söndag 1 juni 2014
Blekingegatan 32 av Lena Einhorn
Vad vet du om Greta Garbo, mer än att hon var en stor filmstjärna?
Lena Einhorn fick 2005 läsa de trettiotre breven från Greta Garbo till Mimi Pollak och fick då en helt ny bild av skådespelerskan. Breven skrevs från början av Gretas och Mimis gemensamma tid som studenter vid Dramatens elevskola till långt efter det att Greta avslutat sin karriär. Mimi lär ha burit dessa brev i sin handväska hela livet.
Romanen Blekingegatan 32 börjar i ett fattigt hem på Södermalm 1920. Greta har nyligen förlorat sin far och har fått arbete på varuhuset PUB, men längtar bara bort, till ett annat liv. Som sjuttonåring lyckas hon komma in på Dramatens elevskola, som den yngsta av teaterskolans studenter. De andra studenterna är välutbildade och de flesta har en fin bakgrund, men Greta lyckas ändå hävda sig. Vi får följa henne under denna tid, som hon senare skulle komma att kalla för sitt livs lyckligaste. En tid av välbefinnande, kamratskap och, för första gången i Gretas unga liv, en känsla av tillhörighet. En tid, också, av passionerad kärlek. Att Greta älskar Mimi råder ingen tvekan om och som läsare blir man glad när Greta till slut verkar få lite lycka i sitt liv, både genom att få spela teater som hon alltid velat och genom att ha hittat någon att älska och som älskar henne tillbaka.
Men så inträder en total scenförändring i samma stund som mästerregissören Mauritz Stiller gör entré i hennes liv. Han både lägger världen för hennes fötter och rycker samtidigt bort henne från den värld och de människor hon känner och älskar.
Jag blir lite irriterad på Greta. Ibland verkar hon så stark, men ibland verkar hon inte ha någon egen vilja alls, utan bara dras med i det andra säger åt henne att göra. Jag kommer på mig själv med att önska att hon hade gjort andra val. Hade hon inte blivit lyckligare då? Men som en vän till mig uttryckte det: Du måste tänka på att det var andra tider då. Säkert var det inte så enkelt. Och så är det väl. Det var i alla fall roligt att få denna andra bild av Greta Garbo.
/A
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar