fredag 13 juni 2014

En märklig dag, del 2 av 2

Så gick vi uppför backen, mot torget, under tystnad och jag längtade så tills det skulle vara över.
”Ska du med tunnelbanan”, undrade min dejt och nickade mot skylten på andra sidan gatan.
”Nej, jag tar nog bussen här”, sa jag.
”Okej. Men.. Det var trevligt att träffas.” Hon gav mig en kram och jag log och höll upp handen i en avskedsgest innan jag gick bort mot busshållplatsen och hon började gå över gatan. Mobilen surrade till och visade ett sms från okänt nummer: Kommer du tillbaka? Eller ska du verkligen tvätta? Jag log och tittade över gatan igen. Där såg jag hur den tråkiga försvann ner i tunnelbanan och nu var utom synhåll. Jag vände om och gick samma väg tillbaka, nerför backen, bort till caféet, medan solen tittade fram i ett blått hål mellan molnen, men åskan fortfarande hördes i bakgrunden. Det var en märklig dag. Dörren plingade till och tjejen som höll på att bära bort min disk tittade på mig som om hon trodde att jag hade glömt något, men jag log bara snabbt mot henne och sa inget. Boktjejen satt kvar och nu lade hon ner boken och log mot mig.

”Hej”, sa hon. ”Välkommen tillbaka.”
”Tack”, sa jag och sträckte fram handen. ”Jag heter Johanna.”
”Matilda. Trevligt att träffas. I och för sig känns det som att jag känner dig lite redan. Jag måste erkänna att det var mycket mer underhållande att sitta och tjuvlyssna på er än att läsa den här boken. Jag tror inte jag har kommit mer än två sidor framåt sedan ni kom in.” Jag skrattade. Matilda talade långsamt och med en inlevelse som på något vis fick varje mening att verka spännande. Samtidigt hade hon en mjuk och behaglig stämma. Det var som att jag ville att hon skulle säga något mer direkt efter att hon slutat prata.
”Du är ärlig i alla fall.” Jag drog ut stolen mittemot henne och satte mig.
”De säger det. Jag har nog aldrig haft tillräckligt med tålamod för att låtsas. Det var tillräckligt ansträngande att försöka låta bli att skratta. Du är väldigt rolig. Jag fick bita mig i läppen och titta ut genom fönstret flera gånger. Och den stackars tjejen… Ska ni träffas igen?” Matilda skrattade retsamt och jag skakade uppgivet på huvudet. Hennes stora bruna ögon såg roat på mig, men ändå med ett sting av medlidande.

”Är det här ditt stammiscafé”, undrade jag.
”Det kan man väl säga. Jag bor tre portar åt det hållet”, sa Matilda och viftade med sina röda naglar bortåt gatan.
”Wow. Du måste ha en juste utsikt då?”
”Ja, faktiskt. Utsikten är det bästa. Annars är det rätt litet.”
”Mhm”. Jag nickade. ”Och vad gör du?”
”Jag är fotograf, i alla fall på deltid. Och så jobbar jag lite som röstcoach. Och just nu är jag även guide, på Nationalmuseum, över sommaren. Klockan 14 och 15 kan du komma och lyssna på mig. Engelsk och tysk visning”. Jag skrattade och försökte se framför mig hur Matilda stod framför en grupp tyskar i semestermundering och berättade om olika konstnärer och perioder. Jag insåg att det inte var svårt alls. Egentligen skulle det nog gå att tänka in Matilda i vilken bisarr situation som helst utan att hon skulle verka malplacerad.

”Det får nog bli engelsk visning då, även om tysk låter underhållande.”
”Eller så skulle jag ju kunna ordna en privat rundtur på svenska om du är intresserad?”
”Det låter ju väldigt mycket bättre!”
”Vad ska du göra nu?”
”Nu? Eh.. jag vet inte…” Jag såg på klockan som närmade sig sju och undrade om Nationalmuseum verkligen hade kvällsöppet, men Matilda hade redan lämnat museiplanerna bakom sig.
”Ska vi gå och bada?” Den mjuka rösten fick på något vis idén att låta väldigt lockande, fastän åskan precis hade dragit förbi och vattnet fortfarande rann ner i gatubrunnarna.
”Jag har inga badkläder”, mumlade jag.
”Det är ingen på stranden nu. Det har precis slutat regna. Och jag vet ett bra ställe där ingen kommer förbi.” Hon såg uppmuntrande på mig igen med de bruna ögonen och jag kände hur jag bara smälte. Jag nickade och hon reste sig från bordet och sträckte sin hand efter mig och drog mig med ut.
”Kom Johanna!” Och jag skrattade och följde efter den mjuka rösten och de vackra bruna ögonen. Förmodligen hade jag följt efter dem vart som helst. Vi gick längs trottoaren och hon pratade och jag njöt. Det var en märklig dag.

.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Din drömdejt? =)

Fem flator sa...

Haha. Delar av den kanske. Inte den där delen att sitta och prata i en timme med någon som jag inte har något alls gemensamt med... Men att bli swept away av en charmig snygging när jag minst anar det - absolut! =)