Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeld

Joannas liv är inte helt enkelt. Hon har en pappa som är deprimerad och sitter hela dagarna i en fåtölj framför tv:n därhemma utan att prata med henne. Hennes mamma är författare och har fått en bok utgiven för många år sedan. Sedan dess har hon ägnat sig åt att skriva fler böcker, men ingen vill ge ut dem. Eftersom varken mamman eller pappan har någon inkomst har familjen aldrig några pengar. Dessutom får Joanna kämpa med sin ADHD varje dag, för att lyckas sitta still och koncentrera sig i skolan. Men en dag räcker pengarna inte för att köpa hennes medicin och hon får panik. Hon måste på något sätt komma över pengar för att kunna köpa medicinen. Allra mest för att hon aldrig kommer kunna vinna Audreys hjärta utan den. Audrey är det vackraste Joanna vet och hennes raka motsats. Joanna är spinkig och blek och har samma kläder varje dag, medan Audrey har kurvor och klänningar och långt hår som hon sätter upp. Att få komma nära henne vore en dröm. Och den verkar ouppnåelig. Eller?

Jag är ju så jävla easy going är en lättläst, spännande och underhållande bok. Fastän Joannas problem hopar sig så känns boken ändå alltid söt och varm någonstans i bakgrunden och huvudpersonen ger inte upp hoppet utan fortsätter kämpa. Läs den!

En recension av: Angelica

Report for murder

Är du på jakt efter lite spännande lesbisk sommarläsning? Sommartid är ju deckartid och det jag kände för när jag valde denna bok var inte att få uppleva något litterärt mästerverk, utan bara att få njuta av något lättläst, lesbiskt och spännande i solstolen innan det var dags för ett dopp i havet. Det var också precis vad jag fick!

Jag har tidigare recenserat en annan bok av lesbiska deckardrottningen Val McDermid. Den boken hette Trick of the dark, och var även den mycket lesbisk och mycket spännande. Denna gång har jag valt Vals allra första bok, som heter Report for murder. Boken är på engelska, men man behöver inte oroa sig för att den ska vara svårläst. Jag läser inte mycket på engelska i vanliga fall, men språket i boken håller sig på en nivå som även jag kunde tillgodogöra mig utan problem.

Boken handlar om Lindsay Gordon, som beskriver sig själv som en '"cynical socialist lesbian feminist journalist". Faktiskt är det en ganska rolig och motsägelsefull huvudperson, då hon är långt ifrån perfekt, och ibland inte ens särskilt trevlig, men ändå verkar dra till sig trevliga personer i sin omgivning. Hon säljer sensationshistorier till pressen och när andra kritiserar hennes yrkesval försöker hon försvara det genom att säga att det är mycket bättre att hon skriver dessa historier än att någon mindre seriös journalist gör det. Hon menar dessutom att hon är tvungen att göra detta för att få in pengar till sin överlevnad. Dessa förklaringar går inte hem något vidare hos omgivningen, vilket gör Lindsay irriterad. Överhuvudtaget blir hon ganska lätt irriterad och får utbrott och gör dumma saker, men det verkar inte bekymra henne särskilt mycket.

Huvudpersonen är inte en klassisk detektiv som till exempel Poirot. I själva verket har hon aldrig utrett ett mord förut. Men ett mord kommer förstås att inträffa och det gör det när Lindsay är och hälsar på sin bästa vän Paddy, på flickskolan där hon arbetar.  Den kända cellisten Lorna Smith-Cooper är på skolan för att hålla en välgörenhetskonsert, men istället hittas hon strypt med sin egen cellosträng precis innan konserten ska börja. När Paddy anklagas för mordet blir Lindsay ombedd av skolans rektor att göra en egen utredning, eftersom polisen verkar vara inne på helt fel spår. En annan vän till Paddy är också på skolan och hälsar på. Det är bok- och manusförfattaren Cordelia, som Lindsay faller pladask för.

Så, i en sammanfattning: Det blir mord, spänning och kärlek. Historien känns på sina ställen inte helt sannolik, men vad gör väl det. Underhållande är det i vilket fall.

En recension av: Angelica
.

Frida och Frida

"Vår familj påminner lite om familjen von Trapp från The Sound of Music. Ja, bortsett från att vi inte sjunger när något skiter sig. Vi bara skriker eller tiger. Dessutom finns här inga alper heller."

Vad har ni hittat på över nyår kära läsare? Jag har läst böcker, bland andra "Frida och Frida" av Emma Juslin. Familjen vi får följa i boken påminner faktiskt inte det minsta om familjen von Trapp som utdraget ovan säger, förutom att den är lika barnrik. Det är två av döttrarna som turas om att berätta om sin familj och sitt liv.

Selma är 13 år och bor hemma hos familjen i Finland, men hon känner inte att hon passar in. Hennes föräldrar är inte heller nöjda med sina liv utan grälar mest och försöker hålla upp en fasad för omgivningen. Selma saknar sin storasyster Irina som har flyttat till Paris för att studera konst och måla.

Irina har på målarskolan träffat en underbar flicka som heter Frida, precis som Irinas idol, Frida Kahlo. Att vara med Frida och att få måla, det är allt Irina vill. Finland försöker hon att inte tänka på alls, men till slut inser hon att hon måste konfrontera sin familj och sitt förflutna. Dessutom vill hon att Selma ska få se att det finns ett annat liv. Därför tar hon en midsommar Frida med sig och åker hem till Finland.

Det roligaste med den här boken tycker jag är att se hur den lilla kloka Selma ser så klart på sin familj och sin omgivning. Ofta så att man ler åt hennes klarsynthet och humor. Hon konstaterar mest hur konstigt alla uppför sig och är mer av en betraktare än någon som lägger sig i och skapar handlingen. Det är som att hon försöker lista ut vad som är rätt och hur världen fungerar innan hon själv måste ge sig in i den. Svårast blir det när Irina kommer hem med en flicka. Mamma gråter, Mormor talar om Gud och att homosexuella är sjuka, men samtidigt verkar både Irina och Frida må bra. De ser inte alls sjuka ut.

Frida och Frida är en välskriven bok med många personliga tankar i och huvudpersonerna känns väldigt riktiga, personliga och sårbara. Läs den!

En recension av: Angelica

.

Det händer nu

Idag har jag läst en mycket söt ungdomsbok som gjorde mig alldeles glad. Boken heter Det händer nu och är skriven av Sofia Nordin.

Vad är det då som är så speciellt med den boken undrar du? Först och främst är det de två huvudpersonerna som är så kloka och modiga och så väldigt kära i varandra. Det njuter jag av. Boken tar upp alla problemen unga tjejer ställs inför när de inser att de är lesbiska. Känner hon likadant? Vad ska kompisarna säga? Hur ska mamma och pappa reagera?

Det är också roligt att se hur människorna runtomkring huvudpersonerna beter sig. Fastän alla vill väl finns det en del trösklar att ta sig över när någon i ens närhet kommer ut. Främst är det nog föreställningen att saker kommer att bli annorlunda i relationerna, att det finns en massa saker man inte får göra och säga och människor känner sig bortkomna eller utanför när det händer något som är utanför ramen, som de tror att de inte förstår sig på. För vissa människor tar det längre tid att inse att ingenting faktiskt förändras särskilt mycket.

Vi har boktipsat om Det händer nu tidigare, i samband med Augustnomineringen, men för er som missade det kan jag berätta att boken handlar om Stella och Sigrid, två av skolans populäraste tjejer, som pratar om smink, killar och kläder, men egentligen tänker på helt andra saker. Även om det är en ungdomsbok tycker jag att man har behållning av den även som vuxen. Läs den!

En recension av: Angelica

.

Den ryske mannen

Inger Jalakas har skrivit många böcker i olika genrer, därav fyra deckare om den lesbiska kriminalinspektören Margareta Nordin. Jag har nu läst den andra i serien: Den ryske mannen.

Boken är rätt tunn rent fysiskt. Det står till och med i recensionen från Sydsvenskan på framsidan: "Lite längre nästa gång ber vi författaren vänligt, för hon kan verkligen skriva."

Men så till handlingen! Vad händer i en lesbisk deckare? Inspektören Margareta Nordin har ett förhållande med sin kollega Camilla Svensson. Som i de flesta andra deckare ställer deras arbete som poliser till problem för förhållandet. Dock tycker jag att just deras förhållande kunde ha fått ta upp lite mer plats i boken. Jag hoppas på det i kommande böcker! Inger Jalakas berättar så utförligt om andra världskriget och mordutredningarna, men när det kommer till beskrivningen av kvinnornas förhållande blir texten plötsligt väldigt korthuggen.

I Den ryske mannen hittas en professor hängd på vinden på det Indoeuropeiska institutet och inspektören blir satt på att lösa mordet. Men Margareta Nordin får också andra problem att brottas med när hennes mamma för första gången åker utomlands, till Thailand, och hamnar i tsunamins väg.

Den ryske mannen är en mycket spännande bok. Jag tycker om att Jalakas varvar två historier. Dels den om Margareta Nordins utredning och dels historien om en estnisk man och hans öden under kriget.

Vill du veta mer om författaren? Titta på hennes hemsida.


En recension av: Angelica

.

Skamlöst

Skamlöst är en novellsamling, men inte vilken novellsamling som helst, utan en erotisk novellsamling, men inte vilken erotisk novellsamling som helst utan en queer erotisk novellsamling... Ungefär...

Arton författare (Bland andra Birgitta Stenberg, Hanna Wallsten, Elin Grelsson och Sara Lövestam) har skrivit arton noveller och de är alla väldigt olika. (Ja, både författarna och novellerna...) Men de ska förstås alla vara erotiska. (Novellerna)

"Ska" undrar du? Är de inte det då? Jo, säkert är de alla erotiska för någon. Men smaken är som bekant som baken och alla läsare tycker kanske inte att alla noveller är erotiska. Nu har du kommit till den där punkten då du börjar fundera över vad "erotisk" egentligen betyder, eller hur? Därför har jag slagit upp det på Wikipedia åt dig:

Erotik, från den grekiske guden Eros, är sexualitet som lägger tonvikten på de sinnliga, sensuella aspekterna av kärlekslivet.

Det ska alltså vara sex, men inte porrigt sex, utan vackert sensuellt sex. Hänger du med?

Vad är det då för vackert sensuellt sex i "Skamlöst"? Det är flatsex, bögsex, annat sex, ja till och med sex med ett skogsrå i Sara Lövestams novell.

En sak kan jag konstatera efter att ha läst novellsamlingen. Det är svårt att skriva en erotisk novell. Att beskriva kärleksscener kräver ett vackert, orginellt språk och mycket fantasi för att det inte ska låta klyschigt och tråkigt. "Han gjorde si, hon gjorde så", får liksom inte historien att lyfta.

De noveller jag gillade bäst i samlingen var de som hade en rejäl riktig bakgrundshistoria att bygga på. En bra erotisk novell kräver tydligen en bra uppvärmning. Ett förspel! Det fungerar sällan att sexscenerna börjar pang bom utan att vi känner till situationen, personerna, känslorna. Då faller det platt.

Och som det inte vore nog så är det dessutom jättesvårt att få till ett bra slut som faller sig naturligt. I alla fall om den största delen av berättelsen har varit en sexscen. Och apropå det undrar jag, får man verkligen "fuska" så som Birgitta Stenberg gjort i sin novell? Vad menar hon nu, undrar du? Har Birgitta fuskat? Det är kanske en åsiktsfråga, men slutet i Birgittas novell är ju lite speciellt. Jag kan förstås inte berätta på vilket sätt, för då förstör jag för alla som inte läst boken. Ni får maila mig efteråt istället.

Sammanfattningsvis: Jag gillade vissa av novellerna i boken. Andra inte. Men det faller sig väl rätt naturligt när de är så olika. Efter det här får jag dock sätta tänderna i en tjock bok, för jag tycker inte man hinner bekanta sig tillräckligt mycket med en novell innan den redan är slut. (Med undantag för Skorpans långa fina noveller förstås!)

En recension av: Angelica

.

Tiger

Jag lade just ifrån mig Mian Lodalens nya bok Tiger. Och vilken bok! Den är alldeles fullproppad av känslor: kärlek, osäkerhet, rädsla, skam... Det är verkligen en riktig komma-ut-bok. Att den utspelar sig i en tid där homosexualitet ännu inte var så accepterat gör allting så mycket tydligare. Det är inte lätt att vara stark och stå upp för vem man är när hela världen bestämt sig för att man är fel.

Jag hade tidigare bara läst en bok av Mian Lodalen, den om Smulklubbens skamlösa systrar, men den boken berörde mig inte särskilt mycket. Förmodligen för att jag inte kunde känna igen mig i huvudpersonerna eller något de gjorde. Därför blev jag positivt överraskad av Tiger. Den här boken har ett helt annat djup, fångar upp alla känslor och det enkla raka språket passar bra till historien.

Huvudpersonen i boken, Connie, bor hos sina fosterföräldrar och de bryr sig inte så mycket om henne. Det är genom sina vänner som hon får trygghet i livet och när hon inser att hon blir kär i flickor blir hon livrädd att vännerna ska tycka att hon är sjuk och äcklig och överge henne. Allting i samhället: böckerna på biblioteket, programmen på radio, insändarna i tidningen bekräftar att homosexualitet är något dåligt. Ändå kan Connie inte låta bli att känna som hon gör. Det är inte konstigt att man sitter och hejar på henne, hoppas att hon ska orka vara stark, att hon ska våga fastän det är farligt.

Jag tycker väldigt mycket om den här boken och kan rekommendera den till alla lässugna flator!

En recension av: Angelica

.

Bobby Blanchard, Lesbian Gym teacher

Vi har tidigare tipsat om den lesbiska pulpboken Lois Lenz, Lesbian Secretary av Monica Nolan. Innan sommaren kom Monicas nya bok ut och denna gång handlar det om en lesbisk idrottslärare. Och inte bara det: Hon arbetar på en internatskola för flickor! Ja, ni förstår redan här att förutsättningarna är goda. Lägg till det att det före detta field hockey-proffset Bobby Blanchard är mycket svag för vackra kvinnor, och kvinnorna för henne. Det verkar också som att flickskolan Metamora har dragit åt sig en ovanligt stor andel lesbiska kvinnor, både inom lärarkåren och bland eleverna.

Boken handlar dock inte enbart om Bobby Blanchards kvinnoeskapader. Hon har också fullt upp med att försöka dra igång ett field hockey-lag på skolan, fastän det inte är så populärt i alla läger. Dessutom har den förra matteläraren fallit, sägs det åtminstone bland lärarna, ut från skolans högsta torn, medan hon försökte titta på fåglar, och dött terminen innan Bobby kommer till skolan. Skolans rektor har sedan dess uppfört sig mycket märkligt.

Bobby Blanchard, Lesbian Gym Teacher är en rolig, spännande och mycket lesbisk bok. Det är en pulpbok, vilket vill säga att det inte är ett litterärt mästerverk man försökt skapa, utan en lättläst, underhållande och sexig historia. Och vem behöver väl inte en sådan bok ibland? Den här boken gjorde mig på mycket gott humör!

En recension av: Angelica

.

Sugar Rush

Idag har jag ägnat några trevliga timmar åt att sluka en ungdomsbok: Sugar rush. Ni kanske känner igen namnet från serien som gick SVT förut? Nu finns Julie Burchills Sugar Rush i svensk översättning och då kände jag förstås att den måste läsas.

För er som inte sett serien på tv tänkte jag nu berätta lite vad boken handlar om! Kim är femton år och har det rätt stökigt hemma eftersom hennes mamma lämnat familjen och rymt med en yngre man till en ö i solen. Hennes tioårige lillebror saknar mamman oändligt mycket men pappan verkar nästan njuta av att få vara riktigt deppig utan att någon stör.

Kim går i en privatskola i Brighton, men en dag försöker hennes pappa få henne att bli arg på mamman genom att säga att "Nu när vi bara har en inkomst vet jag inte om vi har råd med din privatskola längre". Kim köper inte resonemanget eftersom mamman knappt drog in några pengar tidigare heller, men för att inte ge sin pappa nöjet att se hennes besvikelse säger hon bara att hon tycker det ska bli spännande. Kims bästis, Saint, blir mycket arg och sårad när Kim berättar att hon ska börja på den kommunala skolan och det slutar med att de bråkar och slutar umgås.

På den kommunala skolan träffar Kim på Maria Sweet, eller Sugar, och förstår med ens vad kärlek är. Men Sugar är inte helt lätt att umgås med. Hon älskar sig själv och hon älskar uppmärksamhet från killar mer än något annat.

Jag tyckte om Sugar Rush. Dels för att det fanns en trevlig smart lesbisk huvudperson som jag kunde heja på genom boken och dels för att Julie Burchill låter en lära känna karaktärerna ordentligt, så att man verkligen kommer nära dem. Hon hoppar inte över att det kan vara otrevligt och jobbigt att gå i skolan, men hon ser alltid på det hela med humor och ironi.


En recension av: Angelica

Beatriz och himlakropparna

"Sex, droger och obesvarad kärlek. Litterära bohemer, flator och bögar... som en självbiografi av Birgitta Stenberg placerad i en kuliss av Pedro Almodovar."

Det är tidningen QX:s beskrivning av boken "Beatriz och himlakropparna" av Lucía Etxebarria. Bokens framsida ser annars mer ut som en lättläst chick-lit, men så är det inte. Handlingen är inte svår att förstå, men den är rätt tung. Språket flyter på ganska bra och historien känns äkta. Det finns också många fina beskrivningar, men ibland är det nästan lite väl mycket ord och en del upprepningar som man hade klarat sig utan.

Handlingen är ungefär denna: Beatriz kom bra överens med sin mamma, ända tills hon inte längre var ett barn. Mamman älskade Beatriz så länge hon var som en del av henne. Men sedan ville Beatriz bli en egen person och då gick det inte mer. När vi får möta Beatriz bråkar hon och mamman ständigt och Beatriz mår illa bara av att vara i mammans närhet. Istället bor hon hos sin vän Mónica. Beatriz gör allt för Mónica: står ut med alla hennes "pojkvänner", säljer knark åt henne, levererar paket med okända innehåll till främmande personer. Varför? För att hon älskar Mónica över allt i världen. Men Mónica är bara hennes vän och inget mer. Hon är inte lätt att vara vän med heller.

För att fly från sin familj och från sin olyckliga kärlek och slippa se på när Mónica förstör sitt liv med droger och brott åker Beatriz till Skottland i fyra år och pluggar. Till en början gör hon inget annat än att gråta och läsa, men en dag tröttnar hon på ensamheten och går ut på en bar. Där träffar hon Cat och de blir snabbt ett par. Beatriz kan dock inte låta bli att ständigt jämföra Cat med Mónica och hon klarar inte av att ge sig själv helt till Cat. Hon måste åka hem till Madrid och se vad som hände med Mónica. Hon säger till Cat att hon måste tänka och att hon ska bestämma sig i Madrid för vad hon vill göra.

Sammanfattningsvis kan man säga att den här boken handlar om att vara kär i en vän, att sätta gränser för vad man egentligen gör för den man älskar, och om att kunna släppa det förflutna för att gå vidare. Om Beatriz klarar av det får ni se om ni läser boken, men låt mig säga såhär: Det här är ingen romantisk saga utan en mycket smutsig och verklig berättelse.

En recension av: Angelica

.

Elise Karlsson: Lonely Planet

"Lonely Planet är en roman om närheten mellan ytlighet och innerlighet, den fria kvinnliga sexualiteten som öppen fråga."

Det läser jag på baksidan av Elise Karlssons bok och jag försöker få ihop det med boken jag just läst. Titeln "Lonely Planet" kommer från den reseguide som huvudpersonen Amanda alltid bär med sig för att veta vart hon ska gå när hon inte vet själv. Amanda har sexuella relationer till höger och vänster, nästan som om det vore ett tvång, men ingen kan mäta sig med Eva, som Amanda är mycket fascinerad av. Eva har redan en fru, men Amanda kallar henne ändå för Min Eva.

I boken får vi följa Amanda när hon åker till Kanarieöarna med sina nya bröst. Jag vet inte varför hon har skaffat dem, för hon verkar egentligen inte vara en ointelligent person och hon har redan förstått vad ytlig skönhet drar till sig. Ändå gör hon allt för att förstärka bilden av sig själv som en dum blondin.

Den här boken är egentligen inte någon berättelse med en början och ett slut utan snarare en inblick i Amandas liv. Hon har ett mycket speciellt sätt att tänka och att se på saker, men jag undrar om hon känner något. Om hon gör det så får vi inte se det, eller så vill hon inte berätta om det. Kanske ljuger hon för sig själv för att inte känna sig ensam.

Det är inte bara Amanda som är speciell. Språket i boken är också mycket speciellt. Det är korta avhuggna tankar. De är nedskrivna så som huvudpersonen tänker dem och författaren bryr sig inte om att någon grammatik ska bli rätt eller ens att orden ska hänga ihop:

Jag visar i broschyr, mitt hotell, vi sitter i plan. Han är Harry, har köpt vin åt sig och åt mig för jag är invid honom. (...) Fluffade moln där ute, kallt här inne.

Det blev en rätt stor konstrast för mig att läsa den här boken precis efter att ha läst Margareta Subers "Charlie". Från långa vackra smyckade meningar i gammeldags stil till korthugget modernt. Från en författare född 1892 till en författare född 1981. Och allra mest från en berättelse full av kärlek till en kall och ensam historia. Lite småjobbigt är det att läsa Lonely Planet-språket, även om man kommer in i det mer efter en stund.

Jag vet inte riktigt vad den här boken ville säga mig. Att det suger att vara ensam? Att blondiner med stora bröst bara blir mer ensamma?


En recension av: Angelica

.

Margareta Suber: Charlie

En sådan alldeles förtjusande liten bok, för att använda Margareta Subers språk. "Charlie" är från 1932 och språket i den känns lite gammeldags, men på ett vackert sätt. Det flyter på utan att staka sig och boken är inte alls svårläst.

Charlie har åkt till den fashionabla badorten Hangö och roar sig med sina vänner. Där har hon stött på den vackra Sara och vill helst aldrig lämna hennes sida. Hennes far tycker dock inte om att Charlie roar sig med främmande människor. Han tycker inte heller om att hon inte klär sig som en kvinna ska och att hon röker och kör runt ensam i sin sportbil. Istället borde hon ägna mer tid åt honom. Därför kommer han till badorten för att försöka få henne på bättre tankar. Något som visar sig vara en svår uppgift.

En dag lämnar någon en bok i Charlies strandstol, en bok som handlar om vad som är kvinnligt och manligt och hon förstår att hon själv inte passar in i samhällets bild av hur en kvinna ska vara. Något med henne är fel. Boken säger att det finns kvinnor som älskar andra kvinnor, men då är den kvinnan till hälften man. Charlie inser att hon måste vara en sådan kvinna och att hon älskar Sara. Men känner Sara likadant?

Det är fascinerande att vissa saker inte ändras genom tiden, för visst kan man fortfarande känna igen sig i Charlies förälskelse, i förvirringen över vem hon är och i hennes sökande efter ett fungerande sätt att leva. Men lyckligtvis har omvärlden, i alla fall här i Sverige, blivit mer öppensinnad och mindre traditionsbunden sedan dess.

Läs Charlie och njut av den söta historien, det fina språket, men också av att vi kommit en bit på väg.

En recension av: Angelica

.

Jessica Kolterjahn: Ut ur skuggan

Den här boken tycker jag om. Jessica Kolterjahn har ett vackert språk och en känsla för att beskriva människor och känslor så att man förstår precis vilken stämning hon vill förmedla.

"Ut ur skuggan" handlar om Agnes som växer upp i en överklassfamilj i Stockholm på 1920-30 talet. Agnes känner inte någon samhörighet med sina föräldrar och de visar henne ingen kärlek. Först när hon träffar Claire förstår hon hur starkt man kan känna för en annan människa. Men hennes far fördömer den kärleken och fylld av skuldkänslor slutar hon träffa Claire. Istället försöker hon bygga ett nytt liv tillsammans med författaren Viktor, men han sätter sitt skrivande framför allt annat och Agnes har svårt att glömma sitt livs stora kärlek.

Ut ur skuggan är en spännande bok om kärlek och längtan. Jag sitter hela tiden och hoppas att bitarna ska falla på plats för Agnes. Hur ska det sluta? Kommer hon att få sin älskade eller kommer hon att förbli olyckligt kär medan Claire skaffar man och barn? Självklart tycker jag att du ska läsa boken och ta reda på svaret!

En recension av: Angelica

Efter Pride recenserar Angelica böckerna "Charlie" och "Lonely Planet". Vill du skriva på bloggen om en bok du läst? Skicka din recension till 5flator@gmail.com! Vi tar även gärna emot boktips att lägga till i vår boklista!

.

Birgitta Stenberg: Fritt förfall

Det första jag tänkte när jag lade mig i hängmattan med Birgitta Stenbergs bok "Fritt förfall" i handen var att det är en smal bok. Ja, rent fysiskt alltså. Den är bara 148 sidor lång.

Handlingen utspelar sig 1951 i Stockholm, i Paris och på Capri. Det handlar om Caroll, som gör allt för att hitta andra människor att leva på, så att hon istället kan sitta på caféer och barer och diskutera skrivande och skapande och ta en drink och knapra Fenedrin med sin vän Raul.

Caroll träffar på den rika amerikanskan Martha på Rivieran och inleder ett förhållande med henne för att bli försörjd, men hon måste erkänna för sig själv att hon också är attraherad av Martha. Martha är dock inte helt psykiskt stabil och mår egentligen inte bra av att Caroll utnyttjar henne. Det blir en balansgång för Caroll att hålla Martha på humör och samtidigt kunna leva som hon vill för Marthas pengar.

Jag tycker att man får veta ovanligt lite om huvudpersonen Carolls tankar. Man får se vad hon gör, men man får sällan veta varför hon gör det. Allt hon gör är också mycket kortsiktigt, som om det viktigaste i livet vore att slippa arbeta en dag till och få en till drink. Det verkar finnas en distans mellan Caroll och livet, och hon håller sin distans även till läsaren av Fritt förfall, för hon är fortfarande ett mysterium för mig när jag slutat läsa.

När jag lägger ifrån mig boken tänker jag: Jaha, vad är det nu jag har läst? Det fanns ingen början och inget slut. Det var hela tiden mitt i, som en beskrivning av en liten del av någons liv. Caroll fortsätter sin resa utan läsaren och det känns rätt skönt, för i ärlighetens namn var jag lite trött på henne.

En recension av: Angelica

.

Vintervin av Katherine V Forrest

Originaltitel: Curious wine
Utgivningsår: 1983
Om författaren: Katherine V Forrest föddes 1939 i Canada. Hon är mest känd för sina åtta romaner om den lesbiska polisen Kate Delafield.
Författaren om boken: "I think it's political as hell... Here were two women who had a lot of choices in life, a lot of options, and out of all of those options they chose the hardest one, which was to love each other."


Katherine V Forrests erotiska kärleksroman Vintervin är en riktig kultbok som lästs av miljoner människor. Därför var det med viss respekt jag öppnade pärmarna och började läsa. Den var inte riktigt som jag hade väntat mig.

Boken handlar om Diana Holland, som just lämnat sin man efter att han varit otrogen. Hon åker med en väninna på vintersemester och får bo i hennes vänners stuga tillsammans med några andra kvinnor hon inte träffat förut. Det är där hon lär känna den vackra Lane Christiansen och börjar känna saker hon aldrig känt för en kvinna förut.

Det första som slog mig var beskrivningen av kvinnornas kläder: ”Mörkt gröna byxor med perfekt passform och en kamelhårsjumper följde mjukt Lane Christiansons konturer” och ”Vivian rättade till kavajen på sin skotskrutiga byxdress”. Ja, man får tänka på att boken skrevs i Canada i slutet av 70-talet, men om man inte vill tänka sig att man ser en gammal amerikansk tv-serie så kan ett tips vara att i fantasin byta ut kvinnornas kläder mot något man själv gillar bättre.

Vi får veta lite grann om kvinnorna, men bara precis det som krävs innan det sätter igång. Vilket? Allt sexet förstås! Nästan hela boken består av sex och åtrå. Det är som att ha stigit in i Katherines privata sexfantasi. Hon vill ha med precis allting som hon tycker är sexigt och romantiskt i den här historien. Ni kanske har sett barnprogrammet ”Fem myror är fler än fyra elefanter”, när Brasse ska baka sockerkaka och lägger i korv och kola i den eftersom det ju också är gott? Lite så känns det att läsa Vintervin.

Ibland tycker jag att jag hamnat i en tantsnuskbok. En lesbisk tantsnuskbok. Men lite spännande och romantiskt får jag ändå erkänna att det är. Förutom sex tror jag att Katherine gillar att spela blackjack och ägna sig åt sensitivitetsövningar för det har hon klämt in lite mellan sexet. Hon gillar INTE skidåkning.

Det här är inte en bok där jag njuter av det vackra språket och hur skickligt hon skriver. Nej, det är nog sexscenerna och beskrivningarna av åtrå, attraktion och fascination som läsarna är intresserade av när de köper den här boken. Och så var boken förstås banbrytande för sin tid, så jag läser den lite för sent. Det sägs att den redde ut många missuppfattningar om homosexualitet och lesbiska förhållanden och det är förstås en mycket bra sak.

Av: Angelica

Vill du recensera en bok du läst? Eller har du något lästips åt Angelica? Lämna en kommentar eller skicka ett mail till 5flator@gmail.com!

.

Lesbian fashion!

Vad tycker ni? Finns det lesbiskt mode? Hur ser det i så fall ut? Helt klart är förstås att inte alla flator klär sig likadant. Samtidigt finns det tjejer på stan som man kan misstänka är flator bara på grund av det de har på sig. Angelica och Emma tittade runt på nätet för att se om de kunde hitta det lesbiska modet.

Vi hittade några företag som sade sig sälja lesbiskt mode. Sajten Dykes in the city tycker till exempel att lesbiskt mode ser ut såhär:


Tanktop, armykeps och hoodtröja är det alltså som gäller här. Hoodtröjan på bilden är också enligt sajten the most comfortable hoodie in the world!
"Det får vi hoppas", säger Emma. "För särskilt snygg var den då inte. Och vill man verkligen ha texten dykes in the city över hela ärmen?"

Vi dök sedan in på sidan Autostraddle där vi fick läsa om the top ten lesbian fashion and style icons. Spännande! Gällde samma mode där tro?



Nej, här var det mer välklätt. Vi plockade ut fyra fashion icons och tittade på vad som stod att läsa om deras stil:

Beth Ditto: Über-femme, loud patterns, bright colors and curve-hugging take-notice girly glam.
Ellen Degeneres: Smart-casual veteran lesbian who knows how to work a blazer … with sneakers.
Katherine Moennig: A “total tomboy at heart,” effortlessly disheveled edgy hi-lo/boy-girl androgyny.
Honey Labrador: Has seemingly set out to singlehandedly prove that “lesbian” and “stylish” aren’t mutually exclusive

Och vad tycker Angelica och Emma om detta? Bättre än den lesbiska hoodtröjan in the city?
Emma: "Oh! Jag vill ha Honeys tröja!"
Angelica: "Jag vill ha hennes hår. Nej förresten, jag vill ha hela henne."

Så avslutar vi vårt lesbiska modereportage, men på Autostraddles sida kan ni läsa mer om modeikonernas stilar och även se fler lesbiska modeikoner.

.

Kiss the girls and make them spy

Angelica har blivit Maneyaced! Fastän hon för bara några dagar sedan läste ut Mabel Maneys bok om The not so nice nurse har hon redan hunnit plöja igenom Jane Bond-parodin Kiss the girls and make them spy. Maney har hamnat på min lista över människor jag hemskt gärna skulle vilja träffa, säger Angelica. Tjejen skriver så smart och roligt att jag sitter och skrattar högt för mig själv i soffan.

Jane Bond-böckerna är lite mer vuxna än böckerna om Cherry Aimless och Nancy Clue, men minst lika spännande, romantiska, bitska och humoristiska.

När agent James Bond läggs in på psyket kontaktar Secret Service hans syster Jane för att spela honom vid en viktig tillställning. Det är meningen att det ska bli ett enkelt och ofarligt uppdrag, men saker blir förstås inte riktigt som Secret Service-människorna tänkt sig. Speciellt som den avundsjuke agent 008 ständigt lägger sig i och Jane dessutom kärar ner sig i snyggingen Bridget, som utger sig för att sälja smink, men visar sig vara något helt annat.

.

The case of the not-so-nice nurse

Angelica har läst lesbisk pulp av Mabel Maney, i form av den första boken i serien om karaktärerna Cherry Aimless och Nancy Clue, The case of the not-so-nice nurse. Boken är från 1991, men handlingen utspelar sig på 50-talet.

Huvudpersonen i boken är den naiva sjuksköterskan Cherry Aimless som dras in i ett mysterium där hon träffar både nya vänner och onda skurkar. De nya vännerna är förstås alla lesbiska och de onda skurkarna är alla män. Man får en känsla att Mabel Maney inte är särskilt förtjust i kärnfamiljer, pappor eller män överhuvudtaget. Kanske hänger det ihop med det som står om hennes uppväxt på sista sidan i boken: Maneys föräldrar dog till sjöss och hon växte istället upp med sina gammelfastrar, cirkusartisterna Maude och Mavis Maney. Allt gick bra tills Maude arresterades för mordet på sin bortgångne man, vars kropp plötsligt blev synlig under en buske under ett häftigt skyfall. Är det här sanningen? Det låter nästan som en del av boken. Med Maney känner man sig inte helt säker.

Karaktärerna i boken har Maney byggt på två befintliga litterära karaktärer i böckerna om Cherry Ames och Nancy Drew (Kitty-böckerna). Cherry Ames blev Cherry Aimless och Nancy Drew blev Nancy Clue. Piffigt, eller hur? Och äntligen blev de så lesbiska som man bara kunde önska.

I The case of the not-so-nice nurse får vi läsa om hur det går till när Cherry träffar på en sådan charmig flicka (i en underlig bar där det bara är kvinnor) att det börjar pirra i magen, hur hon får lära sig vad en butch är och om hur ett helt gäng nunnor kan bli kidnappade från sitt kloster.
Boken är skriven med humor och ironi och den är samtidigt mycket lesbisk och mycket spännande. Den tar slut alldeles för fort och man vill läsa mer. Som tur är kan man läsa mer, för berättelsen fortsätter i boken The case of the good-for-nothing girlfriend.

Mabel Maney har också gjort parodierna The Hardly Boys och Jane Bond. Hon är också känd för citatet:

“For a long time I thought I wanted to be a nun. Then I realized that what I really wanted to be was a lesbian."

Vill du läsa mer om Mabel Maney? Klicka här.


Vill du skriva en recension om någon bok du gillar? Maila den till 5flator@gmail.com!

.

Rekommenderad läsning: Loiz Lenz, Lesbian Secretary

"Her soul was pure. Her desires were sinful. Her typing was impeccable"

Angelica har fallit för boken "Lois Lenz, Lesbian Secretary" av Monica Nolan. Kan man låta bli att läsa den när det står så här på baksidan av boken: "Wild women! Lurid adventures! Shocking desires! And a lot of filing. The story your mother never told you - printed here for your own good."

Loiz Lenz was like any other wholesome former cheerleader with office skills - until she took a job at Sather & Stirling in bustling Bay City. Spending her days in the cut-throat typing pool and her nights at the all-womens residence of Magdalena Arms, Lois had no idea she was entering a world of working girls whose passionate desires - and fabulous fashion sense - could lead any innocent lamb astray...

Netta - serious and smart, she´s unlike any woman Lois has known...
Maxie - The height of society fashion, and girls are so very in style...
Pamela - Lois´s old high school Pep Squad pal certainly has changed...
Miss Gill - the office manager has secrets and plenty of file cabinets to keep them in...
Dolly - an actress whose martini shaker is as busy as her love life...
Mrs Pierson - "The hyena", Lois´s boss, her office is a place of hard work and private dictation...

Loiz Lenz - she was a good girl a long way from home about to discover that not everything is what it seems, navy is a bad suit choice, and love can bloom in the strangest places.

Monica Nolan har också skrivit boken "The big book of lesbian horse stories." Båda böckerna hittar du på Adlibris.



Har du några lesbiska boktips du vill dela med dig av? Skicka dem till 5flator@gmail.com!