Mjölkat av Sanna Samuelsson

 

Alla har vi väl någon gång varit där i tanken, funderat på hur det vore att kika in i den där lägenheten eller i det där huset där vi en gång bodde, men som nu är någon annans hem. Men vi gör det förstås aldrig. För det gör man ju inte. Utom i boken Mjölkat av Sanna Samuelsson, där huvudpersonen bryter ihop, får nog av sitt kontor och sina svettiga polyesterbyxor, får nog av det klaustrofobiska tillståndet som uppbrottet från flickvännen lämnat henne i, och hoppar i bilen och rymmer. 

Hon kör till gården, till det som var föräldrarnas gård som de arrenderade, men där nu en barnfamilj flyttat in. När hon kommer fram inser hon att de nya ägarna är bortresta och hon passar på att kika runt, se vad som har ändrats och inte, minnas hur det var i hennes barndom. Sedan blir det sent och hon blir liksom kvar. När hon väcks av en gräsklippare inser hon att det är barndomsvännen Max som tar hand om gården åt ägarna medan de är borta. 

Det är ett intressant upplägg, det här att huvudpersonen gör allt man inte får göra, och dessutom blir påkommen. Men det verkar inte bekymra henne värst. Kanske för att hon mår lite för dåligt och för att hon behöver komma "hem" för att hitta sig själv igen. Kanske ser Max också det, eftersom han låter henne bo kvar, eller så är det deras gemensamma historia som hindrar honom från att köra ut henne.

Det är lite svårt att förklara vad "Mjölkat" handlar om. Det handlar om gårdsliv, om kor och om att minnas barndomen, om att se sina föräldrars hårda arbete som aldrig gav någon utdelning, utan slutade i en gårdsauktion. Det handlar också om en person som mår psykiskt dåligt, som blivit övergiven, eller som hon själv beskriver det, "förintad". Hon går runt på gården och minns och berättar för oss, redogör för hur allt fungerade på gården. Samtidigt får vi små glimtar av hennes liv med Diana, men de bitarna är ganska sparsmakade. Vad hon känner och tänker får vi heller inte veta så mycket om, annat än att vi får lista ut det utifrån hennes handlingar.

Den största behållningen i den här boken är nog språket, alla oväntade metaforer och jämförelser och alla detaljer som författaren plockat upp ur vardagslivet och som får en att le. Det är annorlunda på ett roligt sätt.