Skuggan och skolsabotören av Lotta Sundin

Nej, det kryllar inte direkt av lesbiska hjältar i litteraturen, och speciellt inte i kategorin 9-12 år. Tur att Skuggan finns! Det här är den tredje boken i serien om den hemliga hjälten Skuggan, eller Tuva, som hon egentligen heter. (Vi tycker i och för sig att böckerna fungerar att läsa även för äldre ungdomar, och till och med vuxna, om man är sugen på något lesbiskt, lättläst och spännande!)

I den första boken, "Vem är Skuggan?", fick vi lära känna Tuva, hennes knasiga uppfinnarmamma, och förstås Julia - den nya tjejen i klassen - som Tuva blir väldigt nyfiken på. Till Tuvas förvåning verkar Julia intressera sig för henne också, fastän hon själv tycker att hon är väldigt fel och konstig. I den andra boken, "Skuggan och pojken som försvann" försvinner Tuvas kompis Albin, och medan Tuva och Julia försöker hitta honom får de veta mer och mer om hans trassliga familjesituation.

I den tredje boken knyts allting ihop. Det är när Albins bror kommer tillbaka till Granköping som märkliga saker börjar hända. Någon börjar sabotera på skolan och Tuva hör hur ett stökigt grabbgäng talar om att hämnas på Skuggan. På vems sida står Albin om han måste välja mellan sin bror och sina vänner? Och varför blir Julia plötsligt så sur när det lesbiska skateboardproffset Lindsay Evans kommer till stan och börjar prata med Tuva?

Den tredje boken är, precis som de tidigare, varm och hjärtlig medan den lyfter problem som ensamhet och utsatthet, och det är också spännande att få läsa sig fram till vem skolsabotören egentligen är.

Mer om boken kan du läsa här.

.

Sen tar vi Berlin av Moa Lina Croall

Lou flyttar till Malmö och har stora planer för sitt band, men de andra bandmedlemmarna verkar mest ägna sig åt en massa annat när de har kommit till storstan, och Lou mår bara sämre och sämre. Till slut får hon nog, hämtar upp bästisen Julia, och så drar de till Berlin. Där har Julia någon gång bott i ett ockuperat kvinnohus, så de tänker att de kan bo där igen. Och det får de, visar det sig när de kommer fram. Där har vi själva miljön på plats. Nu kan berättelsen börja.

Det är i kvinnohuset som Lou träffar Sarah, och det blir direkt sådär magiskt och elektriskt mellan dem. Men Sarah är upptagen visar det sig, och hon mår också väldigt dåligt, över något hemligt som har hänt. Men de fortsätter att laga linssoppa och gå på spelningar och fester medan de sakta närmar sig varandra.

"Sen tar vi Berlin" är en relationsroman, och i centrum står relationen mellan Lou och Sarah, men också mellan Lou och bästisen Julia, och mellan Lou och hennes lillasyster Sofia, som hon först skriver brev till, och som sedan kommer på besök. Men allra mest verkar det handla om hur Lou mår, vad som får henne att må bra och vad som får henne att må dåligt. Hon försöker lista ut hur hon själv fungerar, för hon mår oftast dåligt, och dricker mycket öl. Men sedan har hon ju musiken, och kanske är det den, och Sarahs kärlek som kan rädda henne?

Författaren själv har sagt att hon har skrivit denna bok för ungdomar, för att hon vill visa att det där man ofta tycker om sig själv när man är ung, självhatet, inte är en objektiv sanning, och att andra ofta ser en på ett helt annat sätt.

"Sen tar vi Berlin" är en välskriven bok, men den är rätt deppig, och vi tyckte att huvudpersonen var lite svår att komma nära. Eftersom vi inte känner så mycket för henne bryr vi oss liksom inte lika mycket om hur det går för henne. Boken tar sig dock lite när vi läst ungefär hälften, och i bokens andra halva är det ändå lite spännande att få se vad som egentligen har hänt med Sarah, och om de kommer kunna få varandra.
.

Vajlett och Rut av Karin Alfredsson

Det här var minsann en riktigt fin bok! Det är en historia som utspelar sig i Västerbottens inland i mitten på förra seklet. Där möter vi lärarinnan Vajlett, som är döpt efter en filmkaraktär (Violet) som hennes mor såg på bio när värkarna startade. Valjett anländer till den lilla byn Granträskåsen, där nästan alla byns invånare följer bibelorden slaviskt. Valjett bemöts med stor skepsis när det framkommer att hon inte går i kyrkan, och dessutom kommer med en massa märkliga påfund, som att pojkarna ska ha syslöjd och att eleverna ska sätta upp en teaterpjäs.

Skvallret löper snabbt i Granträskåsen, inte bara om Valjett, utan om alla som har gjort bort sig eller klivit utanför normen. Skvallret går också om den nya postfröken, Rut Westin, som har kort hår!

Som läsare väntar vi bara på att Vajlett och Rut äntligen ska få träffas! Men det tar tid. Väldigt lång tid faktiskt. Egentligen är den här boken lite mer som verkligheten är, än som en bok vanligtvis är uppbyggd. För i verkligheten kan du se någon på håll, lägga märke till att hon flyttar in i kvarteret, och kanske höra hur någon annan pratar om henne, men det kan ta tid innan ni träffas. Men sedan en dag så råkas era vägar och det är då ni upptäcker att... "Oj! Vad fantastisk hon var den där nya postfröken. Hon väcker känslor i mig som församlingen i Granträskåsen nog inte alls skulle uppskatta." För det är så Vajlett känner. Att vara lesbisk på den här tiden var tillräckligt svårt i en stad, men att vara det i en liten religiös by där skvallret alltid löper är ännu värre.

I efterordet säger Karin Alfredsson att Vajlett och Rut inte finns på riktigt, men att de hade kunnat finnas, och att de nog då hade mötts av ungefär den miljö som finns i boken. Författaren har gjort noggrann research, och det märks. Hela byn och dess invånare känns väldigt verkliga. Vi får också veta väldigt mycket om dem och hur de lever, genom lärarinnan Vajletts ögon.

Kärlekshistorien i boken är fin, men vi hade gärna sett att den hade fått lite mer plats. Kanske att den hade kunnat få börja lite tidigare ändå. Istället händer nästan allting precis i slutet av boken. Men det är en mycket välskriven bok, och som läsare dras man in i miljön och umgås med alla karaktärer i byn som känns väldigt verkliga. Den här boken rekommenderar vi verkligen!