Frankie och jag, Del I

När jag hade gått ut med Emelie i ungefär tre veckor tog hon med mig till sitt favoritställe. Där var också hennes två bästa kompisar, Frankie och Victoria, de långa blonda snygga heteroflickorna. Vi stod vid ett av de där runda barborden som fanns utplacerade över golvet i mittenrummet på Stället. Därifrån såg man både dansgolvet, baren och restaurangen. Jag tror inte Frankie och Victoria hade förstått riktigt vem jag var då, för de pratade hela tiden om alla killar de såg runt omkring sig och undrade vad jag tyckte. Speciellt de tre killarna som stod och hängde vid baren hade de siktat in sig på.
”Vad säger du Sara, vem är snyggast”, frågade Victoria mig.
”Menar du av alla här eller bara av killarna”, undrade jag. ”Annars skulle jag nog säga hon bakom baren.” Deras ögonbryn höjdes något.
”Och av killarna?”, undrade Victoria.
”Han i mitten.” Frankie nickade nöjd.
”Äsch”, sa Victoria och drog med sig Frankie till toaletten.
”Dansa med mig”, sa jag till Emelie.
”Är du säker på att du vill det”, sa hon.
”Vad menar du?”
”Om två tjejer går ut på dansgolvet här blir de helt omsvärmade av killar på två sekunder”.
”Jaha. Jag brukar inte gå ut på heteroställen”, mumlade jag. Emelie lade sina armar om min midja och kysste mig. Länge. Sedan tog hon min hand och drog mig mot dansgolvet.
”Nu vet de var vi står”, ropade hon glatt genom musiken.
”Jag tror snarare att det där kommer få motsatt effekt”, sa jag.

Så var det, första kvällen vi var ute på Stället. Det blev många fler kvällar efter det. Jag började gilla Victoria och Frankie riktigt mycket. De var alltid glada och de älskade att dansa, skratta, spana in killar och dricka dyra drinkar med paraplyer i. Victoria fick ofta med sig en kille hem, men Frankie var mer selektiv. Hon nobbade alla killar som inte levde upp till hennes intellektuella standard eller var fullare än hon. Emelie och jag dejtade i tre månader innan jag förstod att hon hade varit otrogen. Hon bad mig att förlåta henne. Hon ångrade sig verkligen. Men jag klarar inte av otrohet. Jag visste att jag aldrig skulle kunna lita på henne igen.

Fortsättning följer i morgon...