onsdag 4 mars 2015

Återseendet, del 2, en novell av Skorpan

När jag hade duschat, klätt på mig och sminkat mig knackade det på dörren och jag öppnade. Nu hade hon bytt ut den mer affärsmässiga dräkten mot en klänning. Hon såg fantastisk ut i den med och jag tog mig samman och nickade med ett leende. Sedan stängde jag dörren bakom oss och vi gick ner i restaurangen.
”Så det blev en författare av dig ändå. Det verkade ju lite osäkert sist vi sågs.”
”Alla har vi våra funderingar när vi är unga.”
”Mhm.” Hon skrattade. Jag mindes hennes frustration när vi sågs, hon visste inte heller riktigt vart hon ville då. Framåt. Uppåt. Men riktigt hur det skulle bli visste hon inte.
”Känns det som att du har hamnat rätt?”
”Det känns väldigt rätt. Helt ärligt var det väl mest en slump att jag hamnade där jag gjorde, men när jag väl hade börjat sätta mig in i arbetet insåg jag att det var precis där jag skulle vara.”
”Det känns som att det passar dig.” Servitören kom med våra menyer och frågade om vi ville ha något att dricka. Vi beställde varsitt glas vin och studerade varandra igen, som två nyfikna men blyga barn. Fast inte riktigt som barn ändå. Sättet hon såg på mig på, det var ett helt annat sätt än det barn kan. Jag mindes det. Det hade varit likadant då. Stämningen blev alltid elektrisk när vi var tillsammans. Alltid när hon var några meter bort ifrån mig ville jag komma närmare, jag ville vara nära henne, röra henne. Ingenting hade ändrats. Ändå hade allting ändrats. Vad var meningen med att bli attraherad av en kvinna som hade dumpat mig och skaffat en fru?
”Vi har ett öppet förhållande”, sa hon apropå ingenting.
”Förlåt?”
”Jag och min fru. Vi har bestämt att vi får träffa andra om vi vill.”
”Jaha.” Jag tog en klunk vin och önskade att jag var någon annanstans.
”Du är minst lika sexig nu som du var då.”
”Men fortfarande lika ointresserad av gifta kvinnor.”
”Jaså?”
”Ja. Det är inte min grej. Jag vill älska med någon som älskar mig.”
”Inte med någon som är vanvettigt attraherad av dig?”

”Jag dör. Du har inte förändrats ett dugg.” Jag skrattade och hon skrattade också. Sedan kom servitören med vår mat och vi åt och pratade om andra saker ett tag, om jobb och skrivande och gemensamma bekanta. Klockan tio stod vi i korridoren utanför våra rum igen.

Läs nästa del av novellen i morgon!

Inga kommentarer: