Angelica har nu läst Liten handbok i konsten att bli
lesbisk, av Mian Lodalen och Matilda Tudor och här följer hennes recension!
Något som många läsare verkar fråga sig är: Vem vänder den
här boken sig till? Det är ju inte som att särskilt många människor verkligen tror att man kan lära sig att bli
lesbisk. Jag gissar att boken är menad att bara vara rolig och att det här ”antagandet”
att man kan byta sexualitet görs för att författarna ska få chansen att skriva
andra roliga saker om hur bra det är att vara lesbisk. Men vem är boken då ställd till? Flator som tycker det är
roligt att läsa om hur flator är? Eller människor som just insett att de
förmodligen är lesbiska och vill veta mer om hur livet som flata kan se ut?
Författarna börjar med att uttrycka sig såhär: ”Om sexuell
orientering inte är ett biologiskt faktum utan något vi skolas in i och lär och
socialt, så borde det ju rimligtvis gå att skola om sig om man verkligen vill?”
Sedan följer några texter om allt dåligt som finns med att
vara heterosexuell. Om jag vore heterosexuell skulle jag nog bli förolämpad av
dem. Därefter kommer texterna som berättar hur bra det är att vara lesbisk.
Allting är väldigt subjektivt och vinklat förstås.
Del tre i boken är egentligen mest intressant tycker jag.
Där finns infotexter om genus, sex och tips om lesbisk kultur. Den delen tror
jag kan vara kul att läsa för nyutkomna flator som vill lära sig allt om sitt
nya liv. Lite roligt är det också med intervjuerna med kända flator och med serierna av bland andra Nina Hemmingsson.
Sammanfattningsvis måste jag väl säga att jag inte är överväldigad och fascinerad av den här boken. Tyvärr kommer jag nog glömma den rätt snart. Men kanske är min humor inte densamma som författarnas, så att den passar andra läsare bättre.
/A
Inlägg
