FEJK av Sanne Søndergaard

Dags för en ungdomsbok igen! Den här gången har vi fått tag på boken "FEJK" av Sanne Søndergaard.

I den här boken får vi möta bästa vännerna Siv och Lukas, som båda är homosexuella och ska börja i nya klasser i gymnasiet. Eftersom de inte vill känna sig konstiga och utanför bestämmer de sig för att låtsas att de är ihop. På det viset tänker de att de andra i skolan ska kunna se dem som de personer de är, istället för bara som "de där som är homosexuella".

Planen fungerar till en början rätt bra, men när Siv blir kär i en tjej och Lukas i en kille börjar saker bli lite knepigare. Inte bara deras fejkförhållande, men även deras vänskap börjar knaka i fogarna när Lukas måste välja mellan att vara populär eller att vara sig själv och Siv måste välja mellan att vara populär eller att vara vän med Lukas.

Av de ungdomsböcker vi har läst hittills är det här nog den vi gillar minst. Det är lite chick-lit över den samtidigt som människorna i den känns lite stereotypa och dessutom pratar väldigt ålderdomligt. Vi funderade på om språket kan ha att göra med att boken är översatt från danska.

Det känns som att den här författaren vill berätta om en massa roliga och dramatiska situationer och peka ut tydligt vem om är snäll och vem som är dum. Det är lite simpelt och lite klämkäckt och det känns som att författaren själv är den som har roligast. Till en början tyckte vi också att berättelsen var rätt förutsägbar, men det tog sig i alla fall mot slutet.

En sak vi diskuterade var om den här boken verkligen skulle göra en ung person glad. Huvudpersonen tycker själv genom större delen av boken att hon är "född med defekter" och ska därför låtsas vara "normal". Själva den idén känns rätt hemsk och även om huvudpersonen under berättelsens gång mer och mer börjar förstå att det inte är någon bra idé att låtsas vara någon annan så kände vi inte att vi blev särskilt uppmuntrade av historien. Att läsa en bok om hur folk tasslar bakom ryggen på någon för att de är homosexuella när man själv går i skolan och oroar sig för just det, är det så stöttande? Ja, möjligtvis på det sättet att man vet att man inte är ensam om det, men inte så att man känner sig stolt eller uppbackad.

.

Flickorna av Emma Cline

Evie Boyd, ser tillbaka på sig själv som 14-åring. Då, 1969 bodde hon tillsammans med sin mamma i en medelklassförort i Kalifornien. Hennes liv är tråkigt och hon irriterar sig på mammans försök att bli lycklig genom att dricka konstiga teer och dejta äckliga män. Hon önskar sig en mening i livet, hon vill ha uppmärksamhet och hon vill att någon ska tycka om henne.

Då får hon syn på Suzanne, hon med det långa mörka håret, som springer runt barfota i parken tillsammans med ett gäng flickor. Vilka är de? Varför verkar de så självsäkra och lyckliga? Evie blir nyfiken och en dag, när hon fått punktering på sin cykeln, stannar en buss till för att hjälpa henne. Ombord finns flickorna och de tar med henne till en ranch där det visar sig att de alla bor tillsammans.

Stället är sjavigt och de verkar inte ha det särskilt gott ställt. Dessutom går de klädda i gamla kläder som luktar muslort, men det bekommer inte Evie. Det blir fest på kvällen och hon blir bjuden på på droger. Snart verkar allt bara skimrande och magiskt. De här människorna har förstått något som hennes mamma inte vet, tänker hon. Alla som bor på ranchen talar om sin ledare Russell, med beundran i rösten. Hon förstår direkt att flickorna haft sex med Russell. Evie ser spänt fram emot att få träffa honom. Kommer hon också ha sex med honom, undrar hon.

Den här boken är baserad på händelserna runt Charles Manson och hans hippiesekt, Manson-familjen, som utförde flera mord för hans räkning. Den visar vad som kan hända någon som är ung, ensam och uttråkad när fel person dyker upp.

Boken är mycket välskriven, språket är vackert och metaforerna och beskrivningarna känns nya och originella. Men berättelsen är förstås hemsk och då menar vi hemsk som i läskig och upprörande.

Något vi diskuterade en del var om boken är lesbisk. Alla vi som läste den uppfattade nämligen att huvudpersonen är kär i den mystiska Suzanne, att det är för hennes skull hon vill bli en del av sekten, att de upplever kärlek tillsammans även om Suzanne är bunden av sektens regler. När de träffas kände vi alla att det är en förälskelse som beskrivs, men bokens författare, Emma Cline, säger själv att det är en intensiv vänskap hon skriver om, så intensiv så att den nästan är som en romans, och att känslor ofta är sådär galet starka när man är 14 år. Vissa av oss accepterade detta. Vissa sa: ”Nej, det är omöjligt. Vi måste maila den här Emma och upplysa henne om att hon är lesbisk.”

Se den fina intervjun med Emma Cline i Babel:
http://www.svtplay.se/video/10344053/babel/babel-sasong-24-avsnitt-4

Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Ohlsson

"Ingen normal står i regnet och sjunger" är en ungdomsbok av Sara Ohlsson. Här får vi träffa Ella och hennes bästa kompis Charlie. De är på jakt efter den stora kärleken, men ingenting visar sig vara så enkelt som i Hollywoodfilmerna.

Ella provar kille efter kille, men aldrig känns det riktigt rätt. En dag blir bästisen Charlie kär i Niki, den konstiga tjejen i Ellas klass. Det ställer till det lite, för plötsligt är Charlie inte ledig för Hunger games-marathon när som helst på dygnet och när de väl träffas är ofta Niki med. Efter ett tag börjar dock Ella inse att den där Niki faktiskt inte är så konstig. Egentligen är hon rätt smart. Och trevlig. Det är nästan så att Ella börjar längta efter att träffa henne igen. Förmodligen är det inte en så bra sak att känna för sin bästa kompis flickvän.

Vi tyckte mycket om den här boken! Personerna känns verkliga och alla de där små anekdoterna som finns med, de bara måste vara hämtade från verkligheten för att de är så obskyra. Antingen minns författaren sina egna tonår väldigt väl eller så träffar hon många tonåringar tänker vi, för skildringen känns helt rätt.

Det här är en feelgoodbok, skriven med humor i de små händelserna, men ändå med ett stort allvar i bakgrunden. Vi tycker också mycket om att huvudpersonen inte ser det som någon katastrof att hon blivit kär i en tjej. Katastrofen här är att hon blivit kär i sin bästis tjej. Inte heller de andra personerna i boken verkar tycka att det är någon stor sak. Det är väldigt befriande.

En annan sak vi gillar mycket är att huvudpersonen är stark och självsäker. Även om hon är förvirrad över livet och försöker reda ut vem hon själv är så ser hon sitt eget värde och känner starkt för saker som är orättvisa, som till exempel att män har fördelar som kvinnor inte har.

Det här är en fin och uppmuntrande bok! Läs den och/eller ge den till en tonåring nära dig!


.