”Jag hade väldigt trevligt”, sa hon.
”Jag med. Tack för middagen.”
”Ingen orsak. Vill du följa med in till mig en stund?”
”Jag ska nog sova nu. Det blir ju väldigt tidigt i morgon.”
”Mm, men det är sex timmar kvar.”
”Jag.. nej.. tack, men jag tror inte det.”
”Okej.” Hon såg besviken ut. ”God natt då”.
”God natt.”
Jag gick in på det mörka kalla rummet och
stängde dörren bakom mig. Vilket tillstånd jag var i. Hur många glas vin hade
hon lyckats få i mig? Och hur kunde någon vara så otroligt charmig? Jag kände
mig helt hjälplös. Det var ett under att jag hade lyckats hålla henne ifrån
mig. Hade hon tagit ett steg närmare, kysst mig, då hade jag inte kunnat motstå
henne. Men nu gjorde hon inte det. Jag tvättade av sminket och borstade
tänderna. Sedan satte jag klockan på fyra och kröp ner i sängen. Fyra. Vilken
hemsk tid att gå upp. Fyra. Och Ally som låg två dörrar bort. Jag måste sova.
Jag kommer aldrig kunna somna. Det knackade på dörren. Jag smög bort till
dörren. Varför hade de inga titthål?
”Hallå?”, provade jag. Jag visste inte om det hördes ut.
Inget svar. Jag gläntade försiktigt på dörren och där stod hon. Nu iklädd
hotellets badrock. Hon sa inget utan smet bara in genom dörren och stängde. Och
en sekund senare stod jag upptryckt mot väggen och hon kysste mig. Blodet
rusade genom min kropp. Jag borde säga nej. Men jag ville inte säga nej. Jag ville
ha henne. Hon drog av sig sin badrock. Hon hade förstås inget under den. Sedan
drog hon ner mig i sängen. Jag njöt av varje sekund. Kanske hade jag drömt om
det ibland, men aldrig trott att det skulle hända igen. Vi var ett avslutat
kapitel, men tydligen kan sådana öppna sig igen, om ändå bara någon sida och
väldigt tillfälligt. För en sekund tänkte jag på hennes fru, men sedan brydde jag
mig inte mer. Hennes fru var inte här och det här skulle aldrig mer hända igen.
Det var en timmes tidsresa till det förgångna och snart skulle jag landa i nuet
igen och hon skulle vara borta. Men nu var hon väldigt mycket här. Hennes mjuka
nakna hud låg mot min, hennes långa mjuka hår kittlade min hals när hon kysste
mina bröst och hon var flickan igen, flickan jag hade älskat över allt. Jag kände att hon ville ha mig lika mycket som jag ville ha henne. Hon var överallt och jag kunde inte få nog av henne.
Jag tror att vi kanske sov en timme efter att vi hade älskat, tillsammans som i en avslappnad hög. Sedan började hon röra sig och jag vaknade och insåg att hon var där. Hennes arm strök över min midja och jag drog henne intill mig. All min trötthet försvann på en sekund när hon kysste mig igen och sedan började allting om. Jag brydde mig inte om sömn och tv-intervjuer. Jag ville bara kyssa och smeka varje del av hennes kropp.
Nästa morgon var hon affärskvinnan igen. Klockan fyra ringde
klockan och hon log hastigt men innerligt mot mig innan hon sprang in till sig och
förvandlade sig till sitt tv-jag. Vi delade en taxi till studion och snart stod
vi inne i stöket av kameror, möbler och människor.
”Har ni träffats innan”, undrade reportern som skulle
intervjua oss.
”Jo, vi har setts som hastigast”, sa Ally.
”Trevligt. Ni kommer alltså att sitta här borta, i soffan.
Jag kör intervjuerna med er och sedan kommer jag att lämna er här och gå vidare till vår bokpanel, men
en studioman kommer att hjälpa er ut. Den här vägen.”
Ally travade efter, men vände sig om och log bländande mot mig. Hon hade en
förmåga att få mig att känna mig utvald. Ändå var jag inte det. Jag var någon
hon hade spenderat en natt med innan hon åkte hem till sin fru. Eller var det
bara så? Hade vi en kontakt som var utöver det vanliga eller inbillade jag mig
bara? Inte för att det spelade någon roll. Jag kunde väl bestämma att det vara
så. Vi hade något speciellt, och vi skulle förmodligen aldrig ses igen, men vi
skulle ändå alltid ha något speciellt.
”Sitter ni bra? Då ska vi alldeles strax börja. Sara, jag börjar
med att ställa några frågor till dig om boken, tänker jag.”
”Fire away”, sa jag, och log självsäkert från tv-soffans högra ände där jag satt med den mäktiga affärskvinnan vid min sida. Snart skulle vi finnas vid halva svenska folkets frukostbord.
The end.