Sarahs jul, Del 5

På nedervåningen stod en stor frukostbuffé framdukad i köket och den stora släkten satt utspridd i soffor, på bänkar och vid bord och drack sitt kaffe och te. Morbror Oskar var redan på väg ut i snön med Melker och Matthias. ”God morgon Sarah! Vilken härlig morgon”, hälsade han innan de försvann ut genom ytterdörren. Sarah gjorde sig en kopp te och en ostsmörgås och gick in i vardagsrummet. Milla satt vid långbordet vid fönstret med ryggen lutad mot väggen och benen utsträckta på bänken framför sig.

”Får jag göra dig sällskap”, undrade Sarah.
”Självklart”, sa Milla. Hon såg ut genom fönstret där Oskar kom runt hörnet med barnen i släptåg. Han började krama en snöboll och rullade den sedan i snön.
”Det verkar som att det kommer bli en snögubbe”, sa Sarah.
”Stackars Oskar. Han får aldrig nån ro med de där två”, log Milla.
”Det ser inte ut som han har något emot det. Så Oskar är inte din pappa?”
”Tyvärr inte. Min pappa har jag aldrig träffat.”
”Och du? Hur kommer det sig att du är här? Om du inte tar illa upp att jag frågar?”
”Inte alls. Mina föräldrar är i Australien, så Klara tog med mig hit så jag inte skulle sitta själv över julen.”
”Det var bra gjort. Men Klara verkar vara en bra människa. Vi träffas bara vid jul en gång om året så vi har egentligen aldrig lärt känna varandra så bra. Det är synd. Men det kanske ändras nu för jag har faktiskt fått jobb i Stockholm till våren.”
”Vad roligt. Vad är det du jobbar med?”
”Jag har pluggat till läkare. Jag ska göra min AT-tjänstgöring vid Karolinska sjukhuset. Vad gör du?”
”Klara och jag pluggar tillsammans, informationsvetenskap.” De tittade ut genom fönstret igen. Oskar hade just rullat klart den största snöbollen och hjälpte nu Melker med nästa del.
”Jag minns faktiskt inte att jag någonsin byggt en snögubbe”, sa Millan.
”Är det sant? Hur kommer det sig?”
”Jag hade ingen Oskar som byggde dem med mig och mamma tycker inte om att vara ute på vintern. Jag tror jag provade själv nån gång, men det var nog inte kramsnö då för det gick inget vidare.”
”Då är det verkligen på tiden att du bygger en nu. Kom, vi går ut!” Milla skrattade.
”Okej. Men Klara då?”
”Hon får komma efter. Men jag misstänker att hon har somnat om.”