Återseendet, del 1, en novell av Skorpan

Jag tappade greppet om resväskan och den tippade och föll till golvet med en duns bredvid mig. Hennes ansikte sprack upp i ett leende och sen i ett kort roat skratt.
 ”Det var längesen. Hur mår du?”
Hon verkade tveka om hon skulle ge mig en kram eller inte, men sedan bestämde hon sig för att inte göra det och stannade istället på någon meters avstånd och bara studerade mig nyfiket.
”Ja.. jo… bra.” Jag skakade på huvudet. Hon var sig så lik, men ändå så annorlunda, så.. mogen. När vi hade setts förra gången, för tio år sedan, då var hon en flicka som ville så mycket, men ändå inte hade kommit igång med livet på riktigt. Nu var hon en affärskvinna och en ledare, någon som gjorde skillnad. Jag kunde tänka mig att hon trivdes i rollen, som att hon äntligen fått blomma ut i den hon verkligen var. Hennes dräkt såg ny ut, skjortan var välstruken. Det blonda håret var utsläppt men ändå perfekt friserat och två gulddroppar blänkte i hennes öron. Inga glasögon längre. Hon hade nog gått över till linser. Lika vacker och lika sexig som vanligt. Vi stod på en heltäckningsmatta i en hotellkorridor på plan två. Det var där tv-bolaget hade bokat mitt rum och det var där jag skulle spendera natten för att sedan gå upp klockan fyra och bege mig till studion för att medverka i morgonprogrammet.

 ”Jag hörde att du skulle vara med i morgon. Jag har faktiskt just plockat upp den här…” Hon sträckte sig efter sin handväska och höll upp en bok, min bok, min nyutkomna roman. Allting kändes bara helt osannolikt.
”I morgon…”, mumlade jag förvirrat. ”Menar du..?”
”Ja, vi ska ju båda vara gäster i morgonprogrammet.”
”Jaha! Gud.. det.. visste jag inte. Jag blev bara totalt överraskad när jag såg dig här. Jag trodde du var i London.”
”Ja. Det är jag ju, vanligtvis. Men jag är ute och rör på mig en hel del.”
”Jag kan tänka mig det. Jaha. Så.. allt är bra?”
”Det är jättebra.”
”Jag hörde att du gift dig och allt.”
”Mm.” Hon nickade och såg märkligt road ut.
”Ja, men.. jag ska väl gå in och packa upp. Vi ses väl i morgon om inte förr.”
”Har du ätit? Jag tänkte ta nåt härnere i hotellrestaurangen bara. Du kan väl göra mig sällskap? Ska vi säga om en timme?”
”Eh.. ja, okej.”
”Bra, jag knackar på hos dig då.” Hon log igen och vände sig om och tog sin väska och öppnade dörren. Två dörrar bort från mig. Där skulle hon alltså sova. Jag skakade på huvudet igen och fick fram kortet och öppnade dörren till mitt rum. Där lade jag väskan på sängen, öppnade den och började hänga in kläderna i garderoben.

Ally. Hur många gånger hade jag inte tänkt på henne genom åren. Undrat hur hon hade det. Undrat om hon mindes mig. För mig var alla minnen med henne väldigt starka. Hon hade alltid sagt de rätta sakerna, ingen jag hade träffat senare hade kommit i närheten av hennes charm och ingen hade älskat med mig som hon. Men hon hade också lämnat mig och det gjorde det hela lite mer obekvämt. Visste tv-bolaget om att vi hade haft ett förhållande? Förmodligen inte. Skulle Ally ta upp frågan i tv? Det skulle hon kunna göra. Hon var totalt oberäknelig och det var också en del av hennes charm. Nåja, det spelade väl ingen roll nu längre, vad som hade hänt tio år tidigare. Nu var hon ledare för en stor organisation som kämpade för kvinnors rättigheter i världen, hon var känd och hon var gift. Vad var jag? Ensam och misslyckad.. nej, det var faktiskt inte sant. Min bok hade gått rakt in på förstaplatsen på bästsäljarlistan. Ensam och lyckad? Går det ens att vara? Jag försökte skaka av mig det röriga molnet av tankar och gick för att ta en dusch.

Läs nästa del av novellen i morgon!