Eileen Myles roman ”Chelsea girls” skildrar hennes katolska uppväxt och livet som ung poet och öppet lesbisk. När boken först kom ut på 90-talet väckte den ingen större uppståndelse,men i år, när Eileen Myles fyller 70 år har hon hunnit bli en hyllad författare och poet. I år (2019) kom boken ut på svenska, översatt av poeten Helena Eriksson. Vi läste, eller försökte läsa, den.
Först ska man kanske säga att Chelsea girls inte är uppbyggd som en vanlig roman. Det finns ingen dramaturgisk kurva, ingen röd tråd. Istället är det en samling texter, ej i kronologisk ordning, där författaren berättar om sina livsminnen. Det handlar bland annat om hennes katolska uppfostran, livet med en alkoholiserad far, hennes ungdomstid, kampen som överlevnad som poet och öppet lesbisk i sjuttio- och åttiotalets New York. Det är alkohol, droger och sex och en mängd olika människor som fladdrar förbi.
Eileen Myles ville egentligen göra en independent film, men som hon själv beskriver det var hon och hennes flickvän alltför röriga och alltför fattiga för att få till det. Istället började Eileen skriva ner deras liv som om det vore en film. Kanske är det orsaken till att människors utseenden, kläder och liknande beskrivs ingående, medan huvudpersonens känslor och tankar om dem hon träffar knappt framkommer alls.
Att läsa Chelsea girls är som att läsa någons dagbok, eller kanske snarare som att sitta och lyssna på en full person som berättar om sina minnen, men glömmer bort att den som lyssnar inte vet allt och inte förstår alla referenser som aldrig förklaras. Det GÅR inte att förstå allt som författaren berättar när man läser Chelsea girls. Förmodligen är det enda rätta att bara ge upp och flyta med. Den som orkar läsa hela boken kan ändå få se att delarna tillsammans bildar något som i alla fall liknar en helhet.
Denna bok passar: Den som söker en utmaning och är okej med att inte förstå allt. Den som vill ha ett tidsdokument. Den som vill få läsa om något så ovanligt som en kvinna som dricker för mycket och gör konstiga saker.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar