Nattens skogar av Djuna Barnes

Idag har vi läst en bok som räknas som en klassiker, och inte bara inom HBTQ-världen. Djuna Barnes var en amerikansk författare, poet, dramatiker, journalist och konstnär, och hon tillhörde den legendariska amerikanska författar- och konstnärskolonin i Paris på 1920- och 1930-talen. I dag räknas hon till den engelskspråkiga modernismens stora namn, vid sidan av James Joyce, Virginia Woolf, T. S. Eliot och Gertrude Stein. Nattens skogar kom ut 1936 och är en av de första romanerna som explicit skildrar kärlek mellan kvinnor.

Låter det som något lättläst för hängmattan? Nej, det är det inte heller. Barnes är känd för sitt metaforrika språk och det sägs ofta att "romanen kan uppfattas som svårgenomtränglig och kräver långsam och upprepad läsning". T.S Eliot skriver i sitt förord att den "vänder sig främst till poesiläsare" och förtydligar att "den är en så bra roman att bara en känslighet som övats upp med poesi kan fullt uppskatta den. Känner du dig träffad? Då kanske det här är boken för dig!

Romanen är mörk och suggestiv och skildrar människor i utanförskap. Den har också en ganska begränsad handling, i alla fall i bokens första halva. Nattens skogar har kallats "världens mest komplicerade terapiroman" eftersom Barnes skrev den efter ett uppbrott från Thelma Wood, som i boken representeras av karaktären Robin Vote.

Flera av bokens huvudpersoner förälskar sig i den mycket attraktiva men undanglidande och känslokalla Robin Vote. En av dem som faller för Robin är karaktären Nora Flood, som representerar Djuna Barnes själv. Dock glider den onda karaktären Jenny Petherbridge in i handlingen med avsikten att förstöra all kärlek mellan Robin och Nora och parasitera på den själv. Hon framställs som alldeles förfärligt osympatisk och som läsare förstår man inte alls varför Robin vill bli ihop med henne, istället för Nora. Det förstår inte Nora själv heller. (Jenny Petherbridge motsvaras i verkligheten av Henriette Alice McCrea-Metcalf, som bland annat arbetade som översättare.) I boken plågas Robin Vote av att vara utan sin Nora och söker sig närmare henne. Upplösningen på berättelsen är mycket märklig, men man tänker på den länge.

Hur såg då verkligheten ut? Djuna Barnes förhållande med Thelma Wood varade i åtta år och de sägs vara varandras stora kärlekar. Dock drevs förhållandet av sex och alkohol och kantades av otrohet, svartsjuka och våld. Barnes ville ha ett monogamt förhållande men Wood ville ha många sexuella partners. När Wood träffade den förmögna Henriette Alice McCrea-Metcalf tog förhållandet med Barnes slut, men Wood fortsatte att skriva och besöka Barnes som hon fortfarande var kär i. Metcalf betalade dock Woods konststudier i Florens. När Nattens skogar kom ut blev Wood upprörd och sa att hon kände sig missrepresenterad och att boken förstört hennes liv.

Sammanfattningsvis: Boken är inte lättläst, och framförallt den första delen, om hur Baronen Felix Volkbein träffar på Robin Vote, blir kär och får ett barn med henne, är väldigt seg. Hade Djuna Barnes givit denna del så mycket utrymme idag, kan man fråga sig. Det känns som att triangeldramat mellan kvinnorna är det intressanta i boken, så baronen hade vi kunnat vara utan. Men i den andra delen av boken blir läsningen lättare och även mer intressant. Det är också roligt att man märker att Djuna skrivit boken i affekt och att hennes hat mot Metcalf lyser igenom så mycket att man som läsare känner att det inte låter helt logiskt att hon skulle vara så otroligt ond och omänsklig.  Och så är det slutet. Vad tycker vi egentligen om det? Om man ska se det utifrån historiens handling så utelämnas en del information som vi gärna skulle vilja få till oss, men å andra sidan är det ju Djunas känslor som står i centrum här, och vad Djuna kände inför Wood i skrivande stund, det blir ju väldigt klart.