Fem frågar: Moa Svan

Moa Svan - Svensk ståuppkomiker och programledare

Foto: Snezana Vucetic Bohm/SR

-Hej Moa! Vad har du för dig? Är det några projekt på gång?

-Det är alltid projekt på gång! Just nu skriver jag från ett hotellrum i Göteborg. Jag ska vara konferencier på en demokratidag för ungdomar och politiker i Uddevalla. Det kanske låter torrt för en komiker, men jag började min egen bana som komiker genom att engagera mig i jämställdhetsprojekt som kommunens egna tjänstemän anordnat på kulturhuset, så man kan säga att det är något jag brinner för. Nästa lördag ståuppar jag i Upplands Väsby för ett gäng jämställdhetsfestivaldeltagare. Vad gäller större projekt så har jag en del på gång men det är för tidigt att säga något om.

-Hur kom det sig egentligen att du började jobba med tv och radio?

-Jag blev intervjuad som lesbisk stå-uppare i P3 Homo, när jag var arton. När de tänkte på ny programledare så var det jag som dök upp. Sen har jag fortsatt, eftersom jag tycker det är kul, och för att det funnits program som passar mig.

-Vad är bra humor för dig?

-Det jag skrattar åt, och kommer och tänka på flera gånger efter att jag hört det. Sådant som sätter vardagen i ett annat komiskt ljus. Eller får mig att se nya vinklar. Bra humor är smart. Därav att jag aldrig kommer tröttna på att citera Mia & Klara. Varje gång jag går på fin restaurang och får provsmaka ett vin vill jag bara göra som en ensam olycklig Gulletussan på Gothia Towers: Först skvimpa runt i glaset, svepa alltihop och sen säga "Det blir bra."

-Vad är egentligen det här ”Kyss min plysch” som man hört talas om?

-Har 5 flator inte koll på det menar ni?! Skandal...
Jo, Kyss min plysch är ett samarbete mellan mig och komikern Helena Sandström, där vi får vara hur flatiga och roliga vi vill. Så flatiga att heterokillarna och tjejerna också verkar digga oss. Som Jonas Gardell... fast utan det religiösa...

Kyss min plysch började som en show vi gjorde på Pride House 2008. Utsålda hus och köer som ringlar hela vägen från Klarascenen till Sergels torg, kan man ju inte säga nej till. Så på våren ville P3 att vi skulle testa radiohumor, sagt och gjort, vi gjorde tre program som sändes och var med i en tävling. Lyssnarna röstade fram oss till vinnare, och därför gjorde vi ytterligare ett program från soffan i plysch.
Den 17e oktober kunde ni därför höra oss prata om varför manshat är ute, varför män är så praktiska, och om sperma istället för fiskleverolja.
Programmet sändes den 17e oktober och finns fortfarande att lyssna på, om man går in på p3 Humorverkstads hemsida.

-Nämn en människa du beundrar!

-Dalai Lama... Kanske. ... Eller inte. Nej, jag vet faktiskt inte. Jag beundrar en mängd olika människor. Får jag bara säga en? Annars: Sandra Dahlén, Mia & Klara, Erykah Badu, Liv Elf Karlén, Helena Sandström, min blivande fru...

-Fem flator älskar lesbisk läsning. Kan du rekommendera någon bok med hbtq-tema?

-Böcker, böcker.... Det var ett tag sen jag läste någonting riktigt bra. Och Stjärnor utan svindel som jag älskade som 17-årig icke-vetande garderobsflata, tycker jag nu är alldeles för mansfixerad. Vem bryr sig om att läsa en ovetenskaplig studie av hur sex med kvinnor skiljer sig från sex med män? Jag får nog säga Kyssa sammet, av Sarah Waters. Den kommer jag aldrig tycka är lika bra som första gången jag läste den, men den fick mig att förstå att det är viktigt att komma ut som lesbisk, och stå för sina känslor. Efter att ha läst den bestämde jag mig för att komma ut, och då måste väl en bok vara bra?

-Vi är också mycket förtjusta i lesbisk film. Har du sett någon bra film med hbtq-tema?

-Jag älskar lesbisk film! Därför har jag sett väldigt många bra filmer, men också en hel del halvdana. Jag gillar filmer med lyckligt slut, och där en yngre tjej får en äldre kvinna. Så då har jag åtminstone två riktigt bra: Loving Annabelle och Gypo. Loving Annabelle visar för en gångs skull upp en ung person som är tonårigt trotsig på ett sjukt värdigt sätt. Hon känns vuxnare än alla lärarna på det katolska internatet tillsammans, och med tanke på att hon är elev och hennes förälskelse en lärarinna, så finns den klassiska Romeo-Julia-spänningen.

Gypo däremot, är en brittisk lesbisk dogmafilm, som är, bortsett från den fina kärlekshistorien, en gastkramande samhällsskildring. Jag har nog aldrig sett en sån spännande och intressant flatfilm varken förr eller nu.

Ja, och så eftersom jag älskar flatfilm så mycket måste jag få tipsa om en till: Fingersmith, en tredelad serie baserad på en bok av Sarah Waters. All den suktande längtan i den filmen är så sjukt BRA! Vem kunde veta att en sexscen tonsatt med klassisk musik kunde bli så bra? På riktigt alltså, och inte det där svulstiga klassisk-musik-dravlet. Förväxlingarna och lögnerna är så listiga att man måste se den om och om igen. Kanske med extra fokus på ovan nämnda scen.

Glöm inte heller att se Pucccini For Beginners, Gray Matters och Imagine Me and You... Puh! Tur att ni inte frågade om tv-serier också...

-Vi har haft lesbiskt humortema på vår blogg tidigare i höst. Kan du dra något flatskämt?

-Nä, inte så där på rak arm, men jag såg ett feministiskt skämt i DN häromdagen som är ganska kul: "Vård av frisk man". Det fnissade jag åt... fast nu blev det ju inte ett flatskämt. Äh, ladda ner podden av Kyss min plysch och lyssna istället. Adressen är sr.se/p3. Klicka er fram till p3 humorverkstad och sen Kyss min plysch.

.