Ensamhetens brunn av Radclyffe Hall

"Lesbiskhetens bibel" har Ensamhetens brunn av Radclyffe Hall kallats. Den kom ut redan 1928 och ställde förstås till med stort rabalder eftersom den skildrar kärlek mellan kvinnor (!) Just det faktum att boken även är lika tjock som en bibel och är skriven 1928 gör att den kanske inte är det första en bär med sig i jobbväskan och läser på bussen, men det är en bok som ingår i varje flatas allmänbildning och för att kunna hålla huvudet högt högg vi nu in på denna klassiker.

I början av boken möter vi Stephen, en liten flicka som fått en pojkes namn då hennes far så innerligt gärna ville ha en son. Stephen inser också snabbt alla de fördelar som finns med att vara man. Fadern låter henne studera, rida, fäkta... Men samhället sätter gränser och Stephen blir hånad av grannarna och får inga vänner bland varken flickor eller pojkar. En dag inser hon också att hon blivit kär i en av hushållerskorna. Hennes pappa ser och förstår detta, men har inte hjärta att berätta för henne varför hon är annorlunda, för det skulle innebära att säga att det var något fel på henne, och han vill inte såra henne.

Som vuxen tar Stephen sin tillflykt till Paris, för det är den enda platsen där det går att komma undan med att vara lesbisk. Naturligtvis blir ett lesbiskt par inte heller där respekterat i de fina kretsarna, men det finns en undre värld, där alla får plats. Stephen är dock inte nöjd med att hänvisas till denna, utan tänker att om hon bara arbetar tillräckligt hårt med sitt författarskap, så kommer hon att bli respekterad till slut.

Spoileralert! Sluta läsa nu, om du inte vill att vissa saker i handlingen ska avslöjas!

Eftersom det inte gick att ge ut en bok om kvinnor som lever lyckligt kära tillsammans var Radclyffe Hall tvungen att skriva en olycklig historia. Det var en tillräckligt stor skandal att skriva även en sådan historia och boken blev också stoppad i England. Det skulle ha varit intressant att veta hur historien hade slutat om författaren hade kunnat välja fritt. Men naturligtvis måste det ha funnits väldigt många olyckliga män och kvinnor vid den här tiden, som inte passade in, inte kunde vara sig själva, och det skildras klart och tydligt i denna bok.

Det här som vi nämnde i början, med bibeltjockleken och språket från 1928, det var faktiskt inte något större problem. Vi läste boken på svenska, utgiven av Normal Förlag 2004 och tyckte att den var relativt lättläst. Det var förstås också fint att slå igen boken och befinna sig i Sverige 2015 där vi får älska precis vem vi vill.

.