Om lycka av Nina Bouraoui

I "Om lycka" får vi möta femtonåriga Marie, dels under ett skolår i Zürich och dels sommaren därpå i Bretagne. Boken växlar mellan de två tidslinjerna. Marie förälskar sig i klasskompisen Diane och samtidigt får Maries moster svår cancer som inte kan botas. De två händelserna tar över hennes värld.

Många tycker att fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui är helt fantastisk. Andra förstår henne inte alls. Efter att vi läst några kapitel i boken förstår vi varför. Bouraoui skriver med korta meningar och hon utelämnar mycket information som läsaren får fylla i själv. Vissa saker förstår man dock aldrig. Människor nämns och försvinner. Händelser nämns utan att ha någon betydelse för berättelsen. Kronologin hoppar hit och dit. Det är som att sitta inne i Nina Bouraouis huvud och se tankar och minnen svischa förbi utan att ha förförståelsen.

Efter ett tag ger vi upp. Det går inte att förstå allt som händer i den här boken. Och det är då, när vi ger upp försöken att förstå den här boken, att försöka läsa den som en vanlig bok, som den blir mycket bättre.  Vi accepterar att vi inte kommer att förstå allt. Vi lutar oss tillbaka och betraktar tankarna i Ninas huvud. Ibland är de vackra, nästan poetiska.

"Man väljer inte att älska en flicka. Det är våldsamt. Det är instinkten. Det är huden som talar. Det är blodet som uttrycker sig. Jag har inte valt att älska Diane. Det är en fysisk lag."

Ibland säger Bouraoui saker som är riktigt roliga, som "Man blir intelligent av att älska en flicka, för man ljuger så mycket."

Sammanfattningsvis: Det här är inte en bok för alla. Den är inte lättläst och du kommer inte att förstå allt. Men för dig som gillar mer poetiska böcker, som inte kräver att allting har ett sammanhang, utan kan se det vackra i delarna, för dig kan det här vara den perfekta boken.