Dockan Bella av Nina Bouraoui

Vi hade länge hört talas om Nina Bouraoui och tänkte att den här tunna lilla boken, "Dockan Bella", kanske var en  lämplig start för att göra bekantskap med författaren. Så här i efterhand kan vi tänka att det nog inte var rätt bok att börja med ändå, för "Dockan Bella" är lite speciell. Det är inte en roman utan en dagbok som består av poetiska, filosofiska och ibland ganska kryptiska inlägg.

Vi får följa huvudpersonen i Paris, när hon går ut på gayklubbar och söker efter kärleken, medan hon försöker glömma sin gamla kärlek. Hon umgås lite casual med diverse olika kvinnor och så blir hon lite kompiskär i Julien och han i henne, men han är intresserad av män och hon av kvinnor så det funkar ju liksom inte. Ibland känns det som att författaren väldigt gärna vill att det skulle kunna ha funkat, som att hon är arg för att det inte går.

Hennes humör går upp och ner. Hon saknar sin ungdomskärlek Marion, hon träffar någon som gör henne glad och då kan hon skriva och sedan träffar hon någon som tar hennes energi och då kan hon inte skriva. Allt hon ser färgas av hennes rådande humör. När hon är glad är flickorna på klubben vackra och ömma, men när hon nere är de jobbiga och luktar fel.

Egentligen är nog inte handlingen det viktigaste i den här boken. Det är språket och hur mycket mening, känsla och frustration Nina Bouraoui kan få in i några få ord som är det givande. Så här kan det se ut:

23 augusti
Jag längtar efter att skriva så som jag skulle kunna längta efter en kropp. Marion älskade mig för mina brevs skull. Barndomens spår i kroppen tar död på åtrån till andra.

Vi gissar att det här sättet att skriva är en njutning för vissa och väldigt irriterande för andra. Det är mer en bok för filosofer än för den som söker målande beskrivningar av händelseförlopp.

Svenska med spansk brytning av Alicia Pena

Vi startar det nya året med att läsa ett seriealbum! "Svenska med spansk brytning" är serier i stripp-format om Ali som har flyttat till Sverige för att bo med sin flickvän Kris.

Vissa av serierna handlar om kulturskillnaderna mellan Spanien och Sverige och om hur det är att försöka förstå ett nytt land, vissa serier handlar om huvudpersonens ilska mot orättvisor i samhället och vissa serier är lustigheter om sådant som händer i huvudpersonernas vardag.

Just att serierna är i strippformat gör att det är lite svårt att recensera den här boken, för då hänger det mesta på att man har samma humor som författaren av boken, att man uppskattar den där lustigheten i slutet av varje stripp. Det här är därför en bok som passar vissa människor och inte andra. Men att boken har fina bilder tycker vi i alla fall allihopa.

Hur lesbisk är boken? Ja, det beror på hur man ser det. Boken handlar till störst del om ett lesbiskt par, men det påverkar egentligen inte handlingen i stripparna alls. Själva temat i boken är inte lesbiskt, men det är två kvinnor som utför handlingarna och det är förstås alltid trevligt.

Sammanfattningsvis: En gullig seriebok om kulturkrockar som passar en viss sorts humor.