Detaljerna av Ia Genberg

 

I "Detaljerna" av Ia Genberg får vi möta en huvudperson som ligger nedbäddad med hög feber och minns olika relationer hon haft, och vilka detaljer från dem som fastnat hos henne.

Boken är indelad i fyra delar, namngivna efter olika personer; Johanna, Niki, Alejandro och Birgitte. Det börjar med dåvarande flickvännen Johanna, huvudpersonens stora kärlek. Detta kapitel tycker vi bäst om, kanske för att kärleken står i centrum, och för att relationen är så bra beskriven, med just de där detaljerna som gör att man som läsare känner sig så närvarande. Relationen med Niki är ojämlik och ganska destruktiv, och som läsare känner man redan från början att den inte kommer att hålla i längden. Kapitlet om Alejandro är kanske det minst intressanta, men han lämnar en viktig del efter sig. Och sedan är det kapitlet om Birgitte, som man inte riktigt förstår från början, vem hon är, men som bjuder på en överraskning. Genom alla kapitel finns också vännen Sally, som aldrig försvinner, utan finns kvar vid huvudpersonens sida.

Det är en välskriven bok, bitvis rolig, bitvis sorglig, fin, men det som framförallt gör den bra är just de där detaljerna som Ia Genberg plockat upp ur de olika relationerna och som hon återger på ett ibland ganska genialt vis.

Frannie Langtons bekännelser av Sara Collins

Frannie Langton ställs inför rätta i London år 1826, anklagad för att ha mördat sina arbetsgivare. Hur hamnade hon där? Allt börjar på en plantage på Jamaica, där Frannie som liten flicka hämtas in från slavarna till plantageägarens hus, får lära sig läsa, och sedan får vara Langtons assistent i läskiga rasexperiment som hon helst hade sluppit se.

Några år senare får hon följa med till London och ges där bort som present till vetenskapsmannen George Benham och hans franska fru Marguerite. Frannie och Marguerite får genast upp ögonen för varandra och inleder en hemlig relation, som förstås är allt annat än jämlik. 

Genom boken närmar vi oss svaret på gåtan; varför det slutade med att makarna Benham hittades döda i sitt hus. Boken är mycket välskriven, spännande, och med ett ovanligt perspektiv: en svart lesbisk slavinnas. Vår rekommendation är: Läs denna bok! Den är helt klart läsvärd!

Antiken av Hanna Johansson

Vad tycker du? Behöver man känna sympati med en boks huvudperson? I så fall är detta inte en bok för dig. Berättarjaget i Antiken är rätt hemlighetsfullt, och som läsare kommer vi henne aldrig så nära att vi förstår varför hon handlar som hon gör, men vi förstår tillräckligt för att vara säkra på att vi verkligen inte tycker om henne. Men.. vi tar det från början!

Jagberättaren är en kvinna i trettioårsåldern. När vi först träffar henne har hon gjort en intervju för tidningen Elle, med en konstnär som heter Helena. Berättarjaget gör allt för att Helena ska bli nöjd med intervjun, och snart har Helena skrivit hela artikeln själv. 

De båda kvinnorna är båda ensamma och påbörjar någon slags vänskap som dock aldrig verkar bli särskilt djup. Berättarjaget har dock en annan vän, en gaykille. För honom berättar hon om hur korkad, fånig och egoistisk Helena är. Ändå fortsätter hon att umgås med denna Helena, som hon verkar smått besatt av. När Helena reser iväg på långsemester till Grekland med sin tonårsdotter blir berättarjaget svartsjukt, och när Helena efter några veckor får tråkigt och hör av sig och undrar om berättarjaget vill komma efter, så kommer hon direkt.

Till en början håller sig berättarjaget och den femtonåriga dottern Olga på varsin kant, men snart närmar de sig varandra. Vi förstår att Olga inte mår bra psykiskt, och detta utnyttjar berättarjaget. Det är en ojämlik relation som snart även blir sexuell, och vi tvingas följa det som händer ur berättarjagets synvinkel.

Nu förstår ni kanske varför vi inte känner någon som helst sympati med berättarjaget. Hon verkar tom, och vill leva genom andra. När de tre kvinnorna till slut lämnar ön hoppas vi att mor och dotter aldrig någonsin ska behöva träffa det läskiga berättarjaget igen.

Hanna Johansson skriver bra, poetiskt, och så att berättelsen når fram till oss läsare och känns nästintill verklig. Men det gör också att obehaget och äcklet inför det som sker känns ännu mer. Nu vet du. Läs på egen risk.

Cold case: Väg 9 av Tina Frennstedt

Det här är den andra boken i Tina Frennstedts cold case-serie som är inspirerad av verkliga fall och som utspelar sig i Malmö och på Österlen. Vi får återse "supersnuten" Tess Hjalmarsson som denna gång kämpar för att hennes cold case-grupp inte ska läggas ner. 

När en konstnär mördas och kopplingar dyker upp till ett cold case - mordet på den unge pianisten Max Lund - ser Tess chansen att rädda sin grupp. Om de lyckas lösa de båda morden och detta blir uppmärksammat i media blir det svårt för polisens ledning att lägga ner gruppen.

Samtidigt händer spännande saker i Tess privatliv; hon dejtar, åker till Köpenhamn och låter inseminera sig, och börjar samtidigt flörta lite med sin chef, Sandra Edding. De här delarna av boken tycker vi är de roligaste, men kanske är det för att vi inte är riktiga deckarnördar. Samtidigt skaver vissa delar. Varför inseminerar Tess om hon är 42 år? Borde hon inte göra IVF? Och skulle en lesbisk kvinna verkligen säga så här på en dejt? 

"Det är därför relationerna tar så snabbt slut i vår värld, eller hur? Jag har hört att det kallas för u-haul, flyttbil. Du vet, vad tar en lesbisk med sig på andra dejten? Allt hon äger i en flyttbil"
Tess skrattade. Hon hade inte hört just det skämtet förr men det var en ganska träffande beskrivning för en del relationer hon sett bland vänner.

Vi vet inte hur det är med er, men just den där passagen får oss att skruva lite obekvämt på oss. "I vår värld"? Säger ni så till era vänner eller dejter? Det gör inte vi. Det låter mer som om man ska förklara en kliché för en oinsatt person. Och skulle man dra ett skämt om att lesbiska har korta relationer på en dejt? Hoppas inte!

Nåja, på det stora hela är det här en ganska klassisk deckare, spännande, och med olika trådar som nystas upp för att till slut nå en lösning. Det är kanske inte en av våra absoluta favoritdeckare, men det är spännande och det känns roligt att det är en lesbisk huvudperson.

Lesbiska ligan

 

Eva är deprimerad och arg över Anna-Lisas svek när plötsligt telefonen ringer. Det är en för henne helt okänd person, en kvinna som heter Margit. Men de börjar prata, och kommer bra överens. Snart bestämmer de sig för att träffas, och det ena leder till det andra. Både Eva och Anna-Lisa har varit gifta, och de får underhåll av sina män. 

Det är 1943 och till skillnad från många andra kvinnor har Eva en motbok som ger henne rätt till en liter sprit varje månad. Inte för att det räcker, speciellt när hennes chef utpressar henne för att kunna lägga vantarna på flaskan. När Gunvor dyker upp och visar intresse för Margit blir allting väldigt krångligt. Speciellt som Margit verkar väldigt intresserad av Gunvor också, även om hon inte vill erkänna det. 

Svartsjukedramat slutar i rättegång, och ingen av kvinnorna verkar riktigt förstå att det de erkänt i polisens förhör ska kunna leda till att de anklagas för "otukt som mot naturen är". Inte heller kan de förstå tidningarnas löpsedlar som talar om en kriminell liga.

Mian Lodalen började med att nysta upp historiska händelser i "Lisa och Lilly" och fortsätter med detta i "Lesbiska ligan". Denna bok tycker vi är bättre, eftersom man får komma personerna närmare. Ibland är det lite väl mycket dialog och handling och brist på reflektion. Ibland förklaras historiska händelser av en utomstående berättare, vilket gör att man tappar närheten lite, men på det stora hela fungerar berättelsen bra. 

När det gäller slutet hade vi önskat att boken hade fortsatt lite till, att vi hade fått följa med kvinnorna till rättegången. Nu blir det lite rumphugget. När vi vänder sista sidan är det med ett förvånat "Va? Var det slut där?".

Jag vill sätta världen i rörelse

681 sidor lång är biografin om Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm, och den tar upp allt om hennes liv, från författarskapet till kvinnorörelsen och kärleksaffärerna.

Selma Lagerlöf slår igenom när hon vinner Iduns romanpristävling, med fem kapitel ur Gösta Berlings saga. Tidens manliga genier vet inte vad de ska tro. Är det bra, är det dåligt, och hur kan en ogift skolfröken skriva så?

Extra intressant ur lesbisk synvinkel är förstås beskrivningarna av Selmas relationer med Sophie Elkan och Valborg Olander. Författaren låter oss förstå att Sophie ville hålla deras relation på en mer platonisk nivå, och i breven dem emellan kallar de Selmas åtrå till henne för ett "ogräs" som måste utrotas. Vid tiden då Selma och Sophie träffas pågår ett skifte mellan en tid då kvinnor kunnat ha romantiska vänskapsförhållanden till en tid då detta började anses som sjukligt och fel. Valborg verkar inte ha burit på samma tvivel som Sophie, och där kan Selma till slut få den fullkomliga kärlek som hon längtat efter. Ändå vill hon inte sluta umgås med Sophie, och istället gör hon sitt bästa för att få behålla dem båda. 

Boken låter oss också förstå att relationen till Sophie blev mer ansträngd när Selmas kändisskap växer och maktförhållandet dem emellan förändras. 

Även om det är intressant att läsa om Selma Lagerlöf är 681 sidor rätt mycket, och det känns som att vissa saker kommer igen och andra är lite väl långrandiga. Boken hade med fördel kunnat kortas ner lite. En komprimerad biografi om Selma, med fokus på hennes relationer, det hade väl varit något? Eller kanske en roman till och med, så att man fick låta fantasin skena iväg lite? =)

Lisa och Lilly av Mian Lodalen

 Det bästa med att läsa romaner som utspelar sig i en annan tid är att man blir tacksam över det vi har idag; att vi får älska vem vi vill och själva välja vår väg i livet. Så är det inte för Lisa och Lilly som är 16 år och lever i Stockholm i början av 1900-talet.

Redan från början får vi veta att Lisas och Lillys kroppar hittats sammanbundna i Hammarby sjö, och därför kommer hela berättelsen att handla om hur det egentligen ledde fram till denna punkt. Vi får följa Lisa och Lilly från deras första möte och genom det som händer sedan, hur de träffas och blir kära och hur de sedan blir avslöjade och hur deras föräldrar försöker styra in dem på den "rätta banan".

Vi gillar romaner där relationen mellan två kvinnor får ta plats, och man kan ju bara tänka sig vilka starka känslor Lisa och Lilly måste ha hyst för varandra för att välja att tillsammans ta sina liv. Därför förväntade vi oss nog att denna bok skulle rymma oändlig passion och bråddjup förtvivlan. Det blir inte riktigt så. Vi kommer inte Lisa och Lilly tillräckligt långt in på livet för att få vara med om de där stora känslorna som de måste känna inombords. Det var också en viss händelse, som involverade en man, som vi inte förstod varför den ägde rum. Och eftersom vi inte blivit så pass berörda genom historien känns det mest märkligt när vi når fram till punkten där kvinnorna bestämmer sig för att ta sina liv.

Kanske hade vi lite för höga förväntningar på denna bok, men den är i alla fall klart läsvärd. Det är fint att Lodalen fångat upp de båda kvinnornas öde och skrivit om deras historia, och det är roligt att läsa stockholmsskildringen. Romaner om lesbisk kärlek kan det heller aldrig bli för många av.

Laura Dean keeps breaking up with me av Tamaki och O´Connell

 

Många av oss har nog någon gång dejtat en Laura Dean - en sådan där jättecool och populär tjej som hela skolan beundrar - och som sedan visar sig vara ett riktigt svin. Ja, eller i alla fall en person som i botten är rätt osäker och ständigt bekräftelsesökande. 

Det här seriealbumet handlar om Freddy, som är ihop med Laura Dean. Ja, i alla fall det mesta av tiden, för med jämna mellanrum gör Laura Dean slut. Men sedan blir de ihop igen, för Laura Dean är ju helt elektrisk och charmig och får Freddy att glömma allt annat, inklusive sina vänner. Värst är det för Freddys bästa vän, Doodle, som ständigt blir bortglömd och bortprioriterad.

"Laura Dean keeps breaking up with me" är roligt uppbyggd, för berättelsen utgår från brev som Freddy skriver till Anna Vice, vars kolumn i tidningen hon och hennes mamma alltid läser. Freddy skriver till Anna Vice för att be om råd och förklarar samtidigt allt som händer.

En dag händer det en jobbig sak för Doodle, och hon behöver Freddys stöd. Hon försöker få kontakt och berätta om sitt problem, men Freddy väljer som vanligt Laura Dean före allt annat. Följden blir att hennes vän blir sårad och tröttnar, och nu känns det plötsligt inte lika bra att vara ihop med Laura Dean längre. 

Hur ska det gå? Det kan vi naturligtvis inte avslöja, men vi tycker absolut att du ska läsa det här seriealbumet. Alla karaktärer känns väldigt äkta och problemen som dyker upp är precis de som vi alla går igenom som osäkra personer i de övre tonåren. 

Teckningarna är lite åt mangahållet, och fångar fint in miljöerna och stämningarna som Freddy rör sig i. Seriealbumet har vunnit flera priser, och det känns absolut välförtjänt!

Om det regnar i Ahvaz av Nioosha Shams

Idag har vi läst ungdomsboken "Om det regnar i Ahvaz" av Nioosha Shams.

Där möter vi huvudpersonen Ava, som just ska ta studenten och inte tror på kärleken, i alla fall inte förrän hon träffar Nadja. Det är på en fest det händer, när Nadja skäller ut en rasist och kastar ut honom. Redan då känner Ava att det är något speciellt med henne. Och redan då vet hon att hon vill komma nära Nadja.

 Det visar sig dock inte vara helt enkelt att lära känna Nadja. Till att börja med finns Joel, den där konstnärskillen som är hennes bästa vän, men kanske något mer också? Joel försöker ständigt sätta käppar i hjulet för Ava, och anmärker på hur ung hon är. Nadja verkar också vara rädd för att låta någon komma för nära. Samtidigt hör hon av sig och bjuder in Ava när hon ska göra saker med sina vänner. Ja, Nadja är precis en sådan där störig "vad-vill-hon-egentligen-människa" som de flesta av oss stött på någon gång i våra liv.

Den här boken skildrar relationer mellan människor som precis så där stökiga och komplexa som de kan vara i verkligheten. Det är befriande. Det är inte någon hollywoodsaga där allt är tillrättalagt, utan vad som helst kan faktiskt hända.

Det är tur i alla fall, att Ava har sina bästa vänner, Mira och Hugo, som finns där för henne vad som än händer. Hon har också sin pappa och mamma. Och så lillebror Ashkan, även om han börjat bete sig märkligt på sistone, och Ava anar att han hamnat i dåligt sällskap. 

Sammanfattningsvis: En av de bättre ungdomsböcker vi läst på sistone, och speciellt författarens sätt att beskriva känslor känns äkta och medryckande.

Carmilla av Sheridan Le Fanu

Kanske började vi i fel ände när vi först läste "Monster i terapi" av Mats Strandberg och Jenny Jägerfeld, och sedan gav oss på originalet, "Carmilla" från 1872. För den som inte vet vad vi talar om ska vi genast förklara oss! Carmilla anses vara den första kvinnliga vampyren i litteraturen, och hon är dessutom lesbisk. Det är förstås inte riktigt vad man väntar sig av en bok från 1872, och tydligen väckte berättelsen en del uppståndelse när den först gavs ut. På grund att sitt sexuella innehåll förbjöds den en tid, men blev också populär. I en av våra tidigare recensioner kan du läsa om hur Strandberg och Jägerfeld använt Carmilla som en av de litterära monstren som går i terapi hos en nutida psykolog.

Vi visste inte riktigt vad som väntade oss när vi slog upp pärmarna till "Carmilla". En så gammal bok kunde ju vara rätt svårläst? Och vampyrer, är inte det lite läskigt? Men ingen av dessa farhågor visade sig besannas. Boken var förvånande lättläst, och dessutom rolig! Som läsare misstänker man snabbt att det inte står rätt till med den egendomliga unga kvinnan som anländer i en vagn med galopperande hästar och låter sig tas in som gäst på slottet i Österrike där Laura och hennes far bor. Laura har länge känt sig ensam och blir glad över besöket, och gästen, som kallar sig Carmilla, uttrycker snart mycket starka känslor för Laura, så starka att hon inte riktigt vet hur hon ska hantera dem. 

Konstiga saker börjar hända. I trakten drabbas unga kvinnor av en märklig sjukdom där de blir svaga och dör. Och Laura får ett nattligt besök av en märklig varelse och känner en stingande känsla i bröstet. Samtidigt upptäcker de en kuslig likhet mellan Carmilla och grevinnan Mircalla, en gammal släkting som hänger på ett porträtt i slottet. Hur ska det gå? Kommer Carmilla att avslöjas som vampyr? Kommer Laura att överleva?

Det är flickan Laura som är berättaren i denna bok, men vi får inte komma henne särskilt nära, och hon framstår också som mycket oskuldsfull och nästintill korkad, som får så många ledtrådar och ändå inte förstår alls vad som händer. Carmilla däremot, är hennes raka motsats. Hon är slug och har alltid en lögn till hands när någon är henne på spåren. Som läsare är det också rätt roligt att höra vampyrens "förklaringar" när man själv känner till sanningen. Ofta ljuger hon inte rakt på, utan vrider bara om sanningen en smula så att den skulle kunna misstolkas. Hon stoppar också in åsikter åt Laura, som "Du skulle kunna dö för mig!"

I "Monster i terapi" går Laura och Carmilla i parterapi tillsammans, vilket ju är att dra deras förhållande en smula längre än de kommer i den här boken. Så, om du kan välja föreslår vi: "Carmilla" först, sedan "Monster i terapi"!