Berättelsen om Lucy, Del 6

”Jag måste gå nu”, sa Lucy och gick mot dörren.
”Åh nej”, sa Felicia och sprang förbi henne fram till dörröppningen, stängde dörren och ställde sig framför den. Lucy kunde inte låta bli att skratta igen. Felicia log lite när hon märkte hur dramatisk scenen hade blivit. ”Lucy, tror du inte jag förstår? Om du går nu så kommer du aldrig mer igen, eller hur? Du kommer aldrig till mitt café mer.” Lucy bet sig i läppen.

Felicia kom fram till henne och lade sina händer på hennes axlar. ”Förlåt. Jag förstod inte att det var dig det handlade om. Jag borde förstås ha misstänkt det. Förlåt.” Lucy skakade på huvudet och hennes ögon fylldes av tårar.
”Du har inte gjort något fel. Det är jag som är konstig bara.”
”Du är inte alls konstig”, sa Felicia och log. ”Du är stark som har klarat dig igenom så mycket hemska saker.”

Hon tog ett steg närmare, försiktigt som om hon försökte fånga ett vilt djur. Lucy stod kvar. Felicia lade armarna om henne och Lucy lutade sig mot hennes axel. Hon kände sig med ens så väldigt trött. Hon slöt ögonen och tårarna rann ner på Felicias tröja. Mjuka händer strök hennes rygg och hon orkade inte göra något annat än bara slappna av och känna den varma beröringen mot huden.
”Kom, vi sätter oss igen”, sa Felicia. ”Orkar du berätta för mig?”, undrade hon och tog Lucys hand i sin.
”Kanske”, sa Lucy och tittade ner i soffbordet. Sedan lutade hon sig tillbaka i soffan och lade huvudet på soffkanten så hon nästan tittade upp i taket. ”Mamma och pappa dog när jag var sju år. Jag bodde hos min morbror sen, men det kändes aldrig som att han ville ha mig där. Han hade nog inte tänkt skaffa barn själv utan blev mer eller mindre påtvingad mig. Jag flyttade därifrån så fort jag kunde.” Lucy tittade på Felicia igen.
”Vet du. Det känns som att jag saknar någonting. Något som alla andra människor har. Något som gör att de förstår sig på livet.”
”Kanske är det för att någon aldrig visat dig?”, föreslog Felicia. Lucy nickade.
”Kanske.” De blå ögonen tittade sådär på henne igen och hon log generad och tittade ner i soffbordet igen. Hon kände hur Felicia flyttade närmare henne i soffan, så nära att hon kände hennes värme mot sig.

”Lucy…” Lucy tittade upp. Det var längesen hon hade känt att hon tyckte om när någon uttalade hennes namn. Hon lät de blå ögonen fånga henne och Felicia kysste hennes läppar. När hon såg på Felicia igen kände hon sig inte rädd längre. De möttes i en ny kyss och Felicias fingrar strök hennes hår. Felicia tog tag i hennes axel och tryckte den varsamt åt sidan tills Lucy låg ner i soffan. Hon njöt av att känna hur Felicias tyngd och värme kom över henne och hon lät sina händer glida över Felicias rygg medan de kysstes. Hon rös till när hon kände en hand på sin midja innanför tröjan.

För en sekund kändes allt så overkligt. Alldeles nyss hade hon som vanligt befunnit sig i sin egen värld där ingen kom åt henne och nu låg hon plötsligt under en vacker kvinna i soffan. Hon stönade till när Felicia kysste hennes hals. Hon kände hur den varma handen på hennes mage sökte sig uppåt under hennes tröja och började smeka hennes ena bröst utanpå bh:n.
”Jag är så otroligt attraherad av dig”, viskade Felicia och satte sig upp över henne och började knäppa upp sin skjorta. Lucy såg på henne och njöt. Skjortor är som rustningar, tänkte hon. Människor som går omkring i dem på sina kontor ser så professionella, kalla och oåtkomliga ut. Men det blev bara ännu mer upphetsande att se hur Felicia kom ur sin rustning för hennes skull. Skjortan föll till golvet och under den hade hon en svart, nästan genomskinlig bh som visade hennes små vackra runda bröst. Lucy trodde det var det vackraste hon sett i hela sitt liv. Hon kunde inte låta bli att dra Felicia intill sig igen. Hennes händer sökte efter spännet på Felicias rygg och hon drog av henne bh:n. Hon masserade försiktigt Felicias bröst och njöt av att känna dem i sina händer medan hon hörde djupa andetag i sitt öra. Det var då dörren öppnades.


Vad händer sen?
Andie 1: Felicias femåriga son kommer inspringandes.
Andie 2: Felicias bror kommer för att be om en tjänst.
Angelica 1: Felicias ex kommer för att fika men är för tidig.
Angelica 2: En kollega rusar in och meddelar att det brinner.
Emma 1: Felicias chef kommer tillbaka tidigare från konferensen.
Emma 2: Sekreteraren från plan 3, som ÄLSKAR att skvallra kommer för att hämta något.
Nisse 1: En galning som vill ha sin bok publicerad har tagit sig förbi receptionisten.
Nisse 2: Sekreteraren säger att Felicia måste åka till Berlin och träffa en författare följande dag och hon måste hinna läsa manuset innan.