8 saker du aldrig skulle våga av Susso/Eriksson Sandberg

Allhelgonahelgen har vi ägnat åt att läsa en bok som vi dragit ur vår lesbiska bokhög. Denna gång blev det ungdomsboken "8 saker du aldrig skulle våga" av Eva Susso och Moa Eriksson Sandberg.

Boken handlar om fyra tjejer som går i nian i den lilla staden Murkelköping. Eftersom de har tråkigt bestämmer de sig för att ge varandra utmaningar som de måste utföra. Det är saker som att sno Daniel Knutssons kalsonger, handla sexiga underkläder i stadens porraffär och att stämma träff med ett nätpeddo. Och det är väl egentligen det som boken handlar om. Medan tjejerna försöker utföra sina utmaningar får vi lära känna dem och deras familjer och se hur de umgås med varandra. Tre av tjejerna tänker mycket på killar och sex. En av tjejerna tänker på tjejer och sex. Eller i alla fall på en viss tjej som hon börjar misstänka att hon är rätt kär i.

Upplägget i den här boken är ju rätt kul. Ändå är det något som inte lyfter riktigt. Att boken är skriven ur alla de fyra tjejernas perspektiv kan vara en orsak. Man hinner liksom inte lära känna någon av dem riktigt ordentligt. En annan sak som känns lite konstig är att boken är skriven i jag-form, men språket som berättarpersonen använder känns inte som ett språk som någon som går i nian använder. Det kan låta så här: "När jag cyklar till mötet i kolonistugan känner jag hur ivrig jag är att dela med mig av min utmaning." Det är som att en 50-åring tittar på en ungdom och berättar för oss vad hon tror att ungdomen tänker.

Annars känns boken lite som en chick-lit för 13-åringar. Vem blir kär i vem? Vem får drömprinsen? Hur pinsamt blir det att klistra upp en bild på sin nakna rumpa på skolans anslagstavla? Man känner sig heller aldrig särskilt orolig för hur det ska gå. Boken är så uppenbart feelgood och de problem som finns tar så liten plats att man knappt hinner se dem förrän de är lösta.

Det som intresserar oss mest i den här boken är att följa karaktären Kay, som är lesbisk, inte passar in i småstaden och blir mobbad av sin kusin. Men det känns som att vi inte får komma heller henne så pass nära att vi blir riktigt så engagerade som vi hade velat vara.

.