Carmilla av Sheridan Le Fanu

Kanske började vi i fel ände när vi först läste "Monster i terapi" av Mats Strandberg och Jenny Jägerfeld, och sedan gav oss på originalet, "Carmilla" från 1872. För den som inte vet vad vi talar om ska vi genast förklara oss! Carmilla anses vara den första kvinnliga vampyren i litteraturen, och hon är dessutom lesbisk. Det är förstås inte riktigt vad man väntar sig av en bok från 1872, och tydligen väckte berättelsen en del uppståndelse när den först gavs ut. På grund att sitt sexuella innehåll förbjöds den en tid, men blev också populär. I en av våra tidigare recensioner kan du läsa om hur Strandberg och Jägerfeld använt Carmilla som en av de litterära monstren som går i terapi hos en nutida psykolog.

Vi visste inte riktigt vad som väntade oss när vi slog upp pärmarna till "Carmilla". En så gammal bok kunde ju vara rätt svårläst? Och vampyrer, är inte det lite läskigt? Men ingen av dessa farhågor visade sig besannas. Boken var förvånande lättläst, och dessutom rolig! Som läsare misstänker man snabbt att det inte står rätt till med den egendomliga unga kvinnan som anländer i en vagn med galopperande hästar och låter sig tas in som gäst på slottet i Österrike där Laura och hennes far bor. Laura har länge känt sig ensam och blir glad över besöket, och gästen, som kallar sig Carmilla, uttrycker snart mycket starka känslor för Laura, så starka att hon inte riktigt vet hur hon ska hantera dem. 

Konstiga saker börjar hända. I trakten drabbas unga kvinnor av en märklig sjukdom där de blir svaga och dör. Och Laura får ett nattligt besök av en märklig varelse och känner en stingande känsla i bröstet. Samtidigt upptäcker de en kuslig likhet mellan Carmilla och grevinnan Mircalla, en gammal släkting som hänger på ett porträtt i slottet. Hur ska det gå? Kommer Carmilla att avslöjas som vampyr? Kommer Laura att överleva?

Det är flickan Laura som är berättaren i denna bok, men vi får inte komma henne särskilt nära, och hon framstår också som mycket oskuldsfull och nästintill korkad, som får så många ledtrådar och ändå inte förstår alls vad som händer. Carmilla däremot, är hennes raka motsats. Hon är slug och har alltid en lögn till hands när någon är henne på spåren. Som läsare är det också rätt roligt att höra vampyrens "förklaringar" när man själv känner till sanningen. Ofta ljuger hon inte rakt på, utan vrider bara om sanningen en smula så att den skulle kunna misstolkas. Hon stoppar också in åsikter åt Laura, som "Du skulle kunna dö för mig!"

I "Monster i terapi" går Laura och Carmilla i parterapi tillsammans, vilket ju är att dra deras förhållande en smula längre än de kommer i den här boken. Så, om du kan välja föreslår vi: "Carmilla" först, sedan "Monster i terapi"!