Tvära kast blir det här på Fem flator när vi går från att recensera Karin Boye till att ge oss på en Harlequin! Men det är inte vilken Harlequin som helst, för den är faktiskt skriven av Harlequins första svenska författare och dessutom är det en lesbisk historia, i 1800-talsmiljö. Boken "Kärlek på öppet hav" är skriven av en författare som kallar sig Samanta Olofsdotter, men det är en pseudonym och vem författaren egentligen är vet vi inte. Vi började förstås spekulera i orsaken till att författaren använt sig av en pseudonym och kom fram till flera olika förslag, som tex: En kändis har skrivit boken, men vill inte bli förknippad med denna bokgenre, eller: En man har skrivit boken och därmed skulle ingen flata vilja köpa den, eller: Det blir helt enkelt bara mer spännande än när författaren heter Anna Svensson.
Så till berättelsen! Denna text står att läsa på bokens rygg:
Året är 1849. Hertiginan Henrietta av Krusenlund reser till Danmark för att besöka sin barndomsvän och ungdomskärlek, grevinnan Florine. De har inte setts på tio år, men minnena av Florines hungriga läppar lever kvar inom Henrietta. På båten till Danmark fångas Henriettas blick av en skeppspojke, Petter. Det hettar till när hon inser att under den illasittande och slitna skjortan bultar ett varmt kvinnohjärta. En stark åtrå väcks mellan de två kvinnorna och på havets böljor börjar en förbjuden kärlek spira. Samtidigt lever drömmen om Florine kvar. Henrietta slits mellan sina känslor - vem ska hon välja? Den som passar en kvinna av hennes börd? Eller ska hon följa sitt hjärta och slänga sig ut bland de stormiga vågor som rasar i hennes bröst?
Ja, ni hör kanske på språket ovan att det låter ganska Harlequin: romantiskt, storslaget och melodramatiskt. I och för sig är språket inne i boken ändå lite mer normalt. Efter att ha läst boken håller vi kanske inte heller helt med om beskrivningen att bokens huvudperson, Henrietta, ska välja mellan en kvinna av börd eller en skeppspojke. Snarare skulle vi säga att hon väljer mellan en gammal kärlek och en ny. Dessutom är det inte heller klart om kärlekarna vill ha henne.
Det som är roligt med att läsa den här boken är väl just det att det är en lesbisk kärlekshistoria i en historisk miljö och lite spännande är det ju ändå att få veta hur det ska sluta. Det som känns mindre roligt är att historien hade kunnat bli så mycket mer gripande om den hade hållit lite högre litterär kvalitet. Tänk om Sarah Waters hade skrivit historien istället! Men nu är det väl så det är om man skaffar en Harlequin, att man vet vad man får: en lättläst romantisk bok, en kort historia utan målande detaljer. Kanske får man se det som ett tillfälle att använda sin egen fantasi istället. ; )
Inlägg
