I hennes rum

Jag tror jag känner mig alldeles vanlig i korridoren
Inget är annorlunda än det brukar
och inga virus stökar i min hjärna
Allting är precis som det ska
och det ska det fortsätta vara
Så tänker jag alltid

Jag är allt bra dum
på vägen till hennes rum

När jag står i dörren så börjar de hoppa
Tusen miljarder små prickar studsar runt i mitt blod
När hon säger hej
stannar allting upp
och någon stjäl orden från min tunga
och lägger dit några obegripliga ljud

Varför blir jag alltid stum
när jag står i hennes rum?

Hon suger mig till sig
Hon pratar och ler
Jag hör någon tala tillbaka till henne
och jag tror det är jag.
Jag säger bara dumma saker
Hon bara fina
men hon vill prata med mig ändå

Fastän jag bara pratar flum
På hennes rum

Luften i rummet blir knycklig och konstig
mellan oss två
Atmosfäriska störningar härjar och drar
Jag känner mig ostadig,
vajar i stormen och duckar för lågtflygande kometer
Det finns så mycket energi men den går inte att styra,
inte att forma till något vettigt
Jag måste vingla ut därifrån
och samla ihop de spridda delarna av mig själv
och andas tills det finns syre igen
Och någon därute undrar vad det är med mig

Jag tror ventilationen är skum
på hennes rum