Den här boken handlar om Mariia som bor i en liten by i Finland. När Mimi flyttar till byn och de finner varandra ser hon bara ljus ljus ljus, men hon ser också att Mimi bär på en sorg som är så stor så att ingenting kan rå på den.Vi vill böra med att utfärda en varning: Det här är inte en bok som du ska läsa när du har PMS eller känner dig lite nere. Boken är väldigt vacker, klok och även rolig, så där på ett lite svart sätt, åtminstone i början. Men framförallt är den här boken otroligt sorglig, något som författaren själv också varnar för, när bokens andra del börjar berättas. Om du vill läsa en bok som piggar upp dig och gör dig glad, då är det här antagligen inte boken för dig.
Mariia får följa med till Mimis hus, Oredan. Ingen annan i klassen har fått följa med dit. Snart får Mariia veta att Mimis mamma tog livet av sig på vinden och Mimi går ofta dit för att umgås med henne. Pappan i familjen har givit sig av, men sin mormor har Mimi i alla fall kvar, ett tag till.
Vilja-Tuulia Huotarinen har nominerats till flera fina litteraturpriser och vi förstår varför. Hon är också poet och det märks även i den här boken. Hon skriver korta meningar, korta stycken och korta kapitel, men de innehåller väldigt mycket. Hon använder språket så som det passar bäst för känslan.
Känslor är något som det finns mycket av i den här boken. Man dras in i det huvudpersonerna upplever, kärleken som är så stor, men ändå inte räcker till för att läka någon vars mamma har begått självmord. Personen som berättar är så klok och ser allting så klart, men kan ändå inte hindra händelseförloppet. Döden är ständigt närvarande i berättelsen.
Författaren berättar sin historia för dig. "Bästa läsare", börjar hon stycke efter stycke. Hon förklarar också sitt skrivande för dig, berättar vad lärarna på skrivkursern har sagt om hur man "ska" skriva, och förklarar sedan varför det inte alls passar sig att berätta den här historien på det viset.
Den här boken är fin och personlig. En ungdomsbok, sägs det, och den handlar förstås om ungdomar, men vi tycker att den fungerar väldigt bra för vuxna. Den passar nog inte för alltför unga ungdomar.
Tidigare fick vi in önskemål till bloggen om tips på böcker som var positiva och kunde uppmuntra unga som just hade insett sin sexuella läggning. I det här fallet beskrivs kärleken som något positivt, men allt det som händer runt omkring är väldigt tungt, så boken kan nog inte kvala in i kategorin uppmuntrande lesbiska böcker. Men, vill man läsa något vackert, klokt, poetiskt och mycket sorgligt, då kan vi rekommendera Ljus ljus ljus.
.
Inlägg
