Hijab butch blues av Lamya H

 Ja, bara titeln väcker ens tankar, eller hur? En butch i hijab? Huvudpersonen Lamya har en hel del att tänka på och hon delar frikostigt med sig av sina tankar till oss läsare. Det börjar när hon är liten och till en början inte känner lust för någonting, samtidigt som hon redan vet att hon inte passar in. Det är när hon i koranen läser om Maryam (jungfru Maria), som föder en son utan att ha varit med en man, som hon förstår: Maryam är som jag! Maryam är lesbisk.

Lamya tänker mycket på Allah och koranen, och försöker tolka sin omvärld utifrån det som står och tvärtom. Som svart muslim möter hon rasism och fördomar varje dag, och när hennes familj flyttar mellan olika länder lägger hon märke till att olika etniska grupper står olika högt upp i den sociala rankingen, men själv verkar hon alltid hamna i botten.

Hennes familj är strängt religiös och hon vet att hennes sexualitet inte skulle accepteras. Nej, hennes mamma är otroligt upprörd bara över att hennes kusin har skilt sig, fastän hennes man misshandlade henne. 

Trots detta hittar Lamya sin egen väg fram i livet. Hon hittar vänner, hon hittar sitt community och hon börjar dejta. Och hon tvivlar aldrig på sin tro. Istället tolkar hon surorna utifrån de situationer hon själv upplever och gör texterna till sina.

Vi tyckte att det var mycket intressant, men också skrämmande, att uppleva världen genom Lamyas ögon. Det finns så mycket hat, fördomar och rädsla kopplat till ras och religion. I en scen börjar Lamya och hennes bror att leka med ett arabiskt barn, och de har jättekul. Nästa dag har de arabiska föräldrarna bestämt att de inte får leka mer. Tänk om barn bara kunde finna varandra utan att utsättas för vuxnas fördomar. Vad bra det kunde bli.

Sammanfattningsvis: En välskriven och intressant bok. Perfekt för dig som vill hoppa in i någon annans huvud och se världen genom hennes ögon, speciellt om du vill lära dig mer om islam. Boken passar kanske inte dig som vill läsa en bok som har en dramaturgisk kurva med en tydlig början och ett tydligt slut, för den består mest av olika anekdoter och lärdomar i Lamyas liv, kopplat till olika profeter i koranen.

Badort av Tove och Hanna Folkesson

 

”Badort” är väl en härlig titel? När handlingen också utspelar sig på Öland på 30-talet går våra tankar till den fina lilla boken ”Charlie” av Margareta Suber, från 1932. Men böckerna är inte särskilt lika varandra. Fruarna Folkessons gemensamma bok är inte så lik Tove Folkessons tidigare böcker heller, där det är vardagslivet som beskrivs på Toves speciella och lite poetiska vis. När vi nu istället hamnar i fantasin och historien blir det något annat, och det känns inte lika äkta, inte lika ”där”.

Berättelsen handlar om den fattiga Måna, som just lämnat sin döde fyllbult till far bakom sig, tagit hans pengar och hoppat på tåget till Borgholm. En flicka från en överklassfamilj som just anlänt från Stockholm tar Måna för någon som kör väskor på kärra och ber henne ta deras bagage till badhotellet. Det är första gången Måna och Ingrid möts, men deras vägar korsas igen, på mer eller mindre osannolika vis. Måna låtsas vara Ingrids kusin, kläs upp och utses till Ölands sommarflicka, samtidigt som en arg lokal gangster är efter henne. Överklassflickan Ingrid har istället frånvarande föräldrar som gillar att festa, och som vill gifta bort henne med en rik knös. Men kärlek uppstår förstås mellan de båda flickorna och de delar en romantisk natt. Hur ska det gå för dem båda? Ja, det undrar man. Det som händer därefter är lite oväntat, lite osannolikt och lite konstigt, men vi kan i alla fall avslöja att det involverar en saxofon.

En rolig sak med boken är Hanna Folkessons illustrationer. Man skulle kunna tro att det skulle ge lite barnbokskänsla, men så är det inte alls. Fler illustrationer i böcker för vuxna säger vi!

Mjölkat av Sanna Samuelsson

 

Alla har vi väl någon gång varit där i tanken, funderat på hur det vore att kika in i den där lägenheten eller i det där huset där vi en gång bodde, men som nu är någon annans hem. Men vi gör det förstås aldrig. För det gör man ju inte. Utom i boken Mjölkat av Sanna Samuelsson, där huvudpersonen bryter ihop, får nog av sitt kontor och sina svettiga polyesterbyxor, får nog av det klaustrofobiska tillståndet som uppbrottet från flickvännen lämnat henne i, och hoppar i bilen och rymmer. 

Hon kör till gården, till det som var föräldrarnas gård som de arrenderade, men där nu en barnfamilj flyttat in. När hon kommer fram inser hon att de nya ägarna är bortresta och hon passar på att kika runt, se vad som har ändrats och inte, minnas hur det var i hennes barndom. Sedan blir det sent och hon blir liksom kvar. När hon väcks av en gräsklippare inser hon att det är barndomsvännen Max som tar hand om gården åt ägarna medan de är borta. 

Det är ett intressant upplägg, det här att huvudpersonen gör allt man inte får göra, och dessutom blir påkommen. Men det verkar inte bekymra henne värst. Kanske för att hon mår lite för dåligt och för att hon behöver komma "hem" för att hitta sig själv igen. Kanske ser Max också det, eftersom han låter henne bo kvar, eller så är det deras gemensamma historia som hindrar honom från att köra ut henne.

Det är lite svårt att förklara vad "Mjölkat" handlar om. Det handlar om gårdsliv, om kor och om att minnas barndomen, om att se sina föräldrars hårda arbete som aldrig gav någon utdelning, utan slutade i en gårdsauktion. Det handlar också om en person som mår psykiskt dåligt, som blivit övergiven, eller som hon själv beskriver det, "förintad". Hon går runt på gården och minns och berättar för oss, redogör för hur allt fungerade på gården. Samtidigt får vi små glimtar av hennes liv med Diana, men de bitarna är ganska sparsmakade. Vad hon känner och tänker får vi heller inte veta så mycket om, annat än att vi får lista ut det utifrån hennes handlingar.

Den största behållningen i den här boken är nog språket, alla oväntade metaforer och jämförelser och alla detaljer som författaren plockat upp ur vardagslivet och som får en att le. Det är annorlunda på ett roligt sätt.