höloftet?

Al Buell målade.

Regnbågsdagar och tjejfest i Malmö!

RFSL i Malmö vill tipsa alla tjejer som befinner sig i landets södra delar om Regnbågsdagarna 21-25 september och Tjejfesten den 23 september. Tydligen är det lite ont om tjejfester i Malmö, så åk dit nu alla som kan, och visa att ni finns och att ni är sugna på fler fester!


Länk till Regnbågsdagarna hittar du här.

Allt de sade om Annika, sista delen

Mary satt på den höga bryggan och dinglade med benen. Nedanför henne simmade små abborrar fram och tillbaka och de små båtarna som låg förtöjda kluckade i vågorna. Hon fingrade på sin mobil. Hon hade redan försökt ringa Annika två gånger, men hon hade inte fått något svar. Hon vågade inte ringa igen. Hon visste innerst inne att orsaken till att hon hade följt med till midsommarfirandet på Enön var att det bara tog en kvart med båt att ta sig till Västerö där Annika fanns. Sara skulle inte ha något emot om hon lånade en av motorbåtana. Hon skulle ringa och bara föreslå det, som om hon kommit på det just då. Jag kanske kunde komma över en sväng? Men Annika var tydligen upptagen med annat. Kanske borde Mary gå upp till huset igen och umgås med de andra. Inte för att någon skulle märka om hon var borta, för det var så många gäster och alla var de utspridda över ön. Några badade, några satt på altanen och pratade, några spelade kubb. Men hon borde väl gå upp till dem igen och vara lite social. Det var trevliga människor, det var inte det. Det var bara att hennes hjärta var alldeles upptaget med att längta efter Annika. Och hennes läppar längtade efter att få kyssa Annikas läppar igen, så som de hade gjort den där kvällen, på jazzklubben, när allt bara hade känts så rätt och hon helst aldrig ville gå hem. Hon hoppade till. Mobilen ringde. Hon vände på den så att hon kunde se displayen: Annika.

”Hej”, utropade hon glatt i luren, men möttes av ett helt annat tonfall.
”Hej”, sa Annika dröjande och Mary kände sig plötsligt alldeles orolig. Det blev tyst i luren.
”Eh.. är allt okej”, försökte Mary.
”Ja..” Annika suckade. ”Det blev.. det blev ett himla kaos här. Polisen har varit här.”
”Polisen? Vad har hänt?”
”Albin kom hit. Han knuffade mamma så att hon bröt benet och Julie sprejade honom med pepparspray och satte på honom handbojor.”
”Va?” Mary skrattade till. ”Förlåt. Det lät så konstigt bara. Men tack gode gud för Julie.” Mary kunde höra hur Annika faktiskt skrattade till lite i andra änden av luren och hon kände sig lättad.
”Har du blivit troende nu”, retades Annika och Mary log.
”Men Annika, du måste vara alldeles chockad. Vad händer där nu?”
”Arne har kört mamma till sjukhuset och Julie, jag och mina kusiner är kvar här. Vi känner oss mest förvirrade allihopa tror jag.”
”Kan jag komma över?”
”Över? Är du inte i stan?”
”Nej, jag är på Enön. Min kompis Sara bjöd ut mig och halva stan till sitt midsommarfirande.”
”Oj. Du får hemskt gärna komma över. Om du inte tror att de saknar dig för mycket på Enön.”
”Jag tror säkert att de överlever utan mig en stund.”
”Längre än jag kanske. Jag har längtat efter dig hela tiden, sen vi sa hejdå sist. Skynda dig hit! Kanske jag till och med behåller dig här över midsommarafton.”

.

Allt de sade om Annika, del 22

Siv täckte över den gravade laxen med plastfolie och slängde en blick ut genom köksfönstret. Hon trodde inte sina ögon. Ut ur skogen, precis bredvid gäststugan, kom en kille gående och hon kände igen honom direkt. Det var Albin. Hon frös till. Vad skulle hon göra? Ropa på honom? Men om han var farlig, så som Annika och Julie sagt, då hade hon ingen chans mot honom. Siv sprang till husets framsida, men hon insåg att Arne och pojkarna redan hade hunnit alldeles för långt bort för att de skulle höra henne ropa. Hon rusade tillbaka till köksfönstret igen. Där såg hon hur Albin såg sig om och sedan tryckte ner dörrhandtaget till gäststugan och gick in. Annika måste vara därinne. Var fanns Julie? I bastun förmodligen. Siv slutade tänka och sprang ut genom dörren och bort mot gäststugan. Hon var inte rädd längre. Hon kokade av ilska. Ingen skulle få göra hennes dotter illa.

I samma ögonblick flög dörren upp och Annika kom utspringande, klädd i bara ett linne och ett par trosor. Albin kom efter henne och slog ut med händerna.
”Men kom igen nu, jag vill bara snacka..” Han tystnade när han fick syn på Siv och sedan suckade han. ”Alltså, jag måste bara prata med Annika. Det här är ju löjligt.” Annika tog skydd bakom sin mor och Siv kunde se hur hon skakade.
”Annika vill inte prata med dig, Albin. Jag tycker det är väldigt tydligt och jag tycker att du ska respektera det och ge dig av härifrån.” Siv hörde att hennes stämma var överraskade fast. Albin granskade henne som om han övervägde saken.
”Nej”, sa han sedan bestämt och vände sig mot Annika igen. ”Annika, du måste lyssna på mig. Jag fattar inte varför du måste vara så jävla dramatisk. Jag vill bara att allt ska bli som det var förut. Eller, jag kan ändra på mig om du vill. Det kan jag.”
”Jag vill inte vara med dig, Albin. Snälla gå din väg”, snörvlade Annika bakom Sivs rygg.
”Har du träffat någon annan?” Hans blick blev hård.
”Nej, jag har inte träffat någon annan. Jag älskar dig bara inte.”
”Du ljuger! Du har träffat någon annan, eller hur? Någon sunkig jävla musiker!”

Han kom emot dem igen och fastän Siv kände sig livrädd ställde hon sig mellan honom och Annika och skrek så högt hon kunde.
”Sluta nu Albin! Du är inte dig själv! Du måste sluta med det här!” Men han tog bara ett fast tag om hennes axlar och slängde henne åt sidan, ner på marken, som om hon inte vägt mer än ett barn. Hon kände smärtan hugga till i ena benet när hon landade på sidan på en sten och hon stönade till.
”Mamma! Mamma hur gick det?!” Hon såg hur Annika kastade sig ner på marken vid hennes sida men Albins armar hade strax fångat henne och dragit upp henne igen. Siv försökte resa sig, men hennes ben ville inte bära henne. Hon kände sig hjälplös som aldrig förr och tårarna forsade nerför hennes kinder. Vad skulle hon göra?
”Nu ska du fan lyssna”, röt Albin och lyfte handen mot Annika, men hejdade sig när han upptäckte att någon annan kommit upp bredvid honom. Det var Julie som ställde sig vid Annikas sida och i händerna höll hon ett basebollträ. Hon såg ut som om hon var redo att svinga det närsomhelst.
”Ge dig av. Nu.”
”Nej men, den engelska bitchen!” Albin skrattade och Siv kände på sig att Julie inte heller skulle ha mycket att sätta emot honom, även om hon var beväpnad. Hon var inte mer än 160 cm lång och förmodligen inte särskilt stark heller. ”Släpp det där, du vågar ändå inte slå någon med det”, sa Albin lugnt och tog ett steg emot henne. Han gjorde ett snabbt utfall för att gripa tag i basebollträet, men samtidigt som hans fingrar slöts om det lyfte Julie den andra armen och Siv såg hur något rött sprayades mot Albins ansikte. Det verkade bränna till ordentligt i hans ögon för han skrek och slängde sig ner på marken och försökte få bort det som sved. Han verkade inte kunna se alls och Julie grep snabbt tag i hans armar och satte ihop dem med handbojor bakom hans rygg. Albin ylade och försökte gnugga ansiktet mot gräset.
"Det är inget farligt. Det går över om några minuter", försäkrade Julie dem, men Siv och Annika bara stirrade på henne.

.

Allt de sade om Annika, del 21

Arne tyckte att han hörde en kvist brytas av och han satte sig upp i gräset och såg sig om, men det var ingen där. Han borstade av sig och gick in för att hämta en handduk. Det fanns inget bättre än ett dopp i havet när man just hade sprungit.

”Vart ska du farsan?”, frågade Martin när han kom runt hörnet.
”Jag ska bada förstås.”
”Skojar du? Det är kallt! Nils kollade och han sa att det var tretton grader!”
”Dagens ungdom. Ni är såna veklingar. Jag går nu i alla fall. Ska du med?”
”Kan du bada så kan väl jag. Vänta, vi tar med Nils också. Nils! Kom! Vi ska bada!”

Martin sprang iväg för att hämta sin bror och sina badkläder och Arne log medan han gick upp för trapporna i det stora huset. Han gick in på sitt rum och drog ut en handduk ur garderoben. Det var inte så ofta han fick umgås med sina söner nuförtiden och han njöt av varje tillfälle då kan kunde lura med dem ut på någon gemensam aktivitet. Att retas med dem och kalla dem veka brukade vara ett säkert kort. De gjorde allt för att kunna slå honom i någon sport eller något spel. Han skulle utmana dem i något annat när de kom hem sen, men det fanns inte många sporter han hade någon chans i längre. Dart kanske. Det kunde han nog fortfarande klå dem i för där behövdes ingen styrka.

Hans tankar gick sedan till Annika. Kunde han lämna henne ensam en stund? Både Siv och Julie var där, så det borde inte vara någon fara. Den där Albin skulle dessutom vara bra dum om han kom dit. Nej, han hade säkert annat för sig. Han kanske redan hade hittat någon annan tjej han kunde köra med. Arne suckade. Stackars unga tjejer som blev ihop med sådana svin.

”Okej farsan, nu drar vi”, ropade Martin från nedervåningen.
”Kommer!”

.