Sen tar vi Berlin av Moa Lina Croall

Lou flyttar till Malmö och har stora planer för sitt band, men de andra bandmedlemmarna verkar mest ägna sig åt en massa annat när de har kommit till storstan, och Lou mår bara sämre och sämre. Till slut får hon nog, hämtar upp bästisen Julia, och så drar de till Berlin. Där har Julia någon gång bott i ett ockuperat kvinnohus, så de tänker att de kan bo där igen. Och det får de, visar det sig när de kommer fram. Där har vi själva miljön på plats. Nu kan berättelsen börja.

Det är i kvinnohuset som Lou träffar Sarah, och det blir direkt sådär magiskt och elektriskt mellan dem. Men Sarah är upptagen visar det sig, och hon mår också väldigt dåligt, över något hemligt som har hänt. Men de fortsätter att laga linssoppa och gå på spelningar och fester medan de sakta närmar sig varandra.

"Sen tar vi Berlin" är en relationsroman, och i centrum står relationen mellan Lou och Sarah, men också mellan Lou och bästisen Julia, och mellan Lou och hennes lillasyster Sofia, som hon först skriver brev till, och som sedan kommer på besök. Men allra mest verkar det handla om hur Lou mår, vad som får henne att må bra och vad som får henne att må dåligt. Hon försöker lista ut hur hon själv fungerar, för hon mår oftast dåligt, och dricker mycket öl. Men sedan har hon ju musiken, och kanske är det den, och Sarahs kärlek som kan rädda henne?

Författaren själv har sagt att hon har skrivit denna bok för ungdomar, för att hon vill visa att det där man ofta tycker om sig själv när man är ung, självhatet, inte är en objektiv sanning, och att andra ofta ser en på ett helt annat sätt.

"Sen tar vi Berlin" är en välskriven bok, men den är rätt deppig, och vi tyckte att huvudpersonen var lite svår att komma nära. Eftersom vi inte känner så mycket för henne bryr vi oss liksom inte lika mycket om hur det går för henne. Boken tar sig dock lite när vi läst ungefär hälften, och i bokens andra halva är det ändå lite spännande att få se vad som egentligen har hänt med Sarah, och om de kommer kunna få varandra.
.