Det här kalla landet av Pernilla Gesén

Noomi bor i ett land som heter Nordland. Hon är från en välbärgad familj och är van vid att kunna få det hon pekar på. En dag börjar hennes mamma dra in på utgifterna och Noomi får inte en ny kappa till säsongen. Affärerna börjar rea ut saker och snart stänger de, en efter en. Noomi känner att något är mycket fel. Hennes bror som har gått ut skolan med bra betyg får inte något jobb och går istället in vid politiken, för det främlingsfientliga partiet ND. Partiet är bra på att fånga upp människors missnöje för allt som är fel i landet och skylla det på invandrare. Efter att Noomi har blivit rånad av ett gäng invandrartjejer dras hon också med. Visst har ND sitt ursprung i främlingshat, men så är det ju inte längre, det säger i alla fall alla i partiet, och något måste ju göras åt situationen i landet.

Det finns dock en sak som krånglar till det lite och det är Zahra i Noomis klass. Zahra är jättejobbig, men samtidigt mycket fascinerande. Hon käftar emot varje gång någon talar varmt om ND och beskyller dem för att vara främlingsfientliga. Det är också jobbigt att Zahra har snott Jasper, som är Noomis före detta kompis, som hon kanske är kär i, eller, hon vet inte riktigt.

Zahra är svår att få grepp om. Samtidigt som hon verkar hata Noomi för hennes åsikter blir hon ändå besviken och säger saker som att "hon hade högre tankar om henne och trodde hon var smartare än så" och på en fest blir Noomi plötsligt kysst av Zahra.

Det som är mest spännande med den här boken är motsättningarna som finns. Att främlingsfientliga partier utnyttjar människors rädsla när tiderna blir sämre är ett mycket aktuellt ämne och det är också spännande när någon blir kär i fienden. Boken är riktigt spännande ibland, men tappar lite känsla i vissa passager. Speciellt slutet hade gärna kunnat få vara lite utförligare, för det känns lite rumphugget.

.

Lisbet och Sambakungen av Emma Karinsdotter och Hanna Gustavsson

Idag har vi läst en ny barnbok för 5-7-åringar: Lisbet och Sambakungen. Av förlaget Bonnier Carlsen beskrivs den som en "normkreativ högläsningspärla" och det lät ju lockande! Boken handlar om sexåriga Lisbet och hennes farmor Sambakungen. De bor tillsammans i ett hus, tillsammans med piratkatten Sixten som har ögonlapp och ett träben.

Lisbets föräldrar bor på Bahamas och verkar inte ha lust att ta hand om sin dotter. De skickar bara tråkiga vykort ibland. Men Sambakungen tycker mycket om att umgås med Lisbet, faktiskt så mycket att hon blir alldeles nere när hon får veta att Lisbet måste börja skolan i augusti. De bestämmer sig för att ha en riktigt rolig sommar fram till dess att den hemska skolan börjar och man inte får rita vad man vill. Eller, i alla fall säger farmor sådana saker, att skolan dödar all fantasi man har och liknande, men Lisbet misstänker att hon kanske skulle gilla skolan och hon vill gärna lära känna lite nya kompisar, framförallt Hanin, som hon har träffat på stan, och som ska gå i hennes nya klass.

Hur är det med lesbiskheten i den här boken då? Jodå, den finns där, för farmor Sambakungens ex-flickvänner kommer på besök, Agatha Fox och Nanna Galenpanna. Med Agatha Fox börjar farmor till och med tantsnuska sig, så att Lisbet rymmer upp till sitt rum för att slippa se.

Farmodern är som en blandning av Karlsson på taket och Pippi Långstrump. Hon är dryg och egoistisk samtidigt som hon ändå verkar bry sig om Lisbet. På många sätt är hon som ett barn. Hon gör som hon vill och lämnar inte Lisbet i fred många minuter för hon blir direkt uttråkad och vill ständigt leka. Det verkar lite jobbigt att vara Lisbet, tänker vi ibland. Föräldrar som inte bryr sig och en farmor som nästintill har tvångstankar om att allt ständigt måste vara roligt och speciellt.

Författarna har klämt in väldigt mycket i den här boken. Nästan för mycket. Det är som att när varje detalj ska vara speciell och rolig så blir det lite som när Brasse ska göra sockerkaka och lägger i korv och godis i smeten.

Det vi var mest nyfikna på var egentligen hur det skulle bli när Lisbet började skolan, hur Lisbets relation med Hanin skulle utveckla sig och hur farmor skulle ta det att Lisbet fick en kompis, men det fick vi inte veta så mycket om, för det mesta av boken gick åt att beskriva alla Sambakungens tokigheter. Kanske historien om Lisbets nya kompis och om skolan i en kommande bok? På det stora hela tyckte vi dock att Lisbet och Sambakungen var en trevlig och fantasifull bok, med söta teckningar i.