Vinterträdgården av Christine Falkenland

I Christine Falkenlands roman Vinterträdgården får vi möta Laura, som är i fyrtioårsåldern, arbetar på förskola, och bor hos sin pappa. När hon var yngre blev hon mobbad, och fortfarande tycker hon inte att hon duger mycket till. De andra på förskolan är riktiga pedagoger, men hon är bara barnskötare, så hon låter dem bestämma, de som vet och kan. 

Hon är inte nöjd med sin kropp heller, tycker den är ful och blek och degig. Hon har en hemlig dröm, om att skriva, men inte heller den vågar hon tro på fullt ut. Hon vågar sig på att anmäla sig till en skrivarkurs, och hon skriver poesi i sin anteckningsbok, som vi läsare får ta del av, men som ingen annan får se. Att bli utgiven vågar hon inte drömma om. 

Så en dag börjar hon lära känna Shahrzad, som är mamma till ett av barnen på förskolan. Shahrzad är allt som Laura själv inte är, tycker hon. Vacker, kvinnlig och sensuell. Hon är också gift, med Amir, men deras äktenskap fungerar inte så bra, och de bråkar mycket. Laura gör allt hon kan för att komma närmare Shahrzad och snart inleder de ett förhållande. Men Laura misstänker att Shahrzad inte älskar henne så som Laura älskar Shahrzad, och hon vet inte vilka krav hon ska våga ställa.

Christine Falkenland har lyckats bra med sin gestaltning av Laura - hon känns som en riktig person som kan finnas därute någonstans, på en förskola nära dig. Shahrzad får vi inte komma lika nära, och Lauras dyrkan av henne gör att hon mer framstår som en ouppnåbar gudinna, fastän vi misstänker att hon kanske inte framstår så ur någon annan betraktares synvinkel.

En överraskande episod i boken är när Shahrzad bjuder med Laura till Iran, när hon ska dit för att träffa sin familj på semestern. Det kändes lite osannolikt, med tanke på Shahrzads tvetydiga inställning till att ha ett förhållande med en kvinna.

Den här boken passar någon som gillar poesi, att få vara inne i någons huvud, och att läsa beskrivningar av vardagen genom ett skickligt berättande.

Hatar alla utom dig av Raskin, Dunn

Gaby Dunn och Allison Raskin är komiker, och tillsammans har de Youtube-kanalen Just Between Us, med 750 000 följare. Nu har de givit sig på att skriva en ungdomsbok, en modern brevroman som består helt av sms och mejl.

Just det där att boken består av sms och mejl gjorde oss först lite skeptiska. Är det inte jobbigt att läsa en hel bok som är skriven på det sättet? Det gick överraskande bra, tyckte vi. Även om vi ibland längtade att få gå ner mer på djupet i vissa händelser. Men de två mejlskrivarna, barndomsvännerna Ava och Gen, skriver utförligt om sina upplevelser. Ibland lite mer utförligt och förklarande än vad man kanske skulle göra i ett mejl till någon man känner väl, och ibland förklaras händelserna lite mer som om det vore en extern berättare som vill berätta för oss läsare vad som hänt, men på det stora hela fungerar det ändå bra.

Själva berättelsen då? Ava och Gen har varit bästa vänner sedan de var små. Nu har de gått ut high school och kommit in på var sitt college i olika delar av USA. De lovar varandra att hålla kontakt, skriva mejl och meddelanden så ofta de hinner. Men deras upplevelser blir väldigt olika. Ava isolerar sig och får svårare och svårare att hantera sitt tvångssyndrom, medan Gen hittar nya vänner, nya sexuella kontakter och nya sidor hos sig själv. Efter ett tag får Ava svårt att förstå den nya Gens liv. Är hon lesbisk eller inte? Varför måste hon ligga med alla? Varför kan hon inte nöja sig med att bara ha ett förhållande?

Karaktärerna Ava och Gen känns som att de skulle kunna finnas på riktigt, och det är roligt att de är så olika och försöker förstå varandra och sig själva. De har också humor och skojar mycket med varandra. Ibland känns det dock lite osannolikt att Ava inte skulle ha lagt märke till vissa sidor hos Gen tidigare.

Hur lesbisk är boken? De två karaktärerna diskuterar Gens sexualitet en del. Är hon lesbisk? Är hon queer? Gen berättar också en del om de olika personerna hon dejtar/har sex med, bland annat en kvinnlig elev och en kvinnlig lärare på skolan. Det är dock inte några detaljerade beskrivningar och det finns inte någon lång romantisk kärlekshistoria som är i fokus hela vägen. Lite smålesbiskt här och var, kanske man kan sammanfatta det.

På det stora hela: En ungdomsbok som säkert passar den som håller på att hitta sin väg i livet. Det är inte en bok för den som älskar ett vackert språk och långa miljöbeskrivningar, utan snarare något för den som kan uppskatta tonårsfeelgood i sms-form.

Stekta gröna tomater på Whistle stop café av Fannie Flagg

Många har nog sett "Stekta gröna tomater på Whistle stop café" i filmformat, men boken är faktiskt ännu bättre. Framförallt är den mer lesbisk. Idgies och Ruths kärlekshistoria får ta mer plats och det är också intressant att se vilken inställning människorna runtomkring dem har till deras förhållande.
Mamman i familjen verkar till exempel bara glad och road när hon förklarar för resten av syskonen att Idgie har fått sin första crush (på Ruth).

De lever i den amerikanska södern på 30-talet och vi får se många exempel på rasism och orättvisor. Ändå verkar ingen i stan ha något emot Idgie och Ruth som bor tillsammans och driver sitt café. Varför? Finns ingen homofobi i stan, gör man ett undantag eftersom sammanhållningen är stor och Idgie är så charmig, eller är det ingen som förstår att de är ihop? Det framgår inte av boken.

I övrigt får vi veta väldigt mycket om människorna i den lilla staden, om de svarta och om de vita, om de goda och om de elaka, om de fattiga och om de som har det mer gott ställt. Det är en charmig book med mycket feelgood, men den är ändå välskriven och har ett djup.

Parallellt med historien om Idgie och Ruth löper en historia som utspelar sig på 80-talet, där får vi följa Evelyn, som är tjock, medelålders och olycklig. När hon träffar på Ninny på ålderdomshemmet och får höra berättelserna om Idgie och Ruth får hon nya krafter och inspration att ta itu med sitt eget liv.

Sammanfattningsvis: Läs den här boken! Du får uppleva den amerikanska södern på nära håll och du får bli en del av den lilla staden och uppleva Idgies och Ruths kärlek. Fint som snus! Om man nu gillar snus. =)

Skrivet på kroppen av Jeanette Winterson

Dags för nästa klassiker! Jeanette Winterson är en favorit för många och har skrivit flera kända böcker som till exempel "Fyrväktaren" och "Det finns annan frukt än apelsiner".

I "Skrivet på kroppen" eller på engelska "Written on the body" fördjupar hon sig i hur det är att älska, inte bara en annan människa, utan en annan människas kropp. Vad förmedlar en kropp? Vilka erfarenheter bär den på? Huvudpersonen älskar passionerat och över alla gränser, hon älskar Louise och hennes kropp och allting med den.

Huvudpersonen har haft förhållanden med många, både män och kvinnor. Det uttalas aldrig om huvudpersonen själv är en man eller en kvinna, men för oss kändes det väldigt mycket som att hon var en kvinna, och dessutom en kvinna som är rätt lik Jeanette Winterson.

När huvudpersonen och Louise träffas är huvudpersonen redan ihop med en kvinna, Jaqueline. Jaqueline är tråkig och pålitlig. Det är bra, tycker huvudpersonen, för hon har fått nog av drama och passion. Hon är inte byggd för det. Men när Louise dyker upp är det väldigt svårt att stå emot passionen, fastän Louise redan är gift med en man, Elgin, även han en tråkig och stabil person, som Louise inte älskar.

Vem skulle gilla den här boken? Någon som uppskattar ett vackert språk, och någon som uppskattar när fokus ligger mycket på känslor, tankar och inre upplevelser. Boken har visserligen en rätt spännande yttre handling i början också, men i den senare delen av boken fördjupar sig Winterson i filosofiska resonemang och kroppen och om kärleken, och den yttre handlingen hamnar mer i bakgrunden.