"Om allt vore annorlunda" är en bok där tre berättelser löper parallellt. Två är i nutid (2017) och en utspelar sig 1937. Som titeln antyder önskar människorna i berättelserna att saker i deras liv vore annorlunda.
En av huvudpersonerna heter Rune, och han växer upp på ett barnhem. Dit kommer också Evert, och kärlek uppstår, men på trettiotalet är det förstås inte tillåtet att bli kär i en annan kille. Det är historien om Rune och Evert som är den mest engagerande, tycker vi. Vi får också följa Douglas, som sitter på ett ålderdomshem på Öland och längtar efter att få komma hem till sin blå villa vid havet. Och så är det Anna, som är gift med Mattias, men har en affär med Tove.
Det är något som fattas i den här berättelsen, för vi känner inte så mycket med karaktärerna. Mest känner vi för Rune och Evert, som ändå är lite sympatiska, och när de för första gången vågar närma sig varandra och visa sina känslor, då bryr vi oss faktiskt lite om dem. När den scenen är över tappar vi dock intresset igen.
Det händer för lite och historien har inte det där drivet framåt. Vi får inte lära känna karaktärerna så väl att vi får någon förståelse för deras känslor och sympati för deras handlingar. Värst är det med karaktären Anna, som är egoistisk och behandlar alla omkring sig som skit, utan att vi förstår varför. Ändå är både Mattias och Tove kära i henne. Det är väldigt oklart varför. Kanske har hon goda sidor som vi aldrig får se.
Karaktären Douglas är rätt tråkig/hemlighetsfull. När han stöter på Anna i slutet av boken berättar han dock plötsligt allt för henne. Vi vet inte varför. Det känns inte som att hon är värd något förtroende, och han känner henne knappt.
Det hade egentligen varit roligare om boken bara hade handlat om Rune och Evert, men fördjupat sig mer i deras relation, för det känns som att det hade kunnat bli mycket mer av den berättelsen.
Inlägg
