Lisa och Lilly av Mian Lodalen

 Det bästa med att läsa romaner som utspelar sig i en annan tid är att man blir tacksam över det vi har idag; att vi får älska vem vi vill och själva välja vår väg i livet. Så är det inte för Lisa och Lilly som är 16 år och lever i Stockholm i början av 1900-talet.

Redan från början får vi veta att Lisas och Lillys kroppar hittats sammanbundna i Hammarby sjö, och därför kommer hela berättelsen att handla om hur det egentligen ledde fram till denna punkt. Vi får följa Lisa och Lilly från deras första möte och genom det som händer sedan, hur de träffas och blir kära och hur de sedan blir avslöjade och hur deras föräldrar försöker styra in dem på den "rätta banan".

Vi gillar romaner där relationen mellan två kvinnor får ta plats, och man kan ju bara tänka sig vilka starka känslor Lisa och Lilly måste ha hyst för varandra för att välja att tillsammans ta sina liv. Därför förväntade vi oss nog att denna bok skulle rymma oändlig passion och bråddjup förtvivlan. Det blir inte riktigt så. Vi kommer inte Lisa och Lilly tillräckligt långt in på livet för att få vara med om de där stora känslorna som de måste känna inombords. Det var också en viss händelse, som involverade en man, som vi inte förstod varför den ägde rum. Och eftersom vi inte blivit så pass berörda genom historien känns det mest märkligt när vi når fram till punkten där kvinnorna bestämmer sig för att ta sina liv.

Kanske hade vi lite för höga förväntningar på denna bok, men den är i alla fall klart läsvärd. Det är fint att Lodalen fångat upp de båda kvinnornas öde och skrivit om deras historia, och det är roligt att läsa stockholmsskildringen. Romaner om lesbisk kärlek kan det heller aldrig bli för många av.

Laura Dean keeps breaking up with me av Tamaki och O´Connell

 

Många av oss har nog någon gång dejtat en Laura Dean - en sådan där jättecool och populär tjej som hela skolan beundrar - och som sedan visar sig vara ett riktigt svin. Ja, eller i alla fall en person som i botten är rätt osäker och ständigt bekräftelsesökande. 

Det här seriealbumet handlar om Freddy, som är ihop med Laura Dean. Ja, i alla fall det mesta av tiden, för med jämna mellanrum gör Laura Dean slut. Men sedan blir de ihop igen, för Laura Dean är ju helt elektrisk och charmig och får Freddy att glömma allt annat, inklusive sina vänner. Värst är det för Freddys bästa vän, Doodle, som ständigt blir bortglömd och bortprioriterad.

"Laura Dean keeps breaking up with me" är roligt uppbyggd, för berättelsen utgår från brev som Freddy skriver till Anna Vice, vars kolumn i tidningen hon och hennes mamma alltid läser. Freddy skriver till Anna Vice för att be om råd och förklarar samtidigt allt som händer.

En dag händer det en jobbig sak för Doodle, och hon behöver Freddys stöd. Hon försöker få kontakt och berätta om sitt problem, men Freddy väljer som vanligt Laura Dean före allt annat. Följden blir att hennes vän blir sårad och tröttnar, och nu känns det plötsligt inte lika bra att vara ihop med Laura Dean längre. 

Hur ska det gå? Det kan vi naturligtvis inte avslöja, men vi tycker absolut att du ska läsa det här seriealbumet. Alla karaktärer känns väldigt äkta och problemen som dyker upp är precis de som vi alla går igenom som osäkra personer i de övre tonåren. 

Teckningarna är lite åt mangahållet, och fångar fint in miljöerna och stämningarna som Freddy rör sig i. Seriealbumet har vunnit flera priser, och det känns absolut välförtjänt!

Om det regnar i Ahvaz av Nioosha Shams

Idag har vi läst ungdomsboken "Om det regnar i Ahvaz" av Nioosha Shams.

Där möter vi huvudpersonen Ava, som just ska ta studenten och inte tror på kärleken, i alla fall inte förrän hon träffar Nadja. Det är på en fest det händer, när Nadja skäller ut en rasist och kastar ut honom. Redan då känner Ava att det är något speciellt med henne. Och redan då vet hon att hon vill komma nära Nadja.

 Det visar sig dock inte vara helt enkelt att lära känna Nadja. Till att börja med finns Joel, den där konstnärskillen som är hennes bästa vän, men kanske något mer också? Joel försöker ständigt sätta käppar i hjulet för Ava, och anmärker på hur ung hon är. Nadja verkar också vara rädd för att låta någon komma för nära. Samtidigt hör hon av sig och bjuder in Ava när hon ska göra saker med sina vänner. Ja, Nadja är precis en sådan där störig "vad-vill-hon-egentligen-människa" som de flesta av oss stött på någon gång i våra liv.

Den här boken skildrar relationer mellan människor som precis så där stökiga och komplexa som de kan vara i verkligheten. Det är befriande. Det är inte någon hollywoodsaga där allt är tillrättalagt, utan vad som helst kan faktiskt hända.

Det är tur i alla fall, att Ava har sina bästa vänner, Mira och Hugo, som finns där för henne vad som än händer. Hon har också sin pappa och mamma. Och så lillebror Ashkan, även om han börjat bete sig märkligt på sistone, och Ava anar att han hamnat i dåligt sällskap. 

Sammanfattningsvis: En av de bättre ungdomsböcker vi läst på sistone, och speciellt författarens sätt att beskriva känslor känns äkta och medryckande.

Carmilla av Sheridan Le Fanu

Kanske började vi i fel ände när vi först läste "Monster i terapi" av Mats Strandberg och Jenny Jägerfeld, och sedan gav oss på originalet, "Carmilla" från 1872. För den som inte vet vad vi talar om ska vi genast förklara oss! Carmilla anses vara den första kvinnliga vampyren i litteraturen, och hon är dessutom lesbisk. Det är förstås inte riktigt vad man väntar sig av en bok från 1872, och tydligen väckte berättelsen en del uppståndelse när den först gavs ut. På grund att sitt sexuella innehåll förbjöds den en tid, men blev också populär. I en av våra tidigare recensioner kan du läsa om hur Strandberg och Jägerfeld använt Carmilla som en av de litterära monstren som går i terapi hos en nutida psykolog.

Vi visste inte riktigt vad som väntade oss när vi slog upp pärmarna till "Carmilla". En så gammal bok kunde ju vara rätt svårläst? Och vampyrer, är inte det lite läskigt? Men ingen av dessa farhågor visade sig besannas. Boken var förvånande lättläst, och dessutom rolig! Som läsare misstänker man snabbt att det inte står rätt till med den egendomliga unga kvinnan som anländer i en vagn med galopperande hästar och låter sig tas in som gäst på slottet i Österrike där Laura och hennes far bor. Laura har länge känt sig ensam och blir glad över besöket, och gästen, som kallar sig Carmilla, uttrycker snart mycket starka känslor för Laura, så starka att hon inte riktigt vet hur hon ska hantera dem. 

Konstiga saker börjar hända. I trakten drabbas unga kvinnor av en märklig sjukdom där de blir svaga och dör. Och Laura får ett nattligt besök av en märklig varelse och känner en stingande känsla i bröstet. Samtidigt upptäcker de en kuslig likhet mellan Carmilla och grevinnan Mircalla, en gammal släkting som hänger på ett porträtt i slottet. Hur ska det gå? Kommer Carmilla att avslöjas som vampyr? Kommer Laura att överleva?

Det är flickan Laura som är berättaren i denna bok, men vi får inte komma henne särskilt nära, och hon framstår också som mycket oskuldsfull och nästintill korkad, som får så många ledtrådar och ändå inte förstår alls vad som händer. Carmilla däremot, är hennes raka motsats. Hon är slug och har alltid en lögn till hands när någon är henne på spåren. Som läsare är det också rätt roligt att höra vampyrens "förklaringar" när man själv känner till sanningen. Ofta ljuger hon inte rakt på, utan vrider bara om sanningen en smula så att den skulle kunna misstolkas. Hon stoppar också in åsikter åt Laura, som "Du skulle kunna dö för mig!"

I "Monster i terapi" går Laura och Carmilla i parterapi tillsammans, vilket ju är att dra deras förhållande en smula längre än de kommer i den här boken. Så, om du kan välja föreslår vi: "Carmilla" först, sedan "Monster i terapi"!

Nattens skogar av Djuna Barnes

Idag har vi läst en bok som räknas som en klassiker, och inte bara inom HBTQ-världen. Djuna Barnes var en amerikansk författare, poet, dramatiker, journalist och konstnär, och hon tillhörde den legendariska amerikanska författar- och konstnärskolonin i Paris på 1920- och 1930-talen. I dag räknas hon till den engelskspråkiga modernismens stora namn, vid sidan av James Joyce, Virginia Woolf, T. S. Eliot och Gertrude Stein. Nattens skogar kom ut 1936 och är en av de första romanerna som explicit skildrar kärlek mellan kvinnor.

Låter det som något lättläst för hängmattan? Nej, det är det inte heller. Barnes är känd för sitt metaforrika språk och det sägs ofta att "romanen kan uppfattas som svårgenomtränglig och kräver långsam och upprepad läsning". T.S Eliot skriver i sitt förord att den "vänder sig främst till poesiläsare" och förtydligar att "den är en så bra roman att bara en känslighet som övats upp med poesi kan fullt uppskatta den. Känner du dig träffad? Då kanske det här är boken för dig!

Romanen är mörk och suggestiv och skildrar människor i utanförskap. Den har också en ganska begränsad handling, i alla fall i bokens första halva. Nattens skogar har kallats "världens mest komplicerade terapiroman" eftersom Barnes skrev den efter ett uppbrott från Thelma Wood, som i boken representeras av karaktären Robin Vote.

Flera av bokens huvudpersoner förälskar sig i den mycket attraktiva men undanglidande och känslokalla Robin Vote. En av dem som faller för Robin är karaktären Nora Flood, som representerar Djuna Barnes själv. Dock glider den onda karaktären Jenny Petherbridge in i handlingen med avsikten att förstöra all kärlek mellan Robin och Nora och parasitera på den själv. Hon framställs som alldeles förfärligt osympatisk och som läsare förstår man inte alls varför Robin vill bli ihop med henne, istället för Nora. Det förstår inte Nora själv heller. (Jenny Petherbridge motsvaras i verkligheten av Henriette Alice McCrea-Metcalf, som bland annat arbetade som översättare.) I boken plågas Robin Vote av att vara utan sin Nora och söker sig närmare henne. Upplösningen på berättelsen är mycket märklig, men man tänker på den länge.

Hur såg då verkligheten ut? Djuna Barnes förhållande med Thelma Wood varade i åtta år och de sägs vara varandras stora kärlekar. Dock drevs förhållandet av sex och alkohol och kantades av otrohet, svartsjuka och våld. Barnes ville ha ett monogamt förhållande men Wood ville ha många sexuella partners. När Wood träffade den förmögna Henriette Alice McCrea-Metcalf tog förhållandet med Barnes slut, men Wood fortsatte att skriva och besöka Barnes som hon fortfarande var kär i. Metcalf betalade dock Woods konststudier i Florens. När Nattens skogar kom ut blev Wood upprörd och sa att hon kände sig missrepresenterad och att boken förstört hennes liv.

Sammanfattningsvis: Boken är inte lättläst, och framförallt den första delen, om hur Baronen Felix Volkbein träffar på Robin Vote, blir kär och får ett barn med henne, är väldigt seg. Hade Djuna Barnes givit denna del så mycket utrymme idag, kan man fråga sig. Det känns som att triangeldramat mellan kvinnorna är det intressanta i boken, så baronen hade vi kunnat vara utan. Men i den andra delen av boken blir läsningen lättare och även mer intressant. Det är också roligt att man märker att Djuna skrivit boken i affekt och att hennes hat mot Metcalf lyser igenom så mycket att man som läsare känner att det inte låter helt logiskt att hon skulle vara så otroligt ond och omänsklig.  Och så är det slutet. Vad tycker vi egentligen om det? Om man ska se det utifrån historiens handling så utelämnas en del information som vi gärna skulle vilja få till oss, men å andra sidan är det ju Djunas känslor som står i centrum här, och vad Djuna kände inför Wood i skrivande stund, det blir ju väldigt klart.

High School av Tegan & Sara

För den som inte vet är Tegan and Sara en kanadensisk popduo som består av de lesbiska tvillingarna Tegan Rain Quin och Sara Kiersten Quin. De föddes 1980 i Calgary i Kanada och startade sitt band, som spelar musik som spänner från akustisk folkrock till punkig new wave, 1995. Tvillingsystrarna är kända för sitt speciella scensnack och sin publikkontakt när de spelar live och de berättar ofta anekdoter om sin barndom och tonårstid i Kanada.

Nu har de även skrivit en biografi om sin tid i high school och boken innehåller även glimtar från deras barndom. Fokus i boken ligger på relationen mellan tvillingarna, men även på deras relationer med vänner och flickvänner. I den andra halvan av boken börjar de hitta musiken, och börjar också närma sig sitt genombrott. Men det stora genombrottet hinner vi inte fram till i High school. Kanske blir det en uppföljare där vi får ta del av det? Eller så är det just den här tiden som Tegan och Sara vill dela med sig av eftersom de brinner för HBTQ-tjejers hälsa, rättvisa och representation och även har startat en egen stiftelse som arbetar med frågorna.

Tegan och Sara är mycket frikostiga med vad de delar med sig av i boken: bråk, kärlek, sex, vänskap, droganvändning. De minns också sin tid vid high school väldigt väl. De berättar som om de fortfarande vore kvar i den åldern, fastän de nu närmar sig 40-årsåldern, och det känns verkligen som om vi som läsare får vara där med dem. Som om inte det vore nog får vi också ta del av massvis av gamla foton som visar tvillingarna och deras familj och vänner.

Det är väl sällan någon tycker att deras tonårstid varit enkel och en enda njutning. Även Tegan och Sara kämpar med att hitta sin egen väg, slå sig fria och samtidigt bli accepterade som lesbiska. De har skrivit vartannat kapitel, och man skulle kunna tänka sig att det skulle bli stökigt, men det blir det inte. Ibland berättar de om olika händelser, ibland närmar de sig samma händelse från olika håll. Antingen är de väldigt synkade, eller så har de haft en skicklig redaktör som har fört samma allt.

Sammanfattningsvis: En läsvärd och utlämnande bok som alla fans av Tegan and Sara säkert kommer att läsa, men som är givande även för den som befinner sig i sina förvirrade tonår, eller den som var ung samtidigt som tvillingarna och känner igen alla referenser, till exempel till musikhits som kom då.

Vi läste boken på engelska, men tyckte att den var lättläst och utan så många svåra ord. Den borde därför funka för alla som kan engelska hyggligt.

Monster i terapi av Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg

Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg har satt kända litterära monster i terapistolen för att se om deras tragiska öden hade kunnat se annorlunda ut om någon hade försökt förstå dem. Och på vilket sätt är det nu lesbiskt, undrar du?

Jo, mer än man först kan tro. Psykologen i boken är nämligen en modern lesbisk kvinna, något som gör kontrasten mot de viktorianska monstren hon möter ännu större. Dr Frankenstein förundras till exempel över att psykologen väntar barn, tillsammans med en kvinna, och undrar hur de gick tillväga. "Använde ni er också av elektricitet?"

Ett av monstren är också lesbiskt, nämligen vampyren Carmilla från Joseph Le Fanus bok med samma namn. Det är Carmillas flickvän, Laura, som vill att de ska besöka psykologen, eftersom hon är missnöjd med att Carmilla även biter andra flickor.

Boken har en speciell utformning. Det börjar nämligen med att psykologens fru skriver till polisen och rapporterar att psykologen försvunnit spårlöst. Hon bifogar psykologens anteckningar och arbetsdagbok för att se om de kan hitta några ledtrådar där. Detta material får vi som läsare ta del av, och ledtrådar finns det ju, för det är förstås inte helt riskfritt att arbeta med monster.

Mer om boken Monster i terapi kan du höra i Lesbisk podd!

Den tunna isen av Lena Einhorn

Lena Einhorn har tidigare fördjupat sig i andra människors liv, exempelvis Greta Garbos, i boken Blekingegatan 32, och i sin mors, i dokumentären Ninas resa. Den här gången handlar berättelsen om henne själv. Även om boken kallas roman så liknar den väldigt mycket en självbiografi, och vi gissar att det beror på att en del fakta ändrats för att skydda människorna som skildras.

 I centrum av berättelsen står kärleksrelationen mellan Lena och Nicki. De brottas båda med sina egna problem, och vi som läsare tycker redan från början att det verkar enklast om de håller sig ifrån varandra. Men lyssnar de? Nehej då. Istället fortsätter de att krångla och försöka hitta fram till varandra på olika sätt. Lena blir deprimerad och besöker olika terapeuter för att försöka hitta någon som kan hjälpa henne. Hon blir också rädd när någon kommer för nära. Nicki framstår som velig och opålitlig och har dessutom en son som är svårt sjuk, samt ett svartsjukt ex.

Boken tar också upp Lenas förhållande till sina föräldrar, Nina och Jerzy, och genom att bland annat träffa sina barnflickor och gå igenom noteringar som hennes pappa gjort i en bok återvänder hon till barndomen för att ta reda på om saker verkligen är så som hon minns dem. Vi får också följa hennes arbete med Ninas resa, dokumentärfilmen om hennes mor.

Romanen är 508 sidor lång, och den hade vunnit på att kortas ner i alla fall 200 sidor, speciellt i första halvan av boken. Många passager är sega och känns upprepande. Här och var slängs krokar ut som antyder att vi kommer att få ta del av en spännande fortsättning på just den här händelsen senare i boken, men när den fortsättningen väl kommer har man hunnit glömma vad man väntade på, och inget är så stort eller revolutionerande att man brister ut i ett "Ahaaaa, var det så det var!"

Vem passar denna bok? Den passar någon som uppskattar att få vara inne i någon annans huvud. Den kan också passa någon som är intresserad av hur det är att leva med anknytningsproblem. Boken kräver också en läsare som tycker att det är okej att handlingen går långsamt framåt. Det känns mer som att läsa någons dagboksanteckningar än en roman.