Nyårsklapp

Just när du trodde att alla julklapparna var slut, så får du något nytt att se fram emot. I alla fall om du gillade Skorpans novell "Frankie och jag" för Skorpan avslöjar nu att det blivit tre delar till av den. Där kommer vi få se vad som egentligen hände efter den där kvällen, då det verkade som att Frankie inte var helt hetero. De tre nya delarna kommer du kunna läsa här efter nyår.

Till dess: Gott nytt år önskar flatorna!

If only you were a man

STS-determinatorn

”Hur kommer det sig att du är så bra på att träffa tjejer”, frågade jag Lena när vi satt i hennes soffa en kväll.
”Dels är jag en god personkännare, men så har jag ju STS-determinatorn också”, sa Lena.
”Eh.. vad är det”, undrade jag.
”Det är en grej som min kompis Tom i England har uppfunnit. Den visar vilken sexualitet, tillstånd och status en person har”. Jag såg ut som ett frågetecken, så Lena reste sig och gick bort till bokhyllan. Där öppnade hon en ask och tog fram en liten manick som liknade dosan jag brukade använda för att logga in på internetbanken. Hon höll dosan intill mig och tryckte på en liten blå knapp på den. Genast lyste displayen upp i grönt. På den stod med svarta bokstäver: ”Homosexuell, medveten, singel.” Jag blev alldeles till mig. Äntligen lite magi i min tråkiga vardag!
”Men tusan vad bra! En sån skulle jag behöva! Kan man köpa en av din kompis?”
”Jag tror inte det”, sa Lena. ”Han har visst inte bestämt sig riktigt för om världen är redo för hans uppfinning. Men jag har ju ändå flickvän nu, så du kan ju låna den här ett tag om du vill.”
”Juste”, sa jag och tog emot den lilla dosan ur hennes hand.

Full av förväntan gick jag ut på stan för att prova om dosan skulle kunna ge mig någon framgång med kärleken. Jag gick först in i en stor klädesaffär och började tittade runt på damavdelningen. Borta vid jackorna stod en lång brunhårig tjej och letade bland storlekslapparna på skinnjackorna. Jag tog mig närmare och låtsades intresserat studera en jacka på hängaren bredvid medan jag höll den lilla dosan mellan mig och henne och tryckte in knappen. Displayen blinkade till och jag tittade nyfiket på den: ”Heterosexuell, medveten, i förhållande.” Fast det hade jag väl nästan kunnat gissa själv, tänkte jag för mig själv. En blond fjortistjej kom och ställde sig vid hängaren bakom mig, så jag tänkte att jag lika gärna kunde testa på henne också. Jag läste: ”Homosexuell, omedveten, singel.” Det var ju riktigt intressant. Här gick en stackars flata runt och var förvirrad och ovetande helt i onödan.
”Hej, vet du om att du är flata”, sa jag till tjejen. Hon tittade på mig med stora ögon och gick snabbt därifrån. Okej, det kanske inte var en jättebra idé att säga sådana saker till främmande människor, kom jag fram till.

Då kom jag att tänka på den där snygga tjejen som brukade stå i kassan i presentaffären några gator längre bort. Jag gick ofta dit för att köpa med mig nån rolig grej när jag skulle gå bort och när jag gick därifrån funderade jag alltid ett bra tag på om hon var flata eller inte. Hon klädde sig liksom lite flatigt och hon var riktigt attraktiv men ändå så obestämbar. Nu hade jag chansen att ta reda på hur det egentligen låg till.

När jag närmade mig affären tittade jag in genom fönstret för att se om hon var där. Det var hon. Jag släntrade in igenom dörren och kom plötsligt på att jag hade ett problem: Tjejen stod bakom kassan och jag hade ingen orsak alls att gå fram till henne. Om jag köpte nåt kanske? Fast hon skulle ändå stå på andra sidan disken och jag kunde inte gärna hålla manicken i hennes ansikte. Tjejen tittade upp från lapparna hon höll på att klistra på små askar och mötte min blick.
”Hej, kan jag hjälpa dig”, sa hon.
”Öh.. jag vet egentligen inte vad jag vill ha.”, sa jag.
”Men det är en present?”
”Ja….”
”Till en tjej eller kille? Vilken ålder?” Jag tänkte snabbt och bestämde mig för att låtsas köpa en present till mig själv.
”Tjej, 26 år”, sa jag. Snygga tjejen kom ut från kassan och började se sig om bland hyllorna.
”Gillar hon heminredning?”, undrade hon.
”Nja, det är väl inte hennes största intresse kanske”, sa jag medan jag höll upp dosan snett bakom henne.
”Okej.. nån rolig grej då”, undrade hon, medan dosan blinkade till och jag drog den intill mig.
Hon måste ha sett rörelsen i ögonvrån för hon vände sig om och tittade på mig och den lilla mojängen.
”Sms”, sa jag förklarande och rodnade lite. På dosan stod: ”Homosexuell, medveten, singel.” Jag nickade eftertänksamt åt ”smset” och bestämde mig.
”Jag vet inte om du kommer ihåg mig”, sa jag. ”Men jag brukar handla här”. Hon log och nickade.
”Jag kommer ihåg dig.”
”Jag heter Siri”, sa jag och höll fram min hand. Hon tog den.
”Jenny.”
”Jenny… Jag måste erkänna en sak. En av orsakerna till att jag kommer hit så ofta är att jag tycker om att handla av dig.” Hon tittade förvånad på mig.
”Jaså. Vad trevligt.”, sa hon osäkert och verkade inte förstå vad jag menade.
”Om du såg en tjej i kassan i en affär, som du tyckte var väldigt snygg och verkade hur mysig som helst, vad skulle du göra då?” Hon skrattade.
”Eh.. jag.. skulle väl… fråga henne när hon slutade och höra om hon ville ta en drink med mig då.” Jag nickade.
”Skulle du vilja det?” Hon log stort men verkade ändå tveka en outhärdlig sekund innan hon svarade:
”Ja, det skulle jag vilja”. En hejaklack började skutta och vråla segersånger i mitt bröst och jag kom inte på något mer att säga.
”Jag slutar sju”, sa hon.
”Okej. Men.. då kommer jag hit då?”
”Det blir bra.”

När jag kom ut på gatan igen kände jag mig alldeles nervös. Jag brukade aldrig flirta med främmande människor sådär. Hade det inte varit för den lilla dosan hade jag aldrig vågat. Min mobil plingade och visade ett sms från Lena: ”Alltså, jag fattade aldrig om du bara spelade med eller inte. Men du trodde väl inte att det där med STS-determinatorn var på riktigt?” Jag rynkade ögonbrynen. ”Vaddå inte på riktigt”, skrev jag tillbaka. Dosan hade ju fungerat hur bra som helst för mig. Då kom hennes svar: ”Alltså, den har bara tre meddelanden som den visar om och om igen.”

Frankie och jag, del IV

Några minuter senare kände jag en hand på min axel och hon var framme hos oss. Vi fick varsin kram och hon började glatt prata på, som vanligt, utan att säga ett ord om hur det kom sig att hon var där. Frankie skulle konversera med precis vem som helst utan problem, tänkte jag när hon fångade Helens och Ansos uppmärksamhet på en sekund och jag kunde inte ta ögonen ifrån henne ens om jag ville. Då kom tjejen som suttit vid Frankies bord och drog henne i armen.
”Kom nu Frankie, Jonah har kommit! Jag har velat presentera honom för dig i evigheter!”
Frankie drogs bort mot bordet och vinkade urskuldande efter sig. När jag vände på huvudet tittade Helen och Anso på mig glada miner.
”Åh nej”, sa jag.
”Åh jo”, sa Anso. ”Du är helt betuttad i henne. Det syns lång väg. Och hon verkar inte helt ointresserad av dig heller.”
”Säg inte sådär”, bad jag. ”Lura inte i mig nåt.”
”Hon tittar på dig”, sa Helen. Jag svalde.
”Tittar hon på mig nu?”
”Mm.” Jag vred huvudet lite åt höger. Frankie log mot mig. Jag log tillbaka. Mitt hjärta slog hårt i bröstet och jag blev både lycklig och rädd. Jag tittade igen och såg hur killen som tydligen hette Jonah försökte fånga Frankies uppmärksamhet med sitt prat.
”Går på toa”, mumlade jag till Anso. Jag mötte Frankies blick igen innan jag försvann in på damernas och gick in genom den första lediga dörren. Därinne spelades någon lugn salsamusik som dansade mellan de gulmålade väggarna och när jag mötte min egen blick i den stora spegeln kände jag mig lite lugnare. När jag kom ut igen stod hon där. Precis utanför. Sedan gick allt så fort. Hon tog min hand och drog in mig dit in igen. Hennes hand sköt för skjutdörren och haspen och sedan stod jag upptryckt mot väggen. Hennes armar om min midja och hennes mun sökte min. Jag ville ha henne mer än jag någonsin velat ha någon. Hon måste ha känt i mina kyssar hur mycket jag längtat efter att få känna hennes läppar. Hennes händer smekte sig fram över min kropp, in under min tröja. Hon tog mina bröst i sina händer medan hon kysste mig. Plötsligt stannade hon till och såg mig i ögonen.
”Jag är helt galen i dig”, sa hon.
”Jag har inte kunnat sluta tänkte på dig sen i lördags”, sa jag. Sedan kysste hon mig igen, hennes ena hand letade sig in under min kjol och började smeka mig utanpå mina trosor. Mitt underliv bultade så jag trodde jag skulle svimma av upphetsning.
”Jag vet att….”, började Frankie och andades snabbt. ”En toalett är kanske… men jag måste ha dig”, sa hon. Jag nickade. Jag brydde mig inte om var vi befann oss. I Paradiset.
Hon tog tag i mig som om hon försökte lyfta mig. Hon ville ha mig upp på bänken framför spegeln. Jag lydde henne. Hon drog av mig mina trosor och lade händerna på mina lår. Sedan slickade hon mig. Det var som att hon visste precis vad jag ville ha och jag klarade inte av det många minuter innan jag kom.
”Du är helt fantastisk”, sa jag, och jag kanske lät lite överraskad. Jag vet inte, men hon skrattade åt min reaktion när hon reste sig upp, lutade sig tätt intill mig och kysste mina läppar ömt. ”Du verkar inte vara helt hetero”, sa jag och smekte hennes kind och hennes lockar.
”Det verkar inte så”, sa hon.

Frankie och jag, Del III

Frankie och jag skiljdes åt vid busshållplatsen.
”Jag hade väldigt trevligt ikväll”, sa hon och tvinnade en av sina ljusa lockar mellan fingrarna.
”Jag med”, sa jag.
”Skulle du kunna tänka dig att träffa mig igen, fastän jag är Emelies kompis?” Jag skrattade.
”Det är klart jag vill det.” Sedan hände det något konstigt. Frankie lutade sig fram och kysste mina läppar. Sedan försvann hon iväg längs trottoaren utan att vända sig om. Jag stod kvar med ett leende på läpparna och såg efter henne tills hennes kappa och kjol försvann i mörkret och klackarna inte hördes mot trottoaren längre. Det var typiskt Frankie att göra något sånt: ”Jag kysser en flata, varför inte, det gillar hon väl.” Jag hade sett henne kyssa en tjej förut, någon på dansgolvet som hon tyckte förtjänade det för att hon hade en sån snygg klänning. Och Emelie hade sagt att Frankie hade legat med en tjej också, bara för att testa hur det var, men hon hade inte berättat så mycket om det efteråt så Emelie antog att det inte hade varit så lyckat.

Sedan blev det vardag igen och jag jobbade. Jag försökte att inte tänka så mycket på Frankie. Det vore pinsamt att lura i mig själv att jag skulle ha känslor för en heterotjej. Och så onödigt. Ibland faller jag så lätt så det är otäckt. Jag vet det själv. Lite romantik, flörtande och en vacker kyss och jag är i himmelen. Frankie hörde inte av sig. Jag hörde inte heller av mig. Jag menar, vad skulle jag säga?

Nästa fredag hängde jag med Helen och Anso till vårt vanliga homohak. Vi brukade hamna där nästan varje fredag. Söta Monica i baren hälsade glatt på oss.
”Saris! Jag har inte sett dig på ett tag! Allt bra?”
”Allt bra. Själv?”
”Jorå, fullt upp. Grillspett och öl som vanligt?”
”Absolut,” sa jag och Monica öppnade vant dörren in till köket med ryggen medan hon höll fyra smutsiga ölglas i varje hand. Helen knackade mig på axeln.
”Där”, sa hon och nickade mot fönstret. ”Det är ju den där bruden du satt och drunknade i förra helgen.” Jag hoppade till. Det var det verkligen. Vid fönsterbordet satt Frankie och pratade med två killar och en tjej som jag inte kände igen.
”Jag tyckte du sa att hon inte var gay”, sa Anso.
”Det är hon inte”, sa jag.
”Vad gör hon här då? Missade hon de två meter långa Prideflaggorna utanför dörren?”
”Men… inte vet jag. Man får väl komma in ändå. Kanske hon har några gayisar med sig?”
”Får jag fråga en sak”, sa Helen och spände ögonen i mig. ”Vet hon om att vi brukar gå hit?”
”Ja, det har jag nog nämnt…”
”Aha”, sa Anso och nickade vist.
”Vaddå aha”, sa jag och suckade.
”Hon är här för dig.”
”Klart hon inte är”, sa jag och drack en klunk av ölen som ställdes på disken framför mig. För det kunde hon väl inte vara? Frankie som spanar in killar på Stället varje lördag. Nej..

Missa inte den spännande upplösningen i morgon!

Sexigt klipp ur Femme fatale

Frankie och jag, Del II

Det gick väl två månader till och jag satt bara hemma i soffan och kände mig eländig, tills Helen och Anso lyckades övertala mig om att hänga med dem ut en kväll. Jag hade ingen lust att prata med tjejer, men de sa att de skulle träffa några kompisar på ett heteroställe och det lät rätt ofarligt. När vi kom dit satt det ett gäng killar och tjejer vid ett långbord och drack öl och de reste sig och hälsade glatt när vi kom.
”Ni ligger efter”, sa en lång kille med snaggat hår och började knäppa med fingrarna. ”Herr Ober”, hojtade han medan de runt omkring honom fnissade, dels för att de fått i sig en del redan och dels för att det var en tjej som serverade. Det var då jag såg något bekant i ögonvrån. Där borta vid baren fanns två gestalter som jag kände igen. Frankie och Victoria satt uppflugna på varsin barstol och bredvid dem stod en kille och pratade. Emelie var inte där. Victoria log sitt förföriska leende mot killen medan Frankie såg rätt uttråkad ut. När hennes blick vandrade över borden i restaurangen fastnade den plötsligt på mig och hon sprack upp i ett leende. En sekund senare reste hon sig och kom bort mot vårt bord. Plötsligt kände jag mig väldigt glad och jag insåg att jag hade saknat Frankie väldigt mycket sedan Emelie och jag hade slutat träffas.

Frankie gav mig en stor kram.
”Åh Sara, vad underbart att se dig! Det är inte detsamma att gå ut utan dig!” Jag skrattade förläget.
”Tack..”
”Får jag slå mig ner en stund”, sa hon och satte sig innan jag hunnit svara.
Sedan pratade vi, i flera timmar. Vad de andra vid bordet pratade om vet jag inte alls. Någon gång i slutet av kvällen kom Victoria förbi och meddelade att hon tänkte dra hem med skinnjackekillen och Frankie gav henne en kram innan hon försvann igen.
”Jag tror att Emelie verkligen älskade dig”, sa Frankie plötsligt. Jag rynkade pannan.
”Jag vet”, sa hon. ”Emelie har lite svårt att hålla sina impulsiva infall i schack. Det har alltid varit så.”
”Jag vill inte ha någon som är sån”, sa jag.
”Jag förstår det”, sa hon. ”Jag ville bara att du skulle veta.”
Sedan tändes lamporna och musiken tystnade. Vi var tvungna att gå därifrån, fastän jag inte hade någon lust alls att gå hem.

Fortsättning följer i morgon...

Frankie och jag, Del I

När jag hade gått ut med Emelie i ungefär tre veckor tog hon med mig till sitt favoritställe. Där var också hennes två bästa kompisar, Frankie och Victoria, de långa blonda snygga heteroflickorna. Vi stod vid ett av de där runda barborden som fanns utplacerade över golvet i mittenrummet på Stället. Därifrån såg man både dansgolvet, baren och restaurangen. Jag tror inte Frankie och Victoria hade förstått riktigt vem jag var då, för de pratade hela tiden om alla killar de såg runt omkring sig och undrade vad jag tyckte. Speciellt de tre killarna som stod och hängde vid baren hade de siktat in sig på.
”Vad säger du Sara, vem är snyggast”, frågade Victoria mig.
”Menar du av alla här eller bara av killarna”, undrade jag. ”Annars skulle jag nog säga hon bakom baren.” Deras ögonbryn höjdes något.
”Och av killarna?”, undrade Victoria.
”Han i mitten.” Frankie nickade nöjd.
”Äsch”, sa Victoria och drog med sig Frankie till toaletten.
”Dansa med mig”, sa jag till Emelie.
”Är du säker på att du vill det”, sa hon.
”Vad menar du?”
”Om två tjejer går ut på dansgolvet här blir de helt omsvärmade av killar på två sekunder”.
”Jaha. Jag brukar inte gå ut på heteroställen”, mumlade jag. Emelie lade sina armar om min midja och kysste mig. Länge. Sedan tog hon min hand och drog mig mot dansgolvet.
”Nu vet de var vi står”, ropade hon glatt genom musiken.
”Jag tror snarare att det där kommer få motsatt effekt”, sa jag.

Så var det, första kvällen vi var ute på Stället. Det blev många fler kvällar efter det. Jag började gilla Victoria och Frankie riktigt mycket. De var alltid glada och de älskade att dansa, skratta, spana in killar och dricka dyra drinkar med paraplyer i. Victoria fick ofta med sig en kille hem, men Frankie var mer selektiv. Hon nobbade alla killar som inte levde upp till hennes intellektuella standard eller var fullare än hon. Emelie och jag dejtade i tre månader innan jag förstod att hon hade varit otrogen. Hon bad mig att förlåta henne. Hon ångrade sig verkligen. Men jag klarar inte av otrohet. Jag visste att jag aldrig skulle kunna lita på henne igen.

Fortsättning följer i morgon...

Fem flators adventskalender

Vad vill en flata ha i sin adventskalender? En sexig romantisk novell förstås! Och den vill Skorpan gärna bidra med. I de fyra luckorna kommer fyra delar av Skorpans novell "Frankie och jag" och den allra smaskigaste biten kommer förstås sist, för den som väntar på något gott väntar alltid för länge. Läs del I av Skorpans novell i morgon!

Flatornas julrim

Såhär i juletid tänkte vi bidra med varsitt rim till julstämningen. Enjoy!


Andie: Om du hör nåt i luften som susar är det bara din nya hårtork som brusar.
(Men Andie, du tror inte man förstår vad som är i paketet?)

Nisse: Låt mig viska i ditt öra, något som bara du får höra. Små små ord som betyder allt och som värmer dig när det är kallt. Materiella saker är bara trams. Dessutom har jag inte råd för jag går på ams.

Angelica: Jag önskar mig en tuff brud i lyxförpackning, en tuff brud i snyggt fordral, ett litet stycke dynamit, maskerad till sockerbit.
(Ja, vi kände också igen det, och dessutom var det väl mer en önskelista än ett julrim?)

Skorpan: I detta paket kan du hitta, något du kan stoppa i din …..
(Vi funderade på att censurera detta, men Skorpans övriga förslag var ännu värre.)

Emma: Jag funderade på en ask choklad, men skulle det verkligen göra dig glad? En stor bukett röda rosor eller ett par rosa trosor? Kanske är den perfekta presenten till dej helt enkelt en blond liten tjej?

Första inlägget

Välkommen hit! Du läser nu det allra första inlägget på vår alldeles nya blogg.

En gång för längesedan... inte alltför längesedan... egentligen förra fredagen.. hade vi intagit en större mängd alkoholiska drycker och satt sedan i Angelicas soffa och läste bloggar. Vi hittade många spännande texter, men de var så utspridda och så svåra att hitta. "Någon borde skriva om allt det vi vill läsa, allt på samma ställe", tyckte Skorpan. "Men.. tänk om det är vi som borde göra det?", sa Angelica. Vi funderade en stund över det här. Kanske det är så att det verkligen är vårt uppdrag? Kanske vi redan skulle ha börjat för längesen? Men nu är vi här i alla fall. Fem starka viljor som inte alltid drar åt samma håll. Hur ska det gå? Vi får väl se... Nu drar vi igång i alla fall!