Frankie och jag, Del III

Frankie och jag skiljdes åt vid busshållplatsen.
”Jag hade väldigt trevligt ikväll”, sa hon och tvinnade en av sina ljusa lockar mellan fingrarna.
”Jag med”, sa jag.
”Skulle du kunna tänka dig att träffa mig igen, fastän jag är Emelies kompis?” Jag skrattade.
”Det är klart jag vill det.” Sedan hände det något konstigt. Frankie lutade sig fram och kysste mina läppar. Sedan försvann hon iväg längs trottoaren utan att vända sig om. Jag stod kvar med ett leende på läpparna och såg efter henne tills hennes kappa och kjol försvann i mörkret och klackarna inte hördes mot trottoaren längre. Det var typiskt Frankie att göra något sånt: ”Jag kysser en flata, varför inte, det gillar hon väl.” Jag hade sett henne kyssa en tjej förut, någon på dansgolvet som hon tyckte förtjänade det för att hon hade en sån snygg klänning. Och Emelie hade sagt att Frankie hade legat med en tjej också, bara för att testa hur det var, men hon hade inte berättat så mycket om det efteråt så Emelie antog att det inte hade varit så lyckat.

Sedan blev det vardag igen och jag jobbade. Jag försökte att inte tänka så mycket på Frankie. Det vore pinsamt att lura i mig själv att jag skulle ha känslor för en heterotjej. Och så onödigt. Ibland faller jag så lätt så det är otäckt. Jag vet det själv. Lite romantik, flörtande och en vacker kyss och jag är i himmelen. Frankie hörde inte av sig. Jag hörde inte heller av mig. Jag menar, vad skulle jag säga?

Nästa fredag hängde jag med Helen och Anso till vårt vanliga homohak. Vi brukade hamna där nästan varje fredag. Söta Monica i baren hälsade glatt på oss.
”Saris! Jag har inte sett dig på ett tag! Allt bra?”
”Allt bra. Själv?”
”Jorå, fullt upp. Grillspett och öl som vanligt?”
”Absolut,” sa jag och Monica öppnade vant dörren in till köket med ryggen medan hon höll fyra smutsiga ölglas i varje hand. Helen knackade mig på axeln.
”Där”, sa hon och nickade mot fönstret. ”Det är ju den där bruden du satt och drunknade i förra helgen.” Jag hoppade till. Det var det verkligen. Vid fönsterbordet satt Frankie och pratade med två killar och en tjej som jag inte kände igen.
”Jag tyckte du sa att hon inte var gay”, sa Anso.
”Det är hon inte”, sa jag.
”Vad gör hon här då? Missade hon de två meter långa Prideflaggorna utanför dörren?”
”Men… inte vet jag. Man får väl komma in ändå. Kanske hon har några gayisar med sig?”
”Får jag fråga en sak”, sa Helen och spände ögonen i mig. ”Vet hon om att vi brukar gå hit?”
”Ja, det har jag nog nämnt…”
”Aha”, sa Anso och nickade vist.
”Vaddå aha”, sa jag och suckade.
”Hon är här för dig.”
”Klart hon inte är”, sa jag och drack en klunk av ölen som ställdes på disken framför mig. För det kunde hon väl inte vara? Frankie som spanar in killar på Stället varje lördag. Nej..

Missa inte den spännande upplösningen i morgon!