Att det kan vara väldigt påfrestande att vara mamma känner de flesta till. Huvudpersonen i den här boken har nått gränsen där hon känner att det bara finns en utväg innan hon skadar någon: att sätta sig i bilen och köra iväg.
Marie har man och två små barn och hon försöker verkligen vara mamma, men det vill sig inte. Hon förstår inte barnen, orkar inte med deras skrik och lider av att dottern slår andra barn och sin lillebror så fort hon kommer åt.
Marie flyr till gården hon ärvt av sin mormor för att få vara i fred, men en kvinna som kört vilse dyker upp och de märker båda att de känner en stark samhörighet och attraktion. Då kommer Maries mamma till gården och med sig har hon alla krav och all förebråelse som Marie försökt rymma ifrån. Dessutom märker mamman att det finns något mellan Marie och hennes mystiska gäst och hon gör sitt bästa för att stoppa det.
Boken heter I en familj finns inga fiender och är skriven av Viktoria Myrén. Jag skulle inte säga att det är en kärlekshistoria, om någon skulle ha fått det intrycket av beskrivningen ovan. Istället behandlar boken mest Maries tankar, minnen och känslor som hon går igenom i sitt huvud för att försöka förstå sig själv och komma till ett beslut.
Boken är välskriven, men lite tungt är det ibland att höra om huvudpersonens smärta. Hon älskar sina barn och ändå känner hon att hon inte kan ge dem det de behöver. Samhället accepterar inte en mamma som lämnar sina barn. En sådan mamma är självisk och elak. Det berättar också både Maries man och Maries mamma för henne. Vilket beslut fattar hon i slutänden? Det får ni se om ni läser boken.
En recension av: Angelica
.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar