När jag mötte kärleken

Hej alla fina läsare! Tack för all uppmuntran och allt stöd i mail och kommentarer. Och särskilt tack till Dystopia, som tog vår efterlysning efter läsarbidrag på allvar och skickade in en text på temat vi hade förut: "När jag mötte kärleken." Självklart vill vi inte undanhålla den texten från er, så här kommer den!

Vi träffades första gången för snart nio år sedan, hösten 2003. Jag hade
precis fyllt 19 år och hade på sensommaren det året just kommit ut ur
mitt första riktiga förhållande.

Det hela började väldigt oskyldigt, vi pratade bara på nätet. På
communityt helgon.net startade allt några månader tidigare innan vi
träffades för första gången. Det snackades mest musik och annat vi
hade gemensamt intresse av. Inget flörtande alls. Det var nog för att
vi båda hade varsin flickvän under den tiden.

Sen blev jag ju singel, och vi fick upp kontakten ännu mer. Lägligt
nog var även hon singel. Jag bodde i Borås, hon strax utanför
Göteborg. Inte så långt mellan oss, med andra ord. Så vi bestämde oss
för att ses efter några veckors lätt ”nät-flörtande”.

Vi träffades några gånger under en eller två månader, lite mys, lite
hångel, lite sex. Men det klickade aldrig mellan oss på riktigt. Jag
kärade dock ner mig en aning i henne som den tonåring jag var. Men jag
var ändå för osäker och blyg, för ung och färsk tror jag. Hon, som är
några år äldre än mig och mer erfaren, tröttnade antagligen på min
osäkerhet och passivitet. Även om jag törstade efter bekräftelse och
närhet, så vågade jag inte visa det. Hon var inne i en period då hon
inte ville ha något seriöst förhållande, så det var ju dömt från
början att inte fungera. Hela grejen rann tillslut ut i sanden och vi
slutade höras av.

Månaderna gick, men hon fanns ändå kvar någonstans i mitt sinne. Det
var ändå något speciellt med henne, det kände jag.
Månaderna blev till år och jag tänkte på henne mer sällan men då och
då kunde några enstaka minnen ibland dyka upp. En doft, en låt. Vi
hade ju ändå musiken som en stor gemensam nämnare. Och jag minns
starkt att jag tyckte hon luktade så förbannat gott…
Relationer startades och avslutades, tjejerna kom och gick. Jag
flyttade runt, från Borås till Skåne – Svalöv, Lund, Malmö – sen
träffade jag en kärlek i Göteborg. Flyttade, blev sambo, förlovad och
hela baletten. Men så tog även den kärleken slut en dag i början på
detta året. I samband med det återupplivade jag min Qruiser-profil och började bli mer aktiv där, man måste ju liksom komma in i svängen igen, tänkte jag. Get up on that horse, så att säga.

En vecka efter min första dag som singel på ungefär tre år, så loggar
jag in på Qruiser som nu blivit en daglig vana. Då ser jag att jag har
fått ett mail. Ett nickname och en liten profilbild som jag känner
igen så väl, och jag tappar hakan. Det är från Henne. Hon hade hittat
mig känner igen mig. Pulsen ökar, hjärtat och något i maggropen
sprätter till av glädje. Jag får först svårt att hitta på något att
svara, vill verka nonchalant och lite cool. Inte vara för snabb att
avslöja att jag direkt kände igen henne och min spontana glädje över
hennes mail. Ett svar plitar jag så småningom ändå ner, försöker få
det att låta så neutralt som möjligt. Får svar någon timma senare och
svarar, så fortsätter det i några dagar tills vi bestämmer oss för att
vi måste ses igen.

Sagt och gjort, vi träffas ute på krogen. Krogen var tråkig, så vi
åker hem till min vän, som jag för tillfället bor hos, på efterfest.
En soffa, musik, lite småprat och skratt. Så plötsligt, en lätt
beröring vid min axel som får det att sprudla i hela kroppen. Det blir
knäpptyst och tiden nästan fryser till och står stilla. Jag vänder mig
mot henne och hon kysser mig, jag kysser henne och allt känns så rätt.
Några timmar senare somnar vi tätt omslingrade.

Jag borde vetat redan då att jag träffat min stora kärlek, men in i
det längsta försökte jag motarbeta mina känslor. Moraltanten i mig
skrek "du måste ju för fan vara singel lite längre än två veckor innan
du träffar någon ny!!?"

Till slut gick det dock inte att hålla emot, jag var tvungen att
erkänna att jag sedan den kvällen i slutat av januari fallit hejdlöst
för henne och hittat den jag alltid letat efter. Jag borde förstått
för nästan 9 år sedan att  jag träffat kärleken i mitt liv. Men tiden
var inte rätt då. Jag förstod inte det då, men jag förstår det nu.
Tiden är så jävla rätt för oss nu.

// dystopia

Vill du också dela med dig av en text? Maila 5flator@gmail.com så publicerar vi den gärna. Den kan handla om när du mötte kärleken, förlorade den, eller något annat, bara texten har ett lesbiskt tema. Du behöver inte bekymra dig om grammatik, stavning eller liknande petitesser. Vi tittar gärna igenom texten åt dig. Hälsningar 5.