Frankie och jag, Del VI

Jag gick runt på stan länge, i flera timmar. Inget hördes från Frankie. Till slut fick jag ont i fötterna och satte mig på en bänk vid vattnet. Då ringde hon.
”Hej, var är du”, sa hennes röst. Den lät tillgjort glättig.
”På en bänk vid Nybrokajen.”
”Sitt kvar där. Jag kommer.” Jag drog djupt efter andan. Det blåste ljumt i mitt ansikte och båten som legat framför mig gled ut ifrån kajen. Det kändes som att något tryckte på bröstet. Jag orkade inte tänka mer. Jag hade tänkt hela tiden sedan jag lämnade lägenheten. På allt, om Frankie förstod hur mycket hon betydde för mig, om Frankie kände för mig, så som jag trodde hon kände, när hon rörde mig, när hon tittade på mig, eller om det bara var vad jag ville se. Jag hade aldrig känt mig så rädd för att bli lämnad. Jag kunde känna redan nu hur ont det skulle göra.

Jag såg Frankie komma och jag sprang upp från bänken som en fjäder. Hon log mot mig med tårfyllda ögon. Sedan kramade hon om mig hårt och släppte inte taget. Hon grät på min axel. Efter en stund tog hon min hand och vi satte oss på bänken. Jag såg frågande på henne.
”Jag trodde inte hon kunde vara så fruktansvärt elak”, sa Frankie. ”Så fort jag hade berättat blev hon som en annan människa. Hon bara öste ur sig elakheter. Jag har aldrig sett henne sån. Och jag bara stod där. Och grät. Och sa ingenting. Och sen gick hon.” Jag lade min arm om Frankie igen och hon lutade sig mot min axel. Sedan satt vi där ett bra tag utan att säga något. Jag försökte sammanfatta vad som hade hänt. Hade Frankie valt mig över Emelie? Frankie reste sig. Nu såg hon ut som den vanliga starka Frankie igen.
”Jag skulle behöva en liten stund för mig själv tror jag. En vecka eller så. Skulle det vara okej?” Jag såg förvånad på henne.
”Ja.. visst. Det är klart.”
”Bra.” Hon tog ett djupt andetag som för att samla kraft innan hon började gå. ”Jag ringer dig”, sa hon och vände sig om och gick. Jag kunde inte tro att det var sant. Skulle jag behöva vänta ännu mer? Mina sulor var redan utslitna. Med ens blev jag väldigt trött. Jag ville bara hem till min säng och sova. Om man kunde sova i en vecka vore det bra.