Christina Kjellssons ”Nu är jag ung hela mitt liv” är
tydligen en fortsättning på hennes ”Solknepet”, som är hennes skönlitterära
debut från 2013. Vi har inte läst den första boken, men det fungerade bra att
läsa fortsättningen ändå.
Det här är berättelsen om Mirjam. Hon går i åttan och blir
mobbad. Att vara ful, se ut som en kille, ha glasögon och vara plugghäst är
inte vinnande kombination när man är liten och går i skolan. Mirjam förstår att
något måste göras för att hon ska överleva. Hon slutar plugga, börjar röka och är
otrevlig mot lärarna och genast får hon mer respekt. Men hon är fortfarande
annorlunda. De andra tjejerna pratar om killar hela tiden, men Mirjam är totalt
ointresserad av killar. Att ligga med dem verkar bara hemskt. Sedan flyttar en
ung ensamstående mamma in i närheten och når fram till Mirjam på ett helt nytt
sätt. Eller som det står på baksidan av boken ”..och livet börjar förändras.”
Egentligen är det nog det här vi väntar på när vi läser
boken – att livet ska förändras för Mirjam. För allting är ju så jobbigt. Hon
är så vilsen och uppgiven och passar inte in någonstans. Visserligen är allt
det här väldigt bra beskrivet. Vi förstår hur det är att leva i en liten by och
vara utanför. Ändå skulle vi önska att det hände något mer.
Vad som menas med att ”livet börjar förändras” tycker vi är
lite oklart. Är det att Mirjam för första gången bryr sig om någon? Men lite
mer handling vore ändå trevligt. Om vi hade fått följa Mirjam lite längre,
efter att hon slutat skolan, hade det kanske klarnat lite, men som det är nu
känns det mer som att vi fått en inblick i hennes liv: såhär har hon det just
nu. Hon är ensam och förvirrad. Men sen då? Kanske sparar Christina Kjellsson
den historien till nästa bok.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar