fredag 30 januari 2009
torsdag 29 januari 2009
Jeanettes
När hon tog tag om mina axlar och tryckte upp mig mot väggen i källaren blev jag först lite chockad, men när jag såg in i hennes ögon byttes min rädsla ut mot upphetsning. Alex hade jobbat på Jeanettes i sex veckor och jag hade inte kunnat ta ögonen ifrån henne sedan hon klev in i köket den där första morgonen. När dörren öppnades och Peter kom in med henne glömde jag helt bort vad jag höll på med. Det var som att hon gick runt med ett energifält omkring sig och när hon såg på mig när vi hälsade och jag tog hennes hand gick en rysning genom min kropp. Jag vet inte om hon hade blivit lika fascinerad av mig som jag var av henne, men vi hade småflörtat med varandra hela tiden sen dess.
Killarna i köket sa att Alex bodde med nån kille som hette Micke, så de lät henne vara ifred fastän de helt klart var intresserade av henne. Jag brydde mig inte om ifall hon hade nån kille. Jag flörtade med henne ändå. Det var ju bara på skoj. Och dessutom flörtade hon tillbaka så det kunde inte vara som att hon inte gillade det.
Nu var Jeanettes stängt för matsalen skulle renoveras innan sommaren började och semesterfirarna kom. Killarna hade åkt in till färghandeln i stan för att skaffa färg och redskap och jag och Alex höll på att bära ner möbler och bråte i källaren. Vi hade redan flyttat ner hälften av matsalsmöblerna och flörtandet och var värre än någonsin nu när vi visste att ingen annan kunde höra oss. Jag visste fortfarande inte om det var på skoj eller om det låg något allvar i det, men roligt hade jag i alla fall. Jag tänkte på att det var ovant att se Alex i jeans och t-shirt istället för de svarta serveringskläderna som alla på Jeanettes var tvungna att bära. Vi bar ner ett bord till för den branta trappan; jag gick först och höll bordet i händerna bakom mig och Alex gick bakom och försökte ta trappstegen samtidigt som jag.
”Du har förresten en jävligt snygg häck”, sa Alex bakom mig. Jag skrattade.
”Men tack älskling. Jag gillar dina bröst i den där t-shirten.”, sa jag i samma hurtiga ton som vi alltid körde med.
”Peter tycker också att du har en snygg häck. Jag har hört honom säga det flera gånger”, fortsatte Alex.
”Jag vet”, suckade jag. Peter hade försökt få med mig ut på en öl efter jobbet ungefär 50 ggr.
”Han säger att du är svårflörtad”, sa Alex.
”Det kanske beror på vem som frågar”, menade jag och jag hörde Alex skratta bakom mig.
”Jaså… Om en snygg tjej skulle fråga dig då”, sa hon, fortfarande i den hurtiga tonen. Jag höjde på ögonbrynen.
”Ja, det skulle ju vara en annan sak”, sa jag. Vi ställde ner bordet i ett hörn.
”Och… om jag skulle fråga dig?” Våra blickar möttes och jag hann inte tänka ut något svar förrän hon stod tryckt emot mig. Hon lade sina armar om min midja och kysste mig. Plötsligt hade jag landat i verkligheten. Och verkligheten var att hon ville ha mig på riktigt. Eller skulle hon skrattande springa därifrån om en sekund och hämta fler möbler? Hennes läppar lämnade mina men hon stod fortfarande tryckt emot mig och såg in i mina ögon.
”Vad tycker du egentligen om mig”, frågade hon.
”Jag tycker… väldigt mycket om dig”, svarade jag.
”Då har du ingenting emot att jag kysser dig igen?”
”Nej”, svarade jag leende. Hon kysste mig igen och lade sina händer på min rumpa. Jag lade mina tafatta händer på hennes axlar och smekte den lena huden på hennes muskulösa överarmar som jag hade drömt om att göra sedan den första dagen. Jag började inse att det fanns en chans att jag kunde få henne på riktigt om jag vågade ta risken. Nu kände jag hennes händer på ryggen. De smög sig in under min tröja och smekte min midja och min mage. Strax därefter kände jag hennes ena hand närma sig mina bröst och försiktigt ta tag i det ena. Mina bröst blev stenhårda och jag drog efter andan när det gick som en ilning genom min kropp från mina bröst till mitt underliv. Jag blundade och lutade mig bakåt. Jag kände Alex läppar kyssa min nacke och jag hörde hur hon andades häftigt. När jag öppnade ögonen släppte hon mig och drog av sig sin t-shirt. Jag drog av mig min med. Hon tog av sig sin bh och såg på mig och tog jag av min med. Hon lutade sig sakta mot mig igen och jag andades djupt när jag kände hennes bröstvårtor nudda mina och hennes bröst tryckas mot mig. Jag tog hennes hand och drog med henne bort till det stora långbordet som killarna hade burit ner på förmiddagen.
”Det har suttit många viktiga människor vid det här bordet”, sa jag.
”Hur många har legat på det”, sa hon.
”Jag tror vi skulle bli de första.”
När killarna kom tillbaka några timmar senare hade vi dragit fram solstolarna och satt oss på terrassen mot vattnet och snott en vinflaska ur källaren.
”Men vafan”, hörde vi Peters röst när han kom över gräsmattan. ”Här sliter man hela dagen och ni sitter och dricker vin?”
”Vi har faktiskt burit ner alla möblerna i källaren och tvättat av utemöblerna på terrassen”, sa jag. ”Nu förtjänar vi lite vila. Sluta gnälla och hämta några öl och sätt er istället.”
”Aha. Ja, det var faktiskt jävligt bra”, sa Peter och gick in i köket efter öl åt killarna.
”Jag måste hem”, sa Alex. ”Jag måste släppa in Micke och ge honom mat.” Jag rynkade ögonbrynen.
”Släppa in….”?
”Ja, Micke är min katt.” Jag skrattade.
”Hur kommer det sig att de flesta här på restaurangen har fått intrycket av att Micke är en man?”
”Det vet jag inte. Men det är rätt praktiskt”, sa Alex och log stort. ”Ska du med?”
Killarna i köket sa att Alex bodde med nån kille som hette Micke, så de lät henne vara ifred fastän de helt klart var intresserade av henne. Jag brydde mig inte om ifall hon hade nån kille. Jag flörtade med henne ändå. Det var ju bara på skoj. Och dessutom flörtade hon tillbaka så det kunde inte vara som att hon inte gillade det.
Nu var Jeanettes stängt för matsalen skulle renoveras innan sommaren började och semesterfirarna kom. Killarna hade åkt in till färghandeln i stan för att skaffa färg och redskap och jag och Alex höll på att bära ner möbler och bråte i källaren. Vi hade redan flyttat ner hälften av matsalsmöblerna och flörtandet och var värre än någonsin nu när vi visste att ingen annan kunde höra oss. Jag visste fortfarande inte om det var på skoj eller om det låg något allvar i det, men roligt hade jag i alla fall. Jag tänkte på att det var ovant att se Alex i jeans och t-shirt istället för de svarta serveringskläderna som alla på Jeanettes var tvungna att bära. Vi bar ner ett bord till för den branta trappan; jag gick först och höll bordet i händerna bakom mig och Alex gick bakom och försökte ta trappstegen samtidigt som jag.
”Du har förresten en jävligt snygg häck”, sa Alex bakom mig. Jag skrattade.
”Men tack älskling. Jag gillar dina bröst i den där t-shirten.”, sa jag i samma hurtiga ton som vi alltid körde med.
”Peter tycker också att du har en snygg häck. Jag har hört honom säga det flera gånger”, fortsatte Alex.
”Jag vet”, suckade jag. Peter hade försökt få med mig ut på en öl efter jobbet ungefär 50 ggr.
”Han säger att du är svårflörtad”, sa Alex.
”Det kanske beror på vem som frågar”, menade jag och jag hörde Alex skratta bakom mig.
”Jaså… Om en snygg tjej skulle fråga dig då”, sa hon, fortfarande i den hurtiga tonen. Jag höjde på ögonbrynen.
”Ja, det skulle ju vara en annan sak”, sa jag. Vi ställde ner bordet i ett hörn.
”Och… om jag skulle fråga dig?” Våra blickar möttes och jag hann inte tänka ut något svar förrän hon stod tryckt emot mig. Hon lade sina armar om min midja och kysste mig. Plötsligt hade jag landat i verkligheten. Och verkligheten var att hon ville ha mig på riktigt. Eller skulle hon skrattande springa därifrån om en sekund och hämta fler möbler? Hennes läppar lämnade mina men hon stod fortfarande tryckt emot mig och såg in i mina ögon.
”Vad tycker du egentligen om mig”, frågade hon.
”Jag tycker… väldigt mycket om dig”, svarade jag.
”Då har du ingenting emot att jag kysser dig igen?”
”Nej”, svarade jag leende. Hon kysste mig igen och lade sina händer på min rumpa. Jag lade mina tafatta händer på hennes axlar och smekte den lena huden på hennes muskulösa överarmar som jag hade drömt om att göra sedan den första dagen. Jag började inse att det fanns en chans att jag kunde få henne på riktigt om jag vågade ta risken. Nu kände jag hennes händer på ryggen. De smög sig in under min tröja och smekte min midja och min mage. Strax därefter kände jag hennes ena hand närma sig mina bröst och försiktigt ta tag i det ena. Mina bröst blev stenhårda och jag drog efter andan när det gick som en ilning genom min kropp från mina bröst till mitt underliv. Jag blundade och lutade mig bakåt. Jag kände Alex läppar kyssa min nacke och jag hörde hur hon andades häftigt. När jag öppnade ögonen släppte hon mig och drog av sig sin t-shirt. Jag drog av mig min med. Hon tog av sig sin bh och såg på mig och tog jag av min med. Hon lutade sig sakta mot mig igen och jag andades djupt när jag kände hennes bröstvårtor nudda mina och hennes bröst tryckas mot mig. Jag tog hennes hand och drog med henne bort till det stora långbordet som killarna hade burit ner på förmiddagen.
”Det har suttit många viktiga människor vid det här bordet”, sa jag.
”Hur många har legat på det”, sa hon.
”Jag tror vi skulle bli de första.”
När killarna kom tillbaka några timmar senare hade vi dragit fram solstolarna och satt oss på terrassen mot vattnet och snott en vinflaska ur källaren.
”Men vafan”, hörde vi Peters röst när han kom över gräsmattan. ”Här sliter man hela dagen och ni sitter och dricker vin?”
”Vi har faktiskt burit ner alla möblerna i källaren och tvättat av utemöblerna på terrassen”, sa jag. ”Nu förtjänar vi lite vila. Sluta gnälla och hämta några öl och sätt er istället.”
”Aha. Ja, det var faktiskt jävligt bra”, sa Peter och gick in i köket efter öl åt killarna.
”Jag måste hem”, sa Alex. ”Jag måste släppa in Micke och ge honom mat.” Jag rynkade ögonbrynen.
”Släppa in….”?
”Ja, Micke är min katt.” Jag skrattade.
”Hur kommer det sig att de flesta här på restaurangen har fått intrycket av att Micke är en man?”
”Det vet jag inte. Men det är rätt praktiskt”, sa Alex och log stort. ”Ska du med?”
Skorpan skriver
Skorpan har hållit sig lugn med sitt novellskrivande ett tag men nu har hon plitat ihop en novell som hon vill tillägna Sagas blivande mamma som är hemma sjuk idag. Och vi andra får förstås passa på att njuta av den samtidigt. Till dig L.
onsdag 28 januari 2009
Jag vill att kärleken ska ta på mig
Jag vill att kärleken ska ta på mig
Visa mig att den finns
Dra sina varma fingrar över min mage
Hålla mig hårt i sina armar tills jag tror på den
Blända mig med sitt ljus
Visa mig att den finns
Dra sina varma fingrar över min mage
Hålla mig hårt i sina armar tills jag tror på den
Blända mig med sitt ljus
tisdag 27 januari 2009
söndag 25 januari 2009
torsdag 22 januari 2009
söndag 18 januari 2009
Nisse hittade ett klipp från en för flatorna okänd serie. South of nowhere heter den och där finns ett kärlekspar som heter Spencer och Ashley, eller som fansen säger: Spashley. Någon som sett?
Såhär står det om serien:
The show followed the lives of the members of the Carlin family as they adjust to moving from Ohio to Los Angeles. One of the main focuses include the relationship between Spencer Carlin and her out and proud friend, Ashley Davis.
The close friendship between the girls eventually led Spencer to question her own sexuality, a subject which created some controversy before the show's airdate. It was the first series on The N to deal with such a subject relating to the main characters, and the first television show ever to have gay teenagers as the top-billed characters.
Såhär står det om serien:
The show followed the lives of the members of the Carlin family as they adjust to moving from Ohio to Los Angeles. One of the main focuses include the relationship between Spencer Carlin and her out and proud friend, Ashley Davis.
The close friendship between the girls eventually led Spencer to question her own sexuality, a subject which created some controversy before the show's airdate. It was the first series on The N to deal with such a subject relating to the main characters, and the first television show ever to have gay teenagers as the top-billed characters.
fredag 16 januari 2009
Att ta kontakt med en främling eller fortsättning på "Om du skulle dö inom en månad"
”Men hur tar man kontakt med en främling? Och på en buss också, där alla hör vad man säger?”
”Var inte så feg. Säg vad du tänker. Typ: Ursäkta, men jag har länge undrat om du är lika trevlig som du är snygg.”
”Det skulle jag aldrig säga.”
”Nej, det är kanske inte riktigt du.. Men såhär då: Hej, jag brukar se dig här på bussen. Bor du också i Vällingby?”
”Nej, hon går bara på bussen där varje morgon, men egentligen bor hon i Göteborg?”
”Jaha.. Men.. såhär då: Hej, ursäkta, jag brukar se dig här på bussen, men jag har aldrig vågat börja prata med dig...”
”Aaaaaah, det här kommer aldrig att gå!”
”Okej fegis, om du inte vill vara så rakt på så får du väl köra en annan strategi och börja med att fråga henne nåt neutralt som inte avslöjar ditt intresse för henne.”
”Som vaddå?”
”Du kanske kan säga: ”Ursäkta, jag tycker den där jackan är så himla snygg. Får jag fråga var du har köpt den?”
”Hon har faktiskt en väldigt snygg jacka!”
”I knew it! Och sen får du försöka hålla igång småpratet efter det.”
Fler förslag på hur huvudpersonen kan ta kontakt med den snygga busstjejen? Skriv en kommentar!
”Var inte så feg. Säg vad du tänker. Typ: Ursäkta, men jag har länge undrat om du är lika trevlig som du är snygg.”
”Det skulle jag aldrig säga.”
”Nej, det är kanske inte riktigt du.. Men såhär då: Hej, jag brukar se dig här på bussen. Bor du också i Vällingby?”
”Nej, hon går bara på bussen där varje morgon, men egentligen bor hon i Göteborg?”
”Jaha.. Men.. såhär då: Hej, ursäkta, jag brukar se dig här på bussen, men jag har aldrig vågat börja prata med dig...”
”Aaaaaah, det här kommer aldrig att gå!”
”Okej fegis, om du inte vill vara så rakt på så får du väl köra en annan strategi och börja med att fråga henne nåt neutralt som inte avslöjar ditt intresse för henne.”
”Som vaddå?”
”Du kanske kan säga: ”Ursäkta, jag tycker den där jackan är så himla snygg. Får jag fråga var du har köpt den?”
”Hon har faktiskt en väldigt snygg jacka!”
”I knew it! Och sen får du försöka hålla igång småpratet efter det.”
Fler förslag på hur huvudpersonen kan ta kontakt med den snygga busstjejen? Skriv en kommentar!
onsdag 14 januari 2009
Om du skulle dö om en månad…
”Tänk dig att du gick till doktorn och fick veta att du bara hade en månad kvar att leva..”, började jag.
”Nej men fy”, avbröt Hanna mig. ”Vilken sjukdom är det då jag har? Cancer?”
”Men..”, sa jag irriterat. ”Det spelar ingen roll vilken sjukdom. Det är bara ett tankeexperiment, okej?”
”Okej.”
”Alltså, du har bara en månad kvar att leva. Vad skulle du göra på den månaden?”
”Svårt att säga.. Gråta för att jag kommer att dö?”
”Jag tänkte på att det finns så mycket saker man inte gör för att man är rädd för att misslyckas, genera sig, göra bort sig.. Sådant bryr man sig nog inte om när man vet att man bara har en månad kvar att leva.”
”Säkert inte.”
”Som den där snygga tjejen som brukar åka med samma buss som jag på morgonen.”
”Ska hon dö?”
”Men vafan. Snart åker du på en propp. Nej, hon ska inte dö. Jag menar att jag jättelänge har velat prata med henne, men jag vågar inte. Men om jag visste att jag bara hade en månad kvar att leva, då skulle jag nog våga göra det."
”Jättebra idé. Du kan säga: Hej, vill du vara ihop med mig. Jag har cancer och kommer att dö inom en månad."
”Jag tycker inte att du är så bra på det här med tankeexperiment.”
”Vore det inte bättre om du pratade med henne nu, innan du ska dö i cancer?”
”Jo… förmodligen…”
”Nej men fy”, avbröt Hanna mig. ”Vilken sjukdom är det då jag har? Cancer?”
”Men..”, sa jag irriterat. ”Det spelar ingen roll vilken sjukdom. Det är bara ett tankeexperiment, okej?”
”Okej.”
”Alltså, du har bara en månad kvar att leva. Vad skulle du göra på den månaden?”
”Svårt att säga.. Gråta för att jag kommer att dö?”
”Jag tänkte på att det finns så mycket saker man inte gör för att man är rädd för att misslyckas, genera sig, göra bort sig.. Sådant bryr man sig nog inte om när man vet att man bara har en månad kvar att leva.”
”Säkert inte.”
”Som den där snygga tjejen som brukar åka med samma buss som jag på morgonen.”
”Ska hon dö?”
”Men vafan. Snart åker du på en propp. Nej, hon ska inte dö. Jag menar att jag jättelänge har velat prata med henne, men jag vågar inte. Men om jag visste att jag bara hade en månad kvar att leva, då skulle jag nog våga göra det."
”Jättebra idé. Du kan säga: Hej, vill du vara ihop med mig. Jag har cancer och kommer att dö inom en månad."
”Jag tycker inte att du är så bra på det här med tankeexperiment.”
”Vore det inte bättre om du pratade med henne nu, innan du ska dö i cancer?”
”Jo… förmodligen…”
tisdag 13 januari 2009
I was kidnapped by lesbian pirates from outer space
söndag 11 januari 2009
torsdag 8 januari 2009
And I take out the garbage
onsdag 7 januari 2009
måndag 5 januari 2009
Frankie och jag, Del VII
Den första dagen gick otroligt långsamt. Det dygnet måste ha haft minst 48 timmar. Det var sommar i Stockholm och jag hade kunnat göra precis vad som helst. Ändå hade jag inte lust med någonting. När det hade gått två dagar tog jag en lång löparrunda och sen satte jag mig i soffan och tröstade mig med pizza och film. Jag stelnade till när det ringde och jag såg Frankies namn på displayen.
”Hallå”, kraxade jag fram.
”Hej”, sa Frankies röst.
”Hur mår du?”
”Sådär… Du…”
”Mm?”
”Får jag komma över? Jag saknar dig så jag håller på att bli tokig.” Jag skrattade lättad och lycklig.
”Kom!”
Och Frankie kom. Jag drog nästan in henne i lägenheten en sekund efter hon ringt på min dörr. Jag tryckte henne mot väggen och kysste henne som om hon varit borta i ett år och började slita av henne kläderna som om jag varit en vilde. Hon verkade finna sig snabbt för hennes händer grep tag i min kropp och de var plötsligt överallt medan jag kände hennes andhämtning i örat när hennes tunga slickade min örsnibb och fortsatte ner mot min nacke. Jag slängde ner henne på sängen och kröp upp på henne. Jag kysste hennes hals, hennes bröst, hennes mage. Sedan gav jag henne mina fingrar och hon gav ifrån sig de där underbara Frankie-njutningsljuden som gör mig galen. Frankie skriker och hennes kropp spänns. Frankie ler. Frankie ler stort medan hon blundar och hennes snabba andetag som blir lugnare är det enda som hörs i rummet. Frankie drar mig mot sig och kysser mig och våra varma kroppar är lyckliga när de känner varandras närhet.
”Jag älskar dig Frankie”, säger jag och hon gråter och håller om mig hårt och säger att hon älskar mig med.
”Hallå”, kraxade jag fram.
”Hej”, sa Frankies röst.
”Hur mår du?”
”Sådär… Du…”
”Mm?”
”Får jag komma över? Jag saknar dig så jag håller på att bli tokig.” Jag skrattade lättad och lycklig.
”Kom!”
Och Frankie kom. Jag drog nästan in henne i lägenheten en sekund efter hon ringt på min dörr. Jag tryckte henne mot väggen och kysste henne som om hon varit borta i ett år och började slita av henne kläderna som om jag varit en vilde. Hon verkade finna sig snabbt för hennes händer grep tag i min kropp och de var plötsligt överallt medan jag kände hennes andhämtning i örat när hennes tunga slickade min örsnibb och fortsatte ner mot min nacke. Jag slängde ner henne på sängen och kröp upp på henne. Jag kysste hennes hals, hennes bröst, hennes mage. Sedan gav jag henne mina fingrar och hon gav ifrån sig de där underbara Frankie-njutningsljuden som gör mig galen. Frankie skriker och hennes kropp spänns. Frankie ler. Frankie ler stort medan hon blundar och hennes snabba andetag som blir lugnare är det enda som hörs i rummet. Frankie drar mig mot sig och kysser mig och våra varma kroppar är lyckliga när de känner varandras närhet.
”Jag älskar dig Frankie”, säger jag och hon gråter och håller om mig hårt och säger att hon älskar mig med.
söndag 4 januari 2009
Flatorna väljer sina sexigaste moviestars...
...och här är de: (Varning, dregla ej på tangentbordet)
Rebecca Romijn Stamos
IMDB
Youtube
Lauren Lee Smith
IMDB
Youtube
Yvonne Strahovski
IMDB
Youtube
Gina Gershon
IMDB
Youtube
Lena Headey
IMDB
Youtube
Katherine Moennig
IMDB
Youtube
Jordana Brewster
IMDB
Youtube
Angelina Jolie
IMDB
Youtube
Pauley Perrette
IMDB
Youtube
Pink
IMDB
Youtube
Rebecca Romijn Stamos
IMDB
Youtube
Lauren Lee Smith
IMDB
Youtube
Yvonne Strahovski
IMDB
Youtube
Gina Gershon
IMDB
Youtube
Lena Headey
IMDB
Youtube
Katherine Moennig
IMDB
Youtube
Jordana Brewster
IMDB
Youtube
Angelina Jolie
IMDB
Youtube
Pauley Perrette
IMDB
Youtube
Pink
IMDB
Youtube
Frankie och jag, Del VI
Jag gick runt på stan länge, i flera timmar. Inget hördes från Frankie. Till slut fick jag ont i fötterna och satte mig på en bänk vid vattnet. Då ringde hon.
”Hej, var är du”, sa hennes röst. Den lät tillgjort glättig.
”På en bänk vid Nybrokajen.”
”Sitt kvar där. Jag kommer.” Jag drog djupt efter andan. Det blåste ljumt i mitt ansikte och båten som legat framför mig gled ut ifrån kajen. Det kändes som att något tryckte på bröstet. Jag orkade inte tänka mer. Jag hade tänkt hela tiden sedan jag lämnade lägenheten. På allt, om Frankie förstod hur mycket hon betydde för mig, om Frankie kände för mig, så som jag trodde hon kände, när hon rörde mig, när hon tittade på mig, eller om det bara var vad jag ville se. Jag hade aldrig känt mig så rädd för att bli lämnad. Jag kunde känna redan nu hur ont det skulle göra.
Jag såg Frankie komma och jag sprang upp från bänken som en fjäder. Hon log mot mig med tårfyllda ögon. Sedan kramade hon om mig hårt och släppte inte taget. Hon grät på min axel. Efter en stund tog hon min hand och vi satte oss på bänken. Jag såg frågande på henne.
”Jag trodde inte hon kunde vara så fruktansvärt elak”, sa Frankie. ”Så fort jag hade berättat blev hon som en annan människa. Hon bara öste ur sig elakheter. Jag har aldrig sett henne sån. Och jag bara stod där. Och grät. Och sa ingenting. Och sen gick hon.” Jag lade min arm om Frankie igen och hon lutade sig mot min axel. Sedan satt vi där ett bra tag utan att säga något. Jag försökte sammanfatta vad som hade hänt. Hade Frankie valt mig över Emelie? Frankie reste sig. Nu såg hon ut som den vanliga starka Frankie igen.
”Jag skulle behöva en liten stund för mig själv tror jag. En vecka eller så. Skulle det vara okej?” Jag såg förvånad på henne.
”Ja.. visst. Det är klart.”
”Bra.” Hon tog ett djupt andetag som för att samla kraft innan hon började gå. ”Jag ringer dig”, sa hon och vände sig om och gick. Jag kunde inte tro att det var sant. Skulle jag behöva vänta ännu mer? Mina sulor var redan utslitna. Med ens blev jag väldigt trött. Jag ville bara hem till min säng och sova. Om man kunde sova i en vecka vore det bra.
”Hej, var är du”, sa hennes röst. Den lät tillgjort glättig.
”På en bänk vid Nybrokajen.”
”Sitt kvar där. Jag kommer.” Jag drog djupt efter andan. Det blåste ljumt i mitt ansikte och båten som legat framför mig gled ut ifrån kajen. Det kändes som att något tryckte på bröstet. Jag orkade inte tänka mer. Jag hade tänkt hela tiden sedan jag lämnade lägenheten. På allt, om Frankie förstod hur mycket hon betydde för mig, om Frankie kände för mig, så som jag trodde hon kände, när hon rörde mig, när hon tittade på mig, eller om det bara var vad jag ville se. Jag hade aldrig känt mig så rädd för att bli lämnad. Jag kunde känna redan nu hur ont det skulle göra.
Jag såg Frankie komma och jag sprang upp från bänken som en fjäder. Hon log mot mig med tårfyllda ögon. Sedan kramade hon om mig hårt och släppte inte taget. Hon grät på min axel. Efter en stund tog hon min hand och vi satte oss på bänken. Jag såg frågande på henne.
”Jag trodde inte hon kunde vara så fruktansvärt elak”, sa Frankie. ”Så fort jag hade berättat blev hon som en annan människa. Hon bara öste ur sig elakheter. Jag har aldrig sett henne sån. Och jag bara stod där. Och grät. Och sa ingenting. Och sen gick hon.” Jag lade min arm om Frankie igen och hon lutade sig mot min axel. Sedan satt vi där ett bra tag utan att säga något. Jag försökte sammanfatta vad som hade hänt. Hade Frankie valt mig över Emelie? Frankie reste sig. Nu såg hon ut som den vanliga starka Frankie igen.
”Jag skulle behöva en liten stund för mig själv tror jag. En vecka eller så. Skulle det vara okej?” Jag såg förvånad på henne.
”Ja.. visst. Det är klart.”
”Bra.” Hon tog ett djupt andetag som för att samla kraft innan hon började gå. ”Jag ringer dig”, sa hon och vände sig om och gick. Jag kunde inte tro att det var sant. Skulle jag behöva vänta ännu mer? Mina sulor var redan utslitna. Med ens blev jag väldigt trött. Jag ville bara hem till min säng och sova. Om man kunde sova i en vecka vore det bra.
fredag 2 januari 2009
Frankie och jag, del V
Frankie ägde inte många prylar. Hela lägenheten kändes tom, ren och ljus. Jag tyckte bäst om hennes sovrum, som var nästan helt i vitt, och sängen, som var som ett stort fluffigt moln. Och att ligga i hennes armar i det molnet tyckte jag om mest av allt. Där hade vi befunnit oss den större delen av de två veckor som gått sedan hon förförde mig på damtoaletten på mitt favorithomohak.
För bara några månader sedan var det Emelies armar jag hade haft om mig om natten, men minnet kändes så blekt, som om det var flera år sedan.
”Igår kväll kom Emelie tillbaka”, sa Frankie medan hon satt på sängkanten och drog på sig sina ljusblå pyjamasbyxor. Jag nickade. Vi hade fått en frizon i en månad medan Emelie var iväg och byggde något datasystem i USA. Emelie skulle explodera när hon fick veta att Frankie och jag börjat träffas. Frankie visste det. Frankie visste precis hur Emelie fungerade för de hade känt varandra i tio år. Nu var hon ledsen och orolig. Jag såg det i hennes ögon. Oddsen var låga för att hon skulle kunna fortsätta träffa mig och samtidigt behålla Emelie som sin vän. Jag var också orolig, även om jag försökte att inte visa det.
”Jag kanske ska höra om hon känner för en fika ikväll”, sa hon osäkert.
”Gör det”, sa jag. Hon gav mig en puss på kinden.
”Jag sätter på tevatten”, sa hon och försvann ut i köket. Jag drog på mig mina jeans och t-shirten. Jag tittade på Frankies väckarklocka på nattduksbordet: redan tolv. Jag gick ut i köket och slog mig ner vid det lilla bordet mittemot Frankie. Hon hade redan ställt fram en kopp te åt mig som jag blåste på. Hon tittade på mig och jag kände hur hennes fot smekte min under bordet. Då fick hon ett sms på sin mobil. Hon tittade på det och svalde.
”Emelie är på väg hit”, sa hon. ”Du måste gå.”
”Men..”, började jag.
”Snälla. Jag vill berätta för henne själv när du inte är här. Är det okej?”
”Ja.. visst är det okej.” Jag gav henne en snabb kyss och tog min jacka i hallen. Det var när jag kommit ut i trapphuset och sprang nerför trapporna som jag blev riktigt rädd. Och arg. Och ledsen. Allt på en gång. Mina ben kändes som spaghetti och jag höll mig i räcket för att inte ramla. Förvirrade tankar susade i mitt huvud. De försökte lura i mig konstiga saker, som att Frankie skickade iväg mig för att välkomna den som svikit mig och lurat mig. Emelie hade känt Frankie så länge. Jag var alldeles ny i hennes liv. Kastar man bort tio års vänskap för någon man just lärt känna?
För bara några månader sedan var det Emelies armar jag hade haft om mig om natten, men minnet kändes så blekt, som om det var flera år sedan.
”Igår kväll kom Emelie tillbaka”, sa Frankie medan hon satt på sängkanten och drog på sig sina ljusblå pyjamasbyxor. Jag nickade. Vi hade fått en frizon i en månad medan Emelie var iväg och byggde något datasystem i USA. Emelie skulle explodera när hon fick veta att Frankie och jag börjat träffas. Frankie visste det. Frankie visste precis hur Emelie fungerade för de hade känt varandra i tio år. Nu var hon ledsen och orolig. Jag såg det i hennes ögon. Oddsen var låga för att hon skulle kunna fortsätta träffa mig och samtidigt behålla Emelie som sin vän. Jag var också orolig, även om jag försökte att inte visa det.
”Jag kanske ska höra om hon känner för en fika ikväll”, sa hon osäkert.
”Gör det”, sa jag. Hon gav mig en puss på kinden.
”Jag sätter på tevatten”, sa hon och försvann ut i köket. Jag drog på mig mina jeans och t-shirten. Jag tittade på Frankies väckarklocka på nattduksbordet: redan tolv. Jag gick ut i köket och slog mig ner vid det lilla bordet mittemot Frankie. Hon hade redan ställt fram en kopp te åt mig som jag blåste på. Hon tittade på mig och jag kände hur hennes fot smekte min under bordet. Då fick hon ett sms på sin mobil. Hon tittade på det och svalde.
”Emelie är på väg hit”, sa hon. ”Du måste gå.”
”Men..”, började jag.
”Snälla. Jag vill berätta för henne själv när du inte är här. Är det okej?”
”Ja.. visst är det okej.” Jag gav henne en snabb kyss och tog min jacka i hallen. Det var när jag kommit ut i trapphuset och sprang nerför trapporna som jag blev riktigt rädd. Och arg. Och ledsen. Allt på en gång. Mina ben kändes som spaghetti och jag höll mig i räcket för att inte ramla. Förvirrade tankar susade i mitt huvud. De försökte lura i mig konstiga saker, som att Frankie skickade iväg mig för att välkomna den som svikit mig och lurat mig. Emelie hade känt Frankie så länge. Jag var alldeles ny i hennes liv. Kastar man bort tio års vänskap för någon man just lärt känna?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
