söndag 23 juni 2019

Cold Case: Försvunnen av Tina Frennstedt


Morgonen efter att orkanen Rut dragit in över Skåne hittas en kvinna mördad utanför en badhytt i Höllviken. Snart sker ännu en attack och tillvägagångssättet pekar mot en dansk serievåldtäktsman och mördare, kallad Valbymannen, som härjade i Köpenhamn några år tidigare. Så inleds boken Cold case: Försvunnen, som är skriven av kriminalreportern Tina Frennstedt. Boken är den första i en planerad serie med lesbiska kriminalinspektören Tess Hjalmarsson i huvudrollen.

Vissa deckare fokuserar mer på relationerna mellan karaktärerna, andra mer på själva polisutredningen. Den här boken är av den senare sorten. Böckerna vi recenserar på Fem flator ska ha ett lesbiskt innehåll, och det har även denna bok. Dock får detta inte ta särskilt stor plats i historien.

Huvudpersonen i boken, kriminalinspektör Tess Hjalmarsson, har blivit lämnad av sin flickvän Angela, och för att inte känna sig alltför ensam har hon inlett en relation med Eleni, en svartsjuk kvinna som hon inte har något gemensamt med. Detta får vi dock bara se i utkanten av berättelsen, och allra mest i form av att det ibland kommer sms från Eleni.

Främst handlar boken om utredningen av Cold Case-fallet med den försvunna Annika, och även om pågående mord och våldtäkter som utförs av Valbymannen. De båda fallen visar sig nämligen hänga ihop. Det kan nog sägas att boken på sina ställen är lite läskig, och kanske inte något för den som inte gillar att läsa om hur kvinnor våldtas och mördas.

Vi tyckte att det här var en helt okej deckare, men vi hade gärna fått lära känna huvudpersonen lite bättre. Efter att ha läst hela boken förstår vi fortfarande inte riktigt vem hon är och varför hon agerar som hon gör. Det känns som att vi ser henne väldigt mycket utifrån, något som i och för sig är rätt vanligt i deckare. Det hade också varit roligt att få veta mer om vad huvudpersonen tycker och tänker om de övriga personerna i boken, om Angela, om kollegorna på polisstationen, om föräldrarna osv. Vi får inte veta så mycket om deras utseenden, beteenden och egenheter heller. Det mesta av boken är dialog och skeenden som för handlingen framåt.

På plussidan får man ge boken att den är spännande, att handlingen går lätt att följa med i, och att det mesta känns verklighetstroget. Förmodligen beror det även mycket på att händelserna är baserade på verkliga fall. Själva upplösningen kändes dock inte helt tillfredsställande. Inte på det sättet att det var fel mördare eller att man inte fick veta vem det var eller så, nejdå, men det hade varit intressant att få veta lite mer om mördarens motiv.

Sammanfattningsvis: Det här är en bok för någon som gillar deckare som fokuserar mycket på fallet, och mindre på relationerna mellan människor. Om man vill läsa en deckare med mer fokus på relationer och med mer lesbiskt innehåll: välj Mörkrets gärning (Trick of the dark) av Val Mc Dermid.

torsdag 9 maj 2019

Skuggan och skolsabotören av Lotta Sundin



Nej, det kryllar inte direkt av lesbiska hjältar i litteraturen, och speciellt inte i kategorin 9-12 år. Tur att Skuggan finns! Det här är den tredje boken i serien om den hemliga hjälten Skuggan, eller Tuva, som hon egentligen heter. (Vi tycker i och för sig att böckerna fungerar att läsa även för äldre ungdomar, och till och med vuxna, om man är sugen på något lesbiskt, lättläst och spännande!)

I den första boken, "Vem är Skuggan?", fick vi lära känna Tuva, hennes knasiga uppfinnarmamma, och förstås Julia - den nya tjejen i klassen - som Tuva blir väldigt nyfiken på. Till Tuvas förvåning verkar Julia intressera sig för henne också, fastän hon själv tycker att hon är väldigt fel och konstig. I den andra boken, "Skuggan och pojken som försvann" försvinner Tuvas kompis Albin, och medan Tuva och Julia försöker hitta honom får de veta mer och mer om hans trassliga familjesituation.

I den tredje boken knyts allting ihop. Det är när Albins bror kommer tillbaka till Granköping som märkliga saker börjar hända. Någon börjar sabotera på skolan och Tuva hör hur ett stökigt grabbgäng talar om att hämnas på Skuggan. På vems sida står Albin om han måste välja mellan sin bror och sina vänner? Och varför blir Julia plötsligt så sur när det lesbiska skateboardproffset Lindsay Evans kommer till stan och börjar prata med Tuva?

Den tredje boken är, precis som de tidigare, varm och hjärtlig medan den lyfter problem som ensamhet och utsatthet, och det är också spännande att få läsa sig fram till vem skolsabotören egentligen är.

Mer om boken kan du läsa här.

.

tisdag 7 maj 2019

Sen tar vi Berlin av Moa Lina Croall


Lou flyttar till Malmö och har stora planer för sitt band, men de andra bandmedlemmarna verkar mest ägna sig åt en massa annat när de har kommit till storstan, och Lou mår bara sämre och sämre. Till slut får hon nog, hämtar upp bästisen Julia, och så drar de till Berlin. Där har Julia någon gång bott i ett ockuperat kvinnohus, så de tänker att de kan bo där igen. Och det får de, visar det sig när de kommer fram. Där har vi själva miljön på plats. Nu kan berättelsen börja.

Det är i kvinnohuset som Lou träffar Sarah, och det blir direkt sådär magiskt och elektriskt mellan dem. Men Sarah är upptagen visar det sig, och hon mår också väldigt dåligt, över något hemligt som har hänt. Men de fortsätter att laga linssoppa och gå på spelningar och fester medan de sakta närmar sig varandra.

"Sen tar vi Berlin" är en relationsroman, och i centrum står relationen mellan Lou och Sarah, men också mellan Lou och bästisen Julia, och mellan Lou och hennes lillasyster Sofia, som hon först skriver brev till, och som sedan kommer på besök. Men allra mest verkar det handla om hur Lou mår, vad som får henne att må bra och vad som får henne att må dåligt. Hon försöker lista ut hur hon själv fungerar, för hon mår oftast dåligt, och dricker mycket öl. Men sedan har hon ju musiken, och kanske är det den, och Sarahs kärlek som kan rädda henne?

Författaren själv har sagt att hon har skrivit denna bok för ungdomar, för att hon vill visa att det där man ofta tycker om sig själv när man är ung, självhatet, inte är en objektiv sanning, och att andra ofta ser en på ett helt annat sätt.

"Sen tar vi Berlin" är en välskriven bok, men den är rätt deppig, och vi tyckte att huvudpersonen var lite svår att komma nära. Eftersom vi inte känner så mycket för henne bryr vi oss liksom inte lika mycket om hur det går för henne. Boken tar sig dock lite när vi läst ungefär hälften, och i bokens andra halva är det ändå lite spännande att få se vad som egentligen har hänt med Sarah, och om de kommer kunna få varandra.
.

måndag 6 maj 2019

Vajlett och Rut av Karin Alfredsson



Det här var minsann en riktigt fin bok! Det är en historia som utspelar sig i Västerbottens inland i mitten på förra seklet. Där möter vi lärarinnan Vajlett, som är döpt efter en filmkaraktär (Violet) som hennes mor såg på bio när värkarna startade. Valjett anländer till den lilla byn Granträskåsen, där nästan alla byns invånare följer bibelorden slaviskt. Valjett bemöts med stor skepsis när det framkommer att hon inte går i kyrkan, och dessutom kommer med en massa märkliga påfund, som att pojkarna ska ha syslöjd och att eleverna ska sätta upp en teaterpjäs.

Skvallret löper snabbt i Granträskåsen, inte bara om Valjett, utan om alla som har gjort bort sig eller klivit utanför normen. Skvallret går också om den nya postfröken, Rut Westin, som har kort hår!

Som läsare väntar vi bara på att Vajlett och Rut äntligen ska få träffas! Men det tar tid. Väldigt lång tid faktiskt. Egentligen är den här boken lite mer som verkligheten är, än som en bok vanligtvis är uppbyggd. För i verkligheten kan du se någon på håll, lägga märke till att hon flyttar in i kvarteret, och kanske höra hur någon annan pratar om henne, men det kan ta tid innan ni träffas. Men sedan en dag så råkas era vägar och det är då ni upptäcker att... "Oj! Vad fantastisk hon var den där nya postfröken. Hon väcker känslor i mig som församlingen i Granträskåsen nog inte alls skulle uppskatta." För det är så Vajlett känner. Att vara lesbisk på den här tiden var tillräckligt svårt i en stad, men att vara det i en liten religiös by där skvallret alltid löper är ännu värre.

I efterordet säger Karin Alfredsson att Vajlett och Rut inte finns på riktigt, men att de hade kunnat finnas, och att de nog då hade mötts av ungefär den miljö som finns i boken. Författaren har gjort noggrann research, och det märks. Hela byn och dess invånare känns väldigt verkliga. Vi får också veta väldigt mycket om dem och hur de lever, genom lärarinnan Vajletts ögon.

Kärlekshistorien i boken är fin, men vi hade gärna sett att den hade fått lite mer plats. Kanske att den hade kunnat få börja lite tidigare ändå. Istället händer nästan allting precis i slutet av boken. Men det är en mycket välskriven bok, och som läsare dras man in i miljön och umgås med alla karaktärer i byn som känns väldigt verkliga. Den här boken rekommenderar vi verkligen!


lördag 12 januari 2019

Flickvänsmaterial av Yrsa Walldén



Flickvänsmaterial är Yrsa Walldéns andra ungdomsbok. Tidigare har vi kunnat läsa Allt jag inte sa (se tidigare recension) som också den har en lesbisk huvudperson.

I Flickvänsmaterial får vi möta Roxy och hennes kompis Eva som just har tagit studenten. Roxy är väldigt osäker och förvirrad och som läsare har vi lite svårt att engagera oss i en person som inte vill något alls. Istället är det kompisen Eva som styr, och bestämmer att Roxy ska dejta en massa killar under sommaren, killar som Eva har valt ut på Tinder. Det känns mest plågsamt att se hur Roxy försöker bete sig så som hon tror att de olika killarna på dejterna vill att hon ska vara, men hon blir förstås genomskådad ändå.

Boken blir mer intressant när kärleken dyker upp i form av granntjejen Mia, och Roxy försöker lära känna henne och impa på henne. Mia är den mest intressanta karaktären i boken, men det är egentligen inte någon av karaktärerna i boken som vi verkligen får lära känna på djupet. Roxy fladdrar runt och ljuger för Mia om att hon röker, är vegetarian och kan åka longboard, och för Eva vill hon inte berätta att hon träffat Mia. Varför hon ljuger är oklart. Det känns som att hon gör det helt i onödan, som att det inte finns någon story i boken, så att Roxy måste skapa problem genom att krångla till saker i onödan. Efter ett tag funderar vi över vad Mia egentligen ser i Roxy. Kan hon inte hitta någon som faktiskt talar sanning och har en personlighet istället?

Många som har läst den här boken tycker att den är "rapp och rolig", och det finns absolut ställen där vi skrattar till, men på det stora hela tycker vi tyvärr att historien är rätt platt, och att vi inte får komma tillräckligt nära karaktärerna för att kunna engagera oss i dem.