Idag har vi läst en riktig klassiker: Carol, eller The price of salt, av Patricia Highsmith. Den kom ut första gången 1952 och benämns ofta som den första lesbiska romanen med ett lyckligt slut. Huruvida slutet är lyckligt med dagens mått mätt kan nog diskuteras, men jämfört med äldre böcker där huvudpersonerna antingen dör eller inser att homosexualitet är fel är det förstås ett stort steg framåt.
Carol känns också överraskande modern i hur den är skriven. Lagarna som fanns då och kunskapen om homosexualitet har förstås utvecklats mycket, men förutom det tänker man inte mycket på att det var så längesedan boken skrevs.
Det är också en mycket välskriven roman som drar in läsaren redan från första stund, när Therese får syn på den fantastiska kvinnan i varuhuset och blir lite besatt redan där. Tydligen inspirerades Highsmith av en sann händelse då hon själv arbetade på ett varuhus och fick syn på en varelse som det bara strålade om.
Det här är en av de största lesbiska romanerna som har skrivits och den har fått nytt liv efter att berättelsen filmatiserades. Filmen Carol är för övrigt också en riktigt bra film, som bygger upp spänningen och passionen lika fint som boken gör. I skrivande stund har den förstaplatsen på Annies lesbiska filmblogg.
För den som har lyckats undvika både boken och filmen kan vi säga att handlingen bygger på att två kvinnor träffas på ett varuhus och börjar ses. Huvudpersonen i boken, Therese, har en pojkvän, eller i alla fall en man som uppvaktar henne och gärna vill gifta sig med henne. Carol är äldre och har separerat från sin man Harge och kämpar nu för att få vårdnaden om sin lilla dotter.
Att träffa en kvinna är inte okej på den här tiden och Harge har lagen på sin sida om han kan visa att Carol är en olämplig mamma. Det gör att Carol ställs inför en del val: Bör hon fortsätta träffa Therese? Hur mycket kan man låta sig kontrolleras och utnyttjas för att få rätten att träffa sitt barn?
Men mest av allt är Carol är en riktig kärleksroman, full av känslor, kärlek och längtan. Det finns fortfarande alldeles för få sådana.
.
onsdag 12 juli 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar