Lesbiska ligan

 

Eva är deprimerad och arg över Anna-Lisas svek när plötsligt telefonen ringer. Det är en för henne helt okänd person, en kvinna som heter Margit. Men de börjar prata, och kommer bra överens. Snart bestämmer de sig för att träffas, och det ena leder till det andra. Både Eva och Anna-Lisa har varit gifta, och de får underhåll av sina män. 

Det är 1943 och till skillnad från många andra kvinnor har Eva en motbok som ger henne rätt till en liter sprit varje månad. Inte för att det räcker, speciellt när hennes chef utpressar henne för att kunna lägga vantarna på flaskan. När Gunvor dyker upp och visar intresse för Margit blir allting väldigt krångligt. Speciellt som Margit verkar väldigt intresserad av Gunvor också, även om hon inte vill erkänna det. 

Svartsjukedramat slutar i rättegång, och ingen av kvinnorna verkar riktigt förstå att det de erkänt i polisens förhör ska kunna leda till att de anklagas för "otukt som mot naturen är". Inte heller kan de förstå tidningarnas löpsedlar som talar om en kriminell liga.

Mian Lodalen började med att nysta upp historiska händelser i "Lisa och Lilly" och fortsätter med detta i "Lesbiska ligan". Denna bok tycker vi är bättre, eftersom man får komma personerna närmare. Ibland är det lite väl mycket dialog och handling och brist på reflektion. Ibland förklaras historiska händelser av en utomstående berättare, vilket gör att man tappar närheten lite, men på det stora hela fungerar berättelsen bra. 

När det gäller slutet hade vi önskat att boken hade fortsatt lite till, att vi hade fått följa med kvinnorna till rättegången. Nu blir det lite rumphugget. När vi vänder sista sidan är det med ett förvånat "Va? Var det slut där?".

Jag vill sätta världen i rörelse

681 sidor lång är biografin om Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm, och den tar upp allt om hennes liv, från författarskapet till kvinnorörelsen och kärleksaffärerna.

Selma Lagerlöf slår igenom när hon vinner Iduns romanpristävling, med fem kapitel ur Gösta Berlings saga. Tidens manliga genier vet inte vad de ska tro. Är det bra, är det dåligt, och hur kan en ogift skolfröken skriva så?

Extra intressant ur lesbisk synvinkel är förstås beskrivningarna av Selmas relationer med Sophie Elkan och Valborg Olander. Författaren låter oss förstå att Sophie ville hålla deras relation på en mer platonisk nivå, och i breven dem emellan kallar de Selmas åtrå till henne för ett "ogräs" som måste utrotas. Vid tiden då Selma och Sophie träffas pågår ett skifte mellan en tid då kvinnor kunnat ha romantiska vänskapsförhållanden till en tid då detta började anses som sjukligt och fel. Valborg verkar inte ha burit på samma tvivel som Sophie, och där kan Selma till slut få den fullkomliga kärlek som hon längtat efter. Ändå vill hon inte sluta umgås med Sophie, och istället gör hon sitt bästa för att få behålla dem båda. 

Boken låter oss också förstå att relationen till Sophie blev mer ansträngd när Selmas kändisskap växer och maktförhållandet dem emellan förändras. 

Även om det är intressant att läsa om Selma Lagerlöf är 681 sidor rätt mycket, och det känns som att vissa saker kommer igen och andra är lite väl långrandiga. Boken hade med fördel kunnat kortas ner lite. En komprimerad biografi om Selma, med fokus på hennes relationer, det hade väl varit något? Eller kanske en roman till och med, så att man fick låta fantasin skena iväg lite? =)