onsdag 1 februari 2012

Komma ut på jobbet?

En läsare ville veta mer om hur personlig man ska vara med sin läggning på en arbetsplats. Vi har lämnat över denna fråga till DoktorAndie:

Hur personlig ska man vara? Naturligtvis finns det inget allmängiltigt svar på en sådan fråga, utan det är förstås upp till den enskilde individen att välja om och när och hur man vill komma ut på jobbet. Det som är viktigt är förstås att man ska kunna känna att man kan komma ut på jobbet om man skulle vilja.

I en artikel i DN intervjuas Tobias Tengström i fackförbundet Unionens hbt-nätverk som säger att det finns de som lever dubbelliv och är en människa på jobbet och en annan privat. Han tror att det är rädslan att bli utfrusen eller missgynnas gör att många tiger på jobbet om sin läggning. Hans tips är att inte ställa sig upp på personalmötet inför alla, utan att först prata med någon eller några man har förtroende för.

Konsulten Petra Elisson har skrivit en bok som heter Regnbågschefen och hon framhåller där hur viktigt det är att chefen föregår med gott exempel och markerar mot oönskat beteende och inte automatiskt antar att någons partner är av motsatt kön.

RFSL kan faktiskt hbt-certifiera arbetsplatser där personalen fått särskild utbildning, men om jag tittar in på deras websida ser jag att det mest verkar vara vårdmottagningar som är hbt-certifierade. I och för sig tycker jag inte att en arbetsplats ska behöva någon certifiering för att människor ska uppföra sig anständigt och inte göra sig roliga på någon annans bekostnad i vilket fall som helst.


Men okej, bortsett från att folk ska uppföra sig, har andra människor egentligen någon med min sexuella läggning att göra, undrar du? Nej, din sexuella läggning har förstås inget med ditt faktiska arbete att göra och därför behöver dina kollegor inte få veta något av den anledningen. Det som kan vara jobbigt är sociala situationer som fikaraster och luncher. Kanske gillar du dina kollegor och kanske vill du också dela med dig av vilken härlig restaurang du och flickvännen var på i helgen. Då ska du självklart göra det. Helst på en gång så att du inte börjar nästla in dig i en massa lögner som du får svårt att ta dig ur sen. Självklart ska du kunna berätta saker på precis samma sätt som alla de andra. Hur bär du dig då åt? Du berättar om den händelse ni varit med om och så stoppar du in ett "hon" och "min flickvän" på lämpliga ställen. Om dina kollegor då är vanliga trevliga människor så säger de: "Har du en flickvän? Vad roligt! Det visste jag inte. Har ni varit tillsammans länge?"

Om några av kollegorna inte är vanliga trevliga människor och du känner dig diskriminerad på grund av din läggning ska du tala med din närmaste chef. Om problemet inte åtgärdas eller om det är chefen som är problemet ska du kontakta ditt skyddsombud. Du kan också göra en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen.




Läs mer på:


PS: Vill du dela med dig av någon upplevelse från ditt arbetsliv där din sexuella läggning haft betydelse? Har du kommit ut för kollegorna? Eller känt dig illa till mods när medarbetarna dragit fördomsfulla skämt? Skriv ner dina tankar och maila dem till 5flator@gmail.com så publicerar vi dem gärna!
.

3 kommentarer:

Ragnhild sa...

Själv är jag ju knappt ute alls och då inte på jobbet heller. Jag tänker som så att jag inte skulle berätta för folk om jag var intresserad av killar så därför berättar jag inte motsatsen heller. Hade jag däremot haft flickvän/fru så hade jag ju givetvis pratat om henne när det var rimligt (kanske inte i tid och otid men =) för det är ju vad som är naturligt för mig liksom. Men nej. Jag har inga planer på att nånsin "komma ut" Jag kommer helt enkelt presentera den person jag valt att dela mitt liv med.

Fem flator sa...

Så tror jag att de flesta tänker, att det faller sig naturligt att berätta i vissa situationer, så då gör man det då. Det viktiga är väl att man inte måste sitta och ständigt ljuga och må dåligt av det.

/Andie

Erika sa...

Jätte bra inlägg om frågan jag ställde! Nu när jag har varit på praktik så har jag inte nämnt min läggning alls och de kändes att jag döljde min bästa sida! Jag tycker att just den här frågan är väldigt svår och man får helt enkelt känna av i alla situationer tyvärr. Tack för att Ni la Er tid på just detta ämnet, Tack! :)